Vill passa på och puffa för en Facebook grupp…..

 

Det här är en öppen grupp:

”En grupp för Dig som är religiös eller förstår den religiösa människans stora risk för förföljelse och åtgärder från totalitära ideologier.
Gruppens medlemmar bör inte förespråka våld som metod.

Här är alla religiösa inriktningar välkomna om de bara ställer upp på människans lika värde och är emot Nazism, Fascism, Rasism och Främmande fientlighet.”

 

 

 

 

 

Enligt Helle Klein i P1 morgon så hör jag tydligen till gruppen ”konservativa” och jämförs därvidlag också med hemska åsikter!?

 

Enligt Helle Klein i P1 morgon så hör jag tydligen till gruppen ”konservativa”. (tydligen så är det oftast De som driver frågan Parti Opolitisk, enligt Helle.) Helle,s uttalande måste tolkas så. Detta  enbart för att jag vill ha en Parti Opolitisk inblandning i Svenska kyrkan. Dessutom jmf hon mig och alla andra som vill ha en PARTI OPOLITISK inblandning med den lilla gruppen frimodig kyrka (5% av kyrkomötet) som har FÖRSKRÄCKLIGA åsikter om bla kvinnor och homosexuella.

Vad inte Helle tycks förstå är att det just är begreppet PARTI Opolitiskt som säger vad det hela handlar om. Ingen politisk statsideologi ska bestämma över en fristående organisation. Det leder i så fall till en statskyrka eller än värre, synen kanske är inställd på en teokrati?
Helle och andra (s) representanter försöker hela tiden få det till att det inte går att vara opolitisk och därför ska det självklart gå att vara socialdemokrat och kyrkopolitisk aktiv. När det påpekas PARTI Opolitisk blir det då i (s) debattörers namn ”opolitisk”. Det är en stor skillnad mellan opolitisk och PARTI Opolitisk i en inomkyrklig organisations verksamhet.
Det går inte att säga att man engagerar sig som socialdemokrat i Partiet socialdemokraterna för att man personligen såsom kristen OCH socialdemokrat vill driva frågor. Det är PARTIET som driver frågorna. Det är PARTIET som bestämmer riktningen. I PARTIET sitter människor med ateistiska (icke religiösa) åsikter, människor med annan religion än den kristna, människor som ibland också är fientliga mot religion och alla dessa medverkar till beslutsfattande som PARTIET sedan ska driva i en KRISTEN organisation, nämligen Svenska kyrkan.
Observera att Vi INTE har personval i Svenska kyrkan!

Helle säger att inte Svenska kyrkan är en fotbollsklubb utan en demokratisk folkkyrka. Men låt då för Guds skull Kyrkan vara KYRKA! Låt Kyrkan föra fram det budskap den är till för. Budskapet som de facto utgår från Gud. Kyrkan ska inte vara lekplats för makthungriga politiska ideologi representanter.
Det handlar i grunden om för den reellt kristne om man ska ta socialismen (eller andra -ismer) in och förändra Guds hus och folk eller låta den ideologi som Gud och Kristus har gett oss vara verksam i Kyrkan.
Min inställning är att Guds ideologi ska få vara den ideologi som ska vara måttstocken i Guds eget hus!

 Det handlar dessutom (förhoppningsvis) om för den kristne människan  att ta sin tro och sin ideologi och föra ut Guds ord i världen och i världen kan detta gärna ta sig uttryck i en politisk ideologi som man vill ska förändra staten i den riktning som man själv såsom kristen tyder Guds ord.
Det borde inte för den reellt kristne vara att först ta en politisk ideologi och sedan försöka förändra Guds hus i enlighet med denna.
I Guds hus, kyrkan, måste Guds ideologi vara det verksamma verktyget.
Vi såsom människor är de lemmar som gör Guds vilja. Det är inte partier som är Guds lemmar.

 

Jag har stridit för jämställdhet, mot orättvisor, mot fattigdom, mot kapitalet i över 40 år.

Jag har varit engagerad i arbetarrörelsen i 30 år.

Jag har varit trogen den demokratiska socialismen i 35 år i val efter val.

 

NU är Jag tydligen ”konservativ”!

Detta för att JAG nu önskar ha en kyrka, en fristående organisation, FRI från Partiers olika statsbärande ideologiska inblandning i inomkyrkliga angelägenheter. Nu kallas Jag  ”Konservativ” och jämförs med små extrema grupper vars åsikter jag kämpat emot i hela mitt liv.

 

Nä du Helle. Botten napp! Skärpning!
Blir riktigt besviken på Dig när du för sådana svepande osympatiska omdömen om människor och  sådan ”fear” argumentation utan grund. Du kan betydligt bättre och rakare.

 

 

Vart finns din kärlek? På jordiska ägodelar?…eller………

 

 

 

Det är kul att kasta lite strunt på Svenska kyrkan och de kristna

Läs gärna del 1 först

 

En annan journalist som tycker det är lite småmysigt att kasta ut lite strunt på Svenska kyrkan är Karl – Johan Karlsson i GT/ Expressen.

I sin krönika ”Helvetet borde avskaffas så anser han att kyrkan inte tillräckligt ”marknadsför” sin tro. Ska man marknadsföra? Finns det endast en tro? En syn på tro?

Antagligen för Karl-Johan. Kanske inte för de flesta kristna som dagligen brottas med sin tro. Det ingår så att säga i konceptet i relationen till Gud. Gud vill att vi ska brottas med Ordet.

Han ställer även frågan ”tror Svenska kyrkan på Gud”? Kan man överhuvudtaget ställa en sådan fråga utan att framställa sig själv i okunskapens dager? Kan en organisation Tro? Är det inte dess medlemmar som Tror och sedan går samman i Guds uppmaning till oss att sprida Ordet.

 

Vidare anser Karl -Johan det vara märkligt att det finns tvivel inom Svenska kyrkan? Tvivlet som för den troende är signalen på att det är en hälsosam tro som bejakar Gud till skillnad mot den statiska, fundamentalistiska.  Han anser att det finns en gräns för hur långt man kan backa från sin ”grundidé” för att verka trovärdig. Här visar sig problematiken för Karl -Johan. Han utgår från att det enbart finns en syn?En syn som alla måste anamma till punkt och pricka. Han funderar naturligtvis inte ikring om Hans syn på en ”grundidé” stämmer överens med kyrkan och dess troendes medlemmars syn på idén. Han utgår från att Han sitter med kunskapen, med sanningen om Idén! Dvs alla medlemmar inklusive kyrkan som organisation ska inte förhålla sig till sin ”idé” utan till Karl -Johans synsätt som Han vill att Idén ska vara. Karl- Johan för fram ett synsätt som oftast benäms fundamentalistisk eller möjligtvis ”bokstavs(o)troende”.

Det är en främmande föreställningsvärd för de flesta troende.

Likaså tar Karl -Johan upp frågan om helvetet. Han skrattar där över de som ägnat åratals studier åt teologi och mött massor av människor i olika stadier av själsnöd och deras problematisering av frågan och deras erfarenhet. Tanken går till den opportunistiske tonåringen som skrattar professorn rakt upp i ansiktet och tycker att denne har så fel. Tyvärr för den opportunistiske tonåringen och Karl -Johan. Erfarenhet kommer med införskaffad kunskap och levnadsvisdom.

 

Frågorna som ställs hos Karl -Johan är de frågor som konfirmandläraren får från sina tonåringar varje år, år efter år.

 

Sanningen är inte given. Sanningen söks………

 

 

 

 

 

 

Gammal glömd kärlek…………………….7

 

Dina sandalklädda fötter

är så vackra, du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett smycke,
smitt av konstnärshänder.
Ditt sköte är en kupad skål
– må vinet aldrig saknas!
Din mage är en hög av vete,
omgärdad av liljor.
Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid.
Din hals är ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
vid porten mot Bat-Rabbim.
Din näsa är som Libanontornet,
som vetter mot Damaskus.
Ditt huvud höjer sig som Karmel,
hårsvallet skimrar som purpur,
en kung är fångad i lockarna.
Vad du är skön och ljuvlig,
min älskade, min vällust.
Din växt liknar palmens,
dina bröst är som klasar.
Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
gripa tag i dess krona.
Dina bröst skall vara som druvklasar,
din andedräkt som doften av äpplen,
din mun som det finaste vin,
som flödar över i min
och fuktar läppar och tänder.

Hon

Jag är min väns,
till mig står hans lust.
Kom, min vän,
låt oss gå ut på fälten
och övernatta bland hennabuskarna.
Låt oss tidigt gå ut i vingårdarna
och se om vinstocken skjutit skott,
om knopparna har öppnat sig,
om granatträden gått i blom.
Där skall jag ge dig min kärlek.
Kärleksäpplena doftar,
vid vår dörr finns härliga frukter,
nya och gamla.
Dem har jag sparat åt dig, min vän
//Hög visan 7

Vem har kraft att tvinga in Gud i en box?

Homosexualitet diskuteras inom frikyrkan och bla hos Världen Idag,s Tommy Dahlman blogg!

Det föregår på många håll en viss diskussion om homosexualitet och frikyrkans (en viss del av denna) hållning till olika sexuella läggningar. En fråga som tydligen väckert en del känslor hos läsarna. Stefan Swärd har skrivit här
Tommy Dahlman är krönikör på Världen Idag och dessutom författare. På hans blogg har han tagit upp frågan om homosexualitet utifrån rubriken ”Pastor Jansson och homosexualiteten”.

Jag har infört lite tankar på hans blogg. Nedan kan Ni se vad jag har skrivt. Utgångspunkten är alltså Tommys skrivning och det är den jag försöker förhålla mig till.

”Hej Tommy!

 

Har försökt läsa igenom ditt blogginlägg och hela tråden ang ”homosexualitet” och skaffat mig en viss bild av hur folk resonerar. Det finns mycket att diskutera ikring detta men jag utgår från ditt inlägg (med vissa utvikningar:) ) Du får naturligtvis rätta mig om jag uppfattar något fel eftersom jag inte går in på djupet av alla svar. Detta eftersom det som ofta i sådana här debatter spretar ut i olika spår som kanske ibland inte är relevanta för huvudfrågan.

 

1)En sak som slår mig är att kärleken mellan två mnsk många ggr inom (fri) kyrkan reduceras till att handla om sex och eventuellt reproduktion?

Kärleken är, så som jag läser Jesu ord, betydligt mer än sexualitet. Jesu ord är för mig det centrala och utifrån Hans ord tolkar jag också Bibeln.

Några tankar på när man diskuterar och/eller fördömer homosexualitet är vad som de facto sker mellan mnsk. Kärleken mellan två mnsk oberoende av sexuell läggning innebär inte per automatik sex. Man kan leva i ett kärleksförhållande men pga olika saker inte utöva sex. (det motsatta kan naturligtvis också finnas)

Enligt mitt sätt, med hänvisning till Jesu ord, så är kärleken det viktigaste.

Till de som då i en eller annan form tror att kärleken mellan man och kvinna regleras genom ex skapelseberättelse vill jag bara säga att det förekommer flera skapelseberättelser i Bibeln och att därmed hävda att kärleken mellan dessa två parter (och inga andra) regleras i skapelseberättelserna och utifrån detta läsa in vad som de facto inte står däri är att göra våld på Bibelns berättelser och på Guds inspirerade ord till människorna.

Skapelseberättelserna reglerar Inte hur kärleken mellan mnsk ska ske.

 

2)Jag anser självklart att jag är Bibeltroende liksom du. Andra skulle säkert hävda att just Du inte läser Bibeln på ett Bibeltroget sätt. Åter andra skulle hävda att såsom jag läser Bibeln så är det inte Bibeltroende. Att säga att man är Bibeltroende är att indirekt säga att ”ni andra” läser inte Bibeln rätt. En sak att reflektera över? Därmed blir också ditt tydliga ställningstagande att DU läser Bibeln så att ”guds ord” enligt Rom 1 : 26-27 säger att homosexualitet är onaturligt problematiskt eftersom Du, utifrån min läsning av den passage Du refererar till, inte alls kan göra anspråk på att säga det som Du med säkerhet påstår.

I Pastoralt hänseende kan man dock göra vad man vill, med risk för att trovärdigheten minskar.

 

I den passagen och det som du hävdar finns flera saker som man måste analysera och ta ställning till. I slutändan kanske det mynnar ut i syndabegreppet. Vad är synd? Är det vad Du eller Jag anser vara synd utifrån våra olika nuvarande sociala/ kulturella kontexter, eller är det vad Bibelns många olika syndbegrepp anser? Är synden att vända sig ifrån Gud? Är det då upp till var och en att bestämma hur detta frånvändande i så fall kan ske? Är kanske den största synden döden?

 

Om vi ser på den refererade texten så anser du att det är tydligt att denna fördömer homosexualitet. Du vet säkert att ordet Homosexualitet inte har funnits i människans vokabulär förrän mitt 1800 tal. Att enbart utifrån detta använda ordet på en text ca 1800 år tidigare är problematiskt. Att däremot kärleken mellan människor av samma kön har funnits i tusentals år finns dock vidimerat på många olika ställen inom litteraturen.

 

I den text Rom 1 :26-27 du refererar till tror vi att den översättning som föreligger med ordet ”naturligt” är synonymt med det som ”vi” lägger in i ordet i vår nuvarande kontext. Detta är ett mycket vanligt misstag när man analyserar text att tro att ordet har exakt samma betydelse som det har nu.

Paulus belyser inte i texten utifrån att det handlar om saker att förbjuda. Texten har sitt sammanhang i en diskussion om avgudadyrkan. Hans syfte torde vara teologiskt och Han vill att alla ska bli kristna. Han använder här ordet gr”fysis” vilket inte kan anses betyda något slags naturlag. Det borde mer betecknas som ett övergripande ord som beteckning på hur man såg på naturvetenskapen på den tiden men sammanslaget också med det som vi i nuvarande ordbruk betecknar som historiskt/ kulturella/sociala sedvänjor. Vet inte om det var Du (el någon annan i debatten) som inte ville jmf Rom med 1 Kor ang den kulturella kontexten men detta är att då läsa in något annat eftersom just ordet ”fysis” används i 1 Kor 11: 2-16. Parallellen mellan Rom och 1 Kor är viktig. Det handlar om hur Paulus själv ser på sin omgivning. Inte någon naturlag.

I den omgivning där Paulus befinner sig så ser det ut på ett visst sätt. Grunden för sexualiteten är maktordning. En man penetrerar och en kvinna blir penetrerad. En man gifter sig och kvinnan blir bortgift etc. En MAN kan också vara både underordnad eller överordnad medan en kvinna endast kunde vara underordnad. I Paulis Romerska miljö var det därför helt naturligt att en fri stark Romersk man att penetrera en underordnad och socialt sett svagare ung man. Det naturliga ”fysis” var alltså att bibehålla samhällsstrukturen. Samlaget, penetreringen, mellan män var därför högst tillåtet och önskvärt bara det skedde mellan en överstående gentemot en understående.

 

Detta är ett samhälle med tankar, moral, livshållning, sociala strukturer, patriarkala synsätt etc som vida överstiger det de flesta av oss egentligen kan tänka oss.

 

Påpekas bör dessutom att just Rom 1:26 handlar om ”kvinnorna” och har ingen egentlig tydlig syftning på sexualitet.

 

Jag menar alltså att den här mycket starkt kontextberoende framställningen av Paulus måste vägas mot det som vi idag kallar homosexuell kärlek vilket är något helt annat än vad Paulus beskriver. Dessutom måste, anser jag, Jesus kärleksbudskap vara starkt överordnat den specifika kontexten som är där just Paulus befinner sig i en svunnen tid.

 

Man måste läsa Bibeln utifrån det som är det mest troliga och det mest grundande antagandet av vad som författaren egentligen menade och inte lägga in sina egna värderingar utifrån sin egen historiska/sociala/kulturella kontext. Ska man därför utan att verka ovettig, förlegad och förelämpande hävda något annat än vad som ursprungsförfattaren menade bör man ha mycket starka papper på sitt förhållningssätt. Framförallt om man är kristen och ser Jesus ord som viktiga!

Ett förhållningssätt med enbart hänvisning till Rom 1:26-27 anser jag inte tillmötesgår de kraven.

 

Min gamla Juridikprofessor sa en gång i tiden till mig: Man måste alltid förlåta och beteckna den andre som oskyldig om det inte finns överväldigande bevis och tills denne är dömd. Personligen tror jag att detta är vad Jesus skulle instämma i. Men också ett förhållningssätt som många kristna kanske borde ta efter. Jag anser att vi människor inte är här, om vi ska tro Jesus, för att döma varandra. Den dagen kanske kommer, men inte från oss människor.

 

Detta leder in på dina avslutande frågor. Jag anser inte att man ska fördöma någon kyrka eller för den delen enskild. Jag som människa är inte här på jorden för att döma eller fördöma. Av min redovisade syn på Romarbrevet och din hänvisning så blir det marigt att hävda att att det inte är föraktfullt och kränkande. Inte bara för de som är homosexuella utan även för mig som sätter Jesu budskap högt. Bevisbördan att inte bli betraktad som föraktfull eller kränkande ligger på de som anser att homosexualitet inte är okey, ev en synd och att inte Jesu kärleksbudskap är starkt . So far så har inte jag sett några argument som är exegetiskt godtagbara med en sådan ståndpunkt.

 

3)Ditt stycke om SvK är lite svårförståeligt. Om du menar att det är få homosexuella som är kyrkligt aktiva så är svaret ett definitivt nej. Inom SvK finns det massor av homosexuella människor som har erfarit Guds kärleksfulla helt uttömmande nåd och är mycket aktiva.

 

4)Du ställer frågan till ”hbtfolket” om en friare och lösare sexualmoral. Implicerar du då att detta ”folk” per definition skulle tillhöra kategorien med en fri och lös sexualmoral? De många människor som jag känner som är homosexuella lever i de flesta fall i mycket kärleksfulla och trogna relationer. Jmf med många kristna från (fri) religiösa samfund som jag känner är de betydligt mer trogna sin partner. Kan iofs vara en tillfällighet 🙂

Den eventuellt, mycket eventuellt, ”friare och lösare” sexualmoralen måste ändock ses ur ett samhällsperspektiv och inte kopplas till någon eventuell grupp . I det sammanhanget vänder jag mig också mot att man klumpar ihop alla hbt människor i en klump som om deras sexualitet är det som enbart kategoriserar dem som människor. En HBT människa (vad nu detta är) är oändligt mycket mer än sex. Liksom Du och Jag är så oändligt mycket mer än sex. Hoppas jag?

5)Idebattinläggen ser jag att flera ställer allvarliga frågor om homosexualitet är något verkligt inom människan? Implicit finns där frågan om det bara skulle handla om en social konstruktion. Det går inte att utesluta en socialkonstruktion i vissa mycket fåtaliga fall. Men de flesta initierade bedömare i dagens samhälle skulle aldrig komma på frågan att inte respektera det som vetenskapssamhället har kommit fram till ifråga om homosexualitet. Homosexuell orientering är en verklighet ur både fysisk och hjärnans perspektiv. De vetenskapliga beläggen är slående att homosexualitet är inget som du väljer eller väljer bort. Homosexualitet är en grundläggande och helt naturlig beståndsdel i många människor. Om man nu inte köper vetenskapssamhällets syn på homosexualitet så bör man ha mycket starka argument. Vart nu de ska komma från? Från Bibeln kan de definitivt inte hämtas.

 

Hur man ser på vetenskapen är nog också en fråga som ligger lite utanför ämnet ifråga. Dock känner jag på mig att det finns en differens mellan oss två ifråga om vetenskapen Tommy? 🙂

 

Ha de gott.”

KH Michael Öjermo har ett intressant litet inlägg i KT

Själv var jag tyvärr inte med på Världens fest i Malmö men tycker att KH Michael Öjermo,s lilla inlägg i KT har flera saker att fundera över.

Hur ser vi på de ”andra” när de sitter bland oss?
Hur är kunskapen om de ”andra”? Där de förrut verkade? När de nu är här?

Hur ser vi på de ”andra” som har samma religionstillhörighet som ”jag” ? Hur ser vi på de ”andra” med en annan religionstillhörighet som ”jag” har?

Vilka kunskaper och vilken vilja finns egentligen inom SvK att skaffa sig svar på frågeställningarna ovan?

 

 

 

Ååååå jesus vem är Jesus?

Har du en bild av Jesus? Bra! 🙂

Men, är det Din bild av Jesus ?..eller kanske någon annans bild…..

Eller ska det bara få finnas en bild av Jesus!?

 

I en bra artikel i Kyrkans Tidning berättar Professor Thomas Kazen om sina bilder eller rättare sagt Sin Bild av Jesus.

Thomas Kazen säger om Jesus syn på Gudsriket ”väljer att ta fasta på hur Jesus tydligt kritiserade makten, både den världsliga och den religiösa, och hur han särskilt reserverade plats för samhällets marginaliserade.
– De räknas med, de inkluderas. De perifera blir centrala i gudsrikesdrömmen. Där finns en enorm sprängkraft och en radikalitet utan like. Det var en vision som Jesus var beredd att lida martyrdöden för.”…..och vidare ” För mig är Jesus framför allt en människa som visar vem Gud är. Han ger mig en bild av Gud, en fungerande och meningsfull bild av Gud.
– Närheten och tilliten som han ger uttryck för, den blir något som går bortom individualismen och sätter in mig i ett större sammanhang. En socialt radikal grundhållning, det blir resultatet av min Jesusbild.”

 

Mycket intressant ❗ Läs artikeln här!

 

Nervositeten över uppförsbacken i livet sprider sig nu….

Vårt ”stolta” fotbollslag är ute på EM turne i Ukraina. Vi vet nog alla hur debaclet över första matchen kändes för var och en av oss.

Vi kunde inte ens slå den på förhand sämsta fotbollsnationen Ukraina och möjligtvis är det som så ofta att vårt svenska herrlandslag är alldeles för upphaussat.

Nu väntar England på oss ikväll. Tufft, hårt och Jäk…t spännande.

Men samtidigt så är vårt landslag i en…..

 

fast vi får väl ändock hoppas på att det idag är nedförsbacken som gäller….

 

Vi kan alla till och från känna oss som att vi lever i en ständig uppförsbacke. Det är lätt hänt att en motgång snart har utvecklats till en serie. Det här är inget speciellt för någon speciell människa utan har med olika omständigheter att göra. Det är också som så att uppförsbackar drabbas vi alla av någon gång i livet. Det är därför det är så viktigt med en gemenskap. En gemenskap som försöker se förbi det där individuella. Vi, alla, känner ibland att vi inte går ihop med en annan människa. Den där speciella känslan av att inte riktigt bli accepterad för den man är. I en sådan situation är det viktigt med en gemenskap som förstår att varje människa är unik. Att vi också som de unika personer vi är också försöker sätta oss in i den andres situation. När vi börjar förstå den andre börjar vi också förstå oss själva. När vi kan se på den andre och känna att just i den andres situation kan jag befinna mig. När vi börjar acceptera den andre, oavsett dennes knäppheter, dennes olikhet,  dennes livssituation etc börjar vi också att acceptera oss själva. För fastän vi är unika såsom levande personer så är vi ändock väldigt lika som människor. Vi hamnar alla i miljöer där vi inte känner oss accepterade och när vi börjar inse att detta förr eller senare händer oss alla, kan vi förhoppningsvis börja sträva efter att acceptera den andre liksom vi kan börja acceptera oss själva som helt unika. Vi Är unika men samtidigt så lika. Att se på den andre som man själv skulle vilja bli sedd är ett bra mål att sträva efter. Då kan vi också skapa gemenskaper av sedda människor där varje persons unika egenskaper tas till vara såsom den unika men helt vanliga människa som vi alla är.

 

Framförallt är detta viktigt i en gemenskap som framhärdar i en kärleksgemenskap. I Guds gemenskap. Det ligger ett högre krav på oss att ha förståelse för den andre. Kan vi inte så långt det är möjligt och efter våra enskilda förmågor acceptera den andre kan vi inte heller börja leva upp till Guds unika nådefulla helt outömliga kärlek. För Gud är Du och Jag helt unika och vi får en helt unik kärlek oss till skänks enbart för dem vi är. Låt oss försöka efterlikna detta förhållningssätt.

 

Därmed kommer jag också in på bollsparkarna….kanske lite långsökt tycker du men De är också i en gemenskap. De är i en gemenskap som ska framkalla ett resultat. Ett resultat som är helt beroende på just deras gemensamma förmåga att se bortom den första väggen hos människan, bortom sin medspelares olika ”tokigheter”. De är ömsesidigt beroende av varandra. Allt för att försöka uppnå det där målet. Hos fotbollspelaren är målet att vinna matchen. Hos oss alla att försöka leva i en kärleksfull relation och i frid med den vi möter.

Låt oss försöka gå ut och sträva efter det där målet att leva i frid och kärlek.

Men! Nu ägnar vi oss åt matchen……följ dock inte mitt exempel  🙂

 

 

 

Kunskap och vishet….

…..ser nog de flesta som positiva egenskaper. ❓

I de rådande skolavslutningstiderna är det uppenbart att människor gärna vill skaffa sig mer kunskap. Men är de beredda att se till att få del av vishet?

Igår var jag på den sista skolavslutningen för min del för det här året. Eller rättare, jag råkade missa själva skolavslutningen, aja baja mig , men kom åtminstone på själva examens festen. Nu hände det sig att min väns ungdom som just tagit studenten hade en sammanslagen fest med, som det visade sig, en annan bekants tonåring som också tagit studenten. Nu tror jag inte någon märkte att jag enbart hade en present med mig men jag själv tyckte det var lite pinsamt.

På min present hade jag skrivit ner små ord. För en tonåring antagligen skittöntigt men det kändes viktigt för mig att få förmedla vissa ord angående kunskap. Ord som har funnits så mycket längre än vad vi som lever just nu nästan har svårt att greppa.

Orden var :

 ”Visheten skall fylla ditt hjärta

och kunskapen ge dig glädje,
klokheten skall värna dig
och insikten beskydda dig”
….”den kloke samlar kunskap,
den vise lyssnar och lär.”
För många kanske tänkvärda ord men möjligtvis tycker de samtidigt att de är universiella. Orden var hämtade ur Ordspråksboken. Kända sedan ca 2 500 år tillbaka.
Om kunskap och vishet finns det många passager i Bibelns stora bibliotek att hämta tanke och kraft ur. Tänkvärda och universiella, ja visst, kanske, men ändå fantastiskt att de är ihågkomna och så småningom nedtecknade av människor som känner inspirationen från Gud. Ett klart ljus över att Gud är närvarande i den vanlige människans liv, i dennes mänskliga universiella mänsklighet.
Andra ord som syftar på kunskap finns att läsa på många ställen i Biblioteket.
1 Mos 2: 9
 ”Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.”
Ps 139:4
”Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.”
En klar bild av Guds svårförståeliga omfattning och storhet. En omfattning som inte går att klä i naturvetenskapliga termer eller där faktiskt inte ens språket räcker till.
Kunskapen sätts också ofta i olika samband med vishet.”
Ords 1:20-22
”Visheten ropar högt på gatan,
på torget ljuder hennes röst.
Mitt i larmet ropar hon,
i stadens portar tar hon till orda:
Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten,
hur länge skall smädarna njuta av att smäda
och dårarna hata kunskap?”
Ords 3:13-20
Lycklig den som funnit vishet,

den som nått fram till insikt.
Ty visheten är mer värd än silver,
den vinst hon ger är bättre än guld.
Hon är dyrbarare än pärlor,
inga skatter går upp mot henne.
I sin högra hand har hon långt liv,
i sin vänstra rikedom och ära.
Hennes vägar är ljuvliga att gå,
alla hennes stigar är trygga.
För dem som håller sig till henne
är hon ett livets träd –
lycklig den som håller fast vid henne.
Med vishet lade Herren jordens grund,
han spände upp himlen med insikt.
Hans kunskap öppnade djupets flöden
och fick molnen att fälla sin dagg.”
Ords 4:5-9
”Förvärva vishet, förvärva insikt,

glöm aldrig vad jag sagt och vik inte av från det.
Överge inte visheten, hon skall bevara dig,
älska henne, hon skall skydda dig.
Vishet är viktigast, förvärva vishet,
ge allt du äger för att förvärva insikt.
Håll henne högt, så upphöjer hon dig,
omfamna henne, så ger hon dig ära.
Hon skall kröna dig med sin sköna krans,
skänka dig en ståtlig krona.”
Vi kan se att på många ställen finns det en mycket stor likhet och samstämmighet mellan det som kan kallas Gud och det som i kvinnliga termer kallas vishet. Visheten som så många gärna skulle vilja tillskansa sig har en kvinnlig benämning. I vishetens bild har/ är Gud en bild av en kvinna. Det finns många andra texter i biblioteket som pekar på samma sak.
När jag jämt läser alla dessa texter om kunskap och vishet och ser att vishet beskrivs med kvinnliga förtecken kan jag inte låta bli att undra över de som så kategoriskt slår ifrån sig att Gud inte kan vara annat än en man. Gud är en man, punkt! Är dock inte Gud så mycket större? Måste man sätta biologiska tecken på Gud? När Gud beskrivs med kvinnliga tecken är det då inte Gud som omtalas?
Kanske är det som så att de som envist framhärdar att Gud ÄR en man kanske inte ännu har kommit så långt på vishetens stig? När det kvinnliga kommer till dem så kanske också visheten kommer.
Sträva efter kunskapen, så kommer visheten.
”VISHETEN SKA FYLLA DITT HJÄRTA, GUD SKA FYLLA DITT HJÄRTA!”
Glad examen till Er alla som nu har kommit en bit på kunskapens väg! NU är det vår i Vishetens natur. 🙂

Biskop em Lennart Koskinen tar upp….

…en viktig fråga i Kyrkans Tidning 23 maj. I en nyanserad kort analys belyser han vilka det är som ska kunna erbjuda Guds gemenskap och samhörighet..

Frågeställningen börjar med vad det egentligen är att vara en församling och vilka det är som är församlingen. Han ställer frågan vad som man kan tänkas göra med alla de vigda som inte är ”aktiva” såsom tjänstgörande längre. Dessutom anser jag att den viktiga frågan vad vi alla kan bidra med berörs.

På många ställen är engagemanget från alla medlemmar utbrett och viktigt för hela verksamheten medan den på andra ställen är mycket låg och verksamheten mer har karaktären av att ”de professionella” ska tillhandahålla en verksamhet, en slags kristen nöjesfabrik. Hårt sagt tycker nog en del. Må så vara. Det är svårt att ställa om från gamla invanda mönster och se att vi framöver i allt högre grad kommer att avlägsna oss från statens beskyddande tak och lära sig att stå på egna ben.

Jag anser att alla som anser sig vara medlemmar i kyrkan faktiskt har ett ansvar att efter sin förmåga bidra med gemenskap och samhörighet. Åtminstone om det är som så att man skulle vilja. För att man ska fundera över tanken på att vilja måste alla medlemmar dock få en möjlighet att ”vilja”. Alla medlemmar måste respekteras och deras egna förmågor tas till vara. Många exempel finns på att det inte jämt är så. Ibland verkar det finnas hos en del ”ämbetsbärare” en rädsla för vad andra de facto kan. Hos andra finns en övertygelse om en slags extra ”överkraft/tro” hos den som är ämbetsbärare och att denne då är lämplig för alla områden. Det är dock som så att många ämbetsbärare är mycket bra skolade, kunniga och öppna. Men som i det övriga samhället så är de naturligtvis inte skolade på ALLT. Som anställda har de dock ett särskilt ansvar. Detta ansvar kan dock aldrig anses gälla inom alla områden. Varje enskild individ har sin speciella karaktär och förmåga och, menar jag, måste få möjlighet att axla detta ansvar även inom kyrkans väggar. Det finns ett resursslöseri inom kyrkans väggar. Ett obearbetat kapital som finns där alldeles gratis och som innerst inne bara väntas på att kunna förverkligas.

Nu finns det på många ställen en rädsla över vad kunskap kan leda till. Jag har exempel på där  människor som studerat teologi inte tas till vara fastän de erbjuder sig. I ett fall blev svaret från en ämbetsbärare till en som hade betydligt mer akademiska poäng, än ämbetsbäraren ifråga, inom fler områden inklusive religionsvetenskap att ”ja just nu kan det inte finnas någon plats såsom gudstjänstvärd eller kyrkovärd, men kanske du kan få koka kaffe”. OBS, det är inget fel i att koka kaffe men det är ett resursslöseri.

Ibland får man en känsla av att folk ifrån andra samhällsområden med gedigna kunskaper ses som ”hot” istället för möjlig kapacitet. Finns det en rädsla från vissa kyrkliga företrädare/ anställda vad andra människor kan tillföra?

Jag anser inte att kyrkan har råd med detta resursslöseri. Vi har fantastiska musiker och massor med olika musikkonstellationer inom kyrkans väggar som erbjuder människor många härliga möten. Kan man inte gå vidare? Varför kan inte kyrkan använda sig av den professionelle ekonomen till hjälp för medlemmarna i kyrkan? Snickaren som går i mässan kanske vill erbjuda sina medmänniskor kunskap och hjälp? Juristen? Eltjejen?Trädgårdsarbetaren? Läraren? och många många fler.

Lennart Koskinen tog upp de pensionerade ämbetsbärararna. Hur är det med de som studerar? Men låt det inte stanna där. Vi har inte ”råd” i ett framtidsperspektiv att låta kunskap och olika förmågor gå kyrkan ur händerna. Människor måste få lov att deltaga. Kyrkan kan inte i framtiden vara en slags ”kyrklig, kristen nöjesförmedlare”. Ska man vara trogen evangeliet så måste vi hjälpas åt. Alla måste då också få en möjlighet att blomstra och att hjälpa andra att blomstra. I den kristna familjen ska allas förmågor tas till vara. Ämbetsbäraren är EN sådan förmåga. Det finns dock fler! Var inte rädda, släpp fram medlemmarna, släpp fram människorna!

Är man emot Jesus för att man tycker att Jesusmanifestationen är ett jippo som inte tar varje människas lika värde på allvar?

Varje år kommer diskussionen upp bland vänner, bekanta och diverse tidnings och bloggsidor om Jesus manifestationens verkan eller jippoart.

Jag är för Jesus! Konstigt vore annars! :)…men jag är emot Jesusmanifestationen och har så varit från första början.

Naturligtvis är det suveränt att gemensamt kunna ge sin kärlek till det som betyder väldigt mycket i sitt liv. I alla Kristnas liv. Men det är just betoning på gemensamt som Jesusmanifestationen genom åren har haltat på.

Jag menar på att det för det mesta finns mycket som kristna från olika håll kan se och samsas om och Jesus torde vara den ultimata samlingspunkten.Men från första början har Jesusmanifestationen initierats och drivits fram av många kristna företrädare, som inte i sitt vanliga liv och kristna gärning just ser det gemensamma kärleksidealet som Jesus står för, som något man bör hålla sig till i sitt världsliga liv. För samtidigt utesluter de vissa kategorier människor som har en livsstil eller åsikter som inte är som deras egen.

Många personer i min omgivning har påpekat att det är ett godhjärtat syfte med Jesusmanifestationen och det kan jag nog hålla med om. Men kan även den mest godhjärtade sak sanktioneras när människor som driver saken faktiskt motverkar alla kristnas rätt till Jesu kärlek.

Om man nu sätter sig ner och ser på de drivande krafterna och enskilda som har drivit fram Jesusmanifestationen slås man av vilken syn de exempelvis har ifråga om synen på Homosexuella och homosexualitet. Även synen på andra religioner har varit ett kärt ämne hos en del av Jesusmanifestationsförespråkarna. Det finns, menar jag, en aura av exklusionstänkande som ibland går över gränsen för det som jag anser att Jesu kärlek faktiskt står för.

Andra har dock andra åsikter än jag och det är helt okey. Vi tänker och tolkar inte lika. Men, jag vill mena på, att om det är som så att man ska få en stor generell acceptans för en reell Jesusmanifestation så måste de stora grupper som faktiskt står för människors lika värde och Guds kärlek beredas plats i lika hög grad som de kristna som står för ett motsatt förhållande. Så länge som de grundläggande förhållandena som funnits från första början i Jesusmanifestationens styrande är en syn på att alla kristna inte har lika mycket värde som alla andra, så länge kommer också Jesus inte att kunna manifesteras i en totalt övervägande gemensam syn. Jesu kärlek finns för alla människor och det borde vara hög tid att alla kristna inser att Kärleken Är till för alla.

Om man sedan i sitt vardagliga liv vill tillhöra en gruppering som gör skillnad på människor så får man naturligtvis göra detta men om man gemensamt ska stå upp för Jesus så måste de ledande personerna faktiskt stå för en syn som framhärdar alla människors lika värde. Annars blir symboliken ”Jesus kärlek är för alla….nästan alla”.

Svenska kyrkan är som bekant tvehågsen i den här frågan. Någon helt officiell hållning har inte åstadkommits utan varje kristen medlem i kyrkan får stå för sitt förhållningssätt. Jag hoppas att frågan faktiskt börjar belysas starkare inom SvK. Det är ingen hemlighet hur Jesus manifestationens syn har varit på olika människor genom åren och där de SvK representanter som har haft för avsikt att deltaga sedan har ändrat åsikt. Varför? Tänk!

Nu ser vi återigen hur Jesusmanifetsationen intar en hållning mot vissa grupper. KRISS och projektet ”Religion hjärta hbt” är inte välkomna att ha ett informationsstånd på manifestationen. Det är möjligt att det kan finnas naturliga administrativa saker som gör att de inte är välkomna fastän andra likartade grupperingar, exempelvis SvK,s politikergrupperingar, fått deltaga. Det märkliga är dock att just KRISS och projektet ”Religion hjärta hbt” inte får deltaga med betoningen på den historiska bilden av Jesusmanifestationen. Hade det funnits en vilja från manifestationsledningens sida att betona att alla är välkomna till Jesu kärlek så hade detta varit ett ypperligt tillfälle att börja försöka sudda ut Jesusmanifestationens historiska mörka förflutna från manifestationens start. Nu har de dock agerat i motsatt riktning och tolkningen torde vara att Jesusmanifestationens ledning och påtryckande grupper agerar utifrån en exkluderande agenda. Den agenda som faktiskt varit synlig från första början för de som inte viljat ha skygglappar för ögonen.

Man kan inte bortse från vilka det är som har varit drivande i Jesusmanifestationens historia.

Reaktionerna mot Jesusmanifestationens ledning är stark. Bla här från Missionskyrkan, här från Andreas i Pingstkyrkan, här finns Tro och Solidaritets syn, här skriver KT, här finns det på SvT, här skriver humanistbloggen, här Seglora smedja, här Domprost Åke Bonnier + många många fler bloggar….

Tyvärr saknar jag kommentar från Svenska kyrkan och från Svenska kyrkan, Stockholms stift.

Själv kan jag enbart Be för att även de som vill ha en Jesusmanifestation får en insikt i vad ordet ALLA betyder. Då, först då, kan vi börja att gemensamt organisera en manifestation för oss ALLA människor. En manifestation för Jesus. Jesus som inte gjorde skillnad på människor och välkomnade ALLA till Gud ❗

Lennart Koskinen

Berättar i Kyrkans Tidning en bra, tänkvärd och slående historia från det verkliga livet så som det kommer att gestalta sig för oss alla i framtiden. Vi lever inte i ett enhetssamhälle längre utan många religioner samsas nu under översikt av statens tak. Diskussion, samtal och reflektion måste bli det som leder oss alla, som vill vara medverkande i det nya samhällsbyggandet, in i framtiden ❗

Kolla gärna in den ”Judiska” självironiska punchlinen! Oerhört kul 🙂

Oj oj oj vilken ångest jag har haft över Christer Sturmark och Juholt!…. Heja GUD!

Det kanske låter lite märkligt att bunt ihop Sturmark och Juholt i samma utrop och dessutom dundra in Gud i det hela. De har ju egentligen inte mycket gemensamt. Bara lite. Jag menar att personerna har ju inte riktigt koll på det där med sanningsslirandet och är inte alltid så pålästa och den egna verklighetsuppfattningen är kanske lite väl  mycket skruvad ibland. Gud å sin sida är den helt motsatta sidan i allt detta.

Men varav min ångest nu då. Ingen kanske i och för sig höjer på ögonbrynen åt att ha ångest över Sturmark eller Juholt. Åtminstone inte åt Sturmarks- ångesten. Men ångesten har likt förbaskat varit där.

Det började med att Juholt började närma sig Guds storhet. Nästan lika stor men ändå inte, men nästan! Sedan började han så sakta tyna av med vissa små tillbaka volter vilket ökade min ångest ibland. Ångesten tilltog dock i en allt högre grad när Sturmark började närma sig. Han kom med stora kliv. Klättrade fort och relativt bestämt mot Guds höjder. Han har nästan,nästan nått ända fram. Jag tror att Sturmark tog Juholt på vägen, men det var rätt jämt mellan dem. Men Sturmark är Nu ändå större. Men som tur är inte större än Gud! Men faktiskt hack i häl. Men enbart Hack i. Tack!

Gud har avvärjt både Sturmark och Juholt. Konstigt vore det väl annars kan man tycka. Jag känner ändock en enorm lättnad till Gud. Juholt kan jag ju iofs acceptera att han nådde nästan ända fram till Gud men Sturmark……

Ångesten börjar sakta sjunka undan och jag har lärt mig min läxa. Jag får inte låta Sturmark och Juholt växa för stort och för mycket. De måste klippas i tid.

Gud är ju ändock livets centrum. Gud är ju vårt mitt. Gud är ju Min mittpunkt…….

Oj då Sturmark + 10 och Juholt + 9…….men Gud då? Aha ha va skönt +12!

……………………………ja just de ja…vad menar jag? (här skulle jag ju kunnat haft en frågetävling, men tyvärr litar jag inte på att Ni mina kära läsare är tillräckligt observanta….o där försvann kanske en del läsare 😉 *s*)

…….men jag menar självklart mitt Etikettmoln….NU lyser där GUD med framträdande lyskraft. Så ska det vara!  Trevlig helg!  🙂

 

 

Midnattsmässopredikan den 7 april 2012

 

 

Det dånar, det smäller, det brakar. Jorden rister, skälver, går sönder. Himlen rullar och lyses upp av den stora blixten och mörkret ger vika för gryningen, för ljuset, för en ny dag, för livet.

 

När jorden senast skalv brast förhänget i templet, något förskräckligt skedde, livet försvann och Jesus gav upp andan.

Nu sker samma slags jordskalv och vi vet att något mycket viktigt sker.

Guds stora ängel kommer med ett fantastiskt budskap. Ängeln som i nya testamentet alltid är Guds alldeles speciella sändebud kommer med budskapet till två kvinnor.

Budskapet är att ett nytt slags liv har fötts, Jesus är uppstånden från döden, det är uppståndelsens liv! Det liv som vi alla får del av och påminns om genom dopet.

Guds speciella sändebud ängeln ger också ett Guds uppdrag till kvinnorna vid Jesu grav: Att sprida och visa på att Jesus lever.

 

Att en Guds ängel visar sig är kanske inget vi höjer ögonbrynen för i olika berättelser. Vi vet ju att väldigt ofta när något viktigt, något avgörande, sker i skapelsen så finns där änglar som sändebud, som budbärare, som hjälpare.

Budskapet nu går till kvinnorna Maria av Magdala och ”den andra Maria”, vilken troligen är den som är mor till Jakob och Josef.

Det största budskapet genom tiderna går till två helt vanliga kvinnor, varav en är en mor.

 

Vi behöver inte generalisera alltför mycket men vi kan ändå påstå att kvinnor på den här tiden inte hade samma slags roller, samma ställning, som de flesta kvinnor i väst idag har. Naturligtvis fanns det jämbördiga, betydelsefulla, inflytelserika och även välbärgade kvinnor vid tiden för Jesu levnad, men de hörde till undantagen.

Nej! Kvinnorna var ofta i periferin och underställda mannen. Det var i mångt och mycket ett könsreglerat och patriarkaliskt samhälle. Kvinnans uppgift var att ta hand om familjen och hon hade inte utåtriktade, offentliga, sociala roller.

Men Guds speciella sändebud ger ändå uppdraget att sprida kunskapen om Jesu uppståndelse till ett par vanliga kvinnor.

 

Nu är det ändå inte helt unikt av Gud att just ge kvinnor framträdande betydande roller.

Vi kommer alla ihåg Jesu födelse. När Herrens ängel Gabriel kommer till Maria med budskapet att hon ska bli havande, att hon ska ge nytt liv. Ängeln ingjuter mod och kraft i Maria för hennes uppdrag att föda och ge liv åt Guds son.

Vi har även genom historien sett många andra exempel på hur just kvinnor får besök av änglar för att ge dem betydande uppdrag.

 

Vi kan här se att Gud aktivt ger kvinnor mycket stora och viktiga roller, framförallt när det handlar om att gestalta det viktigaste som finns. Livet, ljuset. Det är inte roller och uppdrag som anförtros Kungar, kejsare eller ens Jesus bästa vänner lärjungarna, utan när det handlar om det viktigaste som sker i skapelsen, att skapa och ge liv har uppgiften gått till kvinnan.

 

Gud är den som står bakom allt liv men Gud tar hjälp och samspelar med kvinnan för att genomföra  intentionen för hela skapelsen.

Vi kan se det när den första kvinnan Eva föder sin första son och hon säger : Jag har gett Liv med Herrens hjälp!

Vi kan se det när Maria blir medveten om sitt uppdrag att ge liv och hon säger till ängeln Gabriel: Jag är Guds tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.

 

Vi kan se att kvinnan är medveten om sin viktiga roll och sitt samspel med Gud och de mycket viktiga uppdrag som Gud ofta ger just henne.

 

När de båda Mariorna nu står vid Jesu grav blir de anförtrodda  det viktiga uppdraget att tala om för alla andra att inte gravens mörker kunde hålla Jesus kvar.

De blir anförtrodda att föra vidare budskapet att inte ens döden kunde besegra Jesus.

De blir anförtrodda att föra vidare budskapet att säga att stenen, tyngden,  som hindrar livet är bort rullad.

 

 

 

Jesus är uppstånden, mörkret är bortträngt, döden är besegrad och Jesus har visat kvinnorna och oss alla, det eviga livet.

 

Gud har ännu en gång visat på kvinnornas särskilda betydande roll i samband med liv. Nu, var uppdraget att förmedla uppståndelsens liv.

Kvinnorna Maria av Magdala och ”den andra Maria” förmedlade det viktigaste budskapet om livet:

Jesus Kristus är NU uppstånden!

 

Amen.

 

 

 

 

Predikan från Palmsöndagen 2012.

(Följande är utkastet till predikan. Det blir aldrig som det står på pränt)  *s* Evangeliettexten är Matt 21: 1-11

 

I sommar, i augusti, kommer Olympiska spelen att gå av stapeln i städernas stad London. Förberedelserna är nog klara nu och hela England, ja hela världen, väntar på en stor fest, ett hejdundrande firande.

Vi kommer alla att få se en massa fantastiska idrottsmän och kvinnor åstadkomma enorma prestationer. Publiken kommer att skrika, heja och hylla alla fina atleter och deras enorma resultat.

 

Men! En del idrottsmän och deras resultat kommer att ses som misslyckanden. Ingen kommer att hylla dem. Kanske de tom kommer att hånas, förkastas.

 

OS och idrottare är ett bra exempel på firandet av oftast rätt vanliga människor. Utövarna är inte kungar, kejsare eller presidenter utan allt som oftast kommer de från helt vanliga miljöer. En del av dem kommer tom från rent fattiga och svåra omständigheter.

 

Ett bra svenskt exempel på  en idrottare från helt ett helt vanligt förhållande och som har varit aktuellt den senaste tiden är Anja Persson vilken avslutade sin skidsäsong och sin karriär för ett par veckor sedan.

Anja! En av svensk idrotts största genom alla tider och som har vunnit det mesta som överhuvudtaget går att vinna har också haft svåra motgångar med skador och misslyckanden. Hon har ibland fått ta emot mycket stryk från de som inte trott på henne och sagt att hon är slut. Anja har dock gång på gång visat på att kunnat komma tillbaka till eliten, övervunnit skador och misslyckanden och vunnit ännu fler segrar.

 

Det här är exempel På från början en rätt vanlig människa som det gått bra för och som hyllats men där det sedan i perioder gått utför  och allt bytts ut mot misslyckanden och förnedring för att sedan visa på att det kommer att gå bra igen.

I Evangelitexten som jag läste hörde vi om Jesus som kom ridande in i Jerusalem på en åsna.  Han hyllas, firas, pratas om. Folket lägger ut kvistar för honom och han står för ett ögonblick i centrum.

Samtidigt visar Jesus på sin mänsklighet. Han kommer som en vanlig människa i vanliga kläder och sitter upp på ett vanligt lastdjur, en åsna. Han visar på att han är en vanlig människa. En vanlig människa som vilken som helst och som inte behöver en stridshäst för att färdas in i Jerusalem.

Men vi vet också att han redan förut visat på sin säregna kapacitet och att folket naturligtvis hört talas om honom.

 

VI, som är här, vet ju också vad som sedan händer de närmaste dagarna med Jesus. Hyllningarna övergår i spott och spe.

(Och)Ni som nu inte vet vad som händer med Jesus de närmaste dagarna har en spännande vecka framför Er här i kyrkan för att få reda på vad som händer under påsken.

 

Precis som med idrottarna ser vi här hur dubbelt det kan vara. Att ena sekunden vara firad, hyllad för att i nästa ögonblick vara nedgjord, hånad bespottad.

 

Det finns även en annan dubbelhet i Jesus agerande. Samtidigt som vi nuförtiden oftast ser åsnan som han kommer ridande in i Jerusalem på som ett vanligt lastdjur för vanliga människor och så som Jesus också oftast såg sig själv, så var det i den gammaltestamentliga historien faktiskt en bild för att det var en Kung som kom.  Kungar föredrog en Åsna för de var lugnare, snällare och mer lätthanterliga än en krigshäst. Människorna som la ner kvistar och sina mantlar på marken framför Jesus när han kom på Åsnan gjorde just det de trodde var riktigt. Här kom en kung. Här kom någon som måste firas.

Det här är Jesus mycket medveten om.

Samtidigt som han visar på att han är en människa så skapar han ändå en bild hos folket som står utmed gatan att här kommer faktiskt en Kung! En kung som bör firas.

Det här är bilder av dubbelheter i livet som jag tycker även finns nu. Här hos oss.

 

Vi har nu haft en period av fasta där en del försakar något i livet och andra tar perioden som en tid av eftertanke. Det här är för många en tuff period och den ska påminna om hur tufft det ibland kan vara i livet .

Genom Palmsöndagen går vi in i stilla veckan vilket leder till eftertanke över vad som händer inför och iom  Påsken.

Jag ser därför att just de här dubbelheterna som finns i Evangelietexten genom hyllandet, firandet kontra besvikelser, den vanliga människan kontra en kung, som extra viktiga att tänka till om just eftersom vi har färdats i en period av tankar, andlig rening, försakelser.

 

Hur ser det ut i våra liv? Är inte våra liv som idrottarnas eller Jesus liv fylld av dubbelheter?

Ibland har vi säkerligen gjort bra saker och hyllats, för att en tid därefter kanske hånas för något.  Vi kanske tom är rädda för bakslaget som vi ju vet/ tror kommer att komma. Vi låter oss inte hylla oss själv eller om vi hyllas av andra så försöker vi tona ner det hela. Vi går i dubbelhetens rädsla!

När vi gjort något bra och firas så vågar VI inte vara glada. Vi bekymrar oss för morgondagen. Morgondagens bakslag.

 

Bilden som Jesus förmedlar till oss är en helt annan. Han VET sitt öde. Han är medveten om vad som ska hända med honom under påsken. Även fast Han vet att han ska plågas och kanske dö så låter han inte dölja glädjen, dölja lyckan hos honom själv och hos alla de som samlats runt honom. Han låter inte bekymren förmörka livet i förtid.

Han lever i dagen! Han lever i nuet!

Det är likadant för de flesta idrottsmän. De är medvetna om bakslagen men kan hantera det och glädjas när det går bra. Hela deras idrottskarriär och livsstil går ut på att försöka finna den där glädjen. Den där segern.

Samma seger som Jesus VET att han kommer att kunna fira.

 

Jesus visar genom att sitta upp på en Åsna och låta sig hyllas på sin färd in i den finaste av städer att det  inte bara är tillåtet att låta sig hyllas utan han visar också på ett budskap till oss nu!

Var inte rädd!

Du står i en kärleksrelation till Gud.

Du är skapat till människa och att finna glädjen över sitt liv och andras är grunden i Guds bud om kärleken.

Du är värd att hyllas för Du är människa och Du gör ditt bästa efter din förmåga. Som människa har du dessutom fått förmågan, ja tom uppgiften att hylla din nästa. Du vet ju att din nästa försöker göra precis som Du. Sitt bästa!

Livet består för idrottsmannen, för Jesus, för dig och mig av lyckliga tillfällen men också av hemskheter. Att uppleva allt detta är att vara människa.

Idrottsmannen gör just det som Jesus försöker visa oss alla. Att vi bara kan göra vårt bästa. Här och Nu!

 

Gud älskar dig för den du är. Precis som du är!

Du ÄR omåttligt älskad ! Enbart för att Du är den Du är.

Var inte rädd för att firas och hyllas. Se på idrottsmannen, se på Jesus! Det är ingen förbjuden väg att hyllas och att hylla. Jesus har redan ridit den vägen för Dig på sin väg till Jerusalem!

Han har visat vägen för Dig!

Du Är omfamnad!

Du behöver inte Vara rädd!

 

Amen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Livet bjuder på många slags möten och människor…

Det är iofs inget konstigt att man möter olika människor med sina olika reflexioner och sina egna livsberättelser.

På kort tid har skillnaden dock varit markant.

 

Onsdag: Påskvandring med ögonbindel för konfirmander: Öööööö va….nä…lägg av….vadå….nä de luktar….jag kikar inte…..jag kikar..men bara lite….aj aj aj…jag ramlar………..de e tungt….gott…banan….mer dricka…ääää blä puss yeck…

 

Igår torsdag följde jag med ett gäng härliga killar. Nyfikna, frågande, ohämmade, diskussionslystna och faktiskt relativt konstruktiva i sina tankegångar…fast Jag hade svårt att till en början hänga med i deras tankar.

 

De var på påskvandring och ställde naturligtvis massor av frågor.

– Vem är de där som hänger där?

– E de en riktig människa?

–  De e Jesus…..han lever (plus i kanten 🙂 ()

– Va..vem?

-Godis, godis, godis, godis, godis, godis, godis, köttbullar, godis godis,  (frågan var apropå nattvard vad de åt i Påsk?)

– Jag e fem, jag e fem o halft, jag e…?……

-Ska han dö?…

– Min mamma har varit i Egypten….

– De e en Åsna…

– Får..

-Min mamma var i sydafrika..

– Min pappa e 45….min e 35….min e 10….75…40….25….

-Vart e Jesus nu…..

– Har Jesus levt…..eller lever Jesus….

-Min mamma vart i Grekland…

-Landet…Kolsva…..Finland…..Grekland….Hemma…..hos faster o……..hos mormor…..tyst…..

– usch puss….

 

Det var 13 grabbar i åldern 5 år!

 

Idag  fredag var det det motsatta……en massa 70 plussare. De sjöng bra…o Du e sååå duktig…vad trevligt de e…!

 Reflexionerna var kanske inte lika ohämmade!

 

Många olika människor finns det! Ålder kanske ändock bara e en känsla? Inte ett fakta? Bara siffror?

 

 

Tänkvärda glömda kärleks ord! :)

Höga v 4

1Vad du är skön, min älskade,

vad du är skön!
Dina ögon är duvor
bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar utför Gileads berg.
2Dina tänder är som en flock tackor
som stiger ur badet för att klippas,
alla har tvillingar,
ingen är utan lamm.
3Som ett klarrött band är dina läppar,
din mun är ljuvlig.
Som ett kluvet granatäpple
skimrar din tinning bakom slöjan.
4Som Davids torn är din hals
med rader av stenar,
där tusen sköldar hänger
och kämparnas alla koger.
5Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid,
betande bland liljor.
6Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr
vill jag besöka myrraberget,
välluktens kulle.
7Allt hos dig är skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist

 

 

 

Höga v 7

 1Dina sandalklädda fötter

är så vackra, du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett smycke,
smitt av konstnärshänder.
2Ditt sköte är en kupad skål
– må vinet aldrig saknas!
Din mage är en hög av vete,
omgärdad av liljor.
3Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid.
4Din hals är ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
vid porten mot Bat-Rabbim.
Din näsa är som Libanontornet,
som vetter mot Damaskus.
5Ditt huvud höjer sig som Karmel,
hårsvallet skimrar som purpur,
en kung är fångad i lockarna.
6Vad du är skön och ljuvlig,
min älskade, min vällust.
7Din växt liknar palmens,
dina bröst är som klasar.
8Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
gripa tag i dess krona.
Dina bröst skall vara som druvklasar,
din andedräkt som doften av äpplen,
9din mun som det finaste vin,
som flödar över i min
och fuktar läppar och tänder.

Kyrkans identitet?

Lördagens endagskonferens om Kyrkans identitet med underrubrikerna  ”Kyrka och hälsa”, ”Kyrkan, unga  och den svaga” är avslutad.

Hur bestämmer vi identitet? Måste vi ha en identitet? Kan kanske kyrkans identitet vara just många olika identiteter? Är det just detta som är ”pitchen”?

Den ”svage”? Är det inte som så att det borde vara ”den marginaliserade”? Är det inte just som så att vi alla någon gång är just den ”marginaliserade”? Har vi inte förmåga att ägna kraft och tid åt den marginaliserade för denne är ju i nästa sekund just Du och Jag och den marginaliserade tar ju då hand om just Dig och Mig! Är det inte just det som är kyrkan? Många lemmar i samma kropp!

 

Frågor möts ofta av ett nytt reflekterande och nya frågeställninghar. Det tycker jag är bra! Det är nyttigt! Människan är (borde vara) en reflekterande människa. Det gäller även den kristne människan. Det gäller även människan inom Svenska Kyrkan.

Tyvärr ser man dock ofta det motsatta. När reflektionen dör så dör också den ”riktiga” människan. Om reflektionen inom en organisation dör så dör organisationen ( dess syfte).

 

Det var minma småttiga reflektioner över denna lördag dag. Nu e de visst några som skriker om nån slags finalfestival sånge dingeling……..Jaha ja….man får väl bry sig om de också då 🙂