Norge..

…..finns naturligtvis i våra smärtsamma hjärtan idag. Vi som har släkt och vänner i Norge undrar hur det kan komma sig att ondskan så tydligt får ett ansikte just i det land som för många av oss står för glädje, trevlighet och skönhet.

När nu siffrorna kommer om uppåt 100 döda och där det till stor del är engagerade ungdomar på sommarläger som fått sätta livet till av en, som det verkar prickskytteman med politiskt religiösa motiv, blir det så tragiskt så orden knappast kan räcka till.

Sommarläger och ungdomar som borde stå för glädje, gemenskap, kunskap och kärleksfulla relationer har bytts ut mot den värsta mardrömmen. En mardröm som kommer att ristas in i de drabbades hjärtan för oöverskådlig framtid.

Onskan i gestaltning av terrorism har vi i Norden till stor del varit förskonade ifrån men nu har på kort tid två dåd inträffat som borde göra att vi i Norden förstår att vi inte är en skild del av världen utan en del av den värld som vi tyvärr nästan dagligen kan läsa om ifråga om bomber, terrorattentat och krig. Men då har det varit långt bort från vår kontext. Nu har den brutala ondskan fått ett ansikte i vår omedelbara närhet och därmed ser vi den tydligare. Det går inte att försöka skaka bort den och säga att det är bara ”därborta” som det sker. Den finns Här!

Terror, krig och ondska finns i alla grupperingar. I religiösa miljöer, nationalistiska omgivningar och med politiskt ideologiska förtecken. Innan 11 september var det stora attentat från vita religiösa människor som var i focus men detta focus vändes sedan mot en annan grupp människor med en annan religion. En religion som i många kretsar i generella termer  tyvärr fått klä skott för människors frustrationer, rädsla  och utanförskap.

Ondskan har dock inget generellt ansikte. Inget land, ingen religion, ingen ideologi kan stå till svars för terrorhandlingar. Dock kan naturligtvis olika grupperingar och enskilda inom religiösa, ideologiska eller geografiska områden hamna där de finner att våld är enda lösningen. Men varför? Vad gör att ondskan kan få fotfäste hos många människor?

I ett samhälle där det råder stora socioekonomiska klyftor, där religioner inte ses som mötesplatser för Gud utan ses som motståndare mot andra religioner, där politiska ideologier blandas upp med hatiska missförstånd och där det hyllas en individualistisk syn på varje människa är inte frustrationen hos en del långt borta. Lägger man därtill en hårt atmosfär där ord som gemenskap, solidaritet och demokrati har börjat urholkas för ett krasst värde som mäts i en materialistisk syn och livsstil så finner man att vissa människor och grupperingar anser att det är okey att gå utöver det som andra tagit för givet i samhället. Men vi får aldrig glömma att man måste alltid, dag för dag, månad för månad och år för år kämpa för det som stavas solidaritet, demokrati, omsorg, kärlek och omfamning av den andre. Ondskan kan komma i ren våldsanvändning och död men också i ett totalt utsugande av andra människor och ett icke respekterande av varje människas enskilda och lika värde. Det är lika förkastligt hur den än yppar sig.

Ondskan i alla dess former måste bekämpas. Vi är som människor mer lika varandra än olika. Att se att vi allesammans är först och främst människa borde vara det första vi ser. Ideologiska ståndpunkter, religiösa förtecken, hudfärg, kön, sexualitet etc är enbart andra kriterier som vi kan använda i olika kontexter. Vi är dock alla i första hand människor.

När vi nu ser på våra systrar och bröder i Norge  får vi  inte låta ondskan ta över. Vi måste även i sorgen våga stå upp för det som är det absolut viktigaste. Att vi alla är människor. Vi får låta våra tankar gå till de drabbade i Norge och Norge som land och får be om att det ändå i slutändan finns en kraft som kan bekämpa den ondska som tyvär fått ett ansikte.

 

Gud

Du som ser oss människors liv och nöd

Låt de drabbade bröderna och systrarna i Norge få känna din värme, omtanke och kärlek

Hjälp dem i deras sorg till tröst, värme och omtanke

Låt dem känna vår gemensamma kärlek och omtanke om dem

Amen

Annonser

Inför helgen..

Gud

Glöm inte din sons uppdrag, att hjälpa de behövande, de utsatta, de fattiga, de marginaliserade.

Se den stora nöden i Afrika och använd Din kraft till att hjälpa alla de människor som lider av svält, sjukdomar, torka och umbäranden.

Hjälp även oss andra att se den andre. Att efter vår förmåga hjälpa den behövande. Att vi ska inse att de som nu är i så stor nöd i Afrika verkligen behöver allas vår styrka, vår hjälp och vår kärlek.

Amen

Inför helgen..

Gud

Tänk på de som inte har möjlighet till vila och smester

Tänk på de i vårt land som inte har råd med det nödvändigaste

Tänk på de som i övriga världen har det fattigt och även behöver vår hjälp

Hjälp oss som lever i relativ välmåga att tänka på de  marginaliserade i vårt samhälle

Hjälp oss att ta av vårt överflöd och hjälpa de som inte har råd med det nödvändigaste

Hjälp oss att även se alla de i världen som har det riktigt fattigt och som svälter

Amen

Tar Jesus ställning?

I måndagens Expressen kunde vi läsa rubriken ”Kyrkans uppgift är att ta ställning”. Ett debattinlägg av Stockholms stifts biskop Eva Brunne. Hennes första tes är att de flesta offentliga och privata ställningstaganden är grundade i personliga värderingar, bedömningar och övertygelser.  Tro och kyrkan är integrerade i människors liv och därmed en del av samhället. Därmed bör även kyrkan föra fram sina åsikter utifrån sin övertygelse. Hennes andra tes är att kyrkan har till uppgift att stå upp för den som inte kan få sin röst hörd och för de som är förtryckta och utsatta för orättvisor.

Detta debattinlägg är i linje med den mycket omtalade predikan som biskopen hade i samband med riksdagens öppnande där hon ställde upp för de svagare och mot främlingsfientlighet. Även Ärkebiskop Wejryd har fört fram tankegångar om att kyrkan ska göra sin röst hörd.

 

När kyrkans företrädare gör sin röst hörd, i det till stor del sekulerade sverige, så hörs naturligtvis röster som anser att kyrkan inte ska lägga sig i det som oftast omtalas som politik. Om vi tar bort alla dessa blogginlägg som verkar ha till uppgift att föra fram någon slags rädsla för de människor som inte är riktigt lika som blogginläggaren själv och därmed ger näring åt dennes inre spökrädsla, så återstår ändock en del debattörer inom och utom kyrkan som har synpunkter.

Är politik då enbart till för uttalade partipolitiker, journalister och ledarskribenter i de, oftast, privata medieföretagen?

Med en sådan inställning minskar man den enskilda människans åsikter och dennes ansträngningar att i intressegrupper gå samman för att kunna påverka samhället i enlighet med sin egna åsikt och djupa övertygelse. Det blir i en hårddragning därmed en fråga om att inskränka demokratin. Tyvärr brukar man i debatten sätta synonym mellan politik och partipolitik. En, enligt mig, absurd förminskning av begreppet politik. Politikbegreppet måste i en sekulariserad stat innebära alla de frågor som har en påverkan både på den enskildes liv, på statsapparaten och på maktutövandet.

 

Men ska verkligen kyrkan uttala sig i frågor som rör politiken? Ska den inte bara administrera enskilda människors längtan att uttryck sin tro?

I religiösa sammanhang brukar man ibland tala om ”Guds kärleksfulla nåd” vilket då innebär att Gud skänker sin nåd (rättfärdighet) enbart av kärlek till människan. Den kristne får genom sin tro på Kristus därmed del av Guds helt självutlämnade kärlek.

Om man nu då tror på Kristus, tror man då enbart på namnet Kristus, Jesus, eller tror man på det budskap som Han visar på och på det som Han har givit uttryck för i Ord? Här ligger, enligt mig, grunden i om man som kristen ska uttala sig i de frågor som rör människor eller om man enbart ska sitta på sin kammare, be och tro på sin egen frälsning.

Om man nu verkligen ser Jesu Ord och Jesus handlande som ett uttryck för Guds vilja och handlande i världen, bör man då inte uttrycka sin innersta tro till sin omgivning? Framförallt eftersom man säkerligen är helt övertygad över att tron på Jesus och Hans liv är den riktning som man som människa måste eftersträva.

Grunden för den kristna tron är (oftast)  bibeln och tron på Kristus. Jag anser att man genomgående i bibeln kan se ett mycket tydligt tema om att Gud ser efter de fattiga, de sårade, de utslagna, de förtryckta. Man kan se detta mycket tydligt i Hesekiel, Jesaja och i större delen av profetlitteraturen.

Genom Jesus inträdande i livet ser man också att Gud ännu klarare vill värna om de som är utsatta för förtryck och ofta står utanför samhället. I Lukasevangeliet kap 4 kan vi också se det ärende som Gud har sänt med Jesus, vilket också är det som biskop Brunne citerar i sitt debattinlägg . Jesus säger ”Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet.”  Detta är enbart ett stycke, av många, i evangelierna där man kan se att Jesus mycket tydligt bryr sig  om det som  rör de som är fattiga, prostituerade, invandrare, människor av annan tro. De som på något sätt är utsatta.

För mig är detta genomgående tema hos Jesus svårt att bortförklara. Han har kommit för att ta speciell hänsyn till de marginaliserade. Hans kärlek finns för alla människor men Gud verkar också inse att just de marginaliserade behöver särskild omsorg.

Att man då som kyrka inte ska uttala sig om saker som just går emot dessa av Gud genom Jesus speciella åtagandena för utsatta och förtryckta verkar i mina ögon minst sagt anmärkningsvärt. Ska man på allvar ta Jesu liv som ett rättesnöre måste man ge uttryck åt detta i det samhälle där man lever. Detta innebär naturligtvis att man kan agera på olika sätt. Ett sätt är att hjälpa de som är utsatta rent ekonomiskt men också att skapa förståelse för att olika ageranden i politiska frågor skapar oönskade konsekvenser för de svagare i vårt nuvarande samhälle. Detta uttalade ställningstagande har dock tyvärr inte skett så tydligt som det borde ha skett under de hundra år som kyrkan varit tillbakaktryckt av sekulariseringsprocessen.
Att representanter som exempelvis biskop Brunne och Ärkebiskop Wejryd nu så smått börjar ta del av den samhälleliga debatten är som troende på Kristus efterlängtat. Det behövs mer debatt från företrädare och lekmän inom kyrkan. Allas vår tro bör återspeglas i våra liv och engagemang i vårt gemensamma samhälle. Enbart genom kristnas engagemang i samhället kan Jesus ord i Lukasevangeliet och Hans liv och Guds Ord få effekt för vårt och alla efterkommandens liv. Enbart genom den kristnes röst i den rådande historiska kontexten kan Guds ord hållas levande!

 

Det är i mina ögon märkligt att ett budskap som fick ett utseende för över två tusen år sedan och som fortfarande lever ska stå på undantag för politiska ideologier som gjort sitt intåg i samhället de senaste hundra åren. Men det kanske är förståeligt att människor som har anammat de ”nya” politiska åsikterna ser en fara i att ett av historien mycket tungt budskap åter ska göra sin röst hörd, vilket naturligtvis gör att dessa personers åsikter riskerar att nagelfaras mot uttryck som solidaritet, människovärde, lika rätt och liknande uttryck som sätter focus på att vi människor såsom grund är lika. Makt och pengar är tyvärr ofta det som står emot Jesu Ord och liv.

Min rubrik är ”tar Jesus ställning?”. Svaret torde därmed vara : Jesus tog som människa ställning för två tusen år sedan och Jesus tar ställning i dag och i alla dagar.

Predikan

Predikan i S:t Lukas kyrkan den 3 juli 2011.

 

Har ni tänkt på så mycket som händer i den mycket korta evangelietexten (i Markus 2:13-17) och hur många olika personlighetstyper som passerar revy.

 

-Först får vi veta att Jesus undervisar inte bara lärjungarna utan en massa människor.

 

-Sedan går Jesus förbi Levi, Alfaios son och säger ”följ mig”!………..Och Levi bara reser sig upp och följer med. Inga men, inget ”kolla i kalender” eller säger till Jesus ”att kan Du komma tillbaka nästa vecka”! Han bara följer med.

 

-Sedan äter Jesus med tullindrivare och syndare. Men det är inte bara en vanlig kamratlig måltid utan att ”ligga till bords” betyder att det är fråga om en festmåltid.

Men vilka är då ”tullindrivare” och ”syndare”?

 

-När jag hör ”tullindrivare” så dras mina tankar till en amerikansk deckare med biffiga, kritstrecksrandiga indrivartyper. Men! Det är det knappast fråga om här.

 

Men! tullar fanns runt alla större handelsstäder i det gamla Israel. Man betalade tull för både människor och gods.

Detta är inget speciellt ovanligt, så har vi även haft det i tex Stockholm…Roslagstull, Norrtull, Hornstull, Skanstull etc..

 

Tullarna var ofta lokala tjänstemän. De hade många ggr ett dåligt rykte pga att:

-De försökte ofta sko sig själva- göra sig en egen hacka vid sidan om……Det är väl knappast de enda tjänstemän vi har hört talas om som försöker sig på att göra sig lite pengar vid sidan om…?

-De arbetade också för ockupationsmakten Rom…de var Quisling typer….förrädare i mångas ögon.

-Det värsta var nog ändå att de genom sitt arbete kom i kontakt med olika slags människor, varor och gods….många ggr förbjudna saker i ögonen på de rättrogna judarna.

 

De var med andra ord mycket illa sedda… De stod lite utanför samhället.

 

-Syndare ? Det är ett vitt begrepp. Man kan kort säga att det var människor som inte höll sig inom den Iraeliska lagen och de kultiska reglerna.

Det kunde vara brottslingar – prostituerade – invandrare – hedningar osv…

…alla som på något sätt hamnade utanför det normerande samhället.

 

-Med dessa tullindrivare och Syndare har alltså Jesus en festmåltid.?

 

-Det är klart att det stack i ögonen på de som ansåg sig vara rättrogna..exempelvis Fariséerna som var ett politiskt parti och en religiös grupp som försökte hålla på alla regler, framförallt de skriftlärda, – Fariséernas teologer kan man säga, – bland dem tog illa upp!

 

-Men Jesus svar är att Han har kommit för att kalla..dvs inbjuda ,…Syndare.

 

Just detta är inget ovanligt för Jesus….att vända sig till de som står lite utanför…det är helt i linje med det uppdrag han fått från Gud….

I Luk kap 4 står Jesus i Synagogan – Nasareth och säger att Han kommit för att…

….frambära ett glädjebud till de fattiga, Han (gud) har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet.”

 

Jesus har med andra ord ett speciellt uppdrag för de som står lite utanför—de marginaliserade!

 

Men! Har det här då någon betydelse för vår tid..vårt samhälle?

Vi har väl inga Syndare – tullindrivare -några fångna eller fattiga?

..eller har vi det?

 

Jag tänker på de som kan känna sig utanför idag..i olika sammanhang.

-Vid kaffet på jobbet finns det ofta en som sitter ensam, som inte får vara med.

-Den som är mobbad på jobbet eller i skolan

-Den som är prostituerad.

-Brottslingen som sonat sitt brottslingar

-Uteliggaren som vi skyndar förbi…

 

Får alla dessa vara med i vårt samhälle?

 

-Och hur är det med de som hamnar i sjukdomskarusellen..som inte får några pengar?

-Den arbetslöse..?

-De gamla som byggt upp vårt samhälle så vi kan leva relativt gott…får de vara med i gemenskapen och får de så de klarar sig?

-De fattiga?- ja vi har faktiskt fattiga i vårt land!  Rädda barnen anser att det finns ca 200 000 barn vars familjer kan betraktas som fattiga – 3 stycken barn i varje klass kan inte räkna med att få äta sig mätta varje dag?!

 

Men jag tänker också på att allt kan hända både dig och mig. Du och jag är kanske just de här människorna någon gång i livet.

-Vi kanske inte lever eller har levt ett perfekt liv..

-Vi kanske har blivit mobbade..eller vi kanske är den som mobbar?

-Vi kan bli allvarligt sjuka..

-Vi kan bli arbetslösa..

-Vi ska alla bli gamla…..

 

Vi är alla någon gång i livet utanför – vi är alla någon gång marginaliserade.

 

Men! Det är just till Dig.

Du som är eller har känt dig utanför..

Du som tror att Du inte kan eller får passa in…

 

Det är just för Dig som Gud har givit uppdraget till Jesus…

-Du är speciellt älskad..

-Du är född till Guds barn…

-Vad Du än har gjort vet Gud att Du alltid försökt göra ditt bästa och Gud älskar just Dig för just den Du är…

Vem Du än är så älskar Gud just Dig!

…denna kärlek..denna oerhörda Nåd….får just Du ta del av…

 

Men att älska är också ditt och mitt uppdrag.

Kom ihåg att Jesus sa till sina lärjungar : Jag ger er ett nytt bud…att ni ska älska varandra såsom jag har älskat er!

Vi har därför fått del av Guds kärlek..att föra vidare.

Vi har därför fått möjligheten att visa respekt, omsorg och ömhet mot de vi möter.

Vi har möjlighet att sluta in den andre i vår sfär…att dela våra liv med den andre.

 

Denna kärlek är det Jesus kallade Levi, Alfaios son, till.

Det är denna kärlek som Jesus inbjuder oss till.

 

Jag ber varje morgon att jag ska orka att följa Jesus och hjälpa andra….att jag ska ha mod att vara som Levi, Alfaios son. Att jag ska ställa mig upp och utan protester följa med när Jesus säger ” FÖLJ MIG”!

 

Hur gör Du när Jesus bjuder in och kallar Dig! Gör Du som Levi, Alfaios son?

 

 

 

Att vara borta…

…för världen har sina avigsidor men också spännande glädjeämnen.

Nu har jag självklart inte varit ute i rymden och farit (i alla fall inte mer än vanligt) utan bara haft så mycket att stå i så jag har inte ens kollat upp fotbollsresultaten! Hualigen säger Ni självklart alla i kör…en sådan enormt viktig sak går ju inte att glömma bort eller förbise 😉

Jag ser till min enorma glädje att DIF har börjat röra på sig och tydligen tagit en massa poäng sedan senast jag kollade in tabellen. Sköööönt! Måste erkänna att våren har satt sina spår av hopplöshet i ett ”gammalt” Djurgårdshjärta.

Hoppas nu bara att Vi kan hålla i den här formen ett tag till så att vi inte hamnar nere i bottenträsket igen i denna enormt jämna tabell.

Håll i bara!

Inför veckan

Gud

Du som ser oss sådana vi är

Hjälp de av oss som nu behöver den årliga välförkänta vilan

Gud,

Du som märker hur vi har det

Hjälp de av oss som inte har råd eller möjlighet till vila

Gud,

Du som älskar oss och alltid vill oss väl

Hjälp de av oss som bär på sjukdom och smärta att få lindring

Amen