I ett samhälle där solidaritet…..

…..och medmänsklighet mer och mer börjar saknas och där sjuka, fattiga och andra marginaliserade ”förföljs” från många håll kommer här ett tips: (obs! Ironi!)

 

 

 

…………fråga torde dock uppstå: Hur fasiken ska de marginaliserade få pengar för att ha råd att ta sig till flygplatsen ❓

Bromma torde vara närmast och vänta sig en invasion…….. 🙄

 

 

Undrar hur Sensus och ”Tema Fattigdom” nu resonerade?

Tema fattigdom är en sajt som ska stödja olika projekt mot fattigdom och social utestängning enligt nedanstående deklaration:

Sajten drivs med stöd av Europeiska Socialfonden av Sensus studieförbund. Sedan ”Det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning” 2010, har Sensus, ABF och EAPN (European anti powerty network) samverkat med olika projekt kring fattigdomsbekämpning. Via sajten önskar vi bidra till kunskap, debatt och diskussion om den inhemska fattigdomen”

 

Först måste klargöras att Jag anser att bekämpning av fattigdom är bra. Vi har en situation i Sverige där fattigdomen och utanförskap blir värre och värre. Detta måste alla goda krafter samlas för att motverka.

Men! På ”Tema Fattigdom” så skrivs det också krönikor av en (”troligen”?)  journalist som heter Peter PC Carlsson.

Den 3 april skrev denne en krönika med rubriken ”Religiösa skolor isolerar barn!” Huvuddelen av krönikan tar upp Plymoth skolan som varit på tapeten nu igen. Att man tar upp denna skola som varit under granskning av skolverket är helt i sin rätt. Att man dessutom kan sätta frågetecken för en del andra konfessioners skolor är också helt okey. Skolor och olika samfund ska naturligtvis granskas.

Är detta en granskning? Nej, definitivt inte. Hela krönikan gör rent horribla jämförelser och drar den religiösa människan och alla religiösa, kristna, samfund över en kant.

Carlsson börjar hela krönikan med en raljant och total sågning av religion överhuvudtaget.

 ”Då och då återkommer diskussionen om huruvida den ena eller den andra konfessionella, eller religiösa som vi säger på svenska, friskolan håller sig inom ramen för skollagen. Jo tjena! Själva idén med en religiös skola är naturligtvis att man särskilt vill lyfta fram sin oöverträffliga idé på livets uppkomst och den herre, för det är alltid en herre, som styr och har skapat världen.”

Carlssons oerhört bristande Teologiskla kunkaper visas redan i detta första stycke. Att dessutom huvuddelen av Jordens befolkning bekänner sig till en religion av något slag har tydligen gått Carlsson helt förbi. Att över 70% av svenska folket också är medlemmar i religiösa organisationer verkar också obekant för denne ”journalist”. Att man i religiösa skolor, konfessioner, kyrkor etc är mycket medvetna om ”Världen” och att man självklart måste ha all relevant kunskap om det som man faktiskt är en del av verkar inte Carlsson förstå.

Han fortsätter med ”Tanken på att det finns religiösa friskolor som skall tillhandahålla en neutral syn på andra religioner eller andra grenar av kristendomen är naturligtvis befängd.”

Detta är motbevisat i flera fall och det är just skolverket som har till uppgift att kontrollera att skollagen följs. Dvs tvärtemot vad Carlsson tror att det fungerar. De flesta religiösa samfunden i en sekulär stat agerar självklart utifrån den gällande samhällsordningen. Självklart vill även de flesta samfund att dess medlemmar och elever ska få en så stor utbildningspotential som möjligt eftersom de ju kommer att verka bland alla slags människor. Skollagen är en del av detta regelverk som stipulerar vad för kunskaper som bör erhållas och hur dessa ska erhållas. Anser man inte att de verk och lagar som är gällande i en sekulär stat fungerar så är man ute på lite hal is. Alternativet är naturligtvis att man agerar rent politiskt för att uppnå det som man själv står för.

I Sverige har vi rätt till friskolor. Jag kan själv sätta frågetecken för om det är speciellt bra att man får driva vissa skolor med vissa religiösa, ideologiska och andra märkliga inriktningar. Men jag kan enbart konstatera att det är den faktiska verkligheten just nu. Dessutom finns det en övertygande majoritet i sveriges riksdag för hur det ser ut i dagsläget.

Jag lämnar Carlssons befängda reflexion om Nazismen och skolor därhän eftersom jmf nazistiska skolor med religiösa skolor torde vara rätt befängd. Där surnar han ner i ett mörkt hål.

Han avslutar med diverse frågeställningar ” Frågan är snarare hur lämpligt är det med religiösa friskolor? Hur kan vi försvara dessa skolor. Är det inte att medvetet skicka dessa barn till ett utanförskap? Varför ska vi gå med på det?

Var för sig är detta berättigade frågor men insmuget i frågorna ligger en i princip konstaterande av Carlsson att de som går i religiösa friskolor, vilka dessa än har som huvudmän, är automatiskt i ett utanförskap.

 

De flesta som har den minsta aning om hur de flesta större kristna samfunden, inkluderat Svenska Kyrkan, agerar i samhället skulle absolut inte komma på tanken att de agerar för ett utanförskap eller för den delen för fattigdom.  Snarare är det, enligt de undersökningar som gjorts angående vad svenska folket tycker om bl a Svenska Kyrkan, att det just är inom fattigdomsbekämpning och utanförskapsbekämpning som de har det högsta förtroendet.

Carlssons utsvävningar och till stor del ateistiska hållning är märkligt med tanke på vilka som står bakom ”Tema Fattigdom” dvs som huvudman Sensus. Vill inte Sensus ha med de religiösa organisationerna i sin mycket behjärtansvärda bekämpning av fattigdomen? Vill Sensus distansera sig från religiösa organisationer?
Är krönikören Peter PC Carlsson, Sensus Projektledare under Temaåret, det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning åsikter det som Sensus står för?

 

Kan Sensus ledning svara på detta?

 

 

 

De iskalla moderaterna visar sitt rätta ansikte……

…..genom moderaternas ordförande i finansutskottet Anna Kinberg Batra.

Hon och ReinBorg är några av organisatörerna bakom att Sverige idag har fler fattiga än någonsin. Det förväntas också bli än värre.

Författaren och journalisten Kajsa Ekis Ekman har i en mycket intressant reflektion redovisat en del uppgifter över fattigdomen i Sverige i artikeln ”Reinfeldt, trivs du med fattigdomen?” Hon konstaterar där, efter att ha läst ett antal dokument från Eurostat,(EU,s statistikorgan) att Sverige i fråga efter fråga hamnar på efterkälken gentemot andra länder och att grupp efter grupp hamnar i eller riskerar att hamna i fattigdom. Detta visar helt objektiva statistikanalyser trots att just Sverige framhålls som ett land som det går mycket bra för rent ekonomiskt. 

 

Anna Kinberg Batra replikerar i artikeln ”Arbetslinjen bekämpar fattigdomen” att just journalisten Kajsa svartmålar Sverige med en bild av stora klyftor och fattigdom och Anna tycker att ”Sverige är ett av världens rikaste, mest jämställda och ekonomiskt mest jämlika länder.”

 

Två skilda bilder av Sverige idag!

Anna visar i sin artikel en förvånande intellektuell analysoförmåga och därmed också en total avsaknad av empati och förståelse för de mycket stora grupper i samhället som inte har en stor riksdagslön. Eller lön överhuvudtaget! Hon visar med sitt inlägg på den oförståelse som en människa som inte kan sätta sig in i den marginaliserade människans vardag kan visa. Att hon inte har kunskap om på vilka marginaler en människa utan arbete har det. Att hon inte i någon mån har en känsla för hur en sjuk människa får kämpa i dagens Sverige och hur människor i utanförskap inte kan få känna sig hemma i sitt eget land.

Hon säger vidare att ”Våra redskap mot fattigdom är en tydlig arbetslinje”!

Men alla de som inte har arbete då?

Anna Kinberg Batra visar på ett cyniskt och mycket hårt ansikte för de som inte är som hon själv. Ett Högerns ansikte!

Den människa som inte har ett jobb är i en stor utförsbacke men även de som har arbete men är lågavlönade får det extra kämpigt eftersom de eventuella skattelättnader de fått har ätits upp av andra kostnader.

Rapport efter rapport visar på att de som är rika blir än rikare och att de som är fattiga blir än fattiga men också att det blir fler fattiga. Den nuvarande alliansens mål är att sära på det svenska samhället och göra klyftorna än större. För den i utanförskap finns ingen framtid. För den som står i skuld finns ingen frihet!

 

Samtidigt går hennes chef  Reinfeldt ut och säger att människor ska arbeta ( eller ha möjlighet att…) tills de är 75 år och att människor måste vara beredda på att ha olika ”karriärer” under sin livstid. Men alla de som ännu inte har en ”karriär”  då? För alla de som är i arbetslöshet, sjukdom, sjukpension, ungdom, pensionär och alla som står utanför arbetsmarknaden hur tänker sig Reinfeldt att deras ”karriär” ska kunna bytas?

De flesta av alla dessa människor i utanförskap vill inget hellre än att ha åtminstone EN ”karriär”. Men den rätta sanningen idag i Sverige är att är du inte fullt frisk, har en bra utbildning och ett bra jobb så kan du inte heller skapa dig en ”karriär”. Du ges inte möjlighet att utbilda dig eller omskola dig och om du mot förmodan kan göra det så är risken stor att du sitter i en skuldfälla som gör att det inte är möjligt att vara flexibel på en allt mer krävande arbetsmarknad. Till detta kommer dessutom hela den psykiska belastningen att inte ha pengar, att vara till börda för andra och att stå utanför samhället.

 

Nä du Reinfeldt, det där med att byta ”karriär” låter snyggt men är inget annat än att säga till de som finns i marginalerna i vårt samhälle ”vi skiter egentligen i dig men du kan få lite smulor från vårt bord så att du möjligtvis överlever men inte så att du får så mycket kraft så att du orkar resa dig”!

 

Men okey Reinfeldt. Vi alla andra kan tänka oss att byta karriär, vi kan följa ”vår” ledare. Du får dock börja!

Det är verkligen på tiden med en ny ”karriär” för Dig!

 

 

 

 

Ja, så var då ”sossarna” på banan…….

…igen då! Kanske?

Den nye partiordföranden för socialdemokraterna har intagit inte bara talarstolen, utan också satt sig i skjutställning för att leda en hel politisk opposition mot de stora samhällsförändringar som har skett de senaste åren med en såkallad alliansregering, som på sitt sikte har skjutit in sig på de svaga, de fattiga, de sjuka och marginaliserade.

Löfven har ett tungt ansvar på sina axlar men han har åtminstone en grund i riktigt arbete till skillnad mot alliansens broilerpolitiker.

Nu är det upp till bevis för socialdemokraterna och den gamle arbetaren Löfven.

Det behövs riktiga arbetare i det samhälleliga livet.

Löfven sa mycket i sitt tal men inget direkt superslående eller revolutionerande. Kanske är det just hans uppmaning till att alla inom partiet måste arbeta tillsammans det som är mest symptomatiskt. En gammal klassisk facklig ståndpunkt. Tillsammans kan det göras under som inte en enskild kan åstadkomma. Kanske är just ett under det som behövs också?

Det är bara att önska Löfven och socialdemokraterna lycka till, för det behövs en politisk opposition som kan utmana den gällande politiska högermakten som har satt i system att förminska den enskilda människan och enbart ta upp pengarnas kraft som den enda moroten för mänskligt liv. Kanske kan tom begrepp som solidaritet, demokrati och omtanke om den ”lilla” människan komma på tal igen. Bara att hoppas att inte Löfven och socialdemokraterna glömmer Juholts upplyftande retorik om de fattiga barnen i Sverige och att politikerna faktiskt får en insyn i att vi nu har ett två tredjedelssamhälle där en mycket stor del av svenskarna är i fattigdom eller riskerar att hamna däri.

Lycka till Löfven……..synd bara att Du har en sådan taskig hockeylags smak 🙂