Enligt Helle Klein i P1 morgon så hör jag tydligen till gruppen ”konservativa” och jämförs därvidlag också med hemska åsikter!?

 

Enligt Helle Klein i P1 morgon så hör jag tydligen till gruppen ”konservativa”. (tydligen så är det oftast De som driver frågan Parti Opolitisk, enligt Helle.) Helle,s uttalande måste tolkas så. Detta  enbart för att jag vill ha en Parti Opolitisk inblandning i Svenska kyrkan. Dessutom jmf hon mig och alla andra som vill ha en PARTI OPOLITISK inblandning med den lilla gruppen frimodig kyrka (5% av kyrkomötet) som har FÖRSKRÄCKLIGA åsikter om bla kvinnor och homosexuella.

Vad inte Helle tycks förstå är att det just är begreppet PARTI Opolitiskt som säger vad det hela handlar om. Ingen politisk statsideologi ska bestämma över en fristående organisation. Det leder i så fall till en statskyrka eller än värre, synen kanske är inställd på en teokrati?
Helle och andra (s) representanter försöker hela tiden få det till att det inte går att vara opolitisk och därför ska det självklart gå att vara socialdemokrat och kyrkopolitisk aktiv. När det påpekas PARTI Opolitisk blir det då i (s) debattörers namn ”opolitisk”. Det är en stor skillnad mellan opolitisk och PARTI Opolitisk i en inomkyrklig organisations verksamhet.
Det går inte att säga att man engagerar sig som socialdemokrat i Partiet socialdemokraterna för att man personligen såsom kristen OCH socialdemokrat vill driva frågor. Det är PARTIET som driver frågorna. Det är PARTIET som bestämmer riktningen. I PARTIET sitter människor med ateistiska (icke religiösa) åsikter, människor med annan religion än den kristna, människor som ibland också är fientliga mot religion och alla dessa medverkar till beslutsfattande som PARTIET sedan ska driva i en KRISTEN organisation, nämligen Svenska kyrkan.
Observera att Vi INTE har personval i Svenska kyrkan!

Helle säger att inte Svenska kyrkan är en fotbollsklubb utan en demokratisk folkkyrka. Men låt då för Guds skull Kyrkan vara KYRKA! Låt Kyrkan föra fram det budskap den är till för. Budskapet som de facto utgår från Gud. Kyrkan ska inte vara lekplats för makthungriga politiska ideologi representanter.
Det handlar i grunden om för den reellt kristne om man ska ta socialismen (eller andra -ismer) in och förändra Guds hus och folk eller låta den ideologi som Gud och Kristus har gett oss vara verksam i Kyrkan.
Min inställning är att Guds ideologi ska få vara den ideologi som ska vara måttstocken i Guds eget hus!

 Det handlar dessutom (förhoppningsvis) om för den kristne människan  att ta sin tro och sin ideologi och föra ut Guds ord i världen och i världen kan detta gärna ta sig uttryck i en politisk ideologi som man vill ska förändra staten i den riktning som man själv såsom kristen tyder Guds ord.
Det borde inte för den reellt kristne vara att först ta en politisk ideologi och sedan försöka förändra Guds hus i enlighet med denna.
I Guds hus, kyrkan, måste Guds ideologi vara det verksamma verktyget.
Vi såsom människor är de lemmar som gör Guds vilja. Det är inte partier som är Guds lemmar.

 

Jag har stridit för jämställdhet, mot orättvisor, mot fattigdom, mot kapitalet i över 40 år.

Jag har varit engagerad i arbetarrörelsen i 30 år.

Jag har varit trogen den demokratiska socialismen i 35 år i val efter val.

 

NU är Jag tydligen ”konservativ”!

Detta för att JAG nu önskar ha en kyrka, en fristående organisation, FRI från Partiers olika statsbärande ideologiska inblandning i inomkyrkliga angelägenheter. Nu kallas Jag  ”Konservativ” och jämförs med små extrema grupper vars åsikter jag kämpat emot i hela mitt liv.

 

Nä du Helle. Botten napp! Skärpning!
Blir riktigt besviken på Dig när du för sådana svepande osympatiska omdömen om människor och  sådan ”fear” argumentation utan grund. Du kan betydligt bättre och rakare.

 

 

Det är kul att kasta lite strunt på Svenska kyrkan och de kristna

Läs gärna del 1 först

 

En annan journalist som tycker det är lite småmysigt att kasta ut lite strunt på Svenska kyrkan är Karl – Johan Karlsson i GT/ Expressen.

I sin krönika ”Helvetet borde avskaffas så anser han att kyrkan inte tillräckligt ”marknadsför” sin tro. Ska man marknadsföra? Finns det endast en tro? En syn på tro?

Antagligen för Karl-Johan. Kanske inte för de flesta kristna som dagligen brottas med sin tro. Det ingår så att säga i konceptet i relationen till Gud. Gud vill att vi ska brottas med Ordet.

Han ställer även frågan ”tror Svenska kyrkan på Gud”? Kan man överhuvudtaget ställa en sådan fråga utan att framställa sig själv i okunskapens dager? Kan en organisation Tro? Är det inte dess medlemmar som Tror och sedan går samman i Guds uppmaning till oss att sprida Ordet.

 

Vidare anser Karl -Johan det vara märkligt att det finns tvivel inom Svenska kyrkan? Tvivlet som för den troende är signalen på att det är en hälsosam tro som bejakar Gud till skillnad mot den statiska, fundamentalistiska.  Han anser att det finns en gräns för hur långt man kan backa från sin ”grundidé” för att verka trovärdig. Här visar sig problematiken för Karl -Johan. Han utgår från att det enbart finns en syn?En syn som alla måste anamma till punkt och pricka. Han funderar naturligtvis inte ikring om Hans syn på en ”grundidé” stämmer överens med kyrkan och dess troendes medlemmars syn på idén. Han utgår från att Han sitter med kunskapen, med sanningen om Idén! Dvs alla medlemmar inklusive kyrkan som organisation ska inte förhålla sig till sin ”idé” utan till Karl -Johans synsätt som Han vill att Idén ska vara. Karl- Johan för fram ett synsätt som oftast benäms fundamentalistisk eller möjligtvis ”bokstavs(o)troende”.

Det är en främmande föreställningsvärd för de flesta troende.

Likaså tar Karl -Johan upp frågan om helvetet. Han skrattar där över de som ägnat åratals studier åt teologi och mött massor av människor i olika stadier av själsnöd och deras problematisering av frågan och deras erfarenhet. Tanken går till den opportunistiske tonåringen som skrattar professorn rakt upp i ansiktet och tycker att denne har så fel. Tyvärr för den opportunistiske tonåringen och Karl -Johan. Erfarenhet kommer med införskaffad kunskap och levnadsvisdom.

 

Frågorna som ställs hos Karl -Johan är de frågor som konfirmandläraren får från sina tonåringar varje år, år efter år.

 

Sanningen är inte given. Sanningen söks………

 

 

 

 

 

 

Jesus säger SÖK………. Birro säger: Vi HAR sanningen.

Del 1

Här finns del 2

 

I vårt samhälle och media idag har det tydligen blivit lovligt byte att angripa Svenska kyrkan och kristen tro på diverse omöjliga sätt med förvanskningar, lögner, rena påhitt och ryktesspridning. Här o här har jag kommenterat två av dessa.En del journalister ser dock fördelen och möjligheterna med en modern kyrka och kristi ord men flera journalister har inte bara visat på sin tydliga okunnighet utan också att de själva är villiga att gå en agenda som förminskar den kristna människan och kyrkan. De tar avstånd från kyrkan och tron och anser därmed att de står fria att sprida osanningar. Andra skribenter är de som utifrån sin kristna syn anser sig besitta sanningen, inget mindre än sanningen och att det endast finns en sanning!

 

Oftast bemöts inte dessa osakligheter av högre representanter inom SvK utan de här osakligheterna får många gånger stå oemotsagda. Det är iofs förståeligt eftersom alla dessa frågor dyker upp med intervaller och till slut orkar man inte bemöta osanningar. Dessa osakligheter blandas också ofta upp med helt subjektiva påståenden utifrån den enskildes eget synsätt på sitt liv och detta är svårt att behandla. Det andra är att de av SvK representanter som tar sig tid och ork att bemöta osanningar ofta blir kritiserade från sina egna för att inte ”lyssna på kritik” och dessa inom de egna leden står då också ofta för ”den enda sanningen” och de försöker vinkla sakfrågan till något helt annat. Ett svagt och för oss alla medlemmar inom kyrkan förödande sätt att föra diskussion.

 

Inom kyrkan ska naturligtvis det finnas grund för olika åsikter men det måste utgå från en riktig verklighet och en faktagrundade kritik.

Osanningar och felaktigheter måste bemötas. Dessa är grund för ryktesspridning.

 

En som utgår från Sitt sätt att se på världen är Marcus Birro. Duktig författare och bra fotbollsbisittare. Han har i krönikor gått hårt mot personer inom SvK och kritiserat dessa för att föra ett dåligt debattklimat samtidigt som han själv då stått för  rykten och skvaller om enskilda individer och även föreningar inom SvK. Här och här har jag kommenterat Birros påståenden.

 

Den 23 april 2013 skriver Marcus Birro i tidningen Världen idag. En tidning som står en del av den evangelikala rörelsen och framförallt trosrörelsen med Livets Ord väldigt nära.

Birros bloggartikel har rubriken ”Svenska kyrkan, en dörrmatta för tidsandan”

 

I början av sin bloggartikel skriver Birro ” jag må vara rätt ny i kristenheten”.

Där borde han ha stannat!

 

Tyvärr fortsätter han med att säga att för honom är Bibeln Guds ord. För en kristen lätt att instämma i men vad utgår egentligen Birro ifrån? Hur ser han på hur Bibeln kommit till? Kan man läsa de olika böckerna på olika sätt? Är Bibeln en naturvetenskaplig skrift? Vad för översättning anser han vara Guds ord? Är det respektive författares ord som  har inspirerats från Gud eller har Gud suttit med en gåspenna och skrivit ner varje ord? Har Birro sett varje ord i original?

Birro fortsätter med ”att det finns evig förtappelse”. Vad menar han med detta? Olika tolkningar i olika tider finns av ”förtappelse” och vad det i så fall leder till.. Birro menar också att det finns frälsning och att synden är högst verklig. Vad menar han med att ”det finns frälsning”? Vem  står för denna? Vem tillkommer det att ”få” frälsning”? Vad menar Birro med synd? Menar han en personlig synd? Vad är då i så fall synd? Finns det medfödd synd? Ursprungssynd? Vem bestämmer vad som är synd?

Birros syn som verkar utifrån en dubbel predestinationslära kanske inte är verklighet för stora delar av kristenheten.

Ändock anser Han att Han formulerat TRON! De flesta andra kristna skulle nog istället hålla sig till den Apostoliska och/ eller Nicenska trosbekännelsen.

Vidare anser Birro att ”kyrkan är en plats fri från tid, fri från världen, fri från fördärv och förebråelser”. Märkligt språkbruk, märklig tolkning.

Kyrkan är en del av Guds familj, Guds hus. Grunden för kyrkan är tron på Jesus Kristus som knappast var fri från världen i och med att han verkade i denna och uppmanat sina efterföljare, inklusive oss nu levande, att verka i världen för att föra fram Guds budskap. Därav kan aldrig, enligt mig, en kyrka som vill vara ärlig i sitt uppdrag från Gud verka ”fri från världen”. Ifråga om ”fri från fördärv och förebråelser” kanske den gode Birro borde läsa Paulus, aposteln i den tidiga kyrkan.

 

Efter att i enlighet med, tyvärr, en del av den evangelikala kyrkans frustration över SvK går Birro på i ullstrumporna med en massa olika saker som Han inte finner inom SvK. Inget är mer fel.

Det visar ännu en gång på att Birro, liksom en del evangelikala, har svårt att förstå att Guds nåd är för alla och att SvK är beredda att föra denna syn vidare på det sätt som det kan mottagas i den tid man nu lever. Inom SvK krävs ingen uppoffring för att vara älskad utan alla oavsett bakgrund och förutsättningar är välkomna. Till Svenska kyrkan är alla välkomna och avkrävs inget speciellt synsätt. Svenska kyrkan visar på kärlekens väg. Kärleken till alla människor. Detta till skillnad mot vissa andra kyrkor.

 

Birro avslutar med ”Vi har sanningen”.

Birro sitter tydligen inne med hela sanningen.

Själv välkomnar jag mer Jesu ord: SÖK………

Ingen mer än Gud vet sanningen!

Gammal glömd kärlek…………………….7

 

Dina sandalklädda fötter

är så vackra, du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett smycke,
smitt av konstnärshänder.
Ditt sköte är en kupad skål
– må vinet aldrig saknas!
Din mage är en hög av vete,
omgärdad av liljor.
Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid.
Din hals är ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
vid porten mot Bat-Rabbim.
Din näsa är som Libanontornet,
som vetter mot Damaskus.
Ditt huvud höjer sig som Karmel,
hårsvallet skimrar som purpur,
en kung är fångad i lockarna.
Vad du är skön och ljuvlig,
min älskade, min vällust.
Din växt liknar palmens,
dina bröst är som klasar.
Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
gripa tag i dess krona.
Dina bröst skall vara som druvklasar,
din andedräkt som doften av äpplen,
din mun som det finaste vin,
som flödar över i min
och fuktar läppar och tänder.

Hon

Jag är min väns,
till mig står hans lust.
Kom, min vän,
låt oss gå ut på fälten
och övernatta bland hennabuskarna.
Låt oss tidigt gå ut i vingårdarna
och se om vinstocken skjutit skott,
om knopparna har öppnat sig,
om granatträden gått i blom.
Där skall jag ge dig min kärlek.
Kärleksäpplena doftar,
vid vår dörr finns härliga frukter,
nya och gamla.
Dem har jag sparat åt dig, min vän
//Hög visan 7

Den bruna syrligheten gestaltas i DN gm Lena Andersson kolumn.

Den bruna syrligheten sipprar ner i den nyliberalistiske ensamme starke moraliske väktarens livssyn på fullkomligheten hos individens autonoma kraft i gestalt av Lena Anderssons krönika i DN.

I profeten Muhammeds uppenbarelse finner Andersson enbart en omsorgsfull avsikt till en reglering av kvinnors frihet.

Den religiösa verkligheten av mystik och av existentiell dimension för den troende människan reduceras i Anderssons text till enbart ett system av regler och kontroll av människan. För Andersson är Islams uttolkare stränga medvetna iaktagare av människans sociala liv där syftet då ses som att kunna tygla den samhälleliga omgivningen som kallas kaos. Motvikten är den individuella friheten som därmed anses vara tillräckligt kraftfull för att kunna hantera det normala kaoset som omger var människa. Den individuelle är ensam, stark, tillräcklig. Den som som söker och finner gemenskap är kontrollerad och tyglad.

Den nyliberala synen på människans egna fullkomlighet och kraft ställs mot ett avkapande av Islams religiösa innehåll och reduceras ner till att enbart behandlas så som en heltäckande ideologi vars syfte är att vara kontrollorgan över människan. Andersson,s Islamska syn jämförs här med det socialdemokratiska folkhemmet vars syfte därmed enbart var till för att kunna kontrollera den svenske medborgaren och beskära dennes frihet. En frihet som enbart ses utifrån epitetet att tänka på sig själv först och främst och tänka på andra utifrån samverkan enbart om det gynnar möjlighet för den starke. Den starke är den som på egen hand kan hålla ordning på ångesten, sätta sin egen moral och det enda som möjligtvis kan spegla en syn på den andre människan är om man möjligtvis riskerar att åsamka den andre lidande.

 

Lena Anderssons syn på Islam enbart som ett autonomt idé system som har till uppgift att kontrollera kvinnan står naturligtvis i motsats till den muslimska synen på kvinnan som en jämställd partner i den kontextuella stora familjen som är den Islamska grunden. Andersson gör den klassiska ”von oben” tolkningen av att detta system är högst orättvist och förödande för den kvinna som anammat den muslimska tron:

-Den muslimska tron kan enbart se ut på ett sätt, oavsett vad dess förespråkarna  anser, oavsett var du befinner dig.

-Den klassiska västerländska bedömningen om att den västerländska synen är högstående och överlägsen andra synsätt.

-Den klassiska nyliberala synen på att frihet enbart kan ses utifrån den enskildes egna egocentrum att sätta sig själv i första rum och inte utifrån den enskildes vilja till att anamma andra synsätt, andra ideologier, andra religiösa normer, andra gemenskaper och existensiella normer.

-Den klassiska västerländska synen på att inte förstå den andre och att den andre enbart kan förstås om den andre anpassas till ”mitt” synsätt och moraliska tolknings norm.

 

Andersson anser att kvinnosynen hos Islam inte ska anpassas till ”en svensk kvinnosyn” utan till en ”rimlig, frihetlig och jämlik kvinnosyn”. Dessa metabegrepp, dessa till icke förpliktigande ospecifierade ord förutsätts enbart betyda det av Anderssons patriarkala västerländskt formade nyliberala  tanke. Denna rimliga, frihetliga och jämlika kvinnosyn bär enbart Anderssons glasögon på kvinnan. Att kvinnan som individ har annan syn än den som Andersson möjligtvis har tas naturligtvis inte i beaktande. Kvinnans egna kunnande, egna tankeverksamhet, egna beslut kan enbart godkännas om det står i överensstämmelse med Anderssons nyliberala sinnelag. En kvinna, en människa, med en annan tanke, av en annan kontext, av en annan religion, av en annan ideologi omyndighetsförklaras av Andersson.

I Andersson värld är den Islamtroende människan, den religiösa människan, kontrollerad, auktoritetstroende, kollektivt ordnad, begränsad, regelstyrd, viljelös och inte bärare av egen tankeverksamhet. Enbart underställd en totalitär makt. Enligt Andersson är denna totalitära makt Gud. En totalitär makt som är ett påhitt enbart för att hålla människor i schack. Hålla kvinnor  i schack.

 

Andersson ställer med sin syn på Islam och den muslimska kvinnan som ”icke tänkande” och enbart utsatt för en reglerad makt  till de som ser Islam enbart som en totalitär ideologi. Samma tankegångar kan man finna på sajter som Avpixlat och tidningar som Ingrid Carlqvist ,s Dispatch och hennes hävdande av Islam som enbart en kontrollerande ideologi utan existensiella anspråk.

I en vecka där högerModeraterna går ut med tveksamma sväpande volymuttalanden om invandringen till Sverige, SD går fram i opinionsmätningar, en större del i LO kollektivet vänder sig till SD,s synsätt så är Lena Anderssons syn på Islam, på den muslimska människan, på den muslimska kvinnan, på den religiösa människan och ”den andre” problematisk.

 

Den bruna syrligheten sipprar nedåt i bekynnande kilar i det svenska samhället.

Andra synpunkter på Lena Anderssons artikel:

Uppdaterat den 9 feb 2013

http://no-nemo.blogspot.se/2013/02/finns-det-liberala-muslimer-lena.html

http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2013/02/ideal-praktik-och-religionskritik.html?spref=tw

Uppdaterat den 11 feb 2013

http://blog.lindenfors.se/index.php/2013/02/10/islamkritik-fy-skams/

 

 

Döden finns även invid blomster och stänglar!

Ett sista blogg inlägg innan midsommar borde naturligtvis handla om blomster, glädje, sol, natur, dryck, mat och fest.

Men det är svårt att skriva om de naturliga midsommaringredienserna  när döden knackar på. När hela midsommar helgen börjar med att man vaknar av ambulanser och polis som säger att en granne och vän har hittats död. Det kanske mest naturliga i livet är ändock påfallande ofta helt oförutsätt.

”Engång skall du vara en av dem

 som levat för längesen.

 Jorden skall minnas dig

 så som den minns gräset

 och skogarna,

 det multnande lövet.

 Så som myllan minns vindarna.

 Din frid skall vara oändlig

 så som havet.

//Pär Lagerkvist

 

Nu är det midsommar och som tur är har jag köpt metmask. Det blir en lugn helg i fiskandets kontemplativa stämning i den härliga svenska naturen.

Ta vara på Er alla, och tänk framförallt på din nästa!

 Må Ni alla vila ut i Guds kärleksfulla omvårdnad.

Kunskap och vishet….

…..ser nog de flesta som positiva egenskaper. ❓

I de rådande skolavslutningstiderna är det uppenbart att människor gärna vill skaffa sig mer kunskap. Men är de beredda att se till att få del av vishet?

Igår var jag på den sista skolavslutningen för min del för det här året. Eller rättare, jag råkade missa själva skolavslutningen, aja baja mig , men kom åtminstone på själva examens festen. Nu hände det sig att min väns ungdom som just tagit studenten hade en sammanslagen fest med, som det visade sig, en annan bekants tonåring som också tagit studenten. Nu tror jag inte någon märkte att jag enbart hade en present med mig men jag själv tyckte det var lite pinsamt.

På min present hade jag skrivit ner små ord. För en tonåring antagligen skittöntigt men det kändes viktigt för mig att få förmedla vissa ord angående kunskap. Ord som har funnits så mycket längre än vad vi som lever just nu nästan har svårt att greppa.

Orden var :

 ”Visheten skall fylla ditt hjärta

och kunskapen ge dig glädje,
klokheten skall värna dig
och insikten beskydda dig”
….”den kloke samlar kunskap,
den vise lyssnar och lär.”
För många kanske tänkvärda ord men möjligtvis tycker de samtidigt att de är universiella. Orden var hämtade ur Ordspråksboken. Kända sedan ca 2 500 år tillbaka.
Om kunskap och vishet finns det många passager i Bibelns stora bibliotek att hämta tanke och kraft ur. Tänkvärda och universiella, ja visst, kanske, men ändå fantastiskt att de är ihågkomna och så småningom nedtecknade av människor som känner inspirationen från Gud. Ett klart ljus över att Gud är närvarande i den vanlige människans liv, i dennes mänskliga universiella mänsklighet.
Andra ord som syftar på kunskap finns att läsa på många ställen i Biblioteket.
1 Mos 2: 9
 ”Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.”
Ps 139:4
”Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.”
En klar bild av Guds svårförståeliga omfattning och storhet. En omfattning som inte går att klä i naturvetenskapliga termer eller där faktiskt inte ens språket räcker till.
Kunskapen sätts också ofta i olika samband med vishet.”
Ords 1:20-22
”Visheten ropar högt på gatan,
på torget ljuder hennes röst.
Mitt i larmet ropar hon,
i stadens portar tar hon till orda:
Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten,
hur länge skall smädarna njuta av att smäda
och dårarna hata kunskap?”
Ords 3:13-20
Lycklig den som funnit vishet,

den som nått fram till insikt.
Ty visheten är mer värd än silver,
den vinst hon ger är bättre än guld.
Hon är dyrbarare än pärlor,
inga skatter går upp mot henne.
I sin högra hand har hon långt liv,
i sin vänstra rikedom och ära.
Hennes vägar är ljuvliga att gå,
alla hennes stigar är trygga.
För dem som håller sig till henne
är hon ett livets träd –
lycklig den som håller fast vid henne.
Med vishet lade Herren jordens grund,
han spände upp himlen med insikt.
Hans kunskap öppnade djupets flöden
och fick molnen att fälla sin dagg.”
Ords 4:5-9
”Förvärva vishet, förvärva insikt,

glöm aldrig vad jag sagt och vik inte av från det.
Överge inte visheten, hon skall bevara dig,
älska henne, hon skall skydda dig.
Vishet är viktigast, förvärva vishet,
ge allt du äger för att förvärva insikt.
Håll henne högt, så upphöjer hon dig,
omfamna henne, så ger hon dig ära.
Hon skall kröna dig med sin sköna krans,
skänka dig en ståtlig krona.”
Vi kan se att på många ställen finns det en mycket stor likhet och samstämmighet mellan det som kan kallas Gud och det som i kvinnliga termer kallas vishet. Visheten som så många gärna skulle vilja tillskansa sig har en kvinnlig benämning. I vishetens bild har/ är Gud en bild av en kvinna. Det finns många andra texter i biblioteket som pekar på samma sak.
När jag jämt läser alla dessa texter om kunskap och vishet och ser att vishet beskrivs med kvinnliga förtecken kan jag inte låta bli att undra över de som så kategoriskt slår ifrån sig att Gud inte kan vara annat än en man. Gud är en man, punkt! Är dock inte Gud så mycket större? Måste man sätta biologiska tecken på Gud? När Gud beskrivs med kvinnliga tecken är det då inte Gud som omtalas?
Kanske är det som så att de som envist framhärdar att Gud ÄR en man kanske inte ännu har kommit så långt på vishetens stig? När det kvinnliga kommer till dem så kanske också visheten kommer.
Sträva efter kunskapen, så kommer visheten.
”VISHETEN SKA FYLLA DITT HJÄRTA, GUD SKA FYLLA DITT HJÄRTA!”
Glad examen till Er alla som nu har kommit en bit på kunskapens väg! NU är det vår i Vishetens natur. 🙂