(predikan) Inför helgen träffar vi nog många människor……

….och därför kastar jag upp en gammal predikan. Fastän en predikan aldrig blir bra i skrift, för författaren (dvs jag) tänker alltid in vad som ska betonas och tryckas på.

Någon som inte är oteknisk som jag får kanske lära mig hur jag ska kunna läsa in mina predikningar och få in dem här på bloggen 🙂

För ett tag sedan så råkade jag zappa runt på TV kanalerna. Man sitter där lite förstrött och så helt plötsligt känner man igen något. I mitt fall var det en gammal film som heter G. En, om jag ska vara riktigt ärlig, riktigt usel film. Men jag kommer ihåg att Jag, när den kom på 80 talet ändå greps tag. Jag var en aning yngre då…hm?..och kanske lite väl naiv. Men G som filmen heter står också för ordet Gemenskap. Och det var nog det jag, eller vi som då var en aning yngre, kände. Vi kände gemenskap för den handlade just om ungdomar och hur de behövde varandra.

Jag tror nog att de flesta av oss  under olika perioder i livet haft ett behov av gemenskap. Ibland stort, ibland litet behov. Ibland kanske behovet inte heller har stämt ihop med det som vi har kunnat finna. Ibland har det kanske handlat om att man gärna vill finna en kärlek. Ibland kanske bara om att finna ett arbete, som förutom lönen, ändå ger just gemenskap. Någonstans att gå, någon att prata med, någon att se.

Men jag är också övertygad om att vi allihopa många gånger har funderat på hur i hela friden ska jag få gemenskapen att Fungera. Hur ska jag, hur ska vi, kunna leva tillsammans. Hur ska kärleken kunna hålla. Hur ska jag kunna stå ut med de där arbetspolarna som faktiskt är rätt knäppa, när jag ser efter.

Fast behovet ibland är stort så är ”Att leva tillsammans” inte lätt.

Men Nu ska jag ge Er den rätta lösningen. 🙂  Den enda rätta sanningen om hur lätt det är med gemenskap och att kunna leva med andra människor!

Näääääää….:!: ….så säger de möjligtvis i TV shop. Där finns ju svaret på allt.

Jag kan naturligtvis inte ge oss alla svaret med stort S! Absolut inte.

Men kanske kan vi ändå få lite vägledning, kanske lite att reflektera över. Kanske något att ta till oss hur man kan vara när man vill leva tillsammans. Om hur man kan och ska bete sig mot andra människor. Mot de som man kanske gillar men även mot de som man ogillar.

Vi hörde i Gammeltestamentliga texten som Bo läste om Rut. Den bibelberättelsen handlar om en tid då allmänt förtryck av främmande folk var det som var det naturliga.

Rut som gör allt för sin svärmor är från ett främmande land, från ett främmande folk som Israel ofta var i krig med.

Hela berättelsen om Rut speglar att det inte är blodsbandet som är det viktiga i Guds ögon utan hur man behandlar sin nästa.

Jag tycker det är mycket intressant att reflektera över att,som kristen, se att Rut som en av anmödrarna till både kung David och sedan då också Jesus, är en främling, en inflyttad, en invandrare.

Man kan också ställa sig frågan om varför inte Rut flyttar tillbaka till sitt land? Har hon kanske fått en ny viktig plats i livet, ett nytt sammanhang, ett nytt land, nya vänner?

Men även Boas handlingar är tänkvärda i och med hur han tar emot kvinnan Rut som förutom att ha lämnat hela sin familj, hela sin släkt och sitt land nu även hamnat i svårigheter efter att hennes make har dött.

Boas ser godheten i Ruts handlande även fast hon är en främling från ett annat land. Han tar denne invandrare under sitt beskydd och hjälper henne.

Både Rut, när hon osjälviskt hjälper sin Israelitiske gamla svärmor och Boas som hjälper den invandrade Rut speglar tydligt att i Guds ögon så är inte nationaliteten eller kanske religionen det som är det viktiga, utan det är hur man behandlar sina medmänniskor, sin nästa, den man möter, den man ser.

Berättelsen om Rut och Boas visar att människor från mycket olika miljöer och sammanhang mycket väl kan leva tillsammans.

I Episteltexten som Anders läste hörde vi om Tabita.

Under hela sin livstid arbetade hon osjälviskt för andra människor. Hon hjälpte de fattiga och ställde upp för de behövande.

Hon är känd och älskad där hon lever och vistas. När hon går bort sörjer mängder av människor och när Petrus uppväcker henne är det för att visa på att ett osjälviskt arbete i Guds anda till alla fattiga och behövande är något mycket viktigt och gott i Guds ögon. Det visar på den kärlek som alltid utgår från Guds kraft.

Det är en berättelse som visar oss hur Gud vill att vi ska leva tillsammans med andra människor.

Det finns också i episteltexten dock en liten mening på slutet som man kanske inte riktigt lägger märke till.

Det står: ”Petrus stannade någon tid i Joppe (staden) hos Simon. En garvare.”

Petrus är en mycket viktig person, han är ju den som varit med alla gånger som Jesus uppväckt döda. Han inte bara träffar Simon utan han umgås och sover över hos denne, Garvaren Simon.

En garvare är en person som håller på med skinn och därmed döda djur.  Allt som var dött var också orent enligt den judiska lagen. Garvaren Simon föraktades därför av många. Han var en till viss del utstött person ur samhället. En som man som rättrogen Jude helst inte ville förknippas med.

Petrus visar med klar tydlighet att förutfattade meningar från det omgivande samhället inte är det viktiga.

Petrus visar på att man som Kristen mycket väl kan gå emot samhällets ojämlika syn på människorna.

I evangelitexten som jag läste berättas om Jesus och man blir, tycker jag, först förvånad över att Jesus inte går ut till sin familj när de kallar på honom. Har man också läst hela Markusevangeliet vet man också att det finns en viss spänning mellan Jesus och hans familj. Vi förstår ju att familjen hade svårt med Jesus under en tid. De var bekymrade över Jesus beteende och de trodde nog att han hade blivit lite tokig, lite knäpp. Han gick ju faktiskt omkring och gjorde rätt konstiga och ovanliga saker och pratade underligt och till många ovanliga människor.

Dessutom bråkade han med familjen. I den tiden så var det inget man gjorde. Man höll ihop.

När nu Jesus sitter i ett hus, som en Rabbi, som en lärare, med en massa människor runt omkring sig kan vi kanske ändå tänka oss in i hur Vi reagerar om våra biologiska familjemedlemmar helt plötsligt kommer upp på jobbet. Kanske till kontoret när man sitter i ett viktigt möte eller på en kurs. Skulle vi då bara helt plötsligt lämna allt och utan att veta vad de vill gått ut till dem? Jag är inte så säker på det. Var sak har ju sin tid och är det inget oerhört viktigt så bryter man inte upp hur som helst.

Den här möjligtvis,a spänningen som kanske finns mellan Jesus och hans familj ska vi inte förstora upp. Det är inte en brytning med hans biologiska familj som är det viktiga i texten.

Jesus sitter nu omgiven av människor som vill höra honom tala, tro på honom och det som han har att säga.

I församlingen finns alla gånger lärjungarna. De som hade varit enkla fiskare, avskydda tullindrivare, upprorsmakare och där sitter även säkert människor med högst varierande bakgrund

Han sitter där och ser sig om på alla dessa olika slags människor och säger att just De är hans mor, hans bröder och systrar.

De är hans familj. För just de som vill göra Guds vilja är att betrakta som hans familj.

Att han säger just så är inte för att utesluta sin egen biologiska familj. Det skulle ju vara mycket konstigt för Vi vet ju hur trogen – tillitsfull Jesus mor, Maria, är Gud och Guds ande.

Nej vad Jesus just där gör är att utmana det omgivande samhället. Det samhälle som såg den biologiska familjen, släktingarna, stammen som det viktiga att tillhöra och förlita sig på. Tänk!Så är det fortfarande i många samhällen i världen.

Jesus gör just där en utvidgning av hela familjebegreppet. Det finns, anser han, det som är viktigare än den biologiska släkten och Det är den ärliga tron på Gud och viljan att göra Guds vilja.

Jesus skapar just där och då en ny gemenskap, ett nytt slags släktskap, ett nytt slags hushåll. Ett hushåll med Gud som Moder och Fader. Det är grunden till det Kristna huset!

Men! Han gör inte bara det.

Genom att säga att den som gör Guds vilja är hans släkt , hans hus, så slår han också sönder barriärer. De barriärer som håller vissa människor utanför.

Det är inte bara den biologiska släkten där du föds in som är det viktiga Nu!

NU! Kan Vem som helst bli medlem i familjen, i Guds familj.

Det spelar ingen roll om Du är Jude eller Grek, Svensk eller Arab, Afrikan eller Amerikan.

Det spelar ingen roll om Du är svart, vit,gul, röd, grön eller kanske till och med blå.

Det spelar ingen roll om Du är vuxen eller barn, man eller kvinna.

Det spelar ingen roll om Du är rik eller fattig, utbildad eller outbildad.

Det spelar ingen roll om Du är asexuell, heterosexuell eller homosexuell.

Jesus hus, Guds familj, har inga samhälleliga eller världsliga gränser.

Det är ett hus, det är en familj som har en vilja att leva i gemenskap med Gud.

Att som människa leva tillsammans i en kropp fastän vi är olika till utseende och sätt.

Men! Hur lever Vi i gemenskap med alla människor och i gemenskap med Gud?

Det är inte lätt. Det är absolut inte lätt.

Det finns ingen snabb fix. Ingen TV shop där du kan handla alla svar.

Men vi måste försöka. Om vi vill tro att Gud är alla människors ursprung så bör vi acceptera att alla människor är olika men ändå sprungna ur Gud.

Det betyder inte att vi måste acceptera alla beteenden.

Men det bör, om vi ska leva efter Guds vilja, innebära att vi efter vår absolut bästa förmåga ändock måste försöka se den andra människan.

Vi ska se den andra människan så som vi ser oss själva i en spegel. Och, ska vi vara ärliga, så gillar vi inte allt hos oss själva, eller hur? Nog funderar vi ibland över hur vi beter oss och alla konstigheter vi alla gör ibland.

Men vi accepterar oss själva oftast ändå. Även fast det ibland tar emot.

Så, bör vi också närma oss den andra människan. Vi kanske inte gillar allt. Vi ska ändå acceptera den andra såsom Guds varelse, Guds vän och därmed även vår vän.

Vi måste anstränga oss att leva tillsammans. Det är en aldrig sinande kraftansträngning men den är viktig i Guds ögon.

Vi tillhör Jesu hus, Guds familj.

Gud som faktiskt accepterar Dig och även mig såsom de vi är. Gud som faktiskt älskar oss precis sådana vi är, med alla våra fel och brister.

Gud som hela tiden står vid vår sida och hejar på och säger: Jag älskar Dig!

Kan vi inte försöka hjälpa Gud genom att försöka acceptera och älska vår nästa? Och förstå att alla är inte lika. Vi är inte lika, för Vi är Guds barn. Skapade olika men lika mycket älskade.

Låt oss hjälpa Gud! Se Din nästa såsom du ser dig själv.

Och!

Glöm aldrig bort att Gud ser just Dig och älskar just Dig.”

Annonser

Predikan från Palmsöndagen 2012.

(Följande är utkastet till predikan. Det blir aldrig som det står på pränt)  *s* Evangeliettexten är Matt 21: 1-11

 

I sommar, i augusti, kommer Olympiska spelen att gå av stapeln i städernas stad London. Förberedelserna är nog klara nu och hela England, ja hela världen, väntar på en stor fest, ett hejdundrande firande.

Vi kommer alla att få se en massa fantastiska idrottsmän och kvinnor åstadkomma enorma prestationer. Publiken kommer att skrika, heja och hylla alla fina atleter och deras enorma resultat.

 

Men! En del idrottsmän och deras resultat kommer att ses som misslyckanden. Ingen kommer att hylla dem. Kanske de tom kommer att hånas, förkastas.

 

OS och idrottare är ett bra exempel på firandet av oftast rätt vanliga människor. Utövarna är inte kungar, kejsare eller presidenter utan allt som oftast kommer de från helt vanliga miljöer. En del av dem kommer tom från rent fattiga och svåra omständigheter.

 

Ett bra svenskt exempel på  en idrottare från helt ett helt vanligt förhållande och som har varit aktuellt den senaste tiden är Anja Persson vilken avslutade sin skidsäsong och sin karriär för ett par veckor sedan.

Anja! En av svensk idrotts största genom alla tider och som har vunnit det mesta som överhuvudtaget går att vinna har också haft svåra motgångar med skador och misslyckanden. Hon har ibland fått ta emot mycket stryk från de som inte trott på henne och sagt att hon är slut. Anja har dock gång på gång visat på att kunnat komma tillbaka till eliten, övervunnit skador och misslyckanden och vunnit ännu fler segrar.

 

Det här är exempel På från början en rätt vanlig människa som det gått bra för och som hyllats men där det sedan i perioder gått utför  och allt bytts ut mot misslyckanden och förnedring för att sedan visa på att det kommer att gå bra igen.

I Evangelitexten som jag läste hörde vi om Jesus som kom ridande in i Jerusalem på en åsna.  Han hyllas, firas, pratas om. Folket lägger ut kvistar för honom och han står för ett ögonblick i centrum.

Samtidigt visar Jesus på sin mänsklighet. Han kommer som en vanlig människa i vanliga kläder och sitter upp på ett vanligt lastdjur, en åsna. Han visar på att han är en vanlig människa. En vanlig människa som vilken som helst och som inte behöver en stridshäst för att färdas in i Jerusalem.

Men vi vet också att han redan förut visat på sin säregna kapacitet och att folket naturligtvis hört talas om honom.

 

VI, som är här, vet ju också vad som sedan händer de närmaste dagarna med Jesus. Hyllningarna övergår i spott och spe.

(Och)Ni som nu inte vet vad som händer med Jesus de närmaste dagarna har en spännande vecka framför Er här i kyrkan för att få reda på vad som händer under påsken.

 

Precis som med idrottarna ser vi här hur dubbelt det kan vara. Att ena sekunden vara firad, hyllad för att i nästa ögonblick vara nedgjord, hånad bespottad.

 

Det finns även en annan dubbelhet i Jesus agerande. Samtidigt som vi nuförtiden oftast ser åsnan som han kommer ridande in i Jerusalem på som ett vanligt lastdjur för vanliga människor och så som Jesus också oftast såg sig själv, så var det i den gammaltestamentliga historien faktiskt en bild för att det var en Kung som kom.  Kungar föredrog en Åsna för de var lugnare, snällare och mer lätthanterliga än en krigshäst. Människorna som la ner kvistar och sina mantlar på marken framför Jesus när han kom på Åsnan gjorde just det de trodde var riktigt. Här kom en kung. Här kom någon som måste firas.

Det här är Jesus mycket medveten om.

Samtidigt som han visar på att han är en människa så skapar han ändå en bild hos folket som står utmed gatan att här kommer faktiskt en Kung! En kung som bör firas.

Det här är bilder av dubbelheter i livet som jag tycker även finns nu. Här hos oss.

 

Vi har nu haft en period av fasta där en del försakar något i livet och andra tar perioden som en tid av eftertanke. Det här är för många en tuff period och den ska påminna om hur tufft det ibland kan vara i livet .

Genom Palmsöndagen går vi in i stilla veckan vilket leder till eftertanke över vad som händer inför och iom  Påsken.

Jag ser därför att just de här dubbelheterna som finns i Evangelietexten genom hyllandet, firandet kontra besvikelser, den vanliga människan kontra en kung, som extra viktiga att tänka till om just eftersom vi har färdats i en period av tankar, andlig rening, försakelser.

 

Hur ser det ut i våra liv? Är inte våra liv som idrottarnas eller Jesus liv fylld av dubbelheter?

Ibland har vi säkerligen gjort bra saker och hyllats, för att en tid därefter kanske hånas för något.  Vi kanske tom är rädda för bakslaget som vi ju vet/ tror kommer att komma. Vi låter oss inte hylla oss själv eller om vi hyllas av andra så försöker vi tona ner det hela. Vi går i dubbelhetens rädsla!

När vi gjort något bra och firas så vågar VI inte vara glada. Vi bekymrar oss för morgondagen. Morgondagens bakslag.

 

Bilden som Jesus förmedlar till oss är en helt annan. Han VET sitt öde. Han är medveten om vad som ska hända med honom under påsken. Även fast Han vet att han ska plågas och kanske dö så låter han inte dölja glädjen, dölja lyckan hos honom själv och hos alla de som samlats runt honom. Han låter inte bekymren förmörka livet i förtid.

Han lever i dagen! Han lever i nuet!

Det är likadant för de flesta idrottsmän. De är medvetna om bakslagen men kan hantera det och glädjas när det går bra. Hela deras idrottskarriär och livsstil går ut på att försöka finna den där glädjen. Den där segern.

Samma seger som Jesus VET att han kommer att kunna fira.

 

Jesus visar genom att sitta upp på en Åsna och låta sig hyllas på sin färd in i den finaste av städer att det  inte bara är tillåtet att låta sig hyllas utan han visar också på ett budskap till oss nu!

Var inte rädd!

Du står i en kärleksrelation till Gud.

Du är skapat till människa och att finna glädjen över sitt liv och andras är grunden i Guds bud om kärleken.

Du är värd att hyllas för Du är människa och Du gör ditt bästa efter din förmåga. Som människa har du dessutom fått förmågan, ja tom uppgiften att hylla din nästa. Du vet ju att din nästa försöker göra precis som Du. Sitt bästa!

Livet består för idrottsmannen, för Jesus, för dig och mig av lyckliga tillfällen men också av hemskheter. Att uppleva allt detta är att vara människa.

Idrottsmannen gör just det som Jesus försöker visa oss alla. Att vi bara kan göra vårt bästa. Här och Nu!

 

Gud älskar dig för den du är. Precis som du är!

Du ÄR omåttligt älskad ! Enbart för att Du är den Du är.

Var inte rädd för att firas och hyllas. Se på idrottsmannen, se på Jesus! Det är ingen förbjuden väg att hyllas och att hylla. Jesus har redan ridit den vägen för Dig på sin väg till Jerusalem!

Han har visat vägen för Dig!

Du Är omfamnad!

Du behöver inte Vara rädd!

 

Amen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu e det nya tider…….

…..som stundar!

Är nog egentligen inget omvälvande påstående för det är något som sker ständigt……för oss alla 🙂

 

Men efter en vecka i DEADline tecken där bloggen är den som fått sova och saker bara måste färdigställas och den därmed för mig kommande igentagande sömnperioden är det verkligen en ny tid på G.

 

Igår var det en skön söndag (hm hm låter som någon snuttegullig veckomagasinsvinjett?) med sprintande stafettskidor, nedförsslalomskidor, pang pang skidor, handboll och ett slut me Pizza och fotboll där Zlatan var minst lika sovande som jag har varit de sista dagarna. Däremellan hanns det med en kvällsmässa i en Stockholmsk träkyrka åt det södra hållet  med en bra predikan där man kunde sjönja ett litet groende befrielseperspektiv från predikantens sida ;)….kanske det finns hopp om predikanterna ändå?

Nu startar en ny tid ..ja ja ja…jag upprepar mig…men till stor del i en ny stad. En lärd stad utslängd på den Uppländska gamla havsbottenmyllan. Ska bli roligt att uppleva den staden igen. Framförallt på sommaren är det en trevlig stad med mysiga caféer och schyssta skolor av diverse slag.

 Men nu är det svensk underkyld vinter och det är bara att hoppas på att vi kan ta oss helskinnade bland alla smågalningar som när de hoppar in i sina små plåtlådor tror att de är helt oförstörbara och mer ser sig själva som tigrar som bara ska först fram.

E4 här kommer Vi, ta bort isen!  🙂