Borgliga debattören Ivar Arpi är kritisk och anser att domen mot Sverigedemokraten Hess är en dom mot ”tankebrott”?

På senaste tiden har de som följt debatten om Nazisters vara eller icke vara och hur långtgående deras dem0nstrationsfrihet ska få vara fått se många märkliga uttalanden från så kallat borgerligt, eller rättare sagt höger, håll om rätten till långtgående yttrandefrihet. I dessa debatter har även högerns sympatisörer gått så långt som att de anser att det våld som kommer från autonoma vänstergrupper är ”farligare” än Nazismens våld/ utbredning.
Det pågår alltså från högerns håll en slags normalisering av yttersta  högerkrafternas åsikter inom gruppen högerideologier.

Det här är oroväckande. Det är också en ny syn, anser jag, från de som i andra sammanhang anser sig vara ”liberaler”. Liberalismen stod ju som bekant, tillsammans med socialdemokratin, upp mot Nazismen på de flesta plan under efterkrigstiden. Nu anser de på många lösa grunder att yttrandefrihet ska gå utöver den lagstadgade begränsningen som de facto får finnas inom området. Denna yttrandefrihet är också ständigt återkommande när det gäller SD, sverigedemokraternas, ageranden och uttalanden i olika sammanhang.
Frågan som många gånger ställs är om inte SD representanters uttalanden borde prövas oftare utifrån lagen om hets mot folkgrupp. Enligt mig skulle detta vara välkommet.

 

Ett av dessa inlägg i debatten står Ivar Arpi för. Han har på tidningen Neo,s bloggsida på nätet skrivit ett inlägg om domen mot sverigedemokraten Hess angående hets mot folkgrupp.

Jag vill dock understryka att Ivar, i denna bloggpost, inte alls ska sammanknippas med att han däri skulle uttrycka några som helst sympatier för nazismen. Det är viktigt att särskilja uttalanden.

 

Tidningen Neo är en borgerlig tidning. Ivar Arpi är en borgerlig debattör.

Mattias Svensson är också en borgerlig debattör/skribent på nämnda tidning och han skriver apropå Ivars bloggpost ”min kollega @Ivarpi skriver om en dom som gör mig mörkrädd på riktigt” och länkar sedan till Ivars bloggpost.
Vi har alltså två borgerliga skribenter som tydligt anser att domen mot sverigedemokraten Hess är felaktig.

Ivar anser att Domen mot Hess är felaktig. Han anser att ”Hess dömdes,( liksom Azhar Ahmed,) för tankebrott, för att han inte anslöt sig till den påbjudna visionen om framsteg i relationer mellan olika samhällsgrupper.” ?

I sin bloggpost redogör Ivar för en ynglings situation i England när denne blev dömd och Ivar redogör vidare för den mycket hemska situation som har varit på olika ställen angående våldtäkter mm mot kvinnor i länder i mellanöstern under den sk arabiska våren. Hemska situationer som ingen kan stå oberörd till.

Det här upptar ca 2 tredjedelar av Ivars text. Dessutom förekommer ett resonemang om uttalanden om ”kristna värderingar” som svenska journalister gjort. Sammantaget ska det här alltså ligga till grund för Ivars resonemang om domen mot Hess som i sin tur enbart tar upp ca 20% av hans text.
Enligt mig försöker Ivar Arpi påvisa något slags verklighets beskrivning inom det område som Hess uttalar sig om och att Hess därmed är den som har rätt i sak. Eller åtminstone inte helt fel. Därvidlag skulle också sverigedemokraten Hess påstående vara helt legitimt.

När det gäller domar ifråga om hets mot folkgrupp så sker det alltid en stor diskussion. Den här domen är överklagad (eller ska överklagas?) och det är inte alls omöjligt att resultatet för Hess räkning blir en helt annan i kommande instans. Då kommer det också att ske en stor och vidare diskussion.

Ivar Arpis syn är att den här domen är ett ingrepp i yttrandefriheten. I yttrandefrihetens namn får vi säga, skriva, tycka och tänka väldigt mycket om företeelser och ideologier, religioner etc. Ingrepp i yttrandefriheten får dock ske. Det förhållandet förbiser Ivar.

Domskälen som tingsrätten anger är, om inte översvallande tydliga, så åtminstone fullt godtagbara för att kunna konstatera att Ivar Arpi i sin bloggpost ”glömmer” flera skäl.
Tingsrätten hänvisar som ni kan se i domen till olika domar i Europa men också till ”Åke Gren fallet”. Jämförelser angående likheter och skillnader görs.

Grunden är att sverigedemokraten Hess skrev som ett kommentators inlägg på Aftonbladet under en artikel som handlade just om situationen i mellanöstern ””när ska ni journalister inse att det är djupt inrotat i Islams kultur att våldta och misshandla sådana kvinnor som inte rättar sig efter Islams lära. Finns ett stort samband mellan våldtäkter i Sverige och antalet invandrare från [Mellanöstern och Nordafrika]””.

Texten togs bort av Aftonbladet (alltså inte av Hess själv) men låg kvar på Hess facebook sida under längre tid. Många människor kunde därmed läsa vad Hess ansåg.

Rekvisitet betydande spridning är enligt tingsrätten uppfyllt. Tyvärr nämner inte Ivar Arpi just detta.

Ivar Arpi anser också att Hess indirekt döms för att han är Sverigedemokrat och raljerar över detta genom att skriva ”Michael Hess är sverigedemokrat. Men det ska inte domstolen bry sig om, så klart. Alla ska vara lika inför lagen. Men Blekinge tingsrätt verkar ha misslyckats med detta fundamentala krav i en rättsstat.”

Ingenting tyder i domen på att Tingsrätten överhuvudtaget haft en åsikt huruvida Hess är Sverigedemokrat eller inte. Denna åsikt kan endast hänföras till Ivars egna subjektiva tro.

Ivar menar också på att Tingsrätten inte fäster vikt vid om Hess uttalande är sant eller inte. Jag uppfattar det som att Ivar menar på att uppgifterna är sanna och därmed borde vara helt i sin ordning att framföra?

Huruvida uppgifterna är sanna eller inte har, så som Tingsrätten mycket riktigt uttalar, ingen betydelse. (Enligt mig är Hess uttalanden  Ej sanna och måste starkt problematiseras från både kulturella liksom religiösa aspekter både ifråga om förhållandena i mellanöstern och ifråga om förhållandet i Sverige)
Här gör också Ivar en jämförelse med uttalanden om Kristendomen som ibland sker. Resonemanget från Ivars sida påminner om ”mohammed karikatyrdebatten” där debattörer ansåg att man kan ju skriva och skämta om kristna företeelser och därmed bör man göra det ifråga om andra religioner också.
Här har tyvärr Ivar stannat upp i sin tankekonstruktion. Tingsrätten har inte att ta ställning till om det är okey att raljera om en religion så som Ivar Arpi anser att det är fråga om, utom om det som sägs har någon reell betydelse i sammanhanget utifrån ett perspektiv av kränkning i just detta sammanhang.

Uttalandena som Hess gör måste ses utifrån perspektivet ”det hemska som händer där borta och som påstås från vissa vara religiöst betingat sker också här i Sverige utifrån denna religions synsätt från dess utövare. Våldtäkterna här i Sverige har med religionen Islam att göra och sker utifrån dessa våldtäktsmäns tro att de har religionens legitimitet att göra så mot kvinnor.” Hess uttalande tyder på att situationen där borta, så som han vill se den, är helt kompatibel med vår situation här i Sverige.

Detta är alltså ett synsätt som inte kan betraktas annat än som ett påstående att smäda en grupp människor från många olika länder och ifrån många olika kulturer runt om i världen vilkas gemensamma nämnare enbart är att de råkar beteckna sig själva (eller andra betecknar dem) så som muslimer. Har inget med debatt att göra.
Tingsrätten skriver mycket klart att just uttalandet om de svenska förhållandena som Hess skriver om inte har med artikeln att göra. Tyvärr glömmer Ivar Arpi denna distinktion. (Artikeln handlar om förhållandet i mellanösterns länder )Denna omständighet tillsammans med att Hess inte visade på någon som helst etablerad forskning eller att han har någon utbildning i ämnet gör att det står klart att Hess yttrat sig kränkande.

 

Grunden är att kunna se huruvida det handlar on en saklig diskussion där man i diskuterandets namn får framföra olika, många gånger jobbiga, åsikter eller om uttalandena enbart är till för att smäda och kränka.

Ivar Arpi ser tyvärr inte den skillnaden från sitt borgerliga perspektiv. Tingsrätten ser dock den skillnaden från sin neutrala hörna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Året tar ingen time out!

Alla årets delar har sin tid och sina åtaganden. Eller rättare sagt, Jag har diverse åtaganden beroende på årstid.

Våren är en sådan tid där man inte hinner med. Man hinner inte med det man ska och hinner inte därmed heller med det som inte är så över sig viktigt. Typ att ”blogga” 🙂 Dessutom har det kommit upp något oerhört viktigt på agendan som jag hade förträngt och förminskat. Fotboll ❗  🙄

Nu börjar ändock skolavslutningarna ta slut. Sista avslutningen imorgon med lite avkopplande mat och dryck därtill. Men i all den där tiden man inte egentligen haft till sitt förfogande har jag helt plötsligt upptäckt att det är Midsommar snart. Hu vad det går undan…..Hur ska Jag hinna ställa allt färdigt inför midsommar slog det mig innan jag kom på att det är ju inte fel att faktiskt ta det lugnt. Ta och sola lite. Pyssla med båten som står på land fortfarande. Grilla lite. Meta och kanske ta en öl. Inte jäkta, stressa och andra saker som måste göras för att man ska kunna ha roligt och koppla av? Egentligen är det remarkabelt hur vi många gånger lever. Vi stressar ihjäl oss för att vara lediga men stressar dessutom ihjäl oss för att ha något att göra på ledigheten. Vi måste lära oss att chilla lite mer.

 

Igår var jag på den årliga vårliga Prästvigningen i Storkyrkan i Stockholm.En enormt härlig kyrka där åtminstone jag verkligen kan känna de historiska vingslagen. Prästvigningen är  Alltid en fantastisk upplevelse. Tänk vilket härligt liv dessa präster och diakoner viger sitt liv till. Och tack för att De har fått sina uppdrag från oss, församlingen ❗

 

Den här tiden på året så blossar dessutom den numera ständiga diskussionen upp om avslutningar i kyrkan eller inte. En många gånger fantastisk diskussion. Den tar så mycket tid och så många spaltmeter i utrymme så det verkar som attt det är en viktig fråga. I mina ögon närapå en icke fråga. Själv har jag inga minnen av att vi i ”småskolan” hade avslutningar i kyrkan. Vi hade en aula. Däremot hade de i min närmaste närhet mycket kontakt med kyrkan så som skolans representanter. De har förvisso berättat om diverse ”gammalmodiga” inskränkta präster med diverse principer och  konstigheter för sig. Det finns säkerligen sådana kvar ännu. Men som med alla urtidsdjur så är de säkerligen på utdöende och det mesta jag ser av präster i dagens kyrka är några som verkligen VILL. Därmed är problematiken med skolavslutningen också en mindre viktig fråga.

Det verkar ibland som att skolverket och även de som på olika sätt tolkar skolverkets beslut har drabbats av en kolossalfrossa över att det kanske, möjligtvis, inte troligt men ändå…ska hända något farligt med de barn som kommer till en kyrka för att fira sin avslutning. Själv har jag inte sett någon som de facto farit illa över att vara välkommen till kyrkan. (däremot finns det naturligtvis människor som i olika former har farit illa av människor som hävdat religiös övertygelse över andra, men detta kan nog sägas även om de flesta andra ideologier, livsåskådningar)

Att vara välkommen i en samvaro med andra människor sägs oftast vara berikande och stärka gemenskapen och tillhörigheten till ”mänskligheten”. Så är det säkerligen för alla de barn som går i skolavslutningar i skolan också. Det religiösa är troligen inte det mest framträdande för alla barn vid skolavslutningen. Det finns det som är mer påtagligt och viktigt för ett barn än just kyrkobesöket. Proportionerna angående diskussioner om skolavslutningar har havererat.

Som tur är finns det kloka lärare och rektorer som ser förbi alla glada populistiska diskussionstyckare som framträder i diverse media.

Däremot så är jag av den åsikten att ett kyrkorum är ett kyrkorum och i detta rum ska kyrkan få uttrycka det som kyrkorummet är till för. Att upplåta kyrkan till diverse andra engagemang måste hanteras mycket varsamt. I kyrkorummet ska evangeliet tolkas och framträda.

I övrigt så är alla religioner satta på undantag i den svenska skolan och i samhället i övrigt. Det behövs en uppryckning för att bilda medborgarna i diverse religiösa uttryck. Det debattklimat som nuförtiden ibland uppkommer handlar till stor del om att det inte finns en kunskap om vad religion och religiösa uttryck är för något. Jag menar att skolan och staten i så måtto har missat att förmedla kunskap i det för den enskilde, för staten, för samhället, för MR frågan, för den internationellt medvetne och för vår gemensamma samvaro så viktiga frågan om Vad religion kan tänkas vara? Vad den religiösa människan kan tänkas tycka? Det har blivit en snedvriden kunskapsförmedling i dagens Sverige där en slags ålderdomlig sekulär syn får råda och stå oemotsagd. Det har visat sig, anser jag, att den sekulära synen på kunskap som framförs nu om religion inte tillnärmelsevis kan förmedla den grundläggande kunskapen och förståelsen av vad religion kan tänkas vara. Det här skapar frustration och kommer att skapa än mer konflikter.

 

Nu är det snart dags för fotboll. Första matchen för Sverige i EM. Jag är nervös. Varför? Jag ska ju absolut inte ut och springa efter en boll ❗

Go, go go…Sverige GO! 😈

Domkapitel, Klein, Sturmark, Seglora Smedja, ”humanister”, Göran Rosenberg och diverse…………………

Den 7 mars satt gruppen/förbundet ”humanisterna” på sin hemsida ut att De anmälde prästen Helle Klein till Domkapitlet för att De ansåg att  ”hon publicerar miss­kredi­terande texter om människor som har en annan livsåskådning än den smedjan representerar”.

Den här anmälan tog jag upp här på bloggen den 8 mars.

Nu har också journalisten/författaren/TVreportern Göran Rosenberg uppmärksammat frågan i en intressant debattartikel i SvD.

Eftersom Domkapitlet inkrävt svar från Helle Klein angående anmälan måste det, enligt mig, vara en fråga av största vikt. För en präst är en anmälan till Domkapitlet en mycket allvarlig situation. En anmälan kan leda till erinran och i värsta fall ett borttagande av ämbetet för personen.

 

Enligt Helle Klein och Seglora Smedja har ”förbundet humanisterna” redan fått ut en svarsskrivelse från Helle Klein ställd till Domkapitlet.

Detta föranleder Helle Klein att redan nu gå ut offentligt med sin svarsskrivelse fastän hon enligt egen utsago egentligen inte ville publicera det så tidigt, dvs innan Domkapitlets ledamöter fått ta del av och läsa skrivelsen. Det är en helt förståelig ståndpunkt från Kleins sida. Det optimala är att man väntar med offentliggöranden innan man är säker på att de som ska avgöra frågorna har fått ta del av alla viktiga uppgifter. Har dock skrivelserna redan lämnats ut så är de i praktiken redan officiella.

Helle Kleins svar till Domkapitlet kan läsas på Seglora Smedjas hemsida här.

 

Jag har påpekat ett flertal ggr att diskussionsklimatet bland olika debatter angående religionsfrågor ibland inte är optimalt utan, framförallt från en kristen synvinkel, lite väl mycket pajkastning och hårda ord. Jag har dock full förståelse för att man i hastigheten drivs med av ett debattklimat som är hårt och skoningslöst.

 Debatterna tar ofta utgångspunkt från de ickereligiösa med syfte på att de ickereligiösa har ett slags tolkningsföreträde gentemot de som har en religiös tro.Det tas också ofta upp frågor utifrån små religiösa fundamentalistiska synvinklar och sedan ska dessa stå som symbol för hela den religiösa människan och dess många olika rörelser. Här har också Christer Sturmark i den lilla fundamentalistiskt Ateistiska organisationen ”humanisterna” agerat såsom att just Hans oerhört snäva vinklade tolkning av olika religiösa urkunder och tydning av dessa ska vara det som ska vara den giltiga tolkningen i vårt samhälle. Hans tolkning av exempelvis Bibeln och dess berättelser har samma slags läsning som många små så kallade ”bibeltrogna” och fundamentalistiska grupper brukar använda sig av och är på intet sätt något som den stora massan av kristna företrädare ställer upp på.

Sturmarks vidare ståndpunkt är att det ska vara ett sekulärt samhälle. Dvs det handlar inte om det som vi demokrater oftast vill framhålla, att det ska vara en sekulär stat men där religioner liksom andra existensiella grupperingar naturligtvis ska få finnas i samhället och att vi tillsammans ska bygga vårt gemensamma samhälle. 

Helle Kleins skrivelse tar också upp det som jag beskriver som ett obehagligt debattklimat. Utan att överhuvudtaget kontrollera det som Helle anför (jag har också varit betänksam mot Seglorans uttryck ibland)  måste jag dock tillstå att jag, liksom många kristna som jag pratar med, tycker att just Sturmark mfl för en mycket obehaglig debatteknik med fruktansvärda generaliseringar och personliga påhopp. Det är ett mycket hårt synsätt där vi som har en religiös medvetenhet inte är mycket värda i Sturmarks och ”humanisternas” syn. De för en kampanj mot religösa människor och religösa uttryck. Deras kampanjer kan inte tolkas som något annat än att vi, religiösa, inte ska ha någon framtid i det fundamentalistiska ateistiska samhälle som Sturmark mfl vill se. Sturmark mfl har inte en förmåga att se att andra människor har andra utgångspunkter, härstammar från och finns i andra kontexter/kulturer än de själva. De uppvisar en total religiös omusikalitet.  Vi som är religiösa, oberoende av religion, har all anledning till stark oro över den utveckling som sker nu i vårt svenska samhälle. De mänskliga rättigheterna och Religionsfriheten är under stark press.

Återigen måste jag påminna om att det lilla förbundet ”humanisterna” inte överhuvudtaget kan anses vara representativa för gruppen Humanister vilka jag själv anser mig vara en del av. De är snarare att betrakta som en ateistisk fundamentalistiskt vetenskapstroende gruppering som motsätter sig andra livsåskådningar än sin egen.

Observera att vara Humanist är INTE detsamma som att vara ateist!

I min värld får många olika religiösa och existensiella uttryck plats i vårt gemensamma samhälle. Alla människor oberoende av ursprung eller religiös/existensiell tillhörighet har ett lika stort värde. Ett samhälle ska dock  ”styras” av en sekulär stat.

Det ska nu bli intressant att se Domkapitlets utsaga i början av Maj. Är det rimligt att en ateistisk fundamentalistisk organisation som Sturmarks ”humanister” ska kunna anmäla enskilda präster till prästernas egen kristna organisation? Det är en fråga som de flesta inom Svenska Kyrkan bör fundera över. Vilka följdverkningar kan det då få i förlängningen? Vågar en präst överhuvudtaget säga sin mening ifråga om sakernas tillstånd i samhället? Vågar en präst överhuvudtaget predika i framtiden om det är som så att prästen kan riskera att bli anmäld av ateistiska organisationer som inte har förmågan att se vad religion är?

Återigen vill jag påstå att det är viktigt att ALLA inom SvK faktiskt funderar över sin kristna identitet och om den har mer gemensamt med andra kristna riktningar, än om den kristna identiteten har mer gemensamt med den ateistiska organisationen ”humanisterna” synsätt som vill förminska religionsfriheten?

Jag vill även påstå att det är viktigt att ALLA, oberoende av religiöst synsätt, faktiskt funderar över vilket som är det viktiga i ett längre samhälleligt perspektiv. Är religionsfriheten viktig för Dig? Eller är de ateistiska synsätten som vill begränsa Din religionsfrihet det viktiga just för DIG?

Jag menar att oberoende av religion så finns det en attack mot alla religioner från olika personer och olika grupperingar. Här finns en gemensam beröringspunkt mellan alla religioner. Det finns gemensamma orosmoln på vår himmel som måste bekämpas. Det kan vi, oberoende av religion, göra tillsammans!

Religionsfriheten och de mänskliga rättigheterna måste försvaras!

 

 

Har inte Christer Sturmark och det såkallade förbundet ”humanisterna” nu passerat……………….

………………………..en gräns och hoppat i en galen tunna med ett alltför lågt vatten i.

Enligt Tidningen Dagen så anmäler Christer Sturmark och förbundet ”humanisterna” Seglora Smedja inför Domkapitlet.

På förbundet ”humanisternas” hemsida finns en länk till hela anmälan.

Det brukar ofta i många sammanhang talas om att man bör sopa framför egen dörr innan man går till angrepp mot någon. I det menas att man absolut inte ska stå inför en granskning som skulle kunna avslöja/ belysa det man angriper andra för att göra. Hur resonerar förbundet ”humanisterna” och dess ordförande i den frågan?

 

Som Jag påtalat förr så anser jag att Seglora Smedja naturligtvis ska granskas för det de gör men också för det de står för. Det sker då självklart utifrån den granskades egen kontext gällande ideologi och i det här fallet självfallet också utifrån en teologisk tolkning. Att granska något och tro att det som format en själv inte spelar in är naivt.

Seglora Smedja har tillfört den kyrkliga debatten värdefulla åsikter och belyst att kyrkans verkliga grundinnehåll, evangeliet, är en politisk kraft. Dock enligt min mening inte en kraft som bör ta sig partipolitiska färger.

Segloran har också en omfattande verksamhet med workshops, föredrag, samarbeten med andra institutioner, utbildningar etc. De vill vara en punkt mellan samhälle och kyrka, en kraft med inriktning på att belysa religioner och kulturer utifrån flera olika vinklar. De vill 0ckså vara en röst i teologin och en kritisk röst i inomkyrkliga sammanhang. Här är deras nya inställning.

Segloran är därmed mycket mer än det som skrivs och bloggas om.

Det här är en röst som behöver höras. Vad man än tycker om röstens innehåll!

Jag personligen håller kanske inte jämt med om allt som framkommer under Seglorans hatt, framförallt inte det ”tonläge” som ibland är alldeles för starkt. Men att Segloran och liknande forum är en röst som verkligen behövs i det nutida samhället råder hos Mig inget tvivel om.

Att ”rösten” ibland är alldeles för stark kan kanske också ses som en reaktion från de som inte ser nyttigheten med Seglorans arbete och deras antagonister som exempelvis vissa kyrkliga företrädare med andra åsikter och/ eller teologiska utgångspunkter i sina tolkningar  eller  förbundet ” humanisterna” och dess ordförande Christer Sturmark. Det är lätt att dras med i en spiral av högljuddhet när ens antagonister hela tiden försöker höja tonläget. Min egen åsikt är att det i längden skapar bättre respons och trovärdighet om man kanske tänker efter två ggr och skapar ett tonläge som kanske inte direkt hörs men som sakta sjunker in i människors medvetande. Man får ändock inte glömma bort vart man har sin hemvist. Inom kyrkan vid  evangeliet med JK  hos Gud och att det finns ett grundläggande budskap som kort kan sägas att man bör lyssna på människor, bemöta dem med vänlighet och inte gå till attack och inte bemöta den andre med vilka medel som helst, även fast den andre  är en attackvillig, högljudd, arrogant och icke självreflekterande individ. Man bör inte, enligt mig, falla in i ”motståndarens” självbild. Det kristna budskapet, enligt mig, talar om en annan ”approach”.

Att förbundet ”humanisterna” nu går till ännu en attack mot Segloran är  inte bara barnsligt utan borde även få de som inte jämt accepterar Smedjans teologiska tolkning eller högljuddhet att ändå se över vart man har sin övertygelse. Vem står man närmast? Accepterar man Christer Sturmarks högljudda anfall mot de flesta religioner och religiösa människor och totala icke kontroll över vad han i många år har framfört mot även kristna människor och kristenheten. Eller ser man igenom  hans många utfall mot kristenheten och övriga religioner och ser att det som förbundet ”humanisterna” säger sig stå för enbart är en schimär och en rökridå för Sturmarks egentliga syfta.

Det är otvivelaktigt som så, om man följt Sturmarks debatter och skriftliga argument, att det finns en stor diskrepans mellan vad han nu säger sig stå för och vad som egentligen framkommer i hans debatter. Denna diskrepans måste reflekteras över. På de bloggar som huserar ”humanister” kommer dock de ”riktiga” åsikterna ibland fram. De åsikter som framträder hos Sturmark i hans debatter.  På hans debattartiklar i diverse media är det också intressant att se hur ”trollkommentatorerna” ser på  hans åsikter och hur dessa snabbt kastar sig över religioner i mycket hätska ordalag. Många ggr framträder åsikter som står oerhört långt ifrån exempelvis det grundläggande kristna budskapet om människornas lika värde.

Det råder inget tvivel om att det rätt marginaliserade förbundet ”humanisterna” har fått bestämma dagordningen om vad som i dagens samhälle går under ordet humanism. Humanism är inte lika med Ateism och fundamentalistiskt vetenskapstroende som framträder hos förbundet ”humanisterna” och Christer Sturmark. Det finns ett antal andra synvinklar på humanismen som inte tillåts komma fram i debatten. Kanske för att de inte vill välja det Mycket Höga Tonläge som Sturmark har satt. Exempelvis har den kristna humanismen företrädare i Sverige också.

För de som nu funderar på vad som kommer att ske kan jag enbart uppmana Er att se på vad sätt det som står längst ner i förbundet” humanisterna,s” anmälan under rubriken ”Bakgrund” egentligen stämmer med verkligheten.

Tycker just Du, om du följt debatterna som Christer Strumark deltar i, att det som står under ”bakgrund” är representativt för hur förbundet ”humanisterna” ser på sig själva. Finns den respekten för andra människor och åsikter i debatten som de låtsas påskina i sin skrifliga anmälan eller har just Du en annan åsikt ifråga om hur Sturmark och humanisterna ser på andra människor, framförallt de människor som har en religiös åskådning?

Framförallt vill jag till dig som är religiös, förhoppningsvis kristen, förhoppningsvis med i Svenska Kyrkan att reflektera över vart just Du har dina sympatier. Även om du ibland tycker att Seglora inte har rätt, kanske tom tycker rätt illa om det som ibland sägs därifrån, tycker just Du att humanismen genom Christer Sturmark är ett bättre alternativ.

 Fråga dig själv: Vart kan jag finna de flesta likheterna, hos de präster med det kristna evangeliet i baken ( hur man nu än vill tolka det, tolkning är jämt subjektiv) eller hos det förbund, förbundet ”humanisterna”, som i många år genom sin talesperson Christer Sturmark förminskat och kanske tom kan sägas ha förföljt det kristna budskapet, förföljt religionernas rätt till sin existens och anser att den kristna människan tror på liknande fiktiva ”troll” och därmed även att vi, kristna, egentligen inte har någon substans i vårt samhälle.

 Ibland måste man ta ställning. Även ta ställning FÖR de som man inte gillar, framförallt om det finns en motkraft som vill åt ens hela existens! Framförallt för att alternativet är betydligt mycket värre. Alternativet är en beskuren religionsfrihet som Christer Sturmark strävar efter.

 Vill Du som medlem i Svenska Kyrkan, som kristen eller annan religionsutövare se en sådan utveckling?

Uppdatering 8 mars kl 20.00 : Här tar KT= Kyrkans Tidning upp anmälan

 

 

Är Gud politisk?

  (ovanstående bild är hämtad från nätet)                                                                                      

När man seglar runt i olika debattinläg lite här och där på nätet slås man av att många tycker att den religiösa människan ska hålla sin tro för sig själv och inte blanda in den i det övriga samhället. Den här åsikten kan man träffa på bland både kristna, muslimer och de som kallar sig ateister. När det gäller ateisterna kanske den åsikten inte är så konstig. En del av de  som även tror sig vara humanister anser ju tex också att alla humanister ska vara ateister. Många förespråkare från förbundet Humanisterna anser exempelvis detta. De för som bekant en inte speciellt nyanserad bild av vad religion innebär men Humanisternas ordförande kan ändå ibland sträcka sig  till att den enskilda människan kan få tro på vad den vill.

Bland de som tillhör Svenska kyrkan finns också åsikten att själva religionen och det kristna synsättet ska hållas borta från den omgivande samhälleliga strukturen men samtidigt är det helt okey att rösta in personer från valda partier?

Flera undersökningar bland medborgarna och bland medlemmar i Svenska Kyrkan pekar också på resultat i riktningen att det kristna  är ett personligt ställningstagande, men också att tron ska hållas inom den personliga sfären.

Kort sagt verkar det finnas en slags tanke hos många människor att den kristna tron är en individualistisk förhoppning på en enskild egocentrerad frälsning i en kommande tidsålder, i ett annat himmelrike, i en annan slags värld. Därmed skulle ett engagemang i politiska strävanden vara förkastliga. Det kan inte anses vara förenligt att se politiskt på sin omgivning eftersom frälsningen ligger i en eskatologisk tidsålder.

Är det verkligen så? Ja skulle även en del kristna utbrista. Det handlar om en frälsning, en personlig frälsning från ondska och till ett kommande liv med Kristus. En del skulle även lägga till att detta enbart kan uppnås med egna gärningar som därmed skulle underlätta frälsningen.

Men? Andra personer såsom exempelvis Stockholms stift,s biskop  Eva Brunne pekar på att Kyrkan har en politisk uppgift, vilket hon framförde i morgonsoffan i TV1 den 30 nov. Del 1 och del 2. Dock pekar hon på att det inte handlar om partipolitik.

Vad är då politik? När man frågar människor så går automatiskt tankarna till det partipolitiska spelet. När man pressar dem lite grann brukar det dock framgå att de flesta inser att politik även uppkommer på andra håll. Många hävdar tex det politiska spelet på arbetsplatsen, facket, idrottsklubben etc.

Det verkar alltså som att det ursprungliga ”politik”- begreppet har utvidgats till att betyda mer än det kanske egentligen var avsett för. Från början måste man nog hävda att det har sin betydelse i frågor som rör statsangelägenheter men i senare tid även andra instanser och olika processer som i någon mån utrycker åsikter som har till syfte att fatta beslut i någon fråga. I det här måste man även inlemma visioner och handlingsprogram som olika människor och grupper fattar beslut om, jmf policys.

Vad är det då att vara kristen? Kort sagt är det att sätta sin tilltro till Guds uppenbarade son Jesus Kristus. Självklart finns det olika synsätt och utryckssätt för att försöka gestalta sin tilltro, sin tro. Ett vanligt sätt att se det är ändå att försöka se vad Jesus sa, gjorde och strävade efter och att ha det som ledpunkt i livet. Det kan också uttryckas som att tron är ett Guds erbjudande till oss människor. Vi blir rättfärdigade genom Guds nåd genom tro.

Om man då ska se på vad Jesus sa, gjorde och strävade efter måste det också få ett genomslag hos den enskilde kristne personen och även i de sammanslutningar som den enskilde ingår i. Kyrkan har därför ett ledmotiv i Kristus.

Troligen så har de som nån gång har hört talas om Jesus en slags bild av att Han gick emot de rådande konventionerna. Ett starkt budskap var Hans syn om ett Guds rike. Det var, för att tala i nya termer, Hans vision och i det så förde Han historien från profeterna Sakarja, Jesaja mfl vidare i så måtto att Han ofta talade med de utstötta och främlingar, Han stod upp på de sjukas sida och pratade om hjälp för de fattiga. Det fanns en protest mot förtryckare och mot de som ekonomiskt skor sig på andra. Skillnaderna mot profeterna var ändå att Han var den ”som skulle komma” såsom Johannes döparen frågade.

Guds rike blev därmed en direkt verklighet. Genom Jesus Kristus ankomst kom den eskatologiska framtiden att direkt inträffa. Där och då!

Ska man då försöka se på Kristus som en reell verklighet innebär det med bestämdhet att man inte kan frångå de fakta som finns om Hans ställningstagande i sin samtid och vad Hans budskap innebär i vår tid.

Det finns självklart mycket skrivet om hur man kan se på och hur man ska agera i vår tid utifrån Jesus liv och leverne. Ett synsätt som ibland verkar bortglömt är det synsätt som sveriges biskopar uttryckte i Biskopsbrevet från 1993.

Men ett övergripande synsätt, enligt mig, är att ett kristet liv måste få ett uttryck utifrån vad Jesus har sagt, gjort och Hans och Guds strävanden för vårt liv här och nu och inte att försöka ”smita undan” ställningstaganden utifrån ett självrättfärdigande egocentrerat motiv om ett framtida ”himmelrike”. En kristen människa har att ta ställning för de som Jesus pekade på och mot det som Jesus vände sig emot. Därmed måste man ta ett politiskt ställningstagande i vårt nuvarande samhälle. Men, det behöver INTE vara ett partipolitiskt ställningstagande. Men, frågar jag mig,  kanske skulle fler kristna människor som vill ta partipolitiska ställningstagande fråga sig själva hur dess partis strävanden verkligen   stämmer överens med det som Jesus och Gud har påtalat. Att ställa sig frågan ”hur ställer sig ”mitt” parti till de fattiga, till de förtryckta (ekonomiskt och socialt), till de sjuka, till de gamla, till de socialt marginaliserade, till den samhälleliga ekonomin och mammons kraft etc. Att verkligen såsom kristen ställa sig de frågorna och ärligt ställa detta mot vad Guds Rike innebär skulle nog förvåna många. Kanske ( förhoppningsvis) skulle många ställa större krav i Guds riktning på sina egna partier eller kanske ändra partipolitisk inställning. För om man är ärlig i sitt kristna liv måste det återspeglas i ens verkliga liv. Jesus ord måste få genomslag på vad man säger och gör.

Samma sak som gäller för den enskilde kristne människan måste naturligtvis också ställas på de organisationer som hävdar att de för en kristen livsåskådning. Att de tror på Kristus.

Att kyrkan därmed uttalar sig och ställer frågor och krav utifrån Jesus ställningstaganden tyder på att kyrkan faktiskt försöker föra Guds rikes strävanden här och nu. Detta är att ta ställning politiskt men det är framförallt att ta ställning för Gud. Kyrkan kan aldrig vara en opolitisk aktör. Då frångår kyrkan dess uppdrag.

Vad man därmed kan se utifrån att många människor anser att det kristna livet enbart ska hållas i en enskild sfär och att inte kyrkan ska vara politisk är att den kristne och kyrkan (alla kyrkor) har ett stort pedagoguskt rum att fylla med innehåll i den offentliga debatten. Den enskilde och kyrkan måste våga stå upp för sin åsikt, för Jesu åsikt. Det går inte att smita undan och prata i det tysta, det går inte att smita undan den tro man bekänner sig till. Detta kanske är politiskt inkorrekt och tom farligt i vårt samhälle av idag men tillsammans kan man vara starka. Tillsammans kan man föra Jesu talan, tillsammans kan man föra den talan som den som inte kan tala vill få talad.

Genom Jesus Kristus är den eskatologiska framtiden redan här. Guds Rike är här och nu!

Gud är inte politisk men Hans budskap genom Jesus Kristus är politiskt i vår tid  ❗ 

Luk 4: 18-21

18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”

Dikt ur boken ”om godhet”, Desmond Tutu.

 

Du är mitt barn,

min älskade.

Jag gläder mig över dig.

Stå här bredvid mig och se på dig själv,

låna mina ögon så att du kan se riktigt bra.

När du ser med mina ögon kommer du att se

att det onda du har gjort och det goda du inte har gjort,

orden du har sagt som du inte borde ha sagt,

orden du skulle ha sagt men inte har sagt,

skadorna du har åsamkat,

hjälpen du inte har gett,

inte är hela berättelsen om dig.

Du är inte det du inte lyckades göra.

Ditt värde mäts inte i framgång.

Du var oändligt dyrbar redan innan du drog ditt

första andetag,

vacker före kläderna och konstgreppen,

god i ditt innersta.

Och nu är det dags att avslöja

den godhet som döljer sig bakom din rädsla att

misslyckas.

Du överröstar ingivelsen att vara snäll, för den

händelse att den ska avvisas,

du sväljer leendet,

du kväver skrattet,

du håller tillbaka handen som skulle hjälpa.

Du kuvar din vrede

när du ser människor som behandlas illa eller lider

för den händelse att det du kan göra,

inte räcker,

att du inte kan laga felet

att du inte kan lindra svedan,

att du inte kan ställa saker till rätta.

Vad spelar det för roll om du inte ställer det till rätta

Vad spelar det för roll om dina försök inte förflyttar berg?

Det spelar alls ingen roll.

Det enda som spelar roll är att du lever ut sanningen om dig.

Det enda som spelar roll är att du viker undan slöjan

och låter din godhet lysa igenom.

Det enda som spelar roll är att du lever så som jag har skapat dig.

Det enda som spelar roll är att du har skapats till mig,

skapats till att likna mig,

skapats till godhet.