Vågar vi verkligen låta våra gamla och sjuka åka Färdtjänst?

 

 Behandlingen av gamla och sjuka är ofta på tapeten med olika slags scenarier av mer eller mindre skräckkaraktär. Om jag går till mig själv så blir dock verkligheten inte riktigt påtaglig förrän den kommer närmare inpå en själv. Detta innebär inte att jag (ni?) inte bryr sig utan om att man, omedvetet, skjuter verkligheten ifrån sig och anser att ”just sådant där” händer inte mig eller de som står mig nära.

 

Under flera år har jag mer eller mindre medvetet ignorerat det jag fått höra från vänner och bekanta hur framförallt gamla människor i vår närhet bemöts. Jag har naturligtvis blivit fundersam över det man hör och ibland blivit heligt ilsken på hur människor ser på de äldre. De som de facto byggt upp vårt samhälle så att vi i dagsläget har ett relativt bra samhällssystem ifråga om ekonomiska och sociala system. Därmed inte sagt att det inte kan bli bättre, det kan det, det kan bli mycket bättre.

Frågor som jag ställer mig här är de som sammanfattar detta blogginlägg på slutet:

”Min fråga är om Vi som har äldre i vår närhet verkligen vågar nyttja Färdtjänsten till våra gamla? Är det verkligen säkert för dem? Vad händer nästa gång? Riskerar de inte att utsättas för psykiskt och fysiskt våld när de åker med Färdtjänsten? Hur kontrolleras de anställdas psykiska hälsa och lämplighet när de har med gamla och sjuka att göra? Varför får inte de äldre hjälp efter sådana här skeenden? Varför får de inte kompensation när det är Färdtjänsten som gör fel? Hur sker upphandlingen för Färdtjänsten? Tas det någon hänsyn till kompetensen hos de anställda och deras kunnighet i bemötande av äldre och sjuka?

 Detta är vad som hänt för att få upp mina ögonlock!

Ett av områdena som jag de senaste åren dock kommit närmare och närmare min egen ”sfär” är hjälpen till äldre i hemmen och även färdtjänsten.

Färdtjänsten är i grunden ett bra system som dock inte möjliggör för de ekonomiskt mest svaga att utnyttja till fullo. Det som jag dock har fått åsikter om från andra är kanske inte i första hand den ekonomiska situationen utan hur Färdtjänsten fungerar rent praktiskt och det bemötande som framförallt de äldre får. De äldre får ofta vänta mycket länge, de får inte kompensation hur som helst utan grunderna för kompensation är hårda regler. För den äldre som ska planera in möten etc är en stor tidsplanering totalt livsviktig eftersom Färdtjänsten ofta tar lång tid på sig men också för att om det blir något fel så att bilen inte kommer så kompenseras inte den äldre. Denne kan därför inte ta det snabbaste färdmedlet för att försöka komma i tid utan måste vänta på när Färdtjänsten har tid med en ny bil. Däremot kan Färdtjänsten innehålla betalningen till chauffören om något blir fel. Men om inte bilen kommer och den äldre missar sina möten finns ingen kompensation.

 

Det som jag dock tycker är det mest alarmerande är inställningarna till de äldre när de åker med Färdtjänsten. Nu måste jag självklart påpeka att de absolut flesta resorna säkerligen sker i gemytlighet med chaufförerna men inte jämt. Jag har under flera år hört att många äldre tycker att de bemöts som, rent ut sagt, ”skit”. De har inte bemötts med den värdighet som vi övriga betalande människor oftast bemöts med. Att jag mer och mer började observera det här var att min granne helt plötsligt figurerade i lokaltidningarna för ett år sedan för att hon, som är en dam på över 80 år, hade blivit bestulen på värdesaker av en Färdtjänstchaufför. Han fick iofs sitt straff så småningom men den känslomässiga skadan gick självklart inte bort.

Det här har gjort att jag mer reflekterat över vad människor i min omgivning faktiskt säger om Färdtjänsten och dess behandling av äldre. Det jag hör är att inte de äldre bemöts med respekt och hänsyn och framförallt gäller det kvinnor som, enligt de åsikter jag uppmärksammat, bemöts på ett många gånger nedlåtande sätt i jämförelse med äldre män. Kvinnorna är i underläge.  Många gånger får inte de äldre den hjälp de behöver när de ska in i bilarna och hjälp att ta sig från bilen osv. De bemöts med en synnerligen nonchalant syn. En del känner sig nästan undanskuffade, till besvär och ibland nästan rädda.

 

Det här kom mycket krasst i dagen för mig för ca en månad sedan då en nära anhörig till mig var utsatt. Hon är en dam på 86 år med diverse sjukdomar, hjärtoperationer, små hjärnblödningar och som en följd av detta stora balanssvårigheter. Hon har nu rullator och kryckor för att kunna ta sig fram.

Hon åker ofta Färdtjänst och tycker att det många ggr fungerar bra men det hörs också att hon blivit luttrad. Det är nu en svensk dam som suttit på ledande befattningar och är van att säga ifrån och även driva saker. När något går galet säger hon det, men ifråga om Färdtjänsten har hon dock oftast tagit röst när det blivit för mycket av rasistiskt tal. Dvs den vanligt förekommande smygrasismen som hon tack och lov har reagerat emot. Detta har inte jämt varit populärt men accepterats ändå.

Nu, den här dagen, hade hon tagit Färdtjänsten till ett möte med pensionärer och balansträning. När det var dags att åka hem gick hon ut på gatan med sina kryckor för att där vänta på Färdtjänsten som hon beställt långt i förväg. Hon fick sällskap av en av sjukgymnasterna som höll henne sällskap. De stod ett bra tag men ingen bil kom. Då säger helt plötsligt sjukgymnasten att det stod en Taxi 020 en bra bit bort så hon gick iväg för att kontrollera den bilen. Det var mycket riktigt Taxi 020 bilen som skulle hämta den gamla 86 åriga damen men bilen stod på helt fel adress. Sjukgymnasten lämnar damen och när bilen kommer fram öppnar hon dörren (dvs föraren kom inte ut och hjälpte henne) och det första hon får höra är : ” det är ditt fel, DET ÄR DITT FEL”. En mycket upprörd förare. Hon säger inget utan tar sig in i bilen och då rivstartar bilen och kör iväg. De åker ca 500 m och ungefär två kvarter när chauffören helt plötsligt tvärbromsar, går ur bilen och runt densamme och sliter upp dörren där den gamla damen sitter och skriker: ” GÅ UR BILEN, NU SKA DU UR BILEN!”.

Hon blir oerhört förvånad men också mycket rädd. Hon är inte säker på om han ska slita tag i henne och dra ut henne. Detta skulle självklart kunnat få oerhörda konsekvenser för en gammal människa med skör benstomme och dålig balans.

Hon vet inte hur hon ska göra och funderar en kort stund om hon ska gå ur och ställa sig på gatan utan skjuts hem. Men, som sagt, hon är en person som man inte sätter sig på hur som helst, utan hon säger helt frankt: ” Att det tänker jag inte göra, du ska köra mig hem, du får inte mig ur bilen”. Chauffören blir helt ställd och vet inte riktigt hur han ska göra men till slut kastar han igen dörren och går runt bilen och kör iväg med en rivstart.

När de till slut kommer till hennes hem så brukar Färdtjänsten åka upp ända fram till ytterdörren men nu svänger han runt på vändningsplanen varvid hon frågar varför han inte kör upp till porten. Han svarar nonchalant att det tänker han inte göra utan nu får hon gå ur. Hon stapplar ur bilen och får med kryckornas hjälp ta sig fram till porten.

När hon sedermera anmäler detta till Färdtjänstens kontor får hon ett beklagande till svar och de säger att chauffören inte ska få sina pengar. Hon däremot måste betala, ingen kompensation sker och ingen uppföljning hur hon mår sker heller.

Det här förstår säkert de flesta att det kunnat gå hemskt illa om chauffören  betett sig än brutalare! Nu blev det ”enbart” ärr i själen och en hemsk upprivenhet och rädsla hos damen.

 

Min fråga är om Vi som har äldre i vår närhet verkligen vågar nyttja Färdtjänsten till våra gamla? Är det verkligen säkert för dem? Vad händer nästa gång? Riskerar de inte att utsättas för psykiskt och fysiskt våld när de åker med Färdtjänsten? Hur kontrolleras de anställdas psykiska hälsa och lämplighet när de har med gamla och sjuka att göra? Varför får inte de äldre hjälp efter sådana här skeenden? Varför får de inte kompensation när det är Färdtjänsten som gör fel? Hur sker upphandlingen för Färdtjänsten? Tas det någon hänsyn till kompetensen hos de anställda och deras kunnighet i bemötande av äldre och sjuka?

Annonser

De iskalla moderaterna visar sitt rätta ansikte……

…..genom moderaternas ordförande i finansutskottet Anna Kinberg Batra.

Hon och ReinBorg är några av organisatörerna bakom att Sverige idag har fler fattiga än någonsin. Det förväntas också bli än värre.

Författaren och journalisten Kajsa Ekis Ekman har i en mycket intressant reflektion redovisat en del uppgifter över fattigdomen i Sverige i artikeln ”Reinfeldt, trivs du med fattigdomen?” Hon konstaterar där, efter att ha läst ett antal dokument från Eurostat,(EU,s statistikorgan) att Sverige i fråga efter fråga hamnar på efterkälken gentemot andra länder och att grupp efter grupp hamnar i eller riskerar att hamna i fattigdom. Detta visar helt objektiva statistikanalyser trots att just Sverige framhålls som ett land som det går mycket bra för rent ekonomiskt. 

 

Anna Kinberg Batra replikerar i artikeln ”Arbetslinjen bekämpar fattigdomen” att just journalisten Kajsa svartmålar Sverige med en bild av stora klyftor och fattigdom och Anna tycker att ”Sverige är ett av världens rikaste, mest jämställda och ekonomiskt mest jämlika länder.”

 

Två skilda bilder av Sverige idag!

Anna visar i sin artikel en förvånande intellektuell analysoförmåga och därmed också en total avsaknad av empati och förståelse för de mycket stora grupper i samhället som inte har en stor riksdagslön. Eller lön överhuvudtaget! Hon visar med sitt inlägg på den oförståelse som en människa som inte kan sätta sig in i den marginaliserade människans vardag kan visa. Att hon inte har kunskap om på vilka marginaler en människa utan arbete har det. Att hon inte i någon mån har en känsla för hur en sjuk människa får kämpa i dagens Sverige och hur människor i utanförskap inte kan få känna sig hemma i sitt eget land.

Hon säger vidare att ”Våra redskap mot fattigdom är en tydlig arbetslinje”!

Men alla de som inte har arbete då?

Anna Kinberg Batra visar på ett cyniskt och mycket hårt ansikte för de som inte är som hon själv. Ett Högerns ansikte!

Den människa som inte har ett jobb är i en stor utförsbacke men även de som har arbete men är lågavlönade får det extra kämpigt eftersom de eventuella skattelättnader de fått har ätits upp av andra kostnader.

Rapport efter rapport visar på att de som är rika blir än rikare och att de som är fattiga blir än fattiga men också att det blir fler fattiga. Den nuvarande alliansens mål är att sära på det svenska samhället och göra klyftorna än större. För den i utanförskap finns ingen framtid. För den som står i skuld finns ingen frihet!

 

Samtidigt går hennes chef  Reinfeldt ut och säger att människor ska arbeta ( eller ha möjlighet att…) tills de är 75 år och att människor måste vara beredda på att ha olika ”karriärer” under sin livstid. Men alla de som ännu inte har en ”karriär”  då? För alla de som är i arbetslöshet, sjukdom, sjukpension, ungdom, pensionär och alla som står utanför arbetsmarknaden hur tänker sig Reinfeldt att deras ”karriär” ska kunna bytas?

De flesta av alla dessa människor i utanförskap vill inget hellre än att ha åtminstone EN ”karriär”. Men den rätta sanningen idag i Sverige är att är du inte fullt frisk, har en bra utbildning och ett bra jobb så kan du inte heller skapa dig en ”karriär”. Du ges inte möjlighet att utbilda dig eller omskola dig och om du mot förmodan kan göra det så är risken stor att du sitter i en skuldfälla som gör att det inte är möjligt att vara flexibel på en allt mer krävande arbetsmarknad. Till detta kommer dessutom hela den psykiska belastningen att inte ha pengar, att vara till börda för andra och att stå utanför samhället.

 

Nä du Reinfeldt, det där med att byta ”karriär” låter snyggt men är inget annat än att säga till de som finns i marginalerna i vårt samhälle ”vi skiter egentligen i dig men du kan få lite smulor från vårt bord så att du möjligtvis överlever men inte så att du får så mycket kraft så att du orkar resa dig”!

 

Men okey Reinfeldt. Vi alla andra kan tänka oss att byta karriär, vi kan följa ”vår” ledare. Du får dock börja!

Det är verkligen på tiden med en ny ”karriär” för Dig!

 

 

 

 

Den flygande Holländaren mullrande Muller har inte ….

….oväntat kraschlandat men inte med SAAB Jas gripen utan med den svenska kunskaps industrin och de svenska arbetande människorna.

Man måste fråga sig om allt detta ståhej runt Muller verkligen var nödvändigt! En riktig sorglig dokusåpa.

Varför ställde regeringen och staten upp garantier och medel för Muller och hans olika kompanjonkonstellationer med den efterlyste bankiren Antonov i spetsen när de inte kunde göra samma sak med de olika svenska konsortierna?

Varför vill inte staten under en viktig period gå in med medel och ett visst ägande såsom den ändå gjort med bla bankerna?

Den här såpan har drabbat svensk industri, svensk kunskapsutveckling och kanske framförallt har den inneburit en ruskig berg och dalbana för alla de stackars människor som arbetar på SAAB eller på annat sätt är beroende av företagets överlevnad.

Var denna konstgjorda överlevnads andning det absolut bästa för alla de männsikor som har drabbats ekonomiskt och psykiskt av Regeringens bristande initiativ och handlingsförlamning. Hade det inte vart bättre att se till den enorma kunskapsbank som ett stort företagskomplex som SAAB utgör och den enorma utvecklings, innovation och ingenjörskonst som finns inom fördonsindustrin. Hade inte heller den enormt kunniga verkstads bemanningen kunnat få utlopp för sitt hantverkskunande på annat håll eller under en seriös ägare? Vi i Sverige är alldeles för små för att inte ta vara på den kunskapsintensiva delen  av den numera globala industrin.

SAAB som namn har fått en dödsstöt. Sverige som land har fått en rennomé knäck. Fordonsindustrin ÄR ett varumärke för hela Sverige. Sverige hamnar längre och längre ner på skalan över industriländer och över kunskaper. Är det konstigt när regeringen och statsapparaten inte visar något intresse att ta tillvara på de humana förmågorna som finns i vårt land. Vårt lands regering och statsapparats handlande med sjuka, gamla och marginaliserade är bara toppen på det isberg som visar på att mänskligheten och synen på nästan inte har en given plats inom vårt lands gränser längre.

Det som gjorde att vi kunde bygga upp en industri och en god levnadsstandard för de flesta människorna har raserats mycket fort. ALLT ska säljas ut till de som är starka, till de som ska få ännu mer pengar, till privata ekonomiska kortsiktiga vinstintressen, till enskilda människors och företags privata plånböcker. Men! Någon måste alltid betala och i Sverige driver statsmakterna och regeringen de fattiga och utsatta framför sig för att kastas på soptippen så att de som just nu är starka ska bli än starkare. Nu har även företaget SAAB och dess personal och alla andra som stod i behov av SAAB,s överlevnad kastats ut i en osäker nyliberalistisk hänsynslös ekonomi som inte tar hänsyn till allas vårt bästa.

Det land som byggdes upp med svett, solidaritet och med tanke på sin nästa är borta.

Det svenska folkhemmet är ett minne blott!