Svenskarna har kämpat för rättvisa! Dock inte alla! (M)oderaternas ”track record”

 

Under 1900 – 2000 talet har svenskarna KÄMPAT för rättvisa och ojämlikhet både i Sverige och utomlands.
Varje reform genomförande har skett med svett och tårar av våra släktingar under en lång tid för att Sverige skulle bli känt som världens mest jämlika land.
Motståndare mot jämlikheten har dock hela tiden funnits.
Efter 8 år, perioden 2006-2014, har det som våra förfäder kämpat för slagits sönder!
Låt inte jämlikhetssträvandena gå i stöpet. Åter till solidaritet och medmänsklighet.

(M)ODERATERNAs, Högerns, ”track record” under denna period som svenska folket kämpat för frihet!

*1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
…• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
…• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej till sjukkassan.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.

tänk FRIHET! LIKABERÄTTIGANDE! SOLIDARITET! MÄNNISKOVÄRDE!

När människor i andra länder på olika sätt gör motstånd i sin frustration kallar vi det demokrati, frigörelse, 68våren, Arabiska våren, kommunistfrihet, apartheitfrihet, frihetsuppror etc……..
Vi säger: Halleluja…hjälp dem…sträck ut handen….ge dem resurser…..pengar…vapen….Ställ upp! Gör något!

När en del på olika sätt försöker göra motstånd mot symptom och orättvisor i samhället och i sin frustration gör liknande saker här i Sverige så säger en del…oj vart är föräldraansvaret? Usch men sådär får de väl inte göra! Det är tidningarnas fel! Det är invandringens fel! Det är Alliansens fel! Det är sossarnas fel………

…..men tänk, tänk längre,  tänk FRIHET! LIKABERÄTTIGANDE! SOLIDARITET! MÄNNISKOVÄRDE!

 

DET ÄR VI…ALLA VI….VART VI ÄN ÄR….VILKA VI ÄN ÄR….som bär ansvaret för otryggheten i vårt samhälle. Ett samhälle kan i grunden inte fungera om det inte finns solidaritet mellan människorna. Vi bär ansvaret för den politik som ska föras! Vi bär ansvaret för vilken människosyn som ska vara dominerande! Vi bär alla ansvaret!

 

När vi tillsammans glömmer kärleken, respekten och solidariteten. Vad finns då kvar?

 

 

Den bruna syrligheten gestaltas i DN gm Lena Andersson kolumn.

Den bruna syrligheten sipprar ner i den nyliberalistiske ensamme starke moraliske väktarens livssyn på fullkomligheten hos individens autonoma kraft i gestalt av Lena Anderssons krönika i DN.

I profeten Muhammeds uppenbarelse finner Andersson enbart en omsorgsfull avsikt till en reglering av kvinnors frihet.

Den religiösa verkligheten av mystik och av existentiell dimension för den troende människan reduceras i Anderssons text till enbart ett system av regler och kontroll av människan. För Andersson är Islams uttolkare stränga medvetna iaktagare av människans sociala liv där syftet då ses som att kunna tygla den samhälleliga omgivningen som kallas kaos. Motvikten är den individuella friheten som därmed anses vara tillräckligt kraftfull för att kunna hantera det normala kaoset som omger var människa. Den individuelle är ensam, stark, tillräcklig. Den som som söker och finner gemenskap är kontrollerad och tyglad.

Den nyliberala synen på människans egna fullkomlighet och kraft ställs mot ett avkapande av Islams religiösa innehåll och reduceras ner till att enbart behandlas så som en heltäckande ideologi vars syfte är att vara kontrollorgan över människan. Andersson,s Islamska syn jämförs här med det socialdemokratiska folkhemmet vars syfte därmed enbart var till för att kunna kontrollera den svenske medborgaren och beskära dennes frihet. En frihet som enbart ses utifrån epitetet att tänka på sig själv först och främst och tänka på andra utifrån samverkan enbart om det gynnar möjlighet för den starke. Den starke är den som på egen hand kan hålla ordning på ångesten, sätta sin egen moral och det enda som möjligtvis kan spegla en syn på den andre människan är om man möjligtvis riskerar att åsamka den andre lidande.

 

Lena Anderssons syn på Islam enbart som ett autonomt idé system som har till uppgift att kontrollera kvinnan står naturligtvis i motsats till den muslimska synen på kvinnan som en jämställd partner i den kontextuella stora familjen som är den Islamska grunden. Andersson gör den klassiska ”von oben” tolkningen av att detta system är högst orättvist och förödande för den kvinna som anammat den muslimska tron:

-Den muslimska tron kan enbart se ut på ett sätt, oavsett vad dess förespråkarna  anser, oavsett var du befinner dig.

-Den klassiska västerländska bedömningen om att den västerländska synen är högstående och överlägsen andra synsätt.

-Den klassiska nyliberala synen på att frihet enbart kan ses utifrån den enskildes egna egocentrum att sätta sig själv i första rum och inte utifrån den enskildes vilja till att anamma andra synsätt, andra ideologier, andra religiösa normer, andra gemenskaper och existensiella normer.

-Den klassiska västerländska synen på att inte förstå den andre och att den andre enbart kan förstås om den andre anpassas till ”mitt” synsätt och moraliska tolknings norm.

 

Andersson anser att kvinnosynen hos Islam inte ska anpassas till ”en svensk kvinnosyn” utan till en ”rimlig, frihetlig och jämlik kvinnosyn”. Dessa metabegrepp, dessa till icke förpliktigande ospecifierade ord förutsätts enbart betyda det av Anderssons patriarkala västerländskt formade nyliberala  tanke. Denna rimliga, frihetliga och jämlika kvinnosyn bär enbart Anderssons glasögon på kvinnan. Att kvinnan som individ har annan syn än den som Andersson möjligtvis har tas naturligtvis inte i beaktande. Kvinnans egna kunnande, egna tankeverksamhet, egna beslut kan enbart godkännas om det står i överensstämmelse med Anderssons nyliberala sinnelag. En kvinna, en människa, med en annan tanke, av en annan kontext, av en annan religion, av en annan ideologi omyndighetsförklaras av Andersson.

I Andersson värld är den Islamtroende människan, den religiösa människan, kontrollerad, auktoritetstroende, kollektivt ordnad, begränsad, regelstyrd, viljelös och inte bärare av egen tankeverksamhet. Enbart underställd en totalitär makt. Enligt Andersson är denna totalitära makt Gud. En totalitär makt som är ett påhitt enbart för att hålla människor i schack. Hålla kvinnor  i schack.

 

Andersson ställer med sin syn på Islam och den muslimska kvinnan som ”icke tänkande” och enbart utsatt för en reglerad makt  till de som ser Islam enbart som en totalitär ideologi. Samma tankegångar kan man finna på sajter som Avpixlat och tidningar som Ingrid Carlqvist ,s Dispatch och hennes hävdande av Islam som enbart en kontrollerande ideologi utan existensiella anspråk.

I en vecka där högerModeraterna går ut med tveksamma sväpande volymuttalanden om invandringen till Sverige, SD går fram i opinionsmätningar, en större del i LO kollektivet vänder sig till SD,s synsätt så är Lena Anderssons syn på Islam, på den muslimska människan, på den muslimska kvinnan, på den religiösa människan och ”den andre” problematisk.

 

Den bruna syrligheten sipprar nedåt i bekynnande kilar i det svenska samhället.

Andra synpunkter på Lena Anderssons artikel:

Uppdaterat den 9 feb 2013

http://no-nemo.blogspot.se/2013/02/finns-det-liberala-muslimer-lena.html

http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2013/02/ideal-praktik-och-religionskritik.html?spref=tw

Uppdaterat den 11 feb 2013

http://blog.lindenfors.se/index.php/2013/02/10/islamkritik-fy-skams/

 

 

De icke beskurnas försök att beskära friheten….

……..utformas på DN debatt den 18 november.

Att man i Sverige får omskära barn tack vare religiösa skäl är en lagstadgad rättighet som förbundet Humanisterna propagerat emot ett antal ggr under det senaste årtiondet. Nu har de ingått en allians (ohelig?) med diverse andra debattörer för att föräldrar inte ska få bestämma över sina barns religösa tillhörighet.

I debatten framför de bland annat att det skulle vara till men för gossebarnet om den omskärs och att det skulle strida mot ”intentionerna” i barnkonventionen.

Flera av debattörerna har under det senaste året i olika dabattartiklar klargjort sin synpunkt MOT religion överhuvudtaget som tex Sturmark eller som i Annika Borgs fall MOT religioner som inte är hennes egen eller såsom hon anser att Kristendomen ska tolkas.

Frågan om att omskära eller inte omskära är en svår fråga och måste behandlas med olika överväganden. I DN debattartikeln anser jag inte att debattörerna tar de olika konsekvenserna på tillräckligt stort allvar.

Grunden i den svenska lagstiftningen ligger dels på den medicinska säkerheten för individen och eftersom det nu handlar om barn så är lagstiftningen utifrån Barnkonventionen dessutom tillämplig.

Det handlar också om de mänskliga rättigheterna till att utöva sin religion.

Grunden för att omskära ett gossebarn är mycket stark i flera religioner. Det är naturligtvis helt fritt att tycka illa om religioner, eller enbart tycka illa om vissa speciella. Om man dock propagerar emot grundläggande saker i olika religioner och även försöka påverka den sekulära staten att stifta lagar som går emot de olika religionernas grunder så försöker man därmed gå emot de fria mänskliga rättigheterna som pratar om varje människas religionsfrihet.

En av grunderna i DN debattörernas hållning är den medicinska dvs att det är farligt att omskära ett barn. Debattörerna tar tom ordet ”stympning” som ledord vilket det naturligtvis inte är fråga om. Den medicinska proffesionen, som jag kan se det, är absolut inte enig ifråga om detta är ett svårt och farligt ingrepp eller inte. Vissa förespråkar omskärning tom utan religiösa förtecken, vilket är mycket vanligt i ex USA och andra påpekar att det tar resurser från den övriga verksamheten ( barnkirurgisk förening 2008) men inte att ingreppet i sig är speciellt svårt eller farligt.

Eftersom grunden är stark för omskärelse i flera religioner så är nog de flesta debattörer ense om att enbart för att det stiftas en lag i ett land så kommer inte omskärelsen att försvinna. Förhållandet man då kommer att hamna i handlar om att man gör medicinska ingrepp på barn under helt okontrollerade former. Man kastar därmed ut barnets väl och ve framför vissa gruppers principer. Om Sturmarks, Borgs ”intentioner” skulle genomföras kommer därmed barnen att utsättas för en mycket stor medicinsk, fysisk och psykisk risk.

Är detta i linje med Sturmarks, Borgs mfl generella synsätt om hur man ska se på andra människo och deras hälsa?

Detta synsätt som därmed Sturmark, Borg med flera framför är enligt min mening att frångå Barnkonventionen. Den konvention som har till syfte att ta tillvara barnets rättighet. 

Är då barnkonventionen helt klar ifråga om att omskära gossebarn. Det svaret torde med eftertryck kunna besvaras med Nej! Detta har också DN debattörerna konstaterat eftersom de använder sig av ordet ”intentionerna” i sitt inlägg. Det vill säga de tar INTE, vilket är brukligt, och hänvisar till konventionens förarbeten när de inte uttryckligen hittar stöd för sina åsikter i Barnkonventionen utan de anser att just deras synsätt är det som barnkonventionen ”egentligen” uttrycker. En anmärkningsvärt subjektiv analogi.

Vad kan man då utläsa ur Barnkonventionen?

Barnkonventionen kan framförallt med hänvisning till Artikel 14 tolkas som att barnet har rätt till ”sin” religion.

Artikel 14
1. Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

2. Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas och i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.

3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.”

Förutom ovanstående artikel så poängteras föräldrarnas enorma betydelse för barnet vilket bla kommer till uttryck i Artikel 18:

Artikel 18
1. Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet.”

I Artikel 24 pkt 1 säkerställs barnets rätt till sjukvård

Artikel 24
1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.”

I Artikel 30 poängteras barnets rätt till sin grupps religion:

Artikel 30
I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller personer som tillhör en urbefolkning skall ett barn som tillhör en sådan minoritet eller urbefolkning inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk”

Svaret utifrån ett barns perspektiv och med hänvisning till ovanstående utdrag ur Barnkonventionen speglar med tydlighet att DN debattörernas hållning definitivt inte kan anses tyda på ett klart ställningstagande för barnens bästa.

Om man är välvillig kan man möjligtvis tyda Barnkonventionen som att den är lite oklar angående omskärning av gossebarn.

Det är därför viktigt att titta på andra lagar och konventioner. Vi kan bla se på Religionsfrihetslagen och EKMR

Eftersom just omskärelse är en grund i flera religioner kan man exempelvis se vad som står i Religionsfrihetslagen (1951:680) Lagen börjar med :

§ 1 ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion….”

I EKMR ( Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna)  står det bla:

Artikel 9

Pkt 1 ”Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offnetligt eller enkskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iaktagande av religiösa sedvänjor”

Pkt 2 ”Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet av allmän ordning, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri och rättigheter.”

Med hänvisning till ovanstående utdrag ur Barnkonventionen och friheterna enligt lag och konventioner torde det stå tämligen klart att DN debattörerna med Sturmark och Borg i spetsen vill inskränka de mänskliga rättigheterna för barn och föräldrar med hänvisning till mycket oklara medicinska förhållanden. Det är anmärkningsvärt att framförallt Sturmark men kanske även prästen Borg så tydligt vill frångå de mänskliga rättigheterna. De rättigheter som de så ofta hänvisar till och framhåller i andra sammanhang.

Det är inte ofta jag håller med de nuvarande folkpartisterna men i den här frågan har Integrationsminister Erik Ullenhag svarat föredömligt på DN debattörernas inlägg.

På domprosten Åke Bonniers blogg går det också att läsa diverse synpunkter.

Kyrkans tidning har också observerat DN debatten här och här

Min åsikt är som oftast att man måste vara oerhört försiktig när man uttalar sig om andra religioner än sin egen. Det är mycket lätt hänt att man enbart ser sin egen kontext och glömmer att andra kontexter har helt andra synsätt. Att som DN debattörerna belysa en fråga utifrån ett mycket snävt och dessutom inte tillräckligt enhetligt medicinskt perspektiv tyder på rent av dåligt omdöme.  

Att omskära sitt gossebarn är för så oerhört många människor och för så många utövare av flera religioner  en grundpelare och därmed mycket känsligt. Att ifrågasätta dessas rätt till sin religionsutövning är att gå in i det innersta hos dessa människor. Framför allt är det mycket olyckligt att inte prästen Annika Borg har mer förståelse för det djupa inre hos den religiösa människan.