Enligt Helle Klein i P1 morgon så hör jag tydligen till gruppen ”konservativa” och jämförs därvidlag också med hemska åsikter!?

 

Enligt Helle Klein i P1 morgon så hör jag tydligen till gruppen ”konservativa”. (tydligen så är det oftast De som driver frågan Parti Opolitisk, enligt Helle.) Helle,s uttalande måste tolkas så. Detta  enbart för att jag vill ha en Parti Opolitisk inblandning i Svenska kyrkan. Dessutom jmf hon mig och alla andra som vill ha en PARTI OPOLITISK inblandning med den lilla gruppen frimodig kyrka (5% av kyrkomötet) som har FÖRSKRÄCKLIGA åsikter om bla kvinnor och homosexuella.

Vad inte Helle tycks förstå är att det just är begreppet PARTI Opolitiskt som säger vad det hela handlar om. Ingen politisk statsideologi ska bestämma över en fristående organisation. Det leder i så fall till en statskyrka eller än värre, synen kanske är inställd på en teokrati?
Helle och andra (s) representanter försöker hela tiden få det till att det inte går att vara opolitisk och därför ska det självklart gå att vara socialdemokrat och kyrkopolitisk aktiv. När det påpekas PARTI Opolitisk blir det då i (s) debattörers namn ”opolitisk”. Det är en stor skillnad mellan opolitisk och PARTI Opolitisk i en inomkyrklig organisations verksamhet.
Det går inte att säga att man engagerar sig som socialdemokrat i Partiet socialdemokraterna för att man personligen såsom kristen OCH socialdemokrat vill driva frågor. Det är PARTIET som driver frågorna. Det är PARTIET som bestämmer riktningen. I PARTIET sitter människor med ateistiska (icke religiösa) åsikter, människor med annan religion än den kristna, människor som ibland också är fientliga mot religion och alla dessa medverkar till beslutsfattande som PARTIET sedan ska driva i en KRISTEN organisation, nämligen Svenska kyrkan.
Observera att Vi INTE har personval i Svenska kyrkan!

Helle säger att inte Svenska kyrkan är en fotbollsklubb utan en demokratisk folkkyrka. Men låt då för Guds skull Kyrkan vara KYRKA! Låt Kyrkan föra fram det budskap den är till för. Budskapet som de facto utgår från Gud. Kyrkan ska inte vara lekplats för makthungriga politiska ideologi representanter.
Det handlar i grunden om för den reellt kristne om man ska ta socialismen (eller andra -ismer) in och förändra Guds hus och folk eller låta den ideologi som Gud och Kristus har gett oss vara verksam i Kyrkan.
Min inställning är att Guds ideologi ska få vara den ideologi som ska vara måttstocken i Guds eget hus!

 Det handlar dessutom (förhoppningsvis) om för den kristne människan  att ta sin tro och sin ideologi och föra ut Guds ord i världen och i världen kan detta gärna ta sig uttryck i en politisk ideologi som man vill ska förändra staten i den riktning som man själv såsom kristen tyder Guds ord.
Det borde inte för den reellt kristne vara att först ta en politisk ideologi och sedan försöka förändra Guds hus i enlighet med denna.
I Guds hus, kyrkan, måste Guds ideologi vara det verksamma verktyget.
Vi såsom människor är de lemmar som gör Guds vilja. Det är inte partier som är Guds lemmar.

 

Jag har stridit för jämställdhet, mot orättvisor, mot fattigdom, mot kapitalet i över 40 år.

Jag har varit engagerad i arbetarrörelsen i 30 år.

Jag har varit trogen den demokratiska socialismen i 35 år i val efter val.

 

NU är Jag tydligen ”konservativ”!

Detta för att JAG nu önskar ha en kyrka, en fristående organisation, FRI från Partiers olika statsbärande ideologiska inblandning i inomkyrkliga angelägenheter. Nu kallas Jag  ”Konservativ” och jämförs med små extrema grupper vars åsikter jag kämpat emot i hela mitt liv.

 

Nä du Helle. Botten napp! Skärpning!
Blir riktigt besviken på Dig när du för sådana svepande osympatiska omdömen om människor och  sådan ”fear” argumentation utan grund. Du kan betydligt bättre och rakare.

 

 

Det är kul att kasta lite strunt på Svenska kyrkan och de kristna

Läs gärna del 1 först

 

En annan journalist som tycker det är lite småmysigt att kasta ut lite strunt på Svenska kyrkan är Karl – Johan Karlsson i GT/ Expressen.

I sin krönika ”Helvetet borde avskaffas så anser han att kyrkan inte tillräckligt ”marknadsför” sin tro. Ska man marknadsföra? Finns det endast en tro? En syn på tro?

Antagligen för Karl-Johan. Kanske inte för de flesta kristna som dagligen brottas med sin tro. Det ingår så att säga i konceptet i relationen till Gud. Gud vill att vi ska brottas med Ordet.

Han ställer även frågan ”tror Svenska kyrkan på Gud”? Kan man överhuvudtaget ställa en sådan fråga utan att framställa sig själv i okunskapens dager? Kan en organisation Tro? Är det inte dess medlemmar som Tror och sedan går samman i Guds uppmaning till oss att sprida Ordet.

 

Vidare anser Karl -Johan det vara märkligt att det finns tvivel inom Svenska kyrkan? Tvivlet som för den troende är signalen på att det är en hälsosam tro som bejakar Gud till skillnad mot den statiska, fundamentalistiska.  Han anser att det finns en gräns för hur långt man kan backa från sin ”grundidé” för att verka trovärdig. Här visar sig problematiken för Karl -Johan. Han utgår från att det enbart finns en syn?En syn som alla måste anamma till punkt och pricka. Han funderar naturligtvis inte ikring om Hans syn på en ”grundidé” stämmer överens med kyrkan och dess troendes medlemmars syn på idén. Han utgår från att Han sitter med kunskapen, med sanningen om Idén! Dvs alla medlemmar inklusive kyrkan som organisation ska inte förhålla sig till sin ”idé” utan till Karl -Johans synsätt som Han vill att Idén ska vara. Karl- Johan för fram ett synsätt som oftast benäms fundamentalistisk eller möjligtvis ”bokstavs(o)troende”.

Det är en främmande föreställningsvärd för de flesta troende.

Likaså tar Karl -Johan upp frågan om helvetet. Han skrattar där över de som ägnat åratals studier åt teologi och mött massor av människor i olika stadier av själsnöd och deras problematisering av frågan och deras erfarenhet. Tanken går till den opportunistiske tonåringen som skrattar professorn rakt upp i ansiktet och tycker att denne har så fel. Tyvärr för den opportunistiske tonåringen och Karl -Johan. Erfarenhet kommer med införskaffad kunskap och levnadsvisdom.

 

Frågorna som ställs hos Karl -Johan är de frågor som konfirmandläraren får från sina tonåringar varje år, år efter år.

 

Sanningen är inte given. Sanningen söks………

 

 

 

 

 

 

Jesus säger SÖK………. Birro säger: Vi HAR sanningen.

Del 1

Här finns del 2

 

I vårt samhälle och media idag har det tydligen blivit lovligt byte att angripa Svenska kyrkan och kristen tro på diverse omöjliga sätt med förvanskningar, lögner, rena påhitt och ryktesspridning. Här o här har jag kommenterat två av dessa.En del journalister ser dock fördelen och möjligheterna med en modern kyrka och kristi ord men flera journalister har inte bara visat på sin tydliga okunnighet utan också att de själva är villiga att gå en agenda som förminskar den kristna människan och kyrkan. De tar avstånd från kyrkan och tron och anser därmed att de står fria att sprida osanningar. Andra skribenter är de som utifrån sin kristna syn anser sig besitta sanningen, inget mindre än sanningen och att det endast finns en sanning!

 

Oftast bemöts inte dessa osakligheter av högre representanter inom SvK utan de här osakligheterna får många gånger stå oemotsagda. Det är iofs förståeligt eftersom alla dessa frågor dyker upp med intervaller och till slut orkar man inte bemöta osanningar. Dessa osakligheter blandas också ofta upp med helt subjektiva påståenden utifrån den enskildes eget synsätt på sitt liv och detta är svårt att behandla. Det andra är att de av SvK representanter som tar sig tid och ork att bemöta osanningar ofta blir kritiserade från sina egna för att inte ”lyssna på kritik” och dessa inom de egna leden står då också ofta för ”den enda sanningen” och de försöker vinkla sakfrågan till något helt annat. Ett svagt och för oss alla medlemmar inom kyrkan förödande sätt att föra diskussion.

 

Inom kyrkan ska naturligtvis det finnas grund för olika åsikter men det måste utgå från en riktig verklighet och en faktagrundade kritik.

Osanningar och felaktigheter måste bemötas. Dessa är grund för ryktesspridning.

 

En som utgår från Sitt sätt att se på världen är Marcus Birro. Duktig författare och bra fotbollsbisittare. Han har i krönikor gått hårt mot personer inom SvK och kritiserat dessa för att föra ett dåligt debattklimat samtidigt som han själv då stått för  rykten och skvaller om enskilda individer och även föreningar inom SvK. Här och här har jag kommenterat Birros påståenden.

 

Den 23 april 2013 skriver Marcus Birro i tidningen Världen idag. En tidning som står en del av den evangelikala rörelsen och framförallt trosrörelsen med Livets Ord väldigt nära.

Birros bloggartikel har rubriken ”Svenska kyrkan, en dörrmatta för tidsandan”

 

I början av sin bloggartikel skriver Birro ” jag må vara rätt ny i kristenheten”.

Där borde han ha stannat!

 

Tyvärr fortsätter han med att säga att för honom är Bibeln Guds ord. För en kristen lätt att instämma i men vad utgår egentligen Birro ifrån? Hur ser han på hur Bibeln kommit till? Kan man läsa de olika böckerna på olika sätt? Är Bibeln en naturvetenskaplig skrift? Vad för översättning anser han vara Guds ord? Är det respektive författares ord som  har inspirerats från Gud eller har Gud suttit med en gåspenna och skrivit ner varje ord? Har Birro sett varje ord i original?

Birro fortsätter med ”att det finns evig förtappelse”. Vad menar han med detta? Olika tolkningar i olika tider finns av ”förtappelse” och vad det i så fall leder till.. Birro menar också att det finns frälsning och att synden är högst verklig. Vad menar han med att ”det finns frälsning”? Vem  står för denna? Vem tillkommer det att ”få” frälsning”? Vad menar Birro med synd? Menar han en personlig synd? Vad är då i så fall synd? Finns det medfödd synd? Ursprungssynd? Vem bestämmer vad som är synd?

Birros syn som verkar utifrån en dubbel predestinationslära kanske inte är verklighet för stora delar av kristenheten.

Ändock anser Han att Han formulerat TRON! De flesta andra kristna skulle nog istället hålla sig till den Apostoliska och/ eller Nicenska trosbekännelsen.

Vidare anser Birro att ”kyrkan är en plats fri från tid, fri från världen, fri från fördärv och förebråelser”. Märkligt språkbruk, märklig tolkning.

Kyrkan är en del av Guds familj, Guds hus. Grunden för kyrkan är tron på Jesus Kristus som knappast var fri från världen i och med att han verkade i denna och uppmanat sina efterföljare, inklusive oss nu levande, att verka i världen för att föra fram Guds budskap. Därav kan aldrig, enligt mig, en kyrka som vill vara ärlig i sitt uppdrag från Gud verka ”fri från världen”. Ifråga om ”fri från fördärv och förebråelser” kanske den gode Birro borde läsa Paulus, aposteln i den tidiga kyrkan.

 

Efter att i enlighet med, tyvärr, en del av den evangelikala kyrkans frustration över SvK går Birro på i ullstrumporna med en massa olika saker som Han inte finner inom SvK. Inget är mer fel.

Det visar ännu en gång på att Birro, liksom en del evangelikala, har svårt att förstå att Guds nåd är för alla och att SvK är beredda att föra denna syn vidare på det sätt som det kan mottagas i den tid man nu lever. Inom SvK krävs ingen uppoffring för att vara älskad utan alla oavsett bakgrund och förutsättningar är välkomna. Till Svenska kyrkan är alla välkomna och avkrävs inget speciellt synsätt. Svenska kyrkan visar på kärlekens väg. Kärleken till alla människor. Detta till skillnad mot vissa andra kyrkor.

 

Birro avslutar med ”Vi har sanningen”.

Birro sitter tydligen inne med hela sanningen.

Själv välkomnar jag mer Jesu ord: SÖK………

Ingen mer än Gud vet sanningen!

Gammal glömd kärlek…………………….7

 

Dina sandalklädda fötter

är så vackra, du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett smycke,
smitt av konstnärshänder.
Ditt sköte är en kupad skål
– må vinet aldrig saknas!
Din mage är en hög av vete,
omgärdad av liljor.
Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid.
Din hals är ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
vid porten mot Bat-Rabbim.
Din näsa är som Libanontornet,
som vetter mot Damaskus.
Ditt huvud höjer sig som Karmel,
hårsvallet skimrar som purpur,
en kung är fångad i lockarna.
Vad du är skön och ljuvlig,
min älskade, min vällust.
Din växt liknar palmens,
dina bröst är som klasar.
Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
gripa tag i dess krona.
Dina bröst skall vara som druvklasar,
din andedräkt som doften av äpplen,
din mun som det finaste vin,
som flödar över i min
och fuktar läppar och tänder.

Hon

Jag är min väns,
till mig står hans lust.
Kom, min vän,
låt oss gå ut på fälten
och övernatta bland hennabuskarna.
Låt oss tidigt gå ut i vingårdarna
och se om vinstocken skjutit skott,
om knopparna har öppnat sig,
om granatträden gått i blom.
Där skall jag ge dig min kärlek.
Kärleksäpplena doftar,
vid vår dörr finns härliga frukter,
nya och gamla.
Dem har jag sparat åt dig, min vän
//Hög visan 7

Den bruna syrligheten gestaltas i DN gm Lena Andersson kolumn.

Den bruna syrligheten sipprar ner i den nyliberalistiske ensamme starke moraliske väktarens livssyn på fullkomligheten hos individens autonoma kraft i gestalt av Lena Anderssons krönika i DN.

I profeten Muhammeds uppenbarelse finner Andersson enbart en omsorgsfull avsikt till en reglering av kvinnors frihet.

Den religiösa verkligheten av mystik och av existentiell dimension för den troende människan reduceras i Anderssons text till enbart ett system av regler och kontroll av människan. För Andersson är Islams uttolkare stränga medvetna iaktagare av människans sociala liv där syftet då ses som att kunna tygla den samhälleliga omgivningen som kallas kaos. Motvikten är den individuella friheten som därmed anses vara tillräckligt kraftfull för att kunna hantera det normala kaoset som omger var människa. Den individuelle är ensam, stark, tillräcklig. Den som som söker och finner gemenskap är kontrollerad och tyglad.

Den nyliberala synen på människans egna fullkomlighet och kraft ställs mot ett avkapande av Islams religiösa innehåll och reduceras ner till att enbart behandlas så som en heltäckande ideologi vars syfte är att vara kontrollorgan över människan. Andersson,s Islamska syn jämförs här med det socialdemokratiska folkhemmet vars syfte därmed enbart var till för att kunna kontrollera den svenske medborgaren och beskära dennes frihet. En frihet som enbart ses utifrån epitetet att tänka på sig själv först och främst och tänka på andra utifrån samverkan enbart om det gynnar möjlighet för den starke. Den starke är den som på egen hand kan hålla ordning på ångesten, sätta sin egen moral och det enda som möjligtvis kan spegla en syn på den andre människan är om man möjligtvis riskerar att åsamka den andre lidande.

 

Lena Anderssons syn på Islam enbart som ett autonomt idé system som har till uppgift att kontrollera kvinnan står naturligtvis i motsats till den muslimska synen på kvinnan som en jämställd partner i den kontextuella stora familjen som är den Islamska grunden. Andersson gör den klassiska ”von oben” tolkningen av att detta system är högst orättvist och förödande för den kvinna som anammat den muslimska tron:

-Den muslimska tron kan enbart se ut på ett sätt, oavsett vad dess förespråkarna  anser, oavsett var du befinner dig.

-Den klassiska västerländska bedömningen om att den västerländska synen är högstående och överlägsen andra synsätt.

-Den klassiska nyliberala synen på att frihet enbart kan ses utifrån den enskildes egna egocentrum att sätta sig själv i första rum och inte utifrån den enskildes vilja till att anamma andra synsätt, andra ideologier, andra religiösa normer, andra gemenskaper och existensiella normer.

-Den klassiska västerländska synen på att inte förstå den andre och att den andre enbart kan förstås om den andre anpassas till ”mitt” synsätt och moraliska tolknings norm.

 

Andersson anser att kvinnosynen hos Islam inte ska anpassas till ”en svensk kvinnosyn” utan till en ”rimlig, frihetlig och jämlik kvinnosyn”. Dessa metabegrepp, dessa till icke förpliktigande ospecifierade ord förutsätts enbart betyda det av Anderssons patriarkala västerländskt formade nyliberala  tanke. Denna rimliga, frihetliga och jämlika kvinnosyn bär enbart Anderssons glasögon på kvinnan. Att kvinnan som individ har annan syn än den som Andersson möjligtvis har tas naturligtvis inte i beaktande. Kvinnans egna kunnande, egna tankeverksamhet, egna beslut kan enbart godkännas om det står i överensstämmelse med Anderssons nyliberala sinnelag. En kvinna, en människa, med en annan tanke, av en annan kontext, av en annan religion, av en annan ideologi omyndighetsförklaras av Andersson.

I Andersson värld är den Islamtroende människan, den religiösa människan, kontrollerad, auktoritetstroende, kollektivt ordnad, begränsad, regelstyrd, viljelös och inte bärare av egen tankeverksamhet. Enbart underställd en totalitär makt. Enligt Andersson är denna totalitära makt Gud. En totalitär makt som är ett påhitt enbart för att hålla människor i schack. Hålla kvinnor  i schack.

 

Andersson ställer med sin syn på Islam och den muslimska kvinnan som ”icke tänkande” och enbart utsatt för en reglerad makt  till de som ser Islam enbart som en totalitär ideologi. Samma tankegångar kan man finna på sajter som Avpixlat och tidningar som Ingrid Carlqvist ,s Dispatch och hennes hävdande av Islam som enbart en kontrollerande ideologi utan existensiella anspråk.

I en vecka där högerModeraterna går ut med tveksamma sväpande volymuttalanden om invandringen till Sverige, SD går fram i opinionsmätningar, en större del i LO kollektivet vänder sig till SD,s synsätt så är Lena Anderssons syn på Islam, på den muslimska människan, på den muslimska kvinnan, på den religiösa människan och ”den andre” problematisk.

 

Den bruna syrligheten sipprar nedåt i bekynnande kilar i det svenska samhället.

Andra synpunkter på Lena Anderssons artikel:

Uppdaterat den 9 feb 2013

http://no-nemo.blogspot.se/2013/02/finns-det-liberala-muslimer-lena.html

http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2013/02/ideal-praktik-och-religionskritik.html?spref=tw

Uppdaterat den 11 feb 2013

http://blog.lindenfors.se/index.php/2013/02/10/islamkritik-fy-skams/

 

 

Döden finns även invid blomster och stänglar!

Ett sista blogg inlägg innan midsommar borde naturligtvis handla om blomster, glädje, sol, natur, dryck, mat och fest.

Men det är svårt att skriva om de naturliga midsommaringredienserna  när döden knackar på. När hela midsommar helgen börjar med att man vaknar av ambulanser och polis som säger att en granne och vän har hittats död. Det kanske mest naturliga i livet är ändock påfallande ofta helt oförutsätt.

”Engång skall du vara en av dem

 som levat för längesen.

 Jorden skall minnas dig

 så som den minns gräset

 och skogarna,

 det multnande lövet.

 Så som myllan minns vindarna.

 Din frid skall vara oändlig

 så som havet.

//Pär Lagerkvist

 

Nu är det midsommar och som tur är har jag köpt metmask. Det blir en lugn helg i fiskandets kontemplativa stämning i den härliga svenska naturen.

Ta vara på Er alla, och tänk framförallt på din nästa!

 Må Ni alla vila ut i Guds kärleksfulla omvårdnad.

Kunskap och vishet….

…..ser nog de flesta som positiva egenskaper. ❓

I de rådande skolavslutningstiderna är det uppenbart att människor gärna vill skaffa sig mer kunskap. Men är de beredda att se till att få del av vishet?

Igår var jag på den sista skolavslutningen för min del för det här året. Eller rättare, jag råkade missa själva skolavslutningen, aja baja mig , men kom åtminstone på själva examens festen. Nu hände det sig att min väns ungdom som just tagit studenten hade en sammanslagen fest med, som det visade sig, en annan bekants tonåring som också tagit studenten. Nu tror jag inte någon märkte att jag enbart hade en present med mig men jag själv tyckte det var lite pinsamt.

På min present hade jag skrivit ner små ord. För en tonåring antagligen skittöntigt men det kändes viktigt för mig att få förmedla vissa ord angående kunskap. Ord som har funnits så mycket längre än vad vi som lever just nu nästan har svårt att greppa.

Orden var :

 ”Visheten skall fylla ditt hjärta

och kunskapen ge dig glädje,
klokheten skall värna dig
och insikten beskydda dig”
….”den kloke samlar kunskap,
den vise lyssnar och lär.”
För många kanske tänkvärda ord men möjligtvis tycker de samtidigt att de är universiella. Orden var hämtade ur Ordspråksboken. Kända sedan ca 2 500 år tillbaka.
Om kunskap och vishet finns det många passager i Bibelns stora bibliotek att hämta tanke och kraft ur. Tänkvärda och universiella, ja visst, kanske, men ändå fantastiskt att de är ihågkomna och så småningom nedtecknade av människor som känner inspirationen från Gud. Ett klart ljus över att Gud är närvarande i den vanlige människans liv, i dennes mänskliga universiella mänsklighet.
Andra ord som syftar på kunskap finns att läsa på många ställen i Biblioteket.
1 Mos 2: 9
 ”Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.”
Ps 139:4
”Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.”
En klar bild av Guds svårförståeliga omfattning och storhet. En omfattning som inte går att klä i naturvetenskapliga termer eller där faktiskt inte ens språket räcker till.
Kunskapen sätts också ofta i olika samband med vishet.”
Ords 1:20-22
”Visheten ropar högt på gatan,
på torget ljuder hennes röst.
Mitt i larmet ropar hon,
i stadens portar tar hon till orda:
Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten,
hur länge skall smädarna njuta av att smäda
och dårarna hata kunskap?”
Ords 3:13-20
Lycklig den som funnit vishet,

den som nått fram till insikt.
Ty visheten är mer värd än silver,
den vinst hon ger är bättre än guld.
Hon är dyrbarare än pärlor,
inga skatter går upp mot henne.
I sin högra hand har hon långt liv,
i sin vänstra rikedom och ära.
Hennes vägar är ljuvliga att gå,
alla hennes stigar är trygga.
För dem som håller sig till henne
är hon ett livets träd –
lycklig den som håller fast vid henne.
Med vishet lade Herren jordens grund,
han spände upp himlen med insikt.
Hans kunskap öppnade djupets flöden
och fick molnen att fälla sin dagg.”
Ords 4:5-9
”Förvärva vishet, förvärva insikt,

glöm aldrig vad jag sagt och vik inte av från det.
Överge inte visheten, hon skall bevara dig,
älska henne, hon skall skydda dig.
Vishet är viktigast, förvärva vishet,
ge allt du äger för att förvärva insikt.
Håll henne högt, så upphöjer hon dig,
omfamna henne, så ger hon dig ära.
Hon skall kröna dig med sin sköna krans,
skänka dig en ståtlig krona.”
Vi kan se att på många ställen finns det en mycket stor likhet och samstämmighet mellan det som kan kallas Gud och det som i kvinnliga termer kallas vishet. Visheten som så många gärna skulle vilja tillskansa sig har en kvinnlig benämning. I vishetens bild har/ är Gud en bild av en kvinna. Det finns många andra texter i biblioteket som pekar på samma sak.
När jag jämt läser alla dessa texter om kunskap och vishet och ser att vishet beskrivs med kvinnliga förtecken kan jag inte låta bli att undra över de som så kategoriskt slår ifrån sig att Gud inte kan vara annat än en man. Gud är en man, punkt! Är dock inte Gud så mycket större? Måste man sätta biologiska tecken på Gud? När Gud beskrivs med kvinnliga tecken är det då inte Gud som omtalas?
Kanske är det som så att de som envist framhärdar att Gud ÄR en man kanske inte ännu har kommit så långt på vishetens stig? När det kvinnliga kommer till dem så kanske också visheten kommer.
Sträva efter kunskapen, så kommer visheten.
”VISHETEN SKA FYLLA DITT HJÄRTA, GUD SKA FYLLA DITT HJÄRTA!”
Glad examen till Er alla som nu har kommit en bit på kunskapens väg! NU är det vår i Vishetens natur. 🙂

Biskop em Lennart Koskinen tar upp….

…en viktig fråga i Kyrkans Tidning 23 maj. I en nyanserad kort analys belyser han vilka det är som ska kunna erbjuda Guds gemenskap och samhörighet..

Frågeställningen börjar med vad det egentligen är att vara en församling och vilka det är som är församlingen. Han ställer frågan vad som man kan tänkas göra med alla de vigda som inte är ”aktiva” såsom tjänstgörande längre. Dessutom anser jag att den viktiga frågan vad vi alla kan bidra med berörs.

På många ställen är engagemanget från alla medlemmar utbrett och viktigt för hela verksamheten medan den på andra ställen är mycket låg och verksamheten mer har karaktären av att ”de professionella” ska tillhandahålla en verksamhet, en slags kristen nöjesfabrik. Hårt sagt tycker nog en del. Må så vara. Det är svårt att ställa om från gamla invanda mönster och se att vi framöver i allt högre grad kommer att avlägsna oss från statens beskyddande tak och lära sig att stå på egna ben.

Jag anser att alla som anser sig vara medlemmar i kyrkan faktiskt har ett ansvar att efter sin förmåga bidra med gemenskap och samhörighet. Åtminstone om det är som så att man skulle vilja. För att man ska fundera över tanken på att vilja måste alla medlemmar dock få en möjlighet att ”vilja”. Alla medlemmar måste respekteras och deras egna förmågor tas till vara. Många exempel finns på att det inte jämt är så. Ibland verkar det finnas hos en del ”ämbetsbärare” en rädsla för vad andra de facto kan. Hos andra finns en övertygelse om en slags extra ”överkraft/tro” hos den som är ämbetsbärare och att denne då är lämplig för alla områden. Det är dock som så att många ämbetsbärare är mycket bra skolade, kunniga och öppna. Men som i det övriga samhället så är de naturligtvis inte skolade på ALLT. Som anställda har de dock ett särskilt ansvar. Detta ansvar kan dock aldrig anses gälla inom alla områden. Varje enskild individ har sin speciella karaktär och förmåga och, menar jag, måste få möjlighet att axla detta ansvar även inom kyrkans väggar. Det finns ett resursslöseri inom kyrkans väggar. Ett obearbetat kapital som finns där alldeles gratis och som innerst inne bara väntas på att kunna förverkligas.

Nu finns det på många ställen en rädsla över vad kunskap kan leda till. Jag har exempel på där  människor som studerat teologi inte tas till vara fastän de erbjuder sig. I ett fall blev svaret från en ämbetsbärare till en som hade betydligt mer akademiska poäng, än ämbetsbäraren ifråga, inom fler områden inklusive religionsvetenskap att ”ja just nu kan det inte finnas någon plats såsom gudstjänstvärd eller kyrkovärd, men kanske du kan få koka kaffe”. OBS, det är inget fel i att koka kaffe men det är ett resursslöseri.

Ibland får man en känsla av att folk ifrån andra samhällsområden med gedigna kunskaper ses som ”hot” istället för möjlig kapacitet. Finns det en rädsla från vissa kyrkliga företrädare/ anställda vad andra människor kan tillföra?

Jag anser inte att kyrkan har råd med detta resursslöseri. Vi har fantastiska musiker och massor med olika musikkonstellationer inom kyrkans väggar som erbjuder människor många härliga möten. Kan man inte gå vidare? Varför kan inte kyrkan använda sig av den professionelle ekonomen till hjälp för medlemmarna i kyrkan? Snickaren som går i mässan kanske vill erbjuda sina medmänniskor kunskap och hjälp? Juristen? Eltjejen?Trädgårdsarbetaren? Läraren? och många många fler.

Lennart Koskinen tog upp de pensionerade ämbetsbärararna. Hur är det med de som studerar? Men låt det inte stanna där. Vi har inte ”råd” i ett framtidsperspektiv att låta kunskap och olika förmågor gå kyrkan ur händerna. Människor måste få lov att deltaga. Kyrkan kan inte i framtiden vara en slags ”kyrklig, kristen nöjesförmedlare”. Ska man vara trogen evangeliet så måste vi hjälpas åt. Alla måste då också få en möjlighet att blomstra och att hjälpa andra att blomstra. I den kristna familjen ska allas förmågor tas till vara. Ämbetsbäraren är EN sådan förmåga. Det finns dock fler! Var inte rädda, släpp fram medlemmarna, släpp fram människorna!

Oj oj oj vilken ångest jag har haft över Christer Sturmark och Juholt!…. Heja GUD!

Det kanske låter lite märkligt att bunt ihop Sturmark och Juholt i samma utrop och dessutom dundra in Gud i det hela. De har ju egentligen inte mycket gemensamt. Bara lite. Jag menar att personerna har ju inte riktigt koll på det där med sanningsslirandet och är inte alltid så pålästa och den egna verklighetsuppfattningen är kanske lite väl  mycket skruvad ibland. Gud å sin sida är den helt motsatta sidan i allt detta.

Men varav min ångest nu då. Ingen kanske i och för sig höjer på ögonbrynen åt att ha ångest över Sturmark eller Juholt. Åtminstone inte åt Sturmarks- ångesten. Men ångesten har likt förbaskat varit där.

Det började med att Juholt började närma sig Guds storhet. Nästan lika stor men ändå inte, men nästan! Sedan började han så sakta tyna av med vissa små tillbaka volter vilket ökade min ångest ibland. Ångesten tilltog dock i en allt högre grad när Sturmark började närma sig. Han kom med stora kliv. Klättrade fort och relativt bestämt mot Guds höjder. Han har nästan,nästan nått ända fram. Jag tror att Sturmark tog Juholt på vägen, men det var rätt jämt mellan dem. Men Sturmark är Nu ändå större. Men som tur är inte större än Gud! Men faktiskt hack i häl. Men enbart Hack i. Tack!

Gud har avvärjt både Sturmark och Juholt. Konstigt vore det väl annars kan man tycka. Jag känner ändock en enorm lättnad till Gud. Juholt kan jag ju iofs acceptera att han nådde nästan ända fram till Gud men Sturmark……

Ångesten börjar sakta sjunka undan och jag har lärt mig min läxa. Jag får inte låta Sturmark och Juholt växa för stort och för mycket. De måste klippas i tid.

Gud är ju ändock livets centrum. Gud är ju vårt mitt. Gud är ju Min mittpunkt…….

Oj då Sturmark + 10 och Juholt + 9…….men Gud då? Aha ha va skönt +12!

……………………………ja just de ja…vad menar jag? (här skulle jag ju kunnat haft en frågetävling, men tyvärr litar jag inte på att Ni mina kära läsare är tillräckligt observanta….o där försvann kanske en del läsare 😉 *s*)

…….men jag menar självklart mitt Etikettmoln….NU lyser där GUD med framträdande lyskraft. Så ska det vara!  Trevlig helg!  🙂

 

 

Midnattsmässopredikan den 7 april 2012

 

 

Det dånar, det smäller, det brakar. Jorden rister, skälver, går sönder. Himlen rullar och lyses upp av den stora blixten och mörkret ger vika för gryningen, för ljuset, för en ny dag, för livet.

 

När jorden senast skalv brast förhänget i templet, något förskräckligt skedde, livet försvann och Jesus gav upp andan.

Nu sker samma slags jordskalv och vi vet att något mycket viktigt sker.

Guds stora ängel kommer med ett fantastiskt budskap. Ängeln som i nya testamentet alltid är Guds alldeles speciella sändebud kommer med budskapet till två kvinnor.

Budskapet är att ett nytt slags liv har fötts, Jesus är uppstånden från döden, det är uppståndelsens liv! Det liv som vi alla får del av och påminns om genom dopet.

Guds speciella sändebud ängeln ger också ett Guds uppdrag till kvinnorna vid Jesu grav: Att sprida och visa på att Jesus lever.

 

Att en Guds ängel visar sig är kanske inget vi höjer ögonbrynen för i olika berättelser. Vi vet ju att väldigt ofta när något viktigt, något avgörande, sker i skapelsen så finns där änglar som sändebud, som budbärare, som hjälpare.

Budskapet nu går till kvinnorna Maria av Magdala och ”den andra Maria”, vilken troligen är den som är mor till Jakob och Josef.

Det största budskapet genom tiderna går till två helt vanliga kvinnor, varav en är en mor.

 

Vi behöver inte generalisera alltför mycket men vi kan ändå påstå att kvinnor på den här tiden inte hade samma slags roller, samma ställning, som de flesta kvinnor i väst idag har. Naturligtvis fanns det jämbördiga, betydelsefulla, inflytelserika och även välbärgade kvinnor vid tiden för Jesu levnad, men de hörde till undantagen.

Nej! Kvinnorna var ofta i periferin och underställda mannen. Det var i mångt och mycket ett könsreglerat och patriarkaliskt samhälle. Kvinnans uppgift var att ta hand om familjen och hon hade inte utåtriktade, offentliga, sociala roller.

Men Guds speciella sändebud ger ändå uppdraget att sprida kunskapen om Jesu uppståndelse till ett par vanliga kvinnor.

 

Nu är det ändå inte helt unikt av Gud att just ge kvinnor framträdande betydande roller.

Vi kommer alla ihåg Jesu födelse. När Herrens ängel Gabriel kommer till Maria med budskapet att hon ska bli havande, att hon ska ge nytt liv. Ängeln ingjuter mod och kraft i Maria för hennes uppdrag att föda och ge liv åt Guds son.

Vi har även genom historien sett många andra exempel på hur just kvinnor får besök av änglar för att ge dem betydande uppdrag.

 

Vi kan här se att Gud aktivt ger kvinnor mycket stora och viktiga roller, framförallt när det handlar om att gestalta det viktigaste som finns. Livet, ljuset. Det är inte roller och uppdrag som anförtros Kungar, kejsare eller ens Jesus bästa vänner lärjungarna, utan när det handlar om det viktigaste som sker i skapelsen, att skapa och ge liv har uppgiften gått till kvinnan.

 

Gud är den som står bakom allt liv men Gud tar hjälp och samspelar med kvinnan för att genomföra  intentionen för hela skapelsen.

Vi kan se det när den första kvinnan Eva föder sin första son och hon säger : Jag har gett Liv med Herrens hjälp!

Vi kan se det när Maria blir medveten om sitt uppdrag att ge liv och hon säger till ängeln Gabriel: Jag är Guds tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.

 

Vi kan se att kvinnan är medveten om sin viktiga roll och sitt samspel med Gud och de mycket viktiga uppdrag som Gud ofta ger just henne.

 

När de båda Mariorna nu står vid Jesu grav blir de anförtrodda  det viktiga uppdraget att tala om för alla andra att inte gravens mörker kunde hålla Jesus kvar.

De blir anförtrodda att föra vidare budskapet att inte ens döden kunde besegra Jesus.

De blir anförtrodda att föra vidare budskapet att säga att stenen, tyngden,  som hindrar livet är bort rullad.

 

 

 

Jesus är uppstånden, mörkret är bortträngt, döden är besegrad och Jesus har visat kvinnorna och oss alla, det eviga livet.

 

Gud har ännu en gång visat på kvinnornas särskilda betydande roll i samband med liv. Nu, var uppdraget att förmedla uppståndelsens liv.

Kvinnorna Maria av Magdala och ”den andra Maria” förmedlade det viktigaste budskapet om livet:

Jesus Kristus är NU uppstånden!

 

Amen.

 

 

 

 

Har inte Christer Sturmark och det såkallade förbundet ”humanisterna” nu passerat……………….

………………………..en gräns och hoppat i en galen tunna med ett alltför lågt vatten i.

Enligt Tidningen Dagen så anmäler Christer Sturmark och förbundet ”humanisterna” Seglora Smedja inför Domkapitlet.

På förbundet ”humanisternas” hemsida finns en länk till hela anmälan.

Det brukar ofta i många sammanhang talas om att man bör sopa framför egen dörr innan man går till angrepp mot någon. I det menas att man absolut inte ska stå inför en granskning som skulle kunna avslöja/ belysa det man angriper andra för att göra. Hur resonerar förbundet ”humanisterna” och dess ordförande i den frågan?

 

Som Jag påtalat förr så anser jag att Seglora Smedja naturligtvis ska granskas för det de gör men också för det de står för. Det sker då självklart utifrån den granskades egen kontext gällande ideologi och i det här fallet självfallet också utifrån en teologisk tolkning. Att granska något och tro att det som format en själv inte spelar in är naivt.

Seglora Smedja har tillfört den kyrkliga debatten värdefulla åsikter och belyst att kyrkans verkliga grundinnehåll, evangeliet, är en politisk kraft. Dock enligt min mening inte en kraft som bör ta sig partipolitiska färger.

Segloran har också en omfattande verksamhet med workshops, föredrag, samarbeten med andra institutioner, utbildningar etc. De vill vara en punkt mellan samhälle och kyrka, en kraft med inriktning på att belysa religioner och kulturer utifrån flera olika vinklar. De vill 0ckså vara en röst i teologin och en kritisk röst i inomkyrkliga sammanhang. Här är deras nya inställning.

Segloran är därmed mycket mer än det som skrivs och bloggas om.

Det här är en röst som behöver höras. Vad man än tycker om röstens innehåll!

Jag personligen håller kanske inte jämt med om allt som framkommer under Seglorans hatt, framförallt inte det ”tonläge” som ibland är alldeles för starkt. Men att Segloran och liknande forum är en röst som verkligen behövs i det nutida samhället råder hos Mig inget tvivel om.

Att ”rösten” ibland är alldeles för stark kan kanske också ses som en reaktion från de som inte ser nyttigheten med Seglorans arbete och deras antagonister som exempelvis vissa kyrkliga företrädare med andra åsikter och/ eller teologiska utgångspunkter i sina tolkningar  eller  förbundet ” humanisterna” och dess ordförande Christer Sturmark. Det är lätt att dras med i en spiral av högljuddhet när ens antagonister hela tiden försöker höja tonläget. Min egen åsikt är att det i längden skapar bättre respons och trovärdighet om man kanske tänker efter två ggr och skapar ett tonläge som kanske inte direkt hörs men som sakta sjunker in i människors medvetande. Man får ändock inte glömma bort vart man har sin hemvist. Inom kyrkan vid  evangeliet med JK  hos Gud och att det finns ett grundläggande budskap som kort kan sägas att man bör lyssna på människor, bemöta dem med vänlighet och inte gå till attack och inte bemöta den andre med vilka medel som helst, även fast den andre  är en attackvillig, högljudd, arrogant och icke självreflekterande individ. Man bör inte, enligt mig, falla in i ”motståndarens” självbild. Det kristna budskapet, enligt mig, talar om en annan ”approach”.

Att förbundet ”humanisterna” nu går till ännu en attack mot Segloran är  inte bara barnsligt utan borde även få de som inte jämt accepterar Smedjans teologiska tolkning eller högljuddhet att ändå se över vart man har sin övertygelse. Vem står man närmast? Accepterar man Christer Sturmarks högljudda anfall mot de flesta religioner och religiösa människor och totala icke kontroll över vad han i många år har framfört mot även kristna människor och kristenheten. Eller ser man igenom  hans många utfall mot kristenheten och övriga religioner och ser att det som förbundet ”humanisterna” säger sig stå för enbart är en schimär och en rökridå för Sturmarks egentliga syfta.

Det är otvivelaktigt som så, om man följt Sturmarks debatter och skriftliga argument, att det finns en stor diskrepans mellan vad han nu säger sig stå för och vad som egentligen framkommer i hans debatter. Denna diskrepans måste reflekteras över. På de bloggar som huserar ”humanister” kommer dock de ”riktiga” åsikterna ibland fram. De åsikter som framträder hos Sturmark i hans debatter.  På hans debattartiklar i diverse media är det också intressant att se hur ”trollkommentatorerna” ser på  hans åsikter och hur dessa snabbt kastar sig över religioner i mycket hätska ordalag. Många ggr framträder åsikter som står oerhört långt ifrån exempelvis det grundläggande kristna budskapet om människornas lika värde.

Det råder inget tvivel om att det rätt marginaliserade förbundet ”humanisterna” har fått bestämma dagordningen om vad som i dagens samhälle går under ordet humanism. Humanism är inte lika med Ateism och fundamentalistiskt vetenskapstroende som framträder hos förbundet ”humanisterna” och Christer Sturmark. Det finns ett antal andra synvinklar på humanismen som inte tillåts komma fram i debatten. Kanske för att de inte vill välja det Mycket Höga Tonläge som Sturmark har satt. Exempelvis har den kristna humanismen företrädare i Sverige också.

För de som nu funderar på vad som kommer att ske kan jag enbart uppmana Er att se på vad sätt det som står längst ner i förbundet” humanisterna,s” anmälan under rubriken ”Bakgrund” egentligen stämmer med verkligheten.

Tycker just Du, om du följt debatterna som Christer Strumark deltar i, att det som står under ”bakgrund” är representativt för hur förbundet ”humanisterna” ser på sig själva. Finns den respekten för andra människor och åsikter i debatten som de låtsas påskina i sin skrifliga anmälan eller har just Du en annan åsikt ifråga om hur Sturmark och humanisterna ser på andra människor, framförallt de människor som har en religiös åskådning?

Framförallt vill jag till dig som är religiös, förhoppningsvis kristen, förhoppningsvis med i Svenska Kyrkan att reflektera över vart just Du har dina sympatier. Även om du ibland tycker att Seglora inte har rätt, kanske tom tycker rätt illa om det som ibland sägs därifrån, tycker just Du att humanismen genom Christer Sturmark är ett bättre alternativ.

 Fråga dig själv: Vart kan jag finna de flesta likheterna, hos de präster med det kristna evangeliet i baken ( hur man nu än vill tolka det, tolkning är jämt subjektiv) eller hos det förbund, förbundet ”humanisterna”, som i många år genom sin talesperson Christer Sturmark förminskat och kanske tom kan sägas ha förföljt det kristna budskapet, förföljt religionernas rätt till sin existens och anser att den kristna människan tror på liknande fiktiva ”troll” och därmed även att vi, kristna, egentligen inte har någon substans i vårt samhälle.

 Ibland måste man ta ställning. Även ta ställning FÖR de som man inte gillar, framförallt om det finns en motkraft som vill åt ens hela existens! Framförallt för att alternativet är betydligt mycket värre. Alternativet är en beskuren religionsfrihet som Christer Sturmark strävar efter.

 Vill Du som medlem i Svenska Kyrkan, som kristen eller annan religionsutövare se en sådan utveckling?

Uppdatering 8 mars kl 20.00 : Här tar KT= Kyrkans Tidning upp anmälan

 

 

Inför tredje söndagen i advent…….

Psaltarpsalm 146: 3-9

 

3Lita aldrig på mäktiga män,
människor som ingen hjälp kan ge.
4De ger upp andan och blir jord igen,
då går deras planer om intet.
5Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud
och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.
6Han som har gjort himmel och jord och hav
och allt vad som finns i dem,
han sviker aldrig sina löften.
7Han ger de förtryckta deras rätt,
han ger de svältande bröd.
Herren befriar de fångna,
8Herren öppnar blinda ögon,
Herren rätar krökta ryggar,
Herren älskar de trogna,
9Herren ger främlingar skydd,
stöder faderlösa och änkor
men korsar de ondas planer

Är Gud politisk?

  (ovanstående bild är hämtad från nätet)                                                                                      

När man seglar runt i olika debattinläg lite här och där på nätet slås man av att många tycker att den religiösa människan ska hålla sin tro för sig själv och inte blanda in den i det övriga samhället. Den här åsikten kan man träffa på bland både kristna, muslimer och de som kallar sig ateister. När det gäller ateisterna kanske den åsikten inte är så konstig. En del av de  som även tror sig vara humanister anser ju tex också att alla humanister ska vara ateister. Många förespråkare från förbundet Humanisterna anser exempelvis detta. De för som bekant en inte speciellt nyanserad bild av vad religion innebär men Humanisternas ordförande kan ändå ibland sträcka sig  till att den enskilda människan kan få tro på vad den vill.

Bland de som tillhör Svenska kyrkan finns också åsikten att själva religionen och det kristna synsättet ska hållas borta från den omgivande samhälleliga strukturen men samtidigt är det helt okey att rösta in personer från valda partier?

Flera undersökningar bland medborgarna och bland medlemmar i Svenska Kyrkan pekar också på resultat i riktningen att det kristna  är ett personligt ställningstagande, men också att tron ska hållas inom den personliga sfären.

Kort sagt verkar det finnas en slags tanke hos många människor att den kristna tron är en individualistisk förhoppning på en enskild egocentrerad frälsning i en kommande tidsålder, i ett annat himmelrike, i en annan slags värld. Därmed skulle ett engagemang i politiska strävanden vara förkastliga. Det kan inte anses vara förenligt att se politiskt på sin omgivning eftersom frälsningen ligger i en eskatologisk tidsålder.

Är det verkligen så? Ja skulle även en del kristna utbrista. Det handlar om en frälsning, en personlig frälsning från ondska och till ett kommande liv med Kristus. En del skulle även lägga till att detta enbart kan uppnås med egna gärningar som därmed skulle underlätta frälsningen.

Men? Andra personer såsom exempelvis Stockholms stift,s biskop  Eva Brunne pekar på att Kyrkan har en politisk uppgift, vilket hon framförde i morgonsoffan i TV1 den 30 nov. Del 1 och del 2. Dock pekar hon på att det inte handlar om partipolitik.

Vad är då politik? När man frågar människor så går automatiskt tankarna till det partipolitiska spelet. När man pressar dem lite grann brukar det dock framgå att de flesta inser att politik även uppkommer på andra håll. Många hävdar tex det politiska spelet på arbetsplatsen, facket, idrottsklubben etc.

Det verkar alltså som att det ursprungliga ”politik”- begreppet har utvidgats till att betyda mer än det kanske egentligen var avsett för. Från början måste man nog hävda att det har sin betydelse i frågor som rör statsangelägenheter men i senare tid även andra instanser och olika processer som i någon mån utrycker åsikter som har till syfte att fatta beslut i någon fråga. I det här måste man även inlemma visioner och handlingsprogram som olika människor och grupper fattar beslut om, jmf policys.

Vad är det då att vara kristen? Kort sagt är det att sätta sin tilltro till Guds uppenbarade son Jesus Kristus. Självklart finns det olika synsätt och utryckssätt för att försöka gestalta sin tilltro, sin tro. Ett vanligt sätt att se det är ändå att försöka se vad Jesus sa, gjorde och strävade efter och att ha det som ledpunkt i livet. Det kan också uttryckas som att tron är ett Guds erbjudande till oss människor. Vi blir rättfärdigade genom Guds nåd genom tro.

Om man då ska se på vad Jesus sa, gjorde och strävade efter måste det också få ett genomslag hos den enskilde kristne personen och även i de sammanslutningar som den enskilde ingår i. Kyrkan har därför ett ledmotiv i Kristus.

Troligen så har de som nån gång har hört talas om Jesus en slags bild av att Han gick emot de rådande konventionerna. Ett starkt budskap var Hans syn om ett Guds rike. Det var, för att tala i nya termer, Hans vision och i det så förde Han historien från profeterna Sakarja, Jesaja mfl vidare i så måtto att Han ofta talade med de utstötta och främlingar, Han stod upp på de sjukas sida och pratade om hjälp för de fattiga. Det fanns en protest mot förtryckare och mot de som ekonomiskt skor sig på andra. Skillnaderna mot profeterna var ändå att Han var den ”som skulle komma” såsom Johannes döparen frågade.

Guds rike blev därmed en direkt verklighet. Genom Jesus Kristus ankomst kom den eskatologiska framtiden att direkt inträffa. Där och då!

Ska man då försöka se på Kristus som en reell verklighet innebär det med bestämdhet att man inte kan frångå de fakta som finns om Hans ställningstagande i sin samtid och vad Hans budskap innebär i vår tid.

Det finns självklart mycket skrivet om hur man kan se på och hur man ska agera i vår tid utifrån Jesus liv och leverne. Ett synsätt som ibland verkar bortglömt är det synsätt som sveriges biskopar uttryckte i Biskopsbrevet från 1993.

Men ett övergripande synsätt, enligt mig, är att ett kristet liv måste få ett uttryck utifrån vad Jesus har sagt, gjort och Hans och Guds strävanden för vårt liv här och nu och inte att försöka ”smita undan” ställningstaganden utifrån ett självrättfärdigande egocentrerat motiv om ett framtida ”himmelrike”. En kristen människa har att ta ställning för de som Jesus pekade på och mot det som Jesus vände sig emot. Därmed måste man ta ett politiskt ställningstagande i vårt nuvarande samhälle. Men, det behöver INTE vara ett partipolitiskt ställningstagande. Men, frågar jag mig,  kanske skulle fler kristna människor som vill ta partipolitiska ställningstagande fråga sig själva hur dess partis strävanden verkligen   stämmer överens med det som Jesus och Gud har påtalat. Att ställa sig frågan ”hur ställer sig ”mitt” parti till de fattiga, till de förtryckta (ekonomiskt och socialt), till de sjuka, till de gamla, till de socialt marginaliserade, till den samhälleliga ekonomin och mammons kraft etc. Att verkligen såsom kristen ställa sig de frågorna och ärligt ställa detta mot vad Guds Rike innebär skulle nog förvåna många. Kanske ( förhoppningsvis) skulle många ställa större krav i Guds riktning på sina egna partier eller kanske ändra partipolitisk inställning. För om man är ärlig i sitt kristna liv måste det återspeglas i ens verkliga liv. Jesus ord måste få genomslag på vad man säger och gör.

Samma sak som gäller för den enskilde kristne människan måste naturligtvis också ställas på de organisationer som hävdar att de för en kristen livsåskådning. Att de tror på Kristus.

Att kyrkan därmed uttalar sig och ställer frågor och krav utifrån Jesus ställningstaganden tyder på att kyrkan faktiskt försöker föra Guds rikes strävanden här och nu. Detta är att ta ställning politiskt men det är framförallt att ta ställning för Gud. Kyrkan kan aldrig vara en opolitisk aktör. Då frångår kyrkan dess uppdrag.

Vad man därmed kan se utifrån att många människor anser att det kristna livet enbart ska hållas i en enskild sfär och att inte kyrkan ska vara politisk är att den kristne och kyrkan (alla kyrkor) har ett stort pedagoguskt rum att fylla med innehåll i den offentliga debatten. Den enskilde och kyrkan måste våga stå upp för sin åsikt, för Jesu åsikt. Det går inte att smita undan och prata i det tysta, det går inte att smita undan den tro man bekänner sig till. Detta kanske är politiskt inkorrekt och tom farligt i vårt samhälle av idag men tillsammans kan man vara starka. Tillsammans kan man föra Jesu talan, tillsammans kan man föra den talan som den som inte kan tala vill få talad.

Genom Jesus Kristus är den eskatologiska framtiden redan här. Guds Rike är här och nu!

Gud är inte politisk men Hans budskap genom Jesus Kristus är politiskt i vår tid  ❗ 

Luk 4: 18-21

18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”

Paulus är i Rom

Romarbrevet 13: 5-14, 14: 1-10

 

Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. 6Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant. 7Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad. 8Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. 9Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. 10Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.11Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. 12Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. 13Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. 14Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks14 1Den som är svag i tron skall ni godta utan att sätta er till doms över olika uppfattningar. 2Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker. 3Den som vågar äta skall inte förakta den som inte gör det; den som inte vågar äta skall inte döma den som vågar, Gud har ju godtagit honom. 4Vad har du för rätt att döma den som är i en annans tjänst? Om han står eller faller angår bara hans egen herre. Men han faller inte, ty Herren är stark nog att hålla honom upprätt. 5Den ene gör skillnad på dagar; för den andre är de alla likvärdiga. Var och en skall vara fast i sin övertygelse. 6Den som alltid tänker på vad det är för dag gör det för Herren. Och den som äter gör det för Herren; han tackar ju Gud. Den som inte äter avstår med tanke på Herren, och han tackar också Gud. 7Ty ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. 8Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. 9Ty Kristus dog och fick liv igen för att härska över både döda och levande. 10Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol

Inför helgen

Gud!

Du som är skapelsens hjärta, ge mig Ditt blod

Du som är skapelsens vishet, ge mig Din klokhet

Du som är skapelsens värme, ge mig Din sol

Du som är tidens ursprung, ge mig Din lugna frid

Amen

Inför veckan..

GUD!

Ge mig liv

Ge mig ljus

Ge mig styrka

Ge mig kraft att orka hälpa mig själv för att orka hjälpa andra

Amen

Inför Helgen!

GUD! Du som känner mig!

GUD! Du som ser mig!

GUD! Du som vill mig väl!

Hjälp mig att vila.

Hjälp mig till lugn.

Hjälp mig med nya krafter.

Tack Gud för att Du alltid låter mig få finnas i Din famn!

Inför helgen !

En bön just till Dig:

Gud! Vi kommer till Dig sådana Vi är.

Inte bättre, inte sämre, inte dolda, inte förljugna

Endast sådana Vi är!

Vi lägger våra bekymmer, våra oroliga tankar och problem inför Dig!

Tack Gud för att Du tar hand om oss och finns där för vår skull!

Amen!

Dikt ur boken ”om godhet”, Desmond Tutu.

 

Du är mitt barn,

min älskade.

Jag gläder mig över dig.

Stå här bredvid mig och se på dig själv,

låna mina ögon så att du kan se riktigt bra.

När du ser med mina ögon kommer du att se

att det onda du har gjort och det goda du inte har gjort,

orden du har sagt som du inte borde ha sagt,

orden du skulle ha sagt men inte har sagt,

skadorna du har åsamkat,

hjälpen du inte har gett,

inte är hela berättelsen om dig.

Du är inte det du inte lyckades göra.

Ditt värde mäts inte i framgång.

Du var oändligt dyrbar redan innan du drog ditt

första andetag,

vacker före kläderna och konstgreppen,

god i ditt innersta.

Och nu är det dags att avslöja

den godhet som döljer sig bakom din rädsla att

misslyckas.

Du överröstar ingivelsen att vara snäll, för den

händelse att den ska avvisas,

du sväljer leendet,

du kväver skrattet,

du håller tillbaka handen som skulle hjälpa.

Du kuvar din vrede

när du ser människor som behandlas illa eller lider

för den händelse att det du kan göra,

inte räcker,

att du inte kan laga felet

att du inte kan lindra svedan,

att du inte kan ställa saker till rätta.

Vad spelar det för roll om du inte ställer det till rätta

Vad spelar det för roll om dina försök inte förflyttar berg?

Det spelar alls ingen roll.

Det enda som spelar roll är att du lever ut sanningen om dig.

Det enda som spelar roll är att du viker undan slöjan

och låter din godhet lysa igenom.

Det enda som spelar roll är att du lever så som jag har skapat dig.

Det enda som spelar roll är att du har skapats till mig,

skapats till att likna mig,

skapats till godhet.