Ang Kärrtorp och Liberalernas försåtliga användande av ord!

 

I helgen hölls en utlyst fredlig laglig demonstration i den södra Stockholmsförorten Kärrtorp.

 

En samling och demonstration mot den Nazism som i viss mån började få fotfäste i området. Nazistiska tecken o slagord hade sprejats på husväggar och skolor. Nazistiska organisationer hade setts träna militär anfallsteknik på Kärrtorps Idrotts plats.

 

I den rådande situationen ställde medborgarna i Kärrtorp upp för demonstrationen. I denna manifestation fanns människor med många olika politiska hemvister. Där fanns pensionärer, handikappade och barnfamiljer.

Olika uppgifter om antalet deltagare finns. Alltifrån ca 500 till ca 2000 personer hade kommit. Betydligt fler än vad organisationen linje17 hade räknat med. Demonstrationen gick rakt över gränserna och till de som vågar stå upp mot allt våld och mot den Nazizm och främlingsfientlighet som tyvärr sprider sig inom vårt land.

 

Den lagliga demonstrationen övervakades av 6-8 poliser. En normal styrka vid en lugn och laglig utlyst demonstration. Polisen ansåg inte att demonstratörerna i sig innebar något hot mot säkerheten eller ordningen.

 

När manifestationen hållit på ett tag anfalls den av ett gäng mörkt klädda maskerade individer som skrek slagord och dessutom var utrustade med påkar, diverse andra tillhyggen och glasflaskor som de utan urskiljning kastade in bland alla människor däribland pensionärerna och alla barn. Viss kalabalik uppstod och människor flydde in i affärer för att undkomma allt som kastades på dem. När den första kalabaliken lagt sig samlade sig de fredliga lagliga demonstranterna och gick emot de maskerade Nazisterna.

I den fredliga demonstrationen bland alla barnfamiljer och pensionärer fanns även människor med erfarenhet av sammandrabbningar men som nu var där i helt fredliga avsikter. De tog nu täten och drabbade samman med de anfallande Nazisterna och, tyvärr, även tillfogade dessa viss skada.

 

Enligt Min mening är detta angrepp av Nazisterna, gm organisationen Svenska motståndsrörelsen, en tydlig markering mot vårt demokratiska samhälle. När vi inte kan samlas i fredliga lagliga utlysta demonstrationer längre utan att riskera våra barn och gamlas liv så har det gått mycket långt.
Vårt samhälles hela struktur är i fara!

 

Reaktionerna mot Nazisterna har varit hård. Men inte överallt.

Liberaler har genom historien stått i förgrunden med socialister för att bekämpa organisationer och politiska ideologier som inverkar på vår frihet. De har ställt upp mot Nazismen och olika fascistiska yttringar. De liberala tidningarna har många gånger gått i bräschen mot antidemokratiska rörelser.

 

Jag blir nu förvånad över att många som anser sig vara liberaler och även konservativa nu försöker tona ner denna attack mot vår demokrati genom att använda ord som ska beskriva verkligheten som att det var två parter som drabbades samman och att dessa var likadana våldsverkare. Flera liberaler och liberalmedia har använt uttryck som negligerar det allvarliga hotet.

 

Expressen beskriver denna attack mot vår demokrati som ”oroligheter” och ”tumult”!

Expressen har sedermera nyanserat de attackerande våldsverkarna som Nazister.

SvD skriver att de Nazister som attackerade var från ”högerkanten”?

SvD rubricerar det som ”Nazistbråk”?

I Tv och Radio har det också, som vid andra tillfällen, beskrivits i undanglidande ordalag och begrepp som inte beskriver de våldsbejakande gruppernas agenda på ett relevant sätt.

 

Ovanstående är bara en liten del av all det som skrivits om Kärrtorp men påfallande ofta är rapporteringen undvikande vad detta egentligen handlar om och man försöker använda ord och uttryck som för tankarna till ett negligerande av det allvarliga i attackerna.

Det här är militära attacker som har till syfta att skada och skrämma vanliga medborgare. Detta måste upp till ytan!

Det måste beskrivas för vad det är!

 
En av alla liberaler som nu tyvärr försöker smita ifrån sitt liberala ansvar är Fredrik Segerfeldt som på sin blogg ”metrobloggen” skriver under rubriken ”dags att sluta med dubbla måttstockar mot terror”.

Där beskriver han händelserna i Kärrtorp och drar ett likhetstecken med att två tjänstemän på Arbetsförmedlingen i Skåne blivit attackerade av en ”odemokratisk vänstergrupp”.

Budskapet, som jag uppfattar det, handlar om att vi måste reagera mot ”terrorhandlingar” oavsett från vilket politiskt håll det kommer ifrån. Det ÄR en viktig synvinkel. Själv är jag emot våld överhuvudtaget så just detta kan jag hålla med om.

Men! Och detta är viktigt. Vi måste nyansera varför våldet uppkommer, vilka som står för det och syftet med våldet. Jag går inte in på den vänsterextrema gruppens syfte med att attackera två tjänstemän, vilket i och för sig verkar helt befängt. Mitt syfte är istället att belysa vad Fredrik Segerfeldt gör för koppling med de ord och uttryck som han använder.
Fredrik påstår från sin liberala ståndpunkt att demonstrationen i Kärrtorp var en ”antirasist manifestation med tydliga vänsterförtecken” Förutom att jag hellre använder ordet ”motrasist” istället för ordet ”anti” så ser vi att Fredrik här mycket försåtligt implementerar ordet ”vänsterförtecken”. Detta har stor betydelse.

Om man nu verkligen ska påstå att organisatörerna av den lagliga demonstrationen, linje17, står för ”vänsterförtecken” bör man objektivt kunna föra detta i hamn. Dessutom bör man nog med tanke på vilka människor som deltog i demonstrationen MOT Nazism vara försiktig med att kalla alla dessa människor som att de skulle ha ”vänsterförtecken”. Demonstrationen, som jag tidigare påtalat, samlade människor från många delar av samhället och med många olika politiska åsikter. Dessutom mer av lokal familjedemonstration.

Den gemensamma nämnaren var MOT Nazismen.

 

Det försåtliga i Fredriks användande av ”vänsterförtecken” är dock ännu mer det att han sedermera i blogginlägget tar upp de vänsterextrema som attackerade de två tjänstemännen i Skåne. Här etablerar han för läsaren sammankopplingen mellan ”vänsterförtecken” i den fredliga demonstrationen i Kärrtorp med ”vänster” terrorattacken i Skåne.

Detta är ett grepp som för läsaren intuitivt kommer att stå som likhetstecken mellan de två händelserna.

Fredrik skriver också ”Att bägge sidor var beväpnade och förberedda på våldsamma sammandrabbningar är dock tydligt.”

I de flesta media, även liberal media, framkommer det mycket tydligt att demonstrationen som sådan var en fredlig manifestation. Det accentueras dessutom av att det var många barnfamiljer, pensionärer, handikappade närvarande. Intervjuer med deltagare visar klart på att de absolut flesta av de samlade var där för att visa sin motvilja mot Nazismen i deras kvarter och att de dessutom inte hade någon stor demonstrationsvana. Här beskriver den liberale Fredrik det som att den fredliga gruppen lokala invånare i Kärrtorp var beväpnade och beredda på sammandrabbningar? Märkligt? Varför beskriver han det så? Vad är syftet?

Den tydligt Nazistiska våldsbejakande gruppen som anfaller den fredliga, lagliga demonstrationen eller som Fredrik vill kalla den ”demonstration med vänsterförtecken” är dock helt klart beväpnade och har ett syfte. Syftet som Fredrik vill spela på kan inte vara annat än att det här är två grupper på olika sidor av planhalvan och de får då skylla sig själva. Att han sedan redovisar att många blev med rätta upprörda över överfallet på den fredliga demonstrationen förtar inte den berättarteknik som han sedan ämnar spela på när han jämför den Nazistiska attacken med attacken av två ”vänstersympatisörer” i Skåne. Fredrik Segerfeldt har redan för läsaren etablerat sambandet vänsterförtecken, beväpnad, sammandrabbning med den förskräckliga händelsen i Skåne. Han jämställer Nazismens attack mot en slags vänsterrörelse med en slags vänsterrörelse som attackerar oskyldiga.

Ett mycket fult knep! Ett knep som förtar det hemska angreppet på den lagliga fredliga utlysta demonstrationen.

 

Fredrik och jag är dock helt eniga om det sista stycket i hans blogginlägg. Men jag menar på att för att vi ska nå dit måste det finnas en reflektion om vad för slags våld det handlar om, vilka som använder det och vilket syftet är. Att jämställa fredliga, vänster eller icke vänster, demonstranter med extremister på vänsterkanten gynnar inte en sådan utveckling. Inte ens om man sedan påstår att det var Nazister som anföll och oskyldiga kom i kläm!

Att däremot fördöma våld från vilket håll det kommer ifrån är viktigt. Tillsammans måste vi stå upp för demokratiska värderingar och dit hör inte våld.

Liberaler i Sverige, och media i Sverige, bör ta sig en funderare på vad för slags ord och begrepp de använder för att beskriva händelser. Liberalernas avsky mot all slags vänster får inte stå i vägen mot alla människors kamp för vår demokrati.

 

Vi måste, oavsett politisk hemvist i många frågor, stå enade mot Nazism och fascistiska förtecken

 

 

 

 

Är inte vår demokrati hotad?

Vi brukar i Sverige skryta om att VI är så i framkant. Att VI har sån fin demokrati. Att VI alla har möjlighet att påverka vårt samhälle genom demokratiska aktiviteter. Detta då till skillnad mot andra länder i världen.

Ibland tycker VI svenskar också att VI har den finaste demokratin i hela västvärlden. För att inte tala om hela världen.

Vi ser med förvåning på andra länders stapplande strävan mot demokrati. VI klagar på att andra länders politiska partier, ibland med religiösa framtecken, inte står för riktig demokrati.

Vi läser med förfäran hur människor i andra länder utsätts för brott, förföljelse och till och med mord för att de vill gå och välja i ”frivilliga” val. Egentligen tycker vi kanske inte att de är frivilliga, men bättre med val än utan val?

Vi ser med fasa hur politiskt, ideologiskt, religiösa grupper i kanske framförallt arabiska/ muslimska länder försöker förhindra demokrati med våldsåtgärder. Vi ser med fasa på hur dessa grupper också gör skillnad på könen och förminskar kvinnors medverkan i samhällslivet. Vi märker med bestörtning hur små skolflickor som försöker göra skillnad hotas och kastas syra på eller skjuts i huvudet.

Vi ser med förskräckelse på hur demokratin begränsas med urskiljningslöst våld och massakrer på oliktänkande i Afrikas olika stater.

Vi har med sån stor fasa sett på de olika krigiska grupper i Afrika att vi nu för tiden inte överhuvudtaget vet om det finns några skillnader mellan Afrikas olika stater och alla folkslag och religioner.

 

Vi i Sverige ser med fasa hur det ser ut i övriga världen.

Vi i Sverige har absolut inte dessa yttringar.

Vi i Sverige har stor bröst bringa som vi gärna slår oss på.

Vi i Sverige är BÄST!

 

 

Läser i Svd idag om att varannan kvinnlig riksdagskvinna under föregående år utsatts för hot. Detta i direkt samband med deras politiska arbete.

Hur ser det ut för männen är min naturliga fråga? Är de lika utsatta? Eller är det skillnad mellan riksdagens män gentemot kvinnorna?

Det har under den senaste tiden också diskuterats i TV och sociala medier om alla hot som framförts mot journalister. Framförallt kvinnliga journalister. De personer som ska rapportera om orättvisorna i samhället och vända på samhällets olika mörka stenar. I detta kan vi också dessutom se hot, framförallt i sociala medier, mot människor ( unga tjejer?) som på olika sätt har åsikter och vill uträtta något i livet.

 

Den ”vanliga” människan kanske struntar i det här. Vi vanliga tänker att ”det här drabbar ju inte mig”. Jag som ändå inte säger något. Vi hyssjar våra nära och kära och våra bekanta som vågar protestera och höja sin röst.  Till och med vissa journalister säger att de börjar bli vana och luttrade. Många politiker har slutat med politiken på grund av alla hot medan andra säger att ”man vänjer sig”.

Till och med inom den demokratiska idrottsrörelsen ser vi att hot mot spelare och tränare lönar sig.

Hot om fysiskt våld mot människor och dess anhöriga som står i rampljuset och eller våga säga något börjar ge resultat.

Hot om förändrade arbetsvillkor.

Hhot om förändrade levnadsvillkor som ofta känns som  det mest brutala fysiska våld man kan föreställa sig.

En tystnadskultur lägrar sig. Håller jag bara tyst så märks jag inte. Om jag inte engagerar mig så  ser inte folk vad jag egentligen tycker och jag slipper hot och glåord. Låt andra säga vad de, VI, tycker. Någon annan säger nog något och kanske protesterar mot orättvisorna, till arbetsgivaren, till de styrande, till de som vi valt, till de med makt. Någon annan säger nog det som Jag tycker. Någon annan……..

 

Allt det här begränsar, enligt mig, vår demokrati. En demokrati som våra förfäder med sina liv verkligen kämpat för att uppnå.

VI håller på att mycket snabbt rasera vårt demokratiska samhälle.

 

Jag frågar:

Är vi i Sverige verkligen bäst i Världen på demokrati?

Är vi i Sverige verkligen bättre än de länder som vi på TV ser kämpa för sin demokrati och får utstå attentat och mord på politiker?

Är vi i Sverige verkligen bättre än de länder som kastar syra på kvinnor i samhällslivet eller de som skjuter unga skolflickor som vill förändring?

Är vi i Sverige möjligtvis världens bästa folk på att blunda för vår egen verklighet?

 

Ser vi början på demokrati och möjligtvis en sekulär stat i Libyen?

Efter oroligheterna och morden på västerländska diplomater i Libyen så ser vi något helt annat ske  i Libyen än i andra arabiska stater.

 

Folket i Libyen går ut på gatorna och protesterar mot de inhemska beväpnade grupperna. De kräver stopp för alla vapen och allt våld som följer i dess spår. De protesterar och angriper de beväpnade milisgrupperna och driver dem på flykt enbart genom att i princip visa på sitt stora missnöje med milisens metoder. De ropar att de västerländska diplomaterna var deras vänner!

 

De styrande å sin sida går i det läget hand i hand med folket och avser att avväpna alla milisgrupper och anser att det inte ska finnas beväpnade grupper som inte står under statens kontroll. De olika milisgrupperna är nu på flykt i sitt eget land och förhoppningsvis kan de till stor del upplösas.

 

Det är naturligtvis lång väg kvar att gå men förhoppningsvis är detta ändock en början. Grunden för en sekulär och demokratisk stat är att militär och polis står under statlig kontroll.

 

Vi kan bara hoppas att detta är början till demokrati i Libyen och att denna utveckling kan accelerera och kanske därmed också stå som måttstock för de övriga arabiska stater där många människor är villiga att offra sina liv för frihet och demokrati.

Motkrafterna är dock starka.

Låt oss alla hjälpa de goda krafter som strävar efter demokrati och gärna en sekulariserad stat.

Låt oss stödja de krafter som strävar Mot våld och vapen.

Låt oss stödja det Libyska FOLKET på det vis som var och en kan bidra med!