Tack Sveriges Radio!

Jag är oerhört sportintresserad och hade verkligen sett framemot att kunna se mycket OS idrott. Nu blev verkligheten något annat och jag har knappt hunnit se något från OS på tv.

Då är det så kul att finna ut att man under massor av år har missat all den sända sport och nu den himmelsk styrda OS sportproduktionen som Sveriges Radio gör. Jag hade tur som kunde ha en radio påslagen nästan hela tiden och höra hur radiosporten kastar upplevelserna mellan de olika arenorna och hur reportrarna gör verkligheten helt levande genom sina fantastiska röster. Där emellan lite skämt, intervjuer, tävlingar och bra musik.

TACK! Sveriges Radio och sporten som ändå gjorde OS till en fin upplevelse.

 

Ps.    Ta hand om den där fantastiske karlen Christioan Olsson. Sicken svada, sicken inlevelse. Även om han nån gång ibland krullar iväg sina uttryck i framtidscenarior som kanske inte riktigt är verklighetsförankrade så är han en mästerlig språklig ekvilibrist och en virtuos i att skapa en bild av händelseförloppet så att man utan att riktigt själv märka det blir koncentrerat uppmärksam på vad som ska hända härnäst.
Låt ”för böveln” Christian Olsson få några Egna program att ekvilibrera ut i. 🙂

 

 

Nu blåste det både bra och dåligt för de(n) ”svenske”!

GRATTIS svenska fotbollsspringarpojkar 🙂

Nu var det ändock lite medvind!

Sverige fullföljde den mycket bra spelinsatsen som de gjorde mot England (förutom att de förlorade förståss) med att mycket övertygande vinna mot ”froggen”.

Samtidigt som man gläder sig över segern så kan jag ändå inte finna den där enorma glädjen. Sverige är ändock utslagna *suck*. Vi förlorade EM slutspelet i första hand på den där oerhört dåliga insatsen som de svenske gjorde mot Ukraina i första halvleken. Bland de sämsta halvlekarna jag sett ett svenskt landslag spela. Men naturligtvis också på de där mycket onödiga målen mot England.

Men nu är det nya tag. Snart är det OS och sedan börjar VM kvalet 🙂 🙂 :)…Go go go Sverige GO!

 

För denne undertecknare blåste det dock inte alls bra. Men BLÅSTE gjorde det. Oerhört mycket. Halvstorm, minst! När jag satt och klippte gräset kom jag på mig med att jag mer såg ut som en ”gräsman” än en lite avslappnad hobby jordbrukare :). Gräs har dessutom en enorm förmåga att krypa in överallt. In i ögonen och näsan. Linserna gick ju som tur är att ta ut för det känns inte helt okey med gräslinser. De e lite svårt att se igenom den gröna klorofyllen. Nu är dock gräsmattan klippt inför midsommar och jag hann dessutom inhandla de starkare dryckesvarorna. Ligger bra i planeringen med andra ord. Får se hur länge det håller i sig? 🙂

 

 

 

Snart gäller för fotbollen lite nya satsningar på ”Friends”!

Kryptisk rubrik? Ja men visst!

Nu i fotbollstider så var jag och kollade in nya Friends Arena i Solna. Den är inte färdigbyggd men ska stå klar i höst. Öppningsmatchen ska enligt uppgift ske mot England? I dessa dagar känns kanske det inte speciellt roligt men men….

 

Arenan i sig är rätt imponerande. Tre till fyra ggr så många platser som Globen ska den ta. När man står nere på planen och tittar upp är det enbart ett stort fyrkantigt hål i taket. Det är minimimåtten för att det ska få kallas utomhus fotboll men taket kommer också gå att skjuta igen. När man däremot står uppe i takfoten ser man tydligt hur stort det är och dessutom hur brant det är de där ca 50 meterna uppifrån taket ner till planen. En fin sak är också att man ser från alla platser, inga pelare eller dylikt i vägen.

 

Det skjutbara taket på Friends arena

 

Friends arena

 

Friends arena, Solna

By by Scandinavia!

Nu har även Danmark förlorat mot Tyskland och går därmed inte heller vidare. Sverige är därmed i gott sällskap med bla Danmark och även Holland som inte heller går vidare. Holland som också Sverige de senaste åren haft så svårt för. Holland var inte bättre. Det ger perspektiv också på Sveriges insats. Vi var urusla! Men vi har nog varit urusla en lång tid och levt enbart på förväntningar och att vi mött dåliga lag de senaste åren.

Vi förlorade Em turneringen i och med Ukraina matchen.

Måste iofs säga att i matchen mot England så spelade Sverige bra. Men det går inte att göra så många enskilda misstag. Vi har hittills släppt in 5 mål. FEM mål. Fruktansvärt.

I machen mot England fick vi se en hoppande engelsman hoppa så högt som jag aldrig sett någon hoppa förr. Ralf Edström släng dig i väggen 🙂 Men det är inte konstigt att han kunde hoppa så högt eftersom Granqvist totalt missade markeringen. Att släppa en forward 2 meter i staffområdet får inte bara ske. Andreas Isaksson gjorde fantastiska räddningar och höll nere siffrorna men samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad han höll på med vid ett av målen. Ändrade verkligen bollen riktningen så mycket?

Självklart är vi nog alla missnöjda med svenskarnas försvarspel. Vi är vana vid att just den delen fungerar bra. Men, återigen, vi har sett att försvaret haltat de senaste åren. Till och med en sådan back som Lustig gjorde ett ödesdigert misstag i Ukraina matchen. Man får ALDRIG släppa stolpen.

En som jag också är besviken på är Zlatan. Han Är en gudabenådad lirare och har gjort suveräna mål och räddat Sverige vid flera tillfällen. Men, han är betydligt bättre i klubblaget än i landslaget. I matchen mot England hade Sverige en 4 – 5 tillfällen till snabba omställningar och vi kommer med många gubbar ända fram till straffområdet men där verkar det som att alla måste passa Zlatan och därmed stannar Sverige upp. När Zlatan får bollen i närheten av staffområdet så gäller bara en sak. Zlatan! Zlatan Är för envist målkåt och börjar snurra och stanna upp så att alla svenska lirarna inte får de snabba passningarna som är svenskarnas signum. Snabbhet och kraft i närheten av strafforådet är Sveriges chans. Inte ett uppstannande och plottrande som Zlatan håller på med. I klubblaget kan Zlatan hålla på sådär men i landslaget är motståndet hårdare och spelet betydligt snabbare. Att dribbla runt sig själv och ofta tappa bollen är det som tyvärr nuförtiden förknippas med Zlatan och landslaget.

 

Sagan är all. Den upphaussade fotbolls EM sommarsagan blev som den svenska sommaren i övrigt, växlande storm oväder. Men Sverige hade inget paraply!

 

Fördelen med att vi är utslagna är att vi nu får ägna oss åt midsommar och sillen 🙂

 

En annan sak som jag reagerat på inom den svenska sportens värld är SOK. Hur i hela fridens dag resonerar de i uttagningarna. Sverige är (fortfarande, konstigt nog ❓ ) ett rikt land och har naturligtvis råd och möjlighet att skicka de som har en möjlighet att komma på poängplats till OS i London. Istället har de satt upp superhårda regler och även de av svenskarna som har klarat de internationella uttagningsreglerna och kriterierna får inte åka. Skicka ALLA som är kvalificerade, SOK ❗

Vi som åskådare och svenska sportälskare vill se många svenskar i farten på OS. MÅNGA 🙂 🙂 🙂

Tänk om, tänk rätt SOK ❗

 

 

Nervositeten över uppförsbacken i livet sprider sig nu….

Vårt ”stolta” fotbollslag är ute på EM turne i Ukraina. Vi vet nog alla hur debaclet över första matchen kändes för var och en av oss.

Vi kunde inte ens slå den på förhand sämsta fotbollsnationen Ukraina och möjligtvis är det som så ofta att vårt svenska herrlandslag är alldeles för upphaussat.

Nu väntar England på oss ikväll. Tufft, hårt och Jäk…t spännande.

Men samtidigt så är vårt landslag i en…..

 

fast vi får väl ändock hoppas på att det idag är nedförsbacken som gäller….

 

Vi kan alla till och från känna oss som att vi lever i en ständig uppförsbacke. Det är lätt hänt att en motgång snart har utvecklats till en serie. Det här är inget speciellt för någon speciell människa utan har med olika omständigheter att göra. Det är också som så att uppförsbackar drabbas vi alla av någon gång i livet. Det är därför det är så viktigt med en gemenskap. En gemenskap som försöker se förbi det där individuella. Vi, alla, känner ibland att vi inte går ihop med en annan människa. Den där speciella känslan av att inte riktigt bli accepterad för den man är. I en sådan situation är det viktigt med en gemenskap som förstår att varje människa är unik. Att vi också som de unika personer vi är också försöker sätta oss in i den andres situation. När vi börjar förstå den andre börjar vi också förstå oss själva. När vi kan se på den andre och känna att just i den andres situation kan jag befinna mig. När vi börjar acceptera den andre, oavsett dennes knäppheter, dennes olikhet,  dennes livssituation etc börjar vi också att acceptera oss själva. För fastän vi är unika såsom levande personer så är vi ändock väldigt lika som människor. Vi hamnar alla i miljöer där vi inte känner oss accepterade och när vi börjar inse att detta förr eller senare händer oss alla, kan vi förhoppningsvis börja sträva efter att acceptera den andre liksom vi kan börja acceptera oss själva som helt unika. Vi Är unika men samtidigt så lika. Att se på den andre som man själv skulle vilja bli sedd är ett bra mål att sträva efter. Då kan vi också skapa gemenskaper av sedda människor där varje persons unika egenskaper tas till vara såsom den unika men helt vanliga människa som vi alla är.

 

Framförallt är detta viktigt i en gemenskap som framhärdar i en kärleksgemenskap. I Guds gemenskap. Det ligger ett högre krav på oss att ha förståelse för den andre. Kan vi inte så långt det är möjligt och efter våra enskilda förmågor acceptera den andre kan vi inte heller börja leva upp till Guds unika nådefulla helt outömliga kärlek. För Gud är Du och Jag helt unika och vi får en helt unik kärlek oss till skänks enbart för dem vi är. Låt oss försöka efterlikna detta förhållningssätt.

 

Därmed kommer jag också in på bollsparkarna….kanske lite långsökt tycker du men De är också i en gemenskap. De är i en gemenskap som ska framkalla ett resultat. Ett resultat som är helt beroende på just deras gemensamma förmåga att se bortom den första väggen hos människan, bortom sin medspelares olika ”tokigheter”. De är ömsesidigt beroende av varandra. Allt för att försöka uppnå det där målet. Hos fotbollspelaren är målet att vinna matchen. Hos oss alla att försöka leva i en kärleksfull relation och i frid med den vi möter.

Låt oss försöka gå ut och sträva efter det där målet att leva i frid och kärlek.

Men! Nu ägnar vi oss åt matchen……följ dock inte mitt exempel  🙂

 

 

 

Året tar ingen time out!

Alla årets delar har sin tid och sina åtaganden. Eller rättare sagt, Jag har diverse åtaganden beroende på årstid.

Våren är en sådan tid där man inte hinner med. Man hinner inte med det man ska och hinner inte därmed heller med det som inte är så över sig viktigt. Typ att ”blogga” 🙂 Dessutom har det kommit upp något oerhört viktigt på agendan som jag hade förträngt och förminskat. Fotboll ❗  🙄

Nu börjar ändock skolavslutningarna ta slut. Sista avslutningen imorgon med lite avkopplande mat och dryck därtill. Men i all den där tiden man inte egentligen haft till sitt förfogande har jag helt plötsligt upptäckt att det är Midsommar snart. Hu vad det går undan…..Hur ska Jag hinna ställa allt färdigt inför midsommar slog det mig innan jag kom på att det är ju inte fel att faktiskt ta det lugnt. Ta och sola lite. Pyssla med båten som står på land fortfarande. Grilla lite. Meta och kanske ta en öl. Inte jäkta, stressa och andra saker som måste göras för att man ska kunna ha roligt och koppla av? Egentligen är det remarkabelt hur vi många gånger lever. Vi stressar ihjäl oss för att vara lediga men stressar dessutom ihjäl oss för att ha något att göra på ledigheten. Vi måste lära oss att chilla lite mer.

 

Igår var jag på den årliga vårliga Prästvigningen i Storkyrkan i Stockholm.En enormt härlig kyrka där åtminstone jag verkligen kan känna de historiska vingslagen. Prästvigningen är  Alltid en fantastisk upplevelse. Tänk vilket härligt liv dessa präster och diakoner viger sitt liv till. Och tack för att De har fått sina uppdrag från oss, församlingen ❗

 

Den här tiden på året så blossar dessutom den numera ständiga diskussionen upp om avslutningar i kyrkan eller inte. En många gånger fantastisk diskussion. Den tar så mycket tid och så många spaltmeter i utrymme så det verkar som attt det är en viktig fråga. I mina ögon närapå en icke fråga. Själv har jag inga minnen av att vi i ”småskolan” hade avslutningar i kyrkan. Vi hade en aula. Däremot hade de i min närmaste närhet mycket kontakt med kyrkan så som skolans representanter. De har förvisso berättat om diverse ”gammalmodiga” inskränkta präster med diverse principer och  konstigheter för sig. Det finns säkerligen sådana kvar ännu. Men som med alla urtidsdjur så är de säkerligen på utdöende och det mesta jag ser av präster i dagens kyrka är några som verkligen VILL. Därmed är problematiken med skolavslutningen också en mindre viktig fråga.

Det verkar ibland som att skolverket och även de som på olika sätt tolkar skolverkets beslut har drabbats av en kolossalfrossa över att det kanske, möjligtvis, inte troligt men ändå…ska hända något farligt med de barn som kommer till en kyrka för att fira sin avslutning. Själv har jag inte sett någon som de facto farit illa över att vara välkommen till kyrkan. (däremot finns det naturligtvis människor som i olika former har farit illa av människor som hävdat religiös övertygelse över andra, men detta kan nog sägas även om de flesta andra ideologier, livsåskådningar)

Att vara välkommen i en samvaro med andra människor sägs oftast vara berikande och stärka gemenskapen och tillhörigheten till ”mänskligheten”. Så är det säkerligen för alla de barn som går i skolavslutningar i skolan också. Det religiösa är troligen inte det mest framträdande för alla barn vid skolavslutningen. Det finns det som är mer påtagligt och viktigt för ett barn än just kyrkobesöket. Proportionerna angående diskussioner om skolavslutningar har havererat.

Som tur är finns det kloka lärare och rektorer som ser förbi alla glada populistiska diskussionstyckare som framträder i diverse media.

Däremot så är jag av den åsikten att ett kyrkorum är ett kyrkorum och i detta rum ska kyrkan få uttrycka det som kyrkorummet är till för. Att upplåta kyrkan till diverse andra engagemang måste hanteras mycket varsamt. I kyrkorummet ska evangeliet tolkas och framträda.

I övrigt så är alla religioner satta på undantag i den svenska skolan och i samhället i övrigt. Det behövs en uppryckning för att bilda medborgarna i diverse religiösa uttryck. Det debattklimat som nuförtiden ibland uppkommer handlar till stor del om att det inte finns en kunskap om vad religion och religiösa uttryck är för något. Jag menar att skolan och staten i så måtto har missat att förmedla kunskap i det för den enskilde, för staten, för samhället, för MR frågan, för den internationellt medvetne och för vår gemensamma samvaro så viktiga frågan om Vad religion kan tänkas vara? Vad den religiösa människan kan tänkas tycka? Det har blivit en snedvriden kunskapsförmedling i dagens Sverige där en slags ålderdomlig sekulär syn får råda och stå oemotsagd. Det har visat sig, anser jag, att den sekulära synen på kunskap som framförs nu om religion inte tillnärmelsevis kan förmedla den grundläggande kunskapen och förståelsen av vad religion kan tänkas vara. Det här skapar frustration och kommer att skapa än mer konflikter.

 

Nu är det snart dags för fotboll. Första matchen för Sverige i EM. Jag är nervös. Varför? Jag ska ju absolut inte ut och springa efter en boll ❗

Go, go go…Sverige GO! 😈

Avgrunden har öppnat sig!

Djurgårdens hockeypojkar tar  nu klivet ner i Allsvenskan. *suck*

 

Utgångsläget idag var absolut inte det bästa och det känns nästan skönt att alla resultat gick åt fel håll för grabbarna. Det måste även för ett inbitet Djurgårdshjärta erkännas att i År, och framförallt i de senaste matcherna, har hockeylirarna inte spelat hockey. Därför är det bra att man inte kan säga att slumpen eller turen grinade emot dem.

Det kan och bör sägas med andra ord. Det har spelats skithockey! Nu e det sagt!

 

Låt oss nu gå vidare.

Det måste komma stora förändringar i attityder, organisation, spelsystem och lirare. En självklar sak är det att styrelsen nu måste ta sitt ansvar. Att hockeygrabbarna inte vinner är sorgligt men att ledningen, från den minste till den högste, inte på ett tidigt stadie insett den prekära situationen är oförlåtligt.

Nu är det inte bara en sportslig avgrund som öppnat sig utan det kommer även att bli en ekonomisk avgrund. På andra håll inom DIF är det redan en faktisk situation. Det behövs krafttag!

Att DIF inte har en hockeysektion som är i eliten går inte för sig. Det kommer att avspeglas på resten av DIF.

Det behövs inte bara nya kvastar på alla plan utan nu måste det till förbaskat stora SKYFFLAR för att skotta bort den skitiga snön eller dyngan och söka ny fluffigt snö och vända upp en ny slags jordmull.

För att fylla igen avgrunden behövs ny teknik. Ny kompetens. Nytt intellektuellt och muskulärt kapital.

Sorgen är Stor!