Enligt Helle Klein i P1 morgon så hör jag tydligen till gruppen ”konservativa” och jämförs därvidlag också med hemska åsikter!?

 

Enligt Helle Klein i P1 morgon så hör jag tydligen till gruppen ”konservativa”. (tydligen så är det oftast De som driver frågan Parti Opolitisk, enligt Helle.) Helle,s uttalande måste tolkas så. Detta  enbart för att jag vill ha en Parti Opolitisk inblandning i Svenska kyrkan. Dessutom jmf hon mig och alla andra som vill ha en PARTI OPOLITISK inblandning med den lilla gruppen frimodig kyrka (5% av kyrkomötet) som har FÖRSKRÄCKLIGA åsikter om bla kvinnor och homosexuella.

Vad inte Helle tycks förstå är att det just är begreppet PARTI Opolitiskt som säger vad det hela handlar om. Ingen politisk statsideologi ska bestämma över en fristående organisation. Det leder i så fall till en statskyrka eller än värre, synen kanske är inställd på en teokrati?
Helle och andra (s) representanter försöker hela tiden få det till att det inte går att vara opolitisk och därför ska det självklart gå att vara socialdemokrat och kyrkopolitisk aktiv. När det påpekas PARTI Opolitisk blir det då i (s) debattörers namn ”opolitisk”. Det är en stor skillnad mellan opolitisk och PARTI Opolitisk i en inomkyrklig organisations verksamhet.
Det går inte att säga att man engagerar sig som socialdemokrat i Partiet socialdemokraterna för att man personligen såsom kristen OCH socialdemokrat vill driva frågor. Det är PARTIET som driver frågorna. Det är PARTIET som bestämmer riktningen. I PARTIET sitter människor med ateistiska (icke religiösa) åsikter, människor med annan religion än den kristna, människor som ibland också är fientliga mot religion och alla dessa medverkar till beslutsfattande som PARTIET sedan ska driva i en KRISTEN organisation, nämligen Svenska kyrkan.
Observera att Vi INTE har personval i Svenska kyrkan!

Helle säger att inte Svenska kyrkan är en fotbollsklubb utan en demokratisk folkkyrka. Men låt då för Guds skull Kyrkan vara KYRKA! Låt Kyrkan föra fram det budskap den är till för. Budskapet som de facto utgår från Gud. Kyrkan ska inte vara lekplats för makthungriga politiska ideologi representanter.
Det handlar i grunden om för den reellt kristne om man ska ta socialismen (eller andra -ismer) in och förändra Guds hus och folk eller låta den ideologi som Gud och Kristus har gett oss vara verksam i Kyrkan.
Min inställning är att Guds ideologi ska få vara den ideologi som ska vara måttstocken i Guds eget hus!

 Det handlar dessutom (förhoppningsvis) om för den kristne människan  att ta sin tro och sin ideologi och föra ut Guds ord i världen och i världen kan detta gärna ta sig uttryck i en politisk ideologi som man vill ska förändra staten i den riktning som man själv såsom kristen tyder Guds ord.
Det borde inte för den reellt kristne vara att först ta en politisk ideologi och sedan försöka förändra Guds hus i enlighet med denna.
I Guds hus, kyrkan, måste Guds ideologi vara det verksamma verktyget.
Vi såsom människor är de lemmar som gör Guds vilja. Det är inte partier som är Guds lemmar.

 

Jag har stridit för jämställdhet, mot orättvisor, mot fattigdom, mot kapitalet i över 40 år.

Jag har varit engagerad i arbetarrörelsen i 30 år.

Jag har varit trogen den demokratiska socialismen i 35 år i val efter val.

 

NU är Jag tydligen ”konservativ”!

Detta för att JAG nu önskar ha en kyrka, en fristående organisation, FRI från Partiers olika statsbärande ideologiska inblandning i inomkyrkliga angelägenheter. Nu kallas Jag  ”Konservativ” och jämförs med små extrema grupper vars åsikter jag kämpat emot i hela mitt liv.

 

Nä du Helle. Botten napp! Skärpning!
Blir riktigt besviken på Dig när du för sådana svepande osympatiska omdömen om människor och  sådan ”fear” argumentation utan grund. Du kan betydligt bättre och rakare.

 

 

Birro sitter och kaffeskvallrar om det som han inte tycker att Seglora o andra ska hålla på med

Marcus Birro är enligt mig en oerhört bra författare som har ett mycket varierat och bra uttryckssätt. Hans skrivningar har en förmåga att dra en med sig. Hans krönikor i flera tidningar kan också hålla hög kvalite förutsatt att han håller sig distanserad till politiken och religionen där det ibland blir lite väl trånga kurvtagningar. Som mycket idrottsintresserad är det också kul att läsa hans inlägg om framförallt fotbollen fastän man inte kan låta bli att undra ibland om hans enorma hängivenhet är så balanserat.

Som kristen är det också välkommet att Birro såsom ”kändis” har kommit ut med och vågar stå för att Han är kristen, även fast hans syn tydligen har utvecklats åt det evangelikala hållet. Han skriver också för kristna tidningar som Dagen och även i Världen idag som står den karismatiska rörelsen nära genom sin gamla koppling till Livets Ord.

I tidningen Dagen har han idag tyvärr ett mycket onyanserat debattinlägg om framförallt Seglora Smedja.

Han börjar sitt inlägg med att redogöra för att han fått mejl från upprörda människor som känt sig utpekade av Seglora Smedja. Det är självklart inte bra att människor känner sig utpekade och det är naturligtvis en tråkig situation att få upprörda mejl och Birro drar automatiskt slutsatsen att mejlkonversationen har substans. Det kanske den har men Birro klargör inte den substansen.
Jag har sett Birro fråga Seglora Smedja på Twitter om det som Han har sett skrivet av olika personer på sina bloggar. Där fick han då hänvisning till vad som skrivits på Seglora och i de artiklarna står det en klar redogörelse vad och varför Seglora tycker vissa saker.(med hänvisningar) Jag tar inte ställning till om Seglora har rätt i sak men kan konstatera att de åtminstone, till skillnad mot Birro, har redogjort för och varför de har kommit till sina slutsatser.

Birro ställer också två frågor i sitt andra stycke där de flesta nog skulle svara nekande. Problemet är att Han förutsätter att hans uppgifter om Seglora är korrekta och ställer därmed frågan som ett insinuerande att just Seglora gör på ett visst sätt. Det är inte ett hederligt retoriskt grepp. Oavsett om Birro skulle ha rätt så har han inte visat på detta och frågeställningen är som den står i detta sammanhang obsolet.

Birro tar sedan och gör en redogörelse för sin egen situation från och med när han startade sitt bloggande 2006 och vad som då hände. I fyra långa stycken så är det en, enligt mig, mycket hemsk situation som Birro målar upp. Det som har hänt honom tycker jag är fruktansvärt och borde inte få förekomma i ett civiliserat samhälle. Ingen människa ska, som Birro ha gjort, uppleva så mycket hat och omdömen om sin person och sin familj. Oavsett partiideologisk tillhörighet. Tyvärr så är detta ett allt vanligare fenomen på de ”sociala medierna”. Man kan inte annat än känna med Birro och det som han har fått utstå.

Direkt efter detta gör dock Birro ett mycket fult retoriskt knep genom att skriva ”i kristenheten är det ungefär samma sak” för att sedan fortsätta med att inte bara anklaga Seglora Smedja utan nu också människan Helle Klein. Genom att ha visat på allt det hemska som har hänt honom och koppla detta till Helle Klein blir det för läsaren implicerat att Hon också håller på med just dessa saker som Birro har utsetts för. Men kanske inte just mot Birro personligen.

Sedan följer ca 5 stycken om vad Smedjan och Helle Klein ska ha utsatt diverse människor för. Någon exakt redogörelse föreligger inte. Ingen redogörelse för vilka människor det gäller. Ingen redogörelse för vilka frågor det gäller. Ingen objektiv redogörelse för om och varför Segloran skulle göra detta som Birro påstår, dvs om det finns någon grund för Seglorans agerande. Birro verkar inte ens ha kontrollerat vilka personer det är som Segloran då, enligt Birro, har hängt ut och om det finns fog för Seglorans undersökande verksamhet. Han har inte ens försökt se om det, som enligt Birro handlar om att Segloran kallar människor för främlingsfientliga, har någon bäring.  Birro för snarare fram diverse påståenden om drev och smutskastningskampanjer. En retorik som ofta förs fram av Smedjans ”motståndare” utan ett eget självkritiskt granskande över vad de själva verkar syssla med. En retorik som faktiskt inte stämmer enligt mig.  Snarare tvärtom.

Jag har, under en följd av år, följt en oerhört massa bloggar och twitter människor. Det är mycket lätt att konstatera vilka som för vilka kampanjer och mot vilka. Vilka som länkar till vilka. Vilka bloggnätverk som uppstår. Vilka politiska ideologier en del av dem har. Vilka kyrkopolitiska nomineringsgrupper en del av dem är medverkande i. Vilka frågor som en del av dem driver. Vilken sorts kritik en del grupper ägnar sig åt och vilka ”oheliga” allianser som skapas bara för att kunna föra fram någon sorts ”kritik”mot någon slags ”överhet”. Birro liksom en del andra ”utomstående” verkar ha missat allt detta, eller medvetet struntar i det.

Själv tycker jag det är en jobbig stämning för i dessa nätverk känner jag till flera personer som är oerhört kunniga, skriver många bra saker, trevliga och på många sett positiva människor. Men i vissa frågor tappar de all sin analysförmåga och går bärsärk i sina påståenden om andra och då speciellt Seglora. Det de anklagar Segloran för, är ju precis det de själva varje vecka sysslar med på bloggar, twitter och i diverse artiklar.

Det finns ingen sans i deras egen ”oskuld” och i Seglorans ”skuld”.

Är då Segloran utan skuld? Naturligtvis inte. Jag har påpekat förr att det är ett högt tonläge från många parter inklusive Segloran. Men det är också förståeligt när man blir anklagad för vissa saker som inte har substans att man kanske tar i för mycket. Självklart skulle Segloran tjäna på att kanske tona ner sitt reflexmässiga försvar och ibland ta ett steg tillbaka och grunna på vad som de facto är sant och vad som kanske synes vara sant. Även så att ibland vara tillmötesgående även mot sina värsta ”motståndare” och förstå att även dessa kan göra fel ibland. Man kan ofta vinna på att säga högt och tydligt att ”vi håller inte med dig men vi förstår att det just i detta fallet blev lite fel för dig och att du egentligen kanske inte står för det som just nu verkar vara fallet”.

Den här bilden av att det finns ingen som är skuldfri verkar Birro helt ha tappat, även fast han gärna vill framhålla det kristliga. Han tar också upp att Han inte vill att Hans kollektpengar ska gå till Seglora. Det är ju en självklarhet att man kanske inte alltid tycker det är bra vart kollekten går till. Men kollekten är ju en frivillighet och om Birro inte gillar detta så : Marcus Birro ! betala inte då så behöver du inte känna samvetskval. Så gör jag och de flesta andra människor. Svårare än så är det inte.

Något som de flesta verkar glömma är att Smedjan är mer än någon artikel av Helle Klein utan de står för ett helt program av reflektioner  genom möten, konferanser, mässor, kurser etc. När Birro går till ett sådant onyanserat icke faktabaserat angrepp mot Segloran är det inte bara ett angrepp på Helle Klein som människa utan på hela den reflektion som, enligt mig, bör finnas inom en så stor organisation som Svenska Kyrkan. Reflektionen som måste ta sig många olika uttryck och på många olika arenor. Den teologiska linje som Birro har valt  vill tydligen förminska den möjligheten till teologisk/ politisk/ filosofisk reflektion.

Birro avsluta med ett mycket viktigt stycke : ”Detta är ett problem som nu Stockholms stift och Svenska kyrkan på allvar behöver ta tag i. Annars är man ingen trovärdig röst i den viktiga och nödvändiga samhällsdebatten om näthat, mobbning, etik och människosyn.”

Men Marcus Birro, hur menar Du att Dina icke verifierbara subjektiva insinuationer och påståenden i din artikel uppmuntrar till att vara en ”trovärdig röst i den viktiga och nödvändiga samhällsdebatten om näthat, mobbning, etik och människosyn.” Här har Du ju självt använt dig av samma sorts implicerande retorik . Hängt ut människor, mobbat och följt med i ett ”drev”. Vart är etiken?

Nej Marcus Birro, även fast jag tycker att Du är en många gånger gudabenådad författare så har du här klivit över gränsen i onyanserande skrift.

Du har tillgång till arenor där inte andra kommer in. Gå inte på att onyanserat föra fram skvaller. Fortsätt inte på den här linjen. Sluta!

Det här du skrev nu var inget mer eller mindre än ett fika rast skvaller för de fega!

Domkapitel, Klein, Sturmark, Seglora Smedja, ”humanister”, Göran Rosenberg och diverse…………………

Den 7 mars satt gruppen/förbundet ”humanisterna” på sin hemsida ut att De anmälde prästen Helle Klein till Domkapitlet för att De ansåg att  ”hon publicerar miss­kredi­terande texter om människor som har en annan livsåskådning än den smedjan representerar”.

Den här anmälan tog jag upp här på bloggen den 8 mars.

Nu har också journalisten/författaren/TVreportern Göran Rosenberg uppmärksammat frågan i en intressant debattartikel i SvD.

Eftersom Domkapitlet inkrävt svar från Helle Klein angående anmälan måste det, enligt mig, vara en fråga av största vikt. För en präst är en anmälan till Domkapitlet en mycket allvarlig situation. En anmälan kan leda till erinran och i värsta fall ett borttagande av ämbetet för personen.

 

Enligt Helle Klein och Seglora Smedja har ”förbundet humanisterna” redan fått ut en svarsskrivelse från Helle Klein ställd till Domkapitlet.

Detta föranleder Helle Klein att redan nu gå ut offentligt med sin svarsskrivelse fastän hon enligt egen utsago egentligen inte ville publicera det så tidigt, dvs innan Domkapitlets ledamöter fått ta del av och läsa skrivelsen. Det är en helt förståelig ståndpunkt från Kleins sida. Det optimala är att man väntar med offentliggöranden innan man är säker på att de som ska avgöra frågorna har fått ta del av alla viktiga uppgifter. Har dock skrivelserna redan lämnats ut så är de i praktiken redan officiella.

Helle Kleins svar till Domkapitlet kan läsas på Seglora Smedjas hemsida här.

 

Jag har påpekat ett flertal ggr att diskussionsklimatet bland olika debatter angående religionsfrågor ibland inte är optimalt utan, framförallt från en kristen synvinkel, lite väl mycket pajkastning och hårda ord. Jag har dock full förståelse för att man i hastigheten drivs med av ett debattklimat som är hårt och skoningslöst.

 Debatterna tar ofta utgångspunkt från de ickereligiösa med syfte på att de ickereligiösa har ett slags tolkningsföreträde gentemot de som har en religiös tro.Det tas också ofta upp frågor utifrån små religiösa fundamentalistiska synvinklar och sedan ska dessa stå som symbol för hela den religiösa människan och dess många olika rörelser. Här har också Christer Sturmark i den lilla fundamentalistiskt Ateistiska organisationen ”humanisterna” agerat såsom att just Hans oerhört snäva vinklade tolkning av olika religiösa urkunder och tydning av dessa ska vara det som ska vara den giltiga tolkningen i vårt samhälle. Hans tolkning av exempelvis Bibeln och dess berättelser har samma slags läsning som många små så kallade ”bibeltrogna” och fundamentalistiska grupper brukar använda sig av och är på intet sätt något som den stora massan av kristna företrädare ställer upp på.

Sturmarks vidare ståndpunkt är att det ska vara ett sekulärt samhälle. Dvs det handlar inte om det som vi demokrater oftast vill framhålla, att det ska vara en sekulär stat men där religioner liksom andra existensiella grupperingar naturligtvis ska få finnas i samhället och att vi tillsammans ska bygga vårt gemensamma samhälle. 

Helle Kleins skrivelse tar också upp det som jag beskriver som ett obehagligt debattklimat. Utan att överhuvudtaget kontrollera det som Helle anför (jag har också varit betänksam mot Seglorans uttryck ibland)  måste jag dock tillstå att jag, liksom många kristna som jag pratar med, tycker att just Sturmark mfl för en mycket obehaglig debatteknik med fruktansvärda generaliseringar och personliga påhopp. Det är ett mycket hårt synsätt där vi som har en religiös medvetenhet inte är mycket värda i Sturmarks och ”humanisternas” syn. De för en kampanj mot religösa människor och religösa uttryck. Deras kampanjer kan inte tolkas som något annat än att vi, religiösa, inte ska ha någon framtid i det fundamentalistiska ateistiska samhälle som Sturmark mfl vill se. Sturmark mfl har inte en förmåga att se att andra människor har andra utgångspunkter, härstammar från och finns i andra kontexter/kulturer än de själva. De uppvisar en total religiös omusikalitet.  Vi som är religiösa, oberoende av religion, har all anledning till stark oro över den utveckling som sker nu i vårt svenska samhälle. De mänskliga rättigheterna och Religionsfriheten är under stark press.

Återigen måste jag påminna om att det lilla förbundet ”humanisterna” inte överhuvudtaget kan anses vara representativa för gruppen Humanister vilka jag själv anser mig vara en del av. De är snarare att betrakta som en ateistisk fundamentalistiskt vetenskapstroende gruppering som motsätter sig andra livsåskådningar än sin egen.

Observera att vara Humanist är INTE detsamma som att vara ateist!

I min värld får många olika religiösa och existensiella uttryck plats i vårt gemensamma samhälle. Alla människor oberoende av ursprung eller religiös/existensiell tillhörighet har ett lika stort värde. Ett samhälle ska dock  ”styras” av en sekulär stat.

Det ska nu bli intressant att se Domkapitlets utsaga i början av Maj. Är det rimligt att en ateistisk fundamentalistisk organisation som Sturmarks ”humanister” ska kunna anmäla enskilda präster till prästernas egen kristna organisation? Det är en fråga som de flesta inom Svenska Kyrkan bör fundera över. Vilka följdverkningar kan det då få i förlängningen? Vågar en präst överhuvudtaget säga sin mening ifråga om sakernas tillstånd i samhället? Vågar en präst överhuvudtaget predika i framtiden om det är som så att prästen kan riskera att bli anmäld av ateistiska organisationer som inte har förmågan att se vad religion är?

Återigen vill jag påstå att det är viktigt att ALLA inom SvK faktiskt funderar över sin kristna identitet och om den har mer gemensamt med andra kristna riktningar, än om den kristna identiteten har mer gemensamt med den ateistiska organisationen ”humanisterna” synsätt som vill förminska religionsfriheten?

Jag vill även påstå att det är viktigt att ALLA, oberoende av religiöst synsätt, faktiskt funderar över vilket som är det viktiga i ett längre samhälleligt perspektiv. Är religionsfriheten viktig för Dig? Eller är de ateistiska synsätten som vill begränsa Din religionsfrihet det viktiga just för DIG?

Jag menar att oberoende av religion så finns det en attack mot alla religioner från olika personer och olika grupperingar. Här finns en gemensam beröringspunkt mellan alla religioner. Det finns gemensamma orosmoln på vår himmel som måste bekämpas. Det kan vi, oberoende av religion, göra tillsammans!

Religionsfriheten och de mänskliga rättigheterna måste försvaras!

 

 

Helle Klein får ”sparken” som kolumnist från KT!?

På Twitter får jag reda på att Helle har fått gå som kolumnist ifrån KT (Kyrkans Tidning).

På Seglora Smedjas hemsida skriver också Helle om det inträffade. Se här.

Att en chefred vill sätta sin egen prägel på ”sin” tidning är knappast någon hemlighet men att, som I KT,s fall, sparka en välkänd journalist tillika präst i Svenska Kyrkan är anmärkningsvärt. Chefred åsikter här. Den som följer de olika kolumnisternas alster under en längre tid finner ibland att det framförs minst sagt underliga synpunkter i kolumnerna och vinklingarna tar sig ibland krokiga vägar. Men detta är ju just de olika kolumnisternas uppgift. De ska stå som en motvikt till den ordinarie besättningen och se på olika områden utifrån sin speciella syn. De ska stå fria att framföra den subjektiva synen och ibland kanske även rikta ett kritiskt öga mot den tidning som de skriver i.

Detta anser jag också att KT har lyckats väl med genom att de olika kolumnisterna med jämna mellanrum byts ut. Därmed  blir ordet friare och ingångarna blir fler och intressantare. Flera av kolumnisterna har/ är också kolumnister på andra media.

Genom KT,s agerande just nu med de olika debatter som pågått ex ”Omskärelsedebatten” och den av en präst/ debattör/bloggare/kolumnist i efterhand slogansliknande påhittade ”identitetsdebatten, får åtminstone jag en känsla av att KT vill ta ställning för en viss riktning. Prästen/debattören/bloggaren/kolumnisten som i flera frågor det senaste året stått i kontrast till Seglora Smedja där Helle är aktiv har också haft kolumnistuppdrag för KT. Att just Helle blev kolumnist såg jag som en styrka och en garant för att KT var medvetna om debattsituationen och därmed på en fint sätt ville se till så att olika stilar kunde få en möjlighet att kunna komma till tals. 

Själv kan jag inte se att Helle eller den ”mångsysslande prästen”( ref ovan)  just i sina kolumner har missbrukat förtroendet att skriva i KT. Därför är också KT,s agerande anmärkningsvärt.

 

Det andra anmärkningsvärda är naturligtvis också på det sätt som Helle, enligt henne själv, får reda på att hon inte längre är välkommen att skriva kolumner längre. KT,s chefred Anders Ahlberg, påstår visserligen att Helle fått besked före han gått ut med beslutet.

Jag kan naturligtvis inte tänka mig att en kolumnist på något sätt befinner sig inom den arbetsrättsliga lagstiftningen men möjligtvis finns det något slags kontrakt eller/ och överenskommelse som bör gälla?

Den mänkliga aspekten bör dock väga allra tyngst. Som chefred har man också en möjlighet att vara människa och det torde därmed vara möjligt att personligen prata med den berörde eller om man inte är ”karl nog” för detta åtminstone förvissa sig om att den berörde verkligen har fått reda på vad som gäller innan man gör saken officiell. Framförallt med tanke på att det är en människa som figurerar i den officiella sfären. Med tanke på att chefred även står som chef för den tidning med den icke obetydliga titeln ”Kyrkans Tidning” borde man nog kunna kräva ett bättre handlande med människor. Framförallt om man benämner sig själv som ”en maktfaktor i den kyrkliga sfären”. Man bör kunna kräva mer av den som är en ”maktfaktor”!

Benämningen ”Kyrkans Tidning” torde väl ändock stämma till eftertanke över hur man bör behandla sina medmänniskor. Eller vill Anders bli behandlad såsom han nu har behandlat Helle?