Lite nya åsikter och frågeställningar om Jesusmanifestationen framkommer här och där!

 

På bloggar och kommentarsfält dyker det upp synpunkter på Jesusmanifestationen och även en utsaga som Biskop Brunne tydligen ska ha sagt angående Jesusmanifestationen. Hon skulle enligt detta vara tämligen ointresserad av JM och när denne skulle gå av stapeln. För detta får hon då viss kritik eller åtminstone en del frågetecken av en del debattörer.

Biskop Brunne reagerar helt rätt. Hon har iofs ett visst intresse av vad som händer på den religiösa kartan i Stockholms stift kan man tycka. Men Jag anser att hon naturligtvis måste få bestämma själv vad som är viktigt av allt  som händer i Stockholm. För vissa engagerade i JM är naturligtvis denna händelse av stor betydelse. För de flesta andra är det inte det. Vi alla andra försöker se Jesus varje dag, varje vecka.

I ett annat blogginlägg som jag skrev här kan ni se hur många som de facto bevistar Gudstjänster varje vecka i Stockholm. I det perspektivet så är 8000 personer som hävdar EN syn på Jesus nästan en marginell företeelse. Jag har även i ett blogginlägg här reflekterat över kommentarer jag fått på min reflektion över Jesusmanifestationen. Läs även ett par kommentarer.

Här skulle man kunna slå sig på bröstet och säga att jag fick vatten på min kvarn i och med Lukas Berggrens debattinlägg i Kyrkans Tidning som ni kan läsa här! Här manifesterar Lukas just åsikten om att det enbart finns EN syn på Jesus. Nämligen Hans och de han representerar. Lukas är ledarskribent på tidningen Världen Idag. Trosrörelsen och en del av den mer ”högerinriktade” evangelikala rörelsens husorgan.

Han säger bla ””Beslutet från JM:s ledning verkar syfta till att slå vakt om enheten runt den Jesus som Bibeln talar om””. Och även ”Alla får inte bestämma vilka ”bilder” av Jesus som sprids. Det är förbehållet arrangören att den bild som förmedlas av Jesus också stämmer överens med Bibelns bild.”

Problemet med sådana här utsagor är just att den sprider en exklusivitet gentemot de som har en annan bild av vad Bibeln säger om Jesus än vad Lukas et al tycker. Bibeln har inte EN bild.

 

En helt annan, mer kunnig och mer nyanserad bild, lanserar Brita Häll såsom ledarskribent i Kyrkans Tidning, som säga vara Svenska Kyrkans och dess ungefär 6 500 000 medlemmars husorgan.

Brita,s syn kan Ni läsa här.

 

I Kyrkans Tidning tar också den fd Biskopen Lennart Koskinen upp ämnet från en annan synvinkel med rubriken ”Skulle Jesus verkligen själv marschera”?

Här kan ni läsa det

 

Johanna Andersson på Kristen Opinion framför lite tankeväckande ”frågeställningar” utifrån en mer generell karaktär, men som hon ändock vill koppla till JM.

Dock blir hennes utgångspunkt märklig. Hon vill med sin ingång enbart se skillnaden i synsätt angående JM utifrån ett HBTQ perspektiv eller inte. Så är naturligtvis inte fallet. Jag är övertygad om att en klok person som Johanna naturligtvis är medveten om detta. Det handlar om en större syn på människor, sexualitet, kön, bibelsyn mm. De som varit och är dominerande inom JM lutar åt en viss relativt samstämmig syn i många frågor som då ofta står i kontrast till många andras syn. Bland annat så är tydligen deras syn att synen på Jesus är enhetlig i Bibeln och enbart kan ses utifrån en synvinkel nämligen deras egen (se ex Lukas ovan). I samband med deras syn så har de framträdande personerna på olika arenor också genom åren sagt och påstått verkligen fördomsfulla saker om människor som har en annan livsstil, annan syn, än deras egen. I denna större och mer komplexa skillnad i Bibelsyn kan man tänka att det underliggande problemet huruvida Svenska Kyrkan ska medverka som arrangör eller inte finns.

Johannas många frågor kanske ses av många som meningar med utropstecken? Som påståenden.

I hennes fråga ”Måste det råda full åsiktsgemenskap i alla sammanhang där man deltar?” ligger en intressant fråga (påstående?). De flesta av oss skulle nog svara nekande på detta. Samtidigt skulle vi förhoppningsvis sätta oss ner och kanske reflektera lite längre om vi fick tid.

Är det en viktig fråga som dryftas i samhället kan man se de mest konstiga band knytas mellan antagonister men Jag menar på att det även där finns en gräns. Under förutsättning att det verkligen är en viktig fråga kan man som människa nog gå ganska långt ifråga om att vara pragmatisk och acceptera många kategorier människor/ åsikter för att driva fram ett avgörande. Men gränsen finns där.

Beroende på hur viktig frågan är och vilka människor/ åsikter det gäller så finns alltid ett resonerande bland den som har ett samvete om det är värt det. Är det värt att att ställa sig sida vid sida med den som man vet verkligen vill mig och de mina illa? Hur mycket är min inre övertygelse värd? Hur mycket är min inre frid värd? Hur mycket är solidariteten med de ”marginaliserade” värd? Hur mycket är min tro värd? Hur mycket är mitt svar från Gud värd? Johanna gör det lite väl lätt för sig med sitt exempel.

Det är utifrån ovanstående reflektion man också måste begrunda Johannas fråga:”Räcker det inte ibland att dela tro och engagemang i frågor man tycker är viktiga?”

Jo, kan man utan reflektion häva ur sig. Med reflektion torde man nog dock komma till åsikten, det finns en gräns!

 

 

Annonser

Biskop Eva Brunne kommenterar debattklimatet i sociala medier.

Att biskopen nu har gått ut och kommenterat debattklimatet på nätet är bra.

Det är ofta en hård överton som används i debatten. Samma saker måste kunna framföras med ett annat tonläge. Framförallt av kyrkans anställda och närstående. Åsikter som vissa personer inom kyrkan kan sägas framföra i olika sammanhang måste också få påpekas och lyftas fram och diskuteras utan att slås ner på som personliga angrepp. Dock måste diskussionen ske på ett värdigt sätt.

Risken finns dock att en del kanske inte vågar säga sin mening. Att de misstolkar biskopens ord som ett sätt att kväsa debatt.

Jag uppfattar inte biskopens ord så. Gör inte det Du heller. Säg din mening i klara ordalag utan ryktesspridning och med klara fakta så är jag övertygad om att debattklimatet kommer att frodas allt bättre i framtiden.

Svenska Kyrkan, likaväl som andra ideéburna organisationer, mår bra av alla slags åsikter förs fram för att driva organisationen / kyrkan framåt. Biskopen säger också i sin kommentar att hon gärna ser att fler medlemmar och anställda i SvK engagerar sig i sociala medier. Kanske kan vi också då hoppas att Biskop Brunne skriver sina ideér på en blogg och hädanefter medverkar på Twitter. Hon skulle vara en efterlängtad röst. Om biskopen, mot förmodan, 😀  läser detta så är det en uppmaning att ”häng på oss andra ut i nätdebattdjungeln” 🙂

 

Fram för en fin debatt om framtiden ! Kyrkans framtid och JK,s kraft i Vår tid!

 

 

Tre präster och två biskopar gick på midsommarafton….

….ut i DN debatt med ett bra och angeläget inlägg i rätten att få vara annorlunda och tar där även upp frågan om religiös omskärelse av pojkar.

Omskärelsefrågan har jag tagit upp flera ggr här på bloggen. Bla Här och här.

 

Kristen opinion uttalar sig relativt negativt om debattartikeln här med rubriken ”brösttoner uppifrån”. Det verkar som oftast mer handla om en åsikt, att det som allmänna företrädare med vissa positioner inom kyrkan säger och visar på alltid måste kritiseras. Deras argument mot omskärelse är en mycket snäv version och i ett internationellt perspektiv så finns det lika många läkare som är för som är emot. Frågan ur ett medicinskt perspektiv är problematisk. Tyvärr vill inte Kristen opinion se det problematiska. Kristen opinions kamrat ateisten Christer Sturmark har naturligtvis även han yttrat sig här med rubriken ”omskärelse igen”. Som vanligt anser jag att de senare yttrandena inte tar tillvara barnets perspektiv och inte heller föräldrarnas vilja till att föra sina barn till det de anser vara bäst för deras eget barn. Även rätten till ”sin” religion för barnet vill  Kristen Opinion och Sturmark förvägra det lilla barnet. Det är naturligtvis fortfarande som så att om man vill lagstifta mot den religiöst motiverade sedvänjan omskärelse så kastar man ut det lilla barnet ut i svartträskets djungel av folk som då måste anlitas till att omskära pojken.

Tvärtemot Kristen opinion och Sturmark vill jag barnets väl och ve ur flera perspektiv!

 

 

Är Gud politisk?

  (ovanstående bild är hämtad från nätet)                                                                                      

När man seglar runt i olika debattinläg lite här och där på nätet slås man av att många tycker att den religiösa människan ska hålla sin tro för sig själv och inte blanda in den i det övriga samhället. Den här åsikten kan man träffa på bland både kristna, muslimer och de som kallar sig ateister. När det gäller ateisterna kanske den åsikten inte är så konstig. En del av de  som även tror sig vara humanister anser ju tex också att alla humanister ska vara ateister. Många förespråkare från förbundet Humanisterna anser exempelvis detta. De för som bekant en inte speciellt nyanserad bild av vad religion innebär men Humanisternas ordförande kan ändå ibland sträcka sig  till att den enskilda människan kan få tro på vad den vill.

Bland de som tillhör Svenska kyrkan finns också åsikten att själva religionen och det kristna synsättet ska hållas borta från den omgivande samhälleliga strukturen men samtidigt är det helt okey att rösta in personer från valda partier?

Flera undersökningar bland medborgarna och bland medlemmar i Svenska Kyrkan pekar också på resultat i riktningen att det kristna  är ett personligt ställningstagande, men också att tron ska hållas inom den personliga sfären.

Kort sagt verkar det finnas en slags tanke hos många människor att den kristna tron är en individualistisk förhoppning på en enskild egocentrerad frälsning i en kommande tidsålder, i ett annat himmelrike, i en annan slags värld. Därmed skulle ett engagemang i politiska strävanden vara förkastliga. Det kan inte anses vara förenligt att se politiskt på sin omgivning eftersom frälsningen ligger i en eskatologisk tidsålder.

Är det verkligen så? Ja skulle även en del kristna utbrista. Det handlar om en frälsning, en personlig frälsning från ondska och till ett kommande liv med Kristus. En del skulle även lägga till att detta enbart kan uppnås med egna gärningar som därmed skulle underlätta frälsningen.

Men? Andra personer såsom exempelvis Stockholms stift,s biskop  Eva Brunne pekar på att Kyrkan har en politisk uppgift, vilket hon framförde i morgonsoffan i TV1 den 30 nov. Del 1 och del 2. Dock pekar hon på att det inte handlar om partipolitik.

Vad är då politik? När man frågar människor så går automatiskt tankarna till det partipolitiska spelet. När man pressar dem lite grann brukar det dock framgå att de flesta inser att politik även uppkommer på andra håll. Många hävdar tex det politiska spelet på arbetsplatsen, facket, idrottsklubben etc.

Det verkar alltså som att det ursprungliga ”politik”- begreppet har utvidgats till att betyda mer än det kanske egentligen var avsett för. Från början måste man nog hävda att det har sin betydelse i frågor som rör statsangelägenheter men i senare tid även andra instanser och olika processer som i någon mån utrycker åsikter som har till syfte att fatta beslut i någon fråga. I det här måste man även inlemma visioner och handlingsprogram som olika människor och grupper fattar beslut om, jmf policys.

Vad är det då att vara kristen? Kort sagt är det att sätta sin tilltro till Guds uppenbarade son Jesus Kristus. Självklart finns det olika synsätt och utryckssätt för att försöka gestalta sin tilltro, sin tro. Ett vanligt sätt att se det är ändå att försöka se vad Jesus sa, gjorde och strävade efter och att ha det som ledpunkt i livet. Det kan också uttryckas som att tron är ett Guds erbjudande till oss människor. Vi blir rättfärdigade genom Guds nåd genom tro.

Om man då ska se på vad Jesus sa, gjorde och strävade efter måste det också få ett genomslag hos den enskilde kristne personen och även i de sammanslutningar som den enskilde ingår i. Kyrkan har därför ett ledmotiv i Kristus.

Troligen så har de som nån gång har hört talas om Jesus en slags bild av att Han gick emot de rådande konventionerna. Ett starkt budskap var Hans syn om ett Guds rike. Det var, för att tala i nya termer, Hans vision och i det så förde Han historien från profeterna Sakarja, Jesaja mfl vidare i så måtto att Han ofta talade med de utstötta och främlingar, Han stod upp på de sjukas sida och pratade om hjälp för de fattiga. Det fanns en protest mot förtryckare och mot de som ekonomiskt skor sig på andra. Skillnaderna mot profeterna var ändå att Han var den ”som skulle komma” såsom Johannes döparen frågade.

Guds rike blev därmed en direkt verklighet. Genom Jesus Kristus ankomst kom den eskatologiska framtiden att direkt inträffa. Där och då!

Ska man då försöka se på Kristus som en reell verklighet innebär det med bestämdhet att man inte kan frångå de fakta som finns om Hans ställningstagande i sin samtid och vad Hans budskap innebär i vår tid.

Det finns självklart mycket skrivet om hur man kan se på och hur man ska agera i vår tid utifrån Jesus liv och leverne. Ett synsätt som ibland verkar bortglömt är det synsätt som sveriges biskopar uttryckte i Biskopsbrevet från 1993.

Men ett övergripande synsätt, enligt mig, är att ett kristet liv måste få ett uttryck utifrån vad Jesus har sagt, gjort och Hans och Guds strävanden för vårt liv här och nu och inte att försöka ”smita undan” ställningstaganden utifrån ett självrättfärdigande egocentrerat motiv om ett framtida ”himmelrike”. En kristen människa har att ta ställning för de som Jesus pekade på och mot det som Jesus vände sig emot. Därmed måste man ta ett politiskt ställningstagande i vårt nuvarande samhälle. Men, det behöver INTE vara ett partipolitiskt ställningstagande. Men, frågar jag mig,  kanske skulle fler kristna människor som vill ta partipolitiska ställningstagande fråga sig själva hur dess partis strävanden verkligen   stämmer överens med det som Jesus och Gud har påtalat. Att ställa sig frågan ”hur ställer sig ”mitt” parti till de fattiga, till de förtryckta (ekonomiskt och socialt), till de sjuka, till de gamla, till de socialt marginaliserade, till den samhälleliga ekonomin och mammons kraft etc. Att verkligen såsom kristen ställa sig de frågorna och ärligt ställa detta mot vad Guds Rike innebär skulle nog förvåna många. Kanske ( förhoppningsvis) skulle många ställa större krav i Guds riktning på sina egna partier eller kanske ändra partipolitisk inställning. För om man är ärlig i sitt kristna liv måste det återspeglas i ens verkliga liv. Jesus ord måste få genomslag på vad man säger och gör.

Samma sak som gäller för den enskilde kristne människan måste naturligtvis också ställas på de organisationer som hävdar att de för en kristen livsåskådning. Att de tror på Kristus.

Att kyrkan därmed uttalar sig och ställer frågor och krav utifrån Jesus ställningstaganden tyder på att kyrkan faktiskt försöker föra Guds rikes strävanden här och nu. Detta är att ta ställning politiskt men det är framförallt att ta ställning för Gud. Kyrkan kan aldrig vara en opolitisk aktör. Då frångår kyrkan dess uppdrag.

Vad man därmed kan se utifrån att många människor anser att det kristna livet enbart ska hållas i en enskild sfär och att inte kyrkan ska vara politisk är att den kristne och kyrkan (alla kyrkor) har ett stort pedagoguskt rum att fylla med innehåll i den offentliga debatten. Den enskilde och kyrkan måste våga stå upp för sin åsikt, för Jesu åsikt. Det går inte att smita undan och prata i det tysta, det går inte att smita undan den tro man bekänner sig till. Detta kanske är politiskt inkorrekt och tom farligt i vårt samhälle av idag men tillsammans kan man vara starka. Tillsammans kan man föra Jesu talan, tillsammans kan man föra den talan som den som inte kan tala vill få talad.

Genom Jesus Kristus är den eskatologiska framtiden redan här. Guds Rike är här och nu!

Gud är inte politisk men Hans budskap genom Jesus Kristus är politiskt i vår tid  ❗ 

Luk 4: 18-21

18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”