De sköter inte sitt uppdrag!
När människor i andra länder på olika sätt gör motstånd i sin frustration kallar vi det demokrati, frigörelse, 68våren, Arabiska våren, kommunistfrihet, apartheitfrihet, frihetsuppror etc……..
Vi säger: Halleluja…hjälp dem…sträck ut handen….ge dem resurser…..pengar…vapen….Ställ upp! Gör något!
När en del på olika sätt försöker göra motstånd mot symptom och orättvisor i samhället och i sin frustration gör liknande saker här i Sverige så säger en del…oj vart är föräldraansvaret? Usch men sådär får de väl inte göra! Det är tidningarnas fel! Det är invandringens fel! Det är Alliansens fel! Det är sossarnas fel………
…..men tänk, tänk längre, tänk FRIHET! LIKABERÄTTIGANDE! SOLIDARITET! MÄNNISKOVÄRDE!
DET ÄR VI…ALLA VI….VART VI ÄN ÄR….VILKA VI ÄN ÄR….som bär ansvaret för otryggheten i vårt samhälle. Ett samhälle kan i grunden inte fungera om det inte finns solidaritet mellan människorna. Vi bär ansvaret för den politik som ska föras! Vi bär ansvaret för vilken människosyn som ska vara dominerande! Vi bär alla ansvaret!
När vi tillsammans glömmer kärleken, respekten och solidariteten. Vad finns då kvar?
Jag skrev lite grann om Jesusmanifestationen (JM) i förra veckan på grund av Birro,s krönika. Här kan ni läsa blogginlägget.
Det upprörde en del känslor hos en del. Framförallt för att Jag anser att inte alla har varit välkomna till Jesusmanifestationen.
En person ansåg tex att mitt resonemang gjorde så att Homosexualitet hamnade i centrum och inte Jesus. Ett mycket konstigt synsätt. Dels för att jag även pekade på att vissa av de drivande i JM genom åren även haft åsikter om kvinnors verksamhet. Om man som kristen vill framhäva Jesus och Hans synsätt, verksamhet så blir det omöjligt, åtminstone för mig, att inte se att just Jesus ser ALLA människor, även kvinnor och Homosexuella. Jesus är välkomnande och inte exkluderande. Det synsättet visar inte jämt en del av organisatörerna.
En av de aggresivare ifrågasättarna var en pastor Vilhelmsson i EFK. En kongregation som genom åren haft starka åsikter om familjebildning och Homosexuella. Hen påstod vissa saker som jag visade på var fel men hen ville då ha ett tydligare klargörande om vart det stod att inte alla var välkomna till JM. Efter att jag visat på ett antal länkar och vad JM,s egen sida säger var hen ändå inte nöjd. Att kunna se hur saker kan tydas, tolkas är svårt för en del människor som lever efter en syn där deras åsikt är den Rätta. Att jag själv och andra sett vad som skrivits, sagts och att en Biskop i SvK har hävdat att inte alla är välkomna var inte nog för hen. Vad som skulle vara okey för hen skulle tydligen ha varit skrivna ord som ”de här är inte välkomna….”. Lite mer tankeverksamhet kan man ändock kräva av en pastor som antagligen har någon slags utbildning och borde kunna se saker ur olika perspektiv.
En av huvudtalarna i årets Jesusmanifestation och sidekick till Birro både på Kungsans scen och i poden Birro & Berggren var Lukas Berggren som är ledarskribent i det Karismatisk – Evangeliska husorganet tidningen Världen idag.
Här kan Ni se vad Han tycker om Homosexuella och att Jesus var tydlig med att Han inte gillade Homosexuella.
Han skrev inför förra årets JM i Världen idag:
”Det andra man kan konstatera är att Jesus hade väldigt tydliga uppfattningar i en del sexualetiska frågor. För honom var sexualitetens plats äktenskapet mellan en man och en kvinna (Matt 19:4-6). Att ett evenemang som syftar till att upphöja just Jesus därför inte ger utställningsplats åt ett projekt som torgför åsikter som går rakt emot det Jesus uttrycker i Bibeln, är därför inte alls konstigt. Det borde rimligen vara Bibelns Jesus som skall upphöjas den 12 maj. Beslutet från JM:s ledning verkar syfta till att slå vakt om enheten runt den Jesus som Bibeln talar om. Det förtjänar därför all respekt!”
Lukas Berggren var alltså en av huvudtalarna på Jesusmanifestationen. Hans åsikter är ingen ovanlig företeelse om man studerar namnen i JM,s organisation.
Jag har även en del vänner som inte håller med mig i min kritik av JM. De vill bortse från vad olika människor säger och gör och bara lyfta fram Jesus.
Jag säger då att det är bättre att lyfta fram och inte glömma Jesus någon gång under året istället för att vissa krafter ska få vara fond för exkluderande åsikter i skydd av Jesu namn.
Jag är definitivt inte emot Jesus 🙂 men jag är emot människor som försöker profitera på Hans namn för att missgynna andra.
Med de här synsätten som en del av organisatörerna för fram i många sammanhang skulle det innebära att jag skulle kunna gå i JM,s tåg genom stan men samtidigt veta att min homosexuella kamrat som går bredvid mig inte skulle vara välkommen hos de som går runt ikring oss.
Ibland är det önskvärt att även en del kristna människor tar bort skygglapparna för sina ögon.
Allt är inte grönt och fint bara för man skriker ut namnet Jesus. Man bör även vara villig att ta sitt ok och verkligen följa i Hans fotspår. Det gör man inte om man inte har förmågan att älska människor och att inte exkludera vissa.
Följ inte människan! Se inte bara på Jesus!
Följ Jesus! Se människan!
…..det börjar nästan bli en vana varje år att kommentera 🙂
VIKTIGT! HÄR kan ni läsa mitt blogginlägg från föreg år. Glöm EJ länkarna.
Den här gången ligger grunden i varför jag åter tar upp JM på reaktioner på twitterkommentarer till Marcus Birro och där bla en pastor Vilhelmsson funderat på vad jag menar. Hon är (tror jag) pastor inom EFK. Hon får rätta mig om jag har fel.
HÄR finns Birros krönika i Expressen.
Eftersom människor har en förmåga till att vantolka saker, och att jag har varit kritisk mot Birro,s synsätt i en del frågor, så är jag nu också övertydlig på att Jag tycker att Birro i sin krönika har stora poänger angående medias agerande. Media är rädda och okunniga när det kommer till religionsfrågor. Det är en bra krönika.Detta har jag även tweetat till Birro.
Dock fick följande twitterkommentar från mig till Birro små reaktioner hos ett par andra:
Jesusmanifestationen gick av stapeln 2008 på initiativ av diverse frikyrkokändisar. Svenska kyrkan valde då att EJ vara med. Kritik mot JM riktades för att de både i sin proklamation och i tåget inte inneslöt ALLA. Synen var att man borde se på Jesus på ett visst sätt. Skrivningarna exkluderade bla Homosexuella.
Bland många ledande personer i början kan nämnas Livets Ords Ulf Ekman och Centrumkyrkans nestor Stanley Sjöberg. Deras syn på Homosexualitet (och i viss mån syn på kvinnors tjänst i församling) är välkända.
Under åren har ledningsgruppens deltagare växlat och de har agerat antingen enskilt eller på uppdrag av sin kongregation.
Diskussionerna angående synen på människor, framförallt homosexuella och synen på andra religioner har gått höga. Även många av de som nu sitter i ledningsgruppen är ofta ute och diskuterar de homosexuellas situation, skapelsen och andra religioner. Förståelsen är ibland låg för andra synsätt. Självklart speglar deras syn också inriktning och synsätt inom JM.
Någon officiell representant från Svenska kyrkan har inte förekommit. Dock har enskilda medlemmar i SvK och anställda deltagit.
Fd Domprosten Hakon Långström har medverkat i ledningsgruppen.(även nu) Även nuvarande Biskopen i Skara stift och fd domprosten i Stockholm Åke Bonnier har deltagit i ledningsgruppen ett kort tag. HÄR finns en artikel i Dagen om varför Åke Bonnier valde att avgå. Det går också att läsa lite grann på hans blogg. ( se föreg års blogginlägg av mig)
Det torde stå utom rimligt tvivel att det har funnits olika teologiska motiv inom ledningsgruppen men att en majoritet av frikyrko representanterna intar en hållning som inte går ihop med en syn som säger att JM är för ALLA. Man bör tycka och tro i en viss speciell riktning.
Stor uppståndelse fick det också när inte rörelsen religion Hjärta HBT fick närvara vid 2012 JM, se bla här.
Personligen tycker jag detta förhållande är mycket synd enär en total manifestation för Jesus och Gud är eftersträvansvärt.
Pastor Vilhelmsson påstår på twitter att SvK medverkar som arrangörer.
Om det inte skett någon ändring på den absolut senaste tiden så kan så inte vara fallet.
Kyrkomötet har behandlat motion om att SvK nationellt ska medverka i Jesusmanifestationen men motionen avslogs med förkrossande majoritet. Stockholms stift har behandlat frågan och ansett att stiftet Ej ska medverka som arrangör. Dock får varje medlem och anställd privat medverka som de själva vill. Ett utmärkt beslut, enligt mig.
Olika enskilda personer och olika grupperingar inom SvK medverkar därmed liksom ex vissa kyrkopolitiska nomineringsgrupper. Detta är dock enskilda beslut.
Det tre präster som Pastor Vilhelmsson alltså påstår representerar SvK såsom arrangörer i nuvarande ledningsgrupp representerar dock enbart sig själva och möjligtvis den gren inom SvK hägn där de är verksamma.
Medlemmarna i hela JM,s ledningsgrupp kan ni se här! De som är någorlunda insatta i den svenska kristenheten ser troligen vilken syn (generellt sett) som representanterna kan tänkas ha angående olika människor. Är det inkluderande eller exkluderande hållningar? Annars får Ni läsa på och bilda Er en egen uppfattning 🙂
Ledningsgruppen har otvivelaktigt hämtat sina flesta representanter från evangelikala/ karismatiska kretsar.
Jesusmanifestationen har ett deltagande på c 20 000 personer under alla dagar och framförallt frikyrkomänniskor kommer med bussar och tåg från hela landet till Stockholm för att deltaga.
Att ex jämföra med:
Svenska kyrkan, Stockholms stift har 900 000 medlemmar.
Ca 30 000 kyrkobesök inom Svenska kyrkan sker i Stockholms stift varje vecka.
Eftersom jag lever och verkar i Stockholm så är inte Jesusmanifestationen någon ny eller ointressant företeelse. Förhållandena runt stånd och tåg går inte spårlöst förbi.
Jag anser dock att det alltid kan vara bra att läsa in sig på vad som händer inom kristenheten och även reflektera över den historiska aspekten och över vart man själv står teologiskt sett innan man hyllar något och springer iväg utan tanke.
Jesusmanifestationen kan inte anses ha varit för alla människor. Tyvärr.
Marcus Birro är enligt mig en oerhört bra författare som har ett mycket varierat och bra uttryckssätt. Hans skrivningar har en förmåga att dra en med sig. Hans krönikor i flera tidningar kan också hålla hög kvalite förutsatt att han håller sig distanserad till politiken och religionen där det ibland blir lite väl trånga kurvtagningar. Som mycket idrottsintresserad är det också kul att läsa hans inlägg om framförallt fotbollen fastän man inte kan låta bli att undra ibland om hans enorma hängivenhet är så balanserat.
Som kristen är det också välkommet att Birro såsom ”kändis” har kommit ut med och vågar stå för att Han är kristen, även fast hans syn tydligen har utvecklats åt det evangelikala hållet. Han skriver också för kristna tidningar som Dagen och även i Världen idag som står den karismatiska rörelsen nära genom sin gamla koppling till Livets Ord.
I tidningen Dagen har han idag tyvärr ett mycket onyanserat debattinlägg om framförallt Seglora Smedja.
Han börjar sitt inlägg med att redogöra för att han fått mejl från upprörda människor som känt sig utpekade av Seglora Smedja. Det är självklart inte bra att människor känner sig utpekade och det är naturligtvis en tråkig situation att få upprörda mejl och Birro drar automatiskt slutsatsen att mejlkonversationen har substans. Det kanske den har men Birro klargör inte den substansen.
Jag har sett Birro fråga Seglora Smedja på Twitter om det som Han har sett skrivet av olika personer på sina bloggar. Där fick han då hänvisning till vad som skrivits på Seglora och i de artiklarna står det en klar redogörelse vad och varför Seglora tycker vissa saker.(med hänvisningar) Jag tar inte ställning till om Seglora har rätt i sak men kan konstatera att de åtminstone, till skillnad mot Birro, har redogjort för och varför de har kommit till sina slutsatser.
Birro ställer också två frågor i sitt andra stycke där de flesta nog skulle svara nekande. Problemet är att Han förutsätter att hans uppgifter om Seglora är korrekta och ställer därmed frågan som ett insinuerande att just Seglora gör på ett visst sätt. Det är inte ett hederligt retoriskt grepp. Oavsett om Birro skulle ha rätt så har han inte visat på detta och frågeställningen är som den står i detta sammanhang obsolet.
Birro tar sedan och gör en redogörelse för sin egen situation från och med när han startade sitt bloggande 2006 och vad som då hände. I fyra långa stycken så är det en, enligt mig, mycket hemsk situation som Birro målar upp. Det som har hänt honom tycker jag är fruktansvärt och borde inte få förekomma i ett civiliserat samhälle. Ingen människa ska, som Birro ha gjort, uppleva så mycket hat och omdömen om sin person och sin familj. Oavsett partiideologisk tillhörighet. Tyvärr så är detta ett allt vanligare fenomen på de ”sociala medierna”. Man kan inte annat än känna med Birro och det som han har fått utstå.
Direkt efter detta gör dock Birro ett mycket fult retoriskt knep genom att skriva ”i kristenheten är det ungefär samma sak” för att sedan fortsätta med att inte bara anklaga Seglora Smedja utan nu också människan Helle Klein. Genom att ha visat på allt det hemska som har hänt honom och koppla detta till Helle Klein blir det för läsaren implicerat att Hon också håller på med just dessa saker som Birro har utsetts för. Men kanske inte just mot Birro personligen.
Sedan följer ca 5 stycken om vad Smedjan och Helle Klein ska ha utsatt diverse människor för. Någon exakt redogörelse föreligger inte. Ingen redogörelse för vilka människor det gäller. Ingen redogörelse för vilka frågor det gäller. Ingen objektiv redogörelse för om och varför Segloran skulle göra detta som Birro påstår, dvs om det finns någon grund för Seglorans agerande. Birro verkar inte ens ha kontrollerat vilka personer det är som Segloran då, enligt Birro, har hängt ut och om det finns fog för Seglorans undersökande verksamhet. Han har inte ens försökt se om det, som enligt Birro handlar om att Segloran kallar människor för främlingsfientliga, har någon bäring. Birro för snarare fram diverse påståenden om drev och smutskastningskampanjer. En retorik som ofta förs fram av Smedjans ”motståndare” utan ett eget självkritiskt granskande över vad de själva verkar syssla med. En retorik som faktiskt inte stämmer enligt mig. Snarare tvärtom.
Jag har, under en följd av år, följt en oerhört massa bloggar och twitter människor. Det är mycket lätt att konstatera vilka som för vilka kampanjer och mot vilka. Vilka som länkar till vilka. Vilka bloggnätverk som uppstår. Vilka politiska ideologier en del av dem har. Vilka kyrkopolitiska nomineringsgrupper en del av dem är medverkande i. Vilka frågor som en del av dem driver. Vilken sorts kritik en del grupper ägnar sig åt och vilka ”oheliga” allianser som skapas bara för att kunna föra fram någon sorts ”kritik”mot någon slags ”överhet”. Birro liksom en del andra ”utomstående” verkar ha missat allt detta, eller medvetet struntar i det.
Själv tycker jag det är en jobbig stämning för i dessa nätverk känner jag till flera personer som är oerhört kunniga, skriver många bra saker, trevliga och på många sett positiva människor. Men i vissa frågor tappar de all sin analysförmåga och går bärsärk i sina påståenden om andra och då speciellt Seglora. Det de anklagar Segloran för, är ju precis det de själva varje vecka sysslar med på bloggar, twitter och i diverse artiklar.
Det finns ingen sans i deras egen ”oskuld” och i Seglorans ”skuld”.
Är då Segloran utan skuld? Naturligtvis inte. Jag har påpekat förr att det är ett högt tonläge från många parter inklusive Segloran. Men det är också förståeligt när man blir anklagad för vissa saker som inte har substans att man kanske tar i för mycket. Självklart skulle Segloran tjäna på att kanske tona ner sitt reflexmässiga försvar och ibland ta ett steg tillbaka och grunna på vad som de facto är sant och vad som kanske synes vara sant. Även så att ibland vara tillmötesgående även mot sina värsta ”motståndare” och förstå att även dessa kan göra fel ibland. Man kan ofta vinna på att säga högt och tydligt att ”vi håller inte med dig men vi förstår att det just i detta fallet blev lite fel för dig och att du egentligen kanske inte står för det som just nu verkar vara fallet”.
Den här bilden av att det finns ingen som är skuldfri verkar Birro helt ha tappat, även fast han gärna vill framhålla det kristliga. Han tar också upp att Han inte vill att Hans kollektpengar ska gå till Seglora. Det är ju en självklarhet att man kanske inte alltid tycker det är bra vart kollekten går till. Men kollekten är ju en frivillighet och om Birro inte gillar detta så : Marcus Birro ! betala inte då så behöver du inte känna samvetskval. Så gör jag och de flesta andra människor. Svårare än så är det inte.
Något som de flesta verkar glömma är att Smedjan är mer än någon artikel av Helle Klein utan de står för ett helt program av reflektioner genom möten, konferanser, mässor, kurser etc. När Birro går till ett sådant onyanserat icke faktabaserat angrepp mot Segloran är det inte bara ett angrepp på Helle Klein som människa utan på hela den reflektion som, enligt mig, bör finnas inom en så stor organisation som Svenska Kyrkan. Reflektionen som måste ta sig många olika uttryck och på många olika arenor. Den teologiska linje som Birro har valt vill tydligen förminska den möjligheten till teologisk/ politisk/ filosofisk reflektion.
Birro avsluta med ett mycket viktigt stycke : ”Detta är ett problem som nu Stockholms stift och Svenska kyrkan på allvar behöver ta tag i. Annars är man ingen trovärdig röst i den viktiga och nödvändiga samhällsdebatten om näthat, mobbning, etik och människosyn.”
Men Marcus Birro, hur menar Du att Dina icke verifierbara subjektiva insinuationer och påståenden i din artikel uppmuntrar till att vara en ”trovärdig röst i den viktiga och nödvändiga samhällsdebatten om näthat, mobbning, etik och människosyn.” Här har Du ju självt använt dig av samma sorts implicerande retorik . Hängt ut människor, mobbat och följt med i ett ”drev”. Vart är etiken?
Nej Marcus Birro, även fast jag tycker att Du är en många gånger gudabenådad författare så har du här klivit över gränsen i onyanserande skrift.
Du har tillgång till arenor där inte andra kommer in. Gå inte på att onyanserat föra fram skvaller. Fortsätt inte på den här linjen. Sluta!
Det här du skrev nu var inget mer eller mindre än ett fika rast skvaller för de fega!
Dina sandalklädda fötter
Vart har din vän gått,
Jag kommer till min trädgård,
På min bädd om natten
Sångernas sång, av Salomo.
Gå gärna in och gilla den här sidan på Facebook!
”
Det föregår på många håll en viss diskussion om homosexualitet och frikyrkans (en viss del av denna) hållning till olika sexuella läggningar. En fråga som tydligen väckert en del känslor hos läsarna. Stefan Swärd har skrivit här
Tommy Dahlman är krönikör på Världen Idag och dessutom författare. På hans blogg har han tagit upp frågan om homosexualitet utifrån rubriken ”Pastor Jansson och homosexualiteten”.
Jag har infört lite tankar på hans blogg. Nedan kan Ni se vad jag har skrivt. Utgångspunkten är alltså Tommys skrivning och det är den jag försöker förhålla mig till.
”Hej Tommy!
Har försökt läsa igenom ditt blogginlägg och hela tråden ang ”homosexualitet” och skaffat mig en viss bild av hur folk resonerar. Det finns mycket att diskutera ikring detta men jag utgår från ditt inlägg (med vissa utvikningar:) ) Du får naturligtvis rätta mig om jag uppfattar något fel eftersom jag inte går in på djupet av alla svar. Detta eftersom det som ofta i sådana här debatter spretar ut i olika spår som kanske ibland inte är relevanta för huvudfrågan.
1)En sak som slår mig är att kärleken mellan två mnsk många ggr inom (fri) kyrkan reduceras till att handla om sex och eventuellt reproduktion?
Kärleken är, så som jag läser Jesu ord, betydligt mer än sexualitet. Jesu ord är för mig det centrala och utifrån Hans ord tolkar jag också Bibeln.
Några tankar på när man diskuterar och/eller fördömer homosexualitet är vad som de facto sker mellan mnsk. Kärleken mellan två mnsk oberoende av sexuell läggning innebär inte per automatik sex. Man kan leva i ett kärleksförhållande men pga olika saker inte utöva sex. (det motsatta kan naturligtvis också finnas)
Enligt mitt sätt, med hänvisning till Jesu ord, så är kärleken det viktigaste.
Till de som då i en eller annan form tror att kärleken mellan man och kvinna regleras genom ex skapelseberättelse vill jag bara säga att det förekommer flera skapelseberättelser i Bibeln och att därmed hävda att kärleken mellan dessa två parter (och inga andra) regleras i skapelseberättelserna och utifrån detta läsa in vad som de facto inte står däri är att göra våld på Bibelns berättelser och på Guds inspirerade ord till människorna.
Skapelseberättelserna reglerar Inte hur kärleken mellan mnsk ska ske.
2)Jag anser självklart att jag är Bibeltroende liksom du. Andra skulle säkert hävda att just Du inte läser Bibeln på ett Bibeltroget sätt. Åter andra skulle hävda att såsom jag läser Bibeln så är det inte Bibeltroende. Att säga att man är Bibeltroende är att indirekt säga att ”ni andra” läser inte Bibeln rätt. En sak att reflektera över? Därmed blir också ditt tydliga ställningstagande att DU läser Bibeln så att ”guds ord” enligt Rom 1 : 26-27 säger att homosexualitet är onaturligt problematiskt eftersom Du, utifrån min läsning av den passage Du refererar till, inte alls kan göra anspråk på att säga det som Du med säkerhet påstår.
I Pastoralt hänseende kan man dock göra vad man vill, med risk för att trovärdigheten minskar.
I den passagen och det som du hävdar finns flera saker som man måste analysera och ta ställning till. I slutändan kanske det mynnar ut i syndabegreppet. Vad är synd? Är det vad Du eller Jag anser vara synd utifrån våra olika nuvarande sociala/ kulturella kontexter, eller är det vad Bibelns många olika syndbegrepp anser? Är synden att vända sig ifrån Gud? Är det då upp till var och en att bestämma hur detta frånvändande i så fall kan ske? Är kanske den största synden döden?
Om vi ser på den refererade texten så anser du att det är tydligt att denna fördömer homosexualitet. Du vet säkert att ordet Homosexualitet inte har funnits i människans vokabulär förrän mitt 1800 tal. Att enbart utifrån detta använda ordet på en text ca 1800 år tidigare är problematiskt. Att däremot kärleken mellan människor av samma kön har funnits i tusentals år finns dock vidimerat på många olika ställen inom litteraturen.
I den text Rom 1 :26-27 du refererar till tror vi att den översättning som föreligger med ordet ”naturligt” är synonymt med det som ”vi” lägger in i ordet i vår nuvarande kontext. Detta är ett mycket vanligt misstag när man analyserar text att tro att ordet har exakt samma betydelse som det har nu.
Paulus belyser inte i texten utifrån att det handlar om saker att förbjuda. Texten har sitt sammanhang i en diskussion om avgudadyrkan. Hans syfte torde vara teologiskt och Han vill att alla ska bli kristna. Han använder här ordet gr”fysis” vilket inte kan anses betyda något slags naturlag. Det borde mer betecknas som ett övergripande ord som beteckning på hur man såg på naturvetenskapen på den tiden men sammanslaget också med det som vi i nuvarande ordbruk betecknar som historiskt/ kulturella/sociala sedvänjor. Vet inte om det var Du (el någon annan i debatten) som inte ville jmf Rom med 1 Kor ang den kulturella kontexten men detta är att då läsa in något annat eftersom just ordet ”fysis” används i 1 Kor 11: 2-16. Parallellen mellan Rom och 1 Kor är viktig. Det handlar om hur Paulus själv ser på sin omgivning. Inte någon naturlag.
I den omgivning där Paulus befinner sig så ser det ut på ett visst sätt. Grunden för sexualiteten är maktordning. En man penetrerar och en kvinna blir penetrerad. En man gifter sig och kvinnan blir bortgift etc. En MAN kan också vara både underordnad eller överordnad medan en kvinna endast kunde vara underordnad. I Paulis Romerska miljö var det därför helt naturligt att en fri stark Romersk man att penetrera en underordnad och socialt sett svagare ung man. Det naturliga ”fysis” var alltså att bibehålla samhällsstrukturen. Samlaget, penetreringen, mellan män var därför högst tillåtet och önskvärt bara det skedde mellan en överstående gentemot en understående.
Detta är ett samhälle med tankar, moral, livshållning, sociala strukturer, patriarkala synsätt etc som vida överstiger det de flesta av oss egentligen kan tänka oss.
Påpekas bör dessutom att just Rom 1:26 handlar om ”kvinnorna” och har ingen egentlig tydlig syftning på sexualitet.
Jag menar alltså att den här mycket starkt kontextberoende framställningen av Paulus måste vägas mot det som vi idag kallar homosexuell kärlek vilket är något helt annat än vad Paulus beskriver. Dessutom måste, anser jag, Jesus kärleksbudskap vara starkt överordnat den specifika kontexten som är där just Paulus befinner sig i en svunnen tid.
Man måste läsa Bibeln utifrån det som är det mest troliga och det mest grundande antagandet av vad som författaren egentligen menade och inte lägga in sina egna värderingar utifrån sin egen historiska/sociala/kulturella kontext. Ska man därför utan att verka ovettig, förlegad och förelämpande hävda något annat än vad som ursprungsförfattaren menade bör man ha mycket starka papper på sitt förhållningssätt. Framförallt om man är kristen och ser Jesus ord som viktiga!
Ett förhållningssätt med enbart hänvisning till Rom 1:26-27 anser jag inte tillmötesgår de kraven.
Min gamla Juridikprofessor sa en gång i tiden till mig: Man måste alltid förlåta och beteckna den andre som oskyldig om det inte finns överväldigande bevis och tills denne är dömd. Personligen tror jag att detta är vad Jesus skulle instämma i. Men också ett förhållningssätt som många kristna kanske borde ta efter. Jag anser att vi människor inte är här, om vi ska tro Jesus, för att döma varandra. Den dagen kanske kommer, men inte från oss människor.
Detta leder in på dina avslutande frågor. Jag anser inte att man ska fördöma någon kyrka eller för den delen enskild. Jag som människa är inte här på jorden för att döma eller fördöma. Av min redovisade syn på Romarbrevet och din hänvisning så blir det marigt att hävda att att det inte är föraktfullt och kränkande. Inte bara för de som är homosexuella utan även för mig som sätter Jesu budskap högt. Bevisbördan att inte bli betraktad som föraktfull eller kränkande ligger på de som anser att homosexualitet inte är okey, ev en synd och att inte Jesu kärleksbudskap är starkt . So far så har inte jag sett några argument som är exegetiskt godtagbara med en sådan ståndpunkt.
3)Ditt stycke om SvK är lite svårförståeligt. Om du menar att det är få homosexuella som är kyrkligt aktiva så är svaret ett definitivt nej. Inom SvK finns det massor av homosexuella människor som har erfarit Guds kärleksfulla helt uttömmande nåd och är mycket aktiva.
4)Du ställer frågan till ”hbtfolket” om en friare och lösare sexualmoral. Implicerar du då att detta ”folk” per definition skulle tillhöra kategorien med en fri och lös sexualmoral? De många människor som jag känner som är homosexuella lever i de flesta fall i mycket kärleksfulla och trogna relationer. Jmf med många kristna från (fri) religiösa samfund som jag känner är de betydligt mer trogna sin partner. Kan iofs vara en tillfällighet 🙂
Den eventuellt, mycket eventuellt, ”friare och lösare” sexualmoralen måste ändock ses ur ett samhällsperspektiv och inte kopplas till någon eventuell grupp . I det sammanhanget vänder jag mig också mot att man klumpar ihop alla hbt människor i en klump som om deras sexualitet är det som enbart kategoriserar dem som människor. En HBT människa (vad nu detta är) är oändligt mycket mer än sex. Liksom Du och Jag är så oändligt mycket mer än sex. Hoppas jag?
5)Idebattinläggen ser jag att flera ställer allvarliga frågor om homosexualitet är något verkligt inom människan? Implicit finns där frågan om det bara skulle handla om en social konstruktion. Det går inte att utesluta en socialkonstruktion i vissa mycket fåtaliga fall. Men de flesta initierade bedömare i dagens samhälle skulle aldrig komma på frågan att inte respektera det som vetenskapssamhället har kommit fram till ifråga om homosexualitet. Homosexuell orientering är en verklighet ur både fysisk och hjärnans perspektiv. De vetenskapliga beläggen är slående att homosexualitet är inget som du väljer eller väljer bort. Homosexualitet är en grundläggande och helt naturlig beståndsdel i många människor. Om man nu inte köper vetenskapssamhällets syn på homosexualitet så bör man ha mycket starka argument. Vart nu de ska komma från? Från Bibeln kan de definitivt inte hämtas.
Hur man ser på vetenskapen är nog också en fråga som ligger lite utanför ämnet ifråga. Dock känner jag på mig att det finns en differens mellan oss två ifråga om vetenskapen Tommy? 🙂
Ha de gott.”
Men att den Du just nu ser på också är en människa.
Tänk på att den Du ser på också tänker på att denne är en människa.
Men att när Denne ser på Dig så är Du också en människa.
Själv var jag tyvärr inte med på Världens fest i Malmö men tycker att KH Michael Öjermo,s lilla inlägg i KT har flera saker att fundera över.
Hur ser vi på de ”andra” när de sitter bland oss?
Hur är kunskapen om de ”andra”? Där de förrut verkade? När de nu är här?
Hur ser vi på de ”andra” som har samma religionstillhörighet som ”jag” ? Hur ser vi på de ”andra” med en annan religionstillhörighet som ”jag” har?
Vilka kunskaper och vilken vilja finns egentligen inom SvK att skaffa sig svar på frågeställningarna ovan?