Jag är utsatt! Du också?

Av jordens hela befolkning erkänner sig ungefär ca 80 – 90 % till en religion.
De största religionerna är Kristendom med ca två och en halv miljarder efterföljare,  följt av Islam, Hinduism, Buddhism.

Enligt beräkningar är ca 10 – 15 % av jordens befolkning ateister inklusive agnosticism.

 

I västvärlden är antalet ateister en aning större men framförallt kan agnosticismen antagas vara mer utbredd. Definitionen är: ju mer sekulariserat ett land är desto större ateism/ agnotisism. Till detta ska även de områden som har stark socialistisk – kommunistisk syn på religion även inräknas.

 

Sverige sägs ofta vara ett av de länder i världen som är mest sekulariserat och där invånarna är mest ateistiskt/ agnostiskt orienterade. Detta fastän ca 80 % av Sveriges innevånare de facto är med i en religiös organisation.

Det här är mycket generaliserade uppgifter. Man kan naturligtvis diskutera vad ateism eller religiositet innebär och hur man ska definiera vart på skalan enskilda människor befinner sig.

Jag startade för ett tag sedan upp en facebook grupp som heter ”Religiösa mot Nazism, Fascism, Rasism och främmandefientlighet”! Efter det har olika händelser gjort att funderingarna återigen uppkommit hur människor i Sverige egentligen ser på de som är religiösa.
Alla som är religiösa och går ut med detta påverkar människor och deras agerande mot de religiösa. Jag tror inte någon religiös människa, oavsett religion eller konfession, inte har hört kommentarer om deras religion och om hur ”dumma” de egentligen är. Ofta kombinerat med att ”du som är religiös kan inte tro på vetenskap, kunskap, en sekulerad stat etc”.
Det vill säga, fördomarna är enorma angående den som ”kommer ut” som religiös. Framförallt vill jag påstå att detta gäller i högre grad i Sverige än i något annat land.
Det är naturligtvis en märklig situation enär ca 80 % av svenskarna är med i ett religiöst samfund. Det innebär rimligtvis att många som kommenterar den religiösa människan de facto inte funderar på sin egen situation. Ej heller finner det angeläget att sätta sig in i vad det är att vara religiös och troende. Gamla åsikter om religiösa människor, hur de är och hur deras religion ”egentligen är” ses helt okey att sprida. Både i media liksom bland vänner och bekanta.

Även fast det mesta är rena fantasier så ska det ses som sanningar bland ”svenssons”. Protesterar du, med vetenskapliga och kunskapsargument  är du inte trovärdig enär just Du är religiös och måste ju säga så. Dina argument, hur välunderbyggda de än är, kan bortses från av alla, oavsett hur lite utbildning eller kunskap den protesterande människan än har.
Man kan säga att den ateistiska/ agnostiska synen är dominerande. Även bland de som de facto är troende och även bland de som ändock hör till ett religiöst samfund.
Den religiöse vetenskaps kvinnan/mannen vågar inte komma ut med att denne är religiös för det kan stå denne i fatet längre fram. Även fast det finns massor av människor inom alla de vetenskapliga disciplinerna som är religiösa.
Den religiösa människan ÄR demoniserad och satt på undantag. Oavsett religion.

Det här gäller även den som är med i Svenska kyrkan men råkar säga att den de facto har en tro.

Många vågar därmed inte säga att de är troende utan brukar dra till med när det handlar om religion att ” ja jag är med i Svenska kyrkan…ja du vet” med en menande huvudvridning som att ”ja inom Svenska kyrkan är man ju inte (riktigt) troende.” Fastän man inom sig faktiskt anser sig vara troende. Man påläggs ett åsiktstak som man själv måste förhålla sig till. Man håller hellre ”käften” än att ännu en gång behöva diskutera hur de religiösa ”egentligen är” och vad de ”egentligen” gör, vad de ”egentligen” tycker och vad de ”egentligen”har gjort genom alla århundranden. Den religiösa människan är inte längre en människa med egen tankeförmåga, kunskaper, erfarenheter mm. Den religiösa människan reduceras till sin religion. Så som den gestaltas i alla olika skepnader. Det vill säga så som den ateistiska/agnostiska sekulariserade synen är på denne religion. Vilket ofta naturligtvis är en förvanskad bild och absolut inte känns igen av den religiöse. Detta är dock oväsentligt. För ”alla” vet ju hur det ”egentligen” är.

Nu kanske någon invänder att det här framförallt gäller den som har en ”ny” religion i Sverige. Det är dock inte fallet. Många människor säger saker om den religiöse människan, den kristne människan som de aldrig skulle våga säga om en människa med en annan religion för DÅ förstår de att de de facto agerar utifrån fördomar och ”rasistiska” tendenser. Men de ser inte detta när det gäller den ”inhemska religionen” , den kristna religionen, den religion som är (borde vara?) Svenska kyrkans lära.

Det märkliga inträffar alltså att den kristne, den troende tillhörig Svenska kyrkan blir utsatt för en slags kulturell/ religiös rasism. Inte i första hand utav de med annan religiös bakgrund utan av de som befinner sig i ett vacuum av religiositet, av de som kallar sig ateister/agnostiker. Det än märkligare inträffar också att även de som är med i Svenska kyrkan och kallar sig troende (åtminstone när de är själva) ser på den kristne, den religiöse med kulturellt/religiöst rasistiska ögon. Det människor säger och gör mot den som har den kristna tron anses inte vara ”så farligt” för de är ju i en majoritets situation i samhället för de är oftast vita och uppfödda i Sverige med ”svenska värderingar” och därför bör de tåla det som påstås om dem. Det här gäller i den mån någon överhuvudtaget reflekterar över vad som sägs. Det är en självklarhet att man får kalla religiösa människor, kristna människor, både det ena och det andra. Att pådyvla dem egenskaper som inte är sanna. Att påstå att just deras egen syn på deras egen religiösa inställning är fel. Att de, just för att de är troende, är mindre vetande. Att de inte är eller kan vara som vilken människa som helst. Det vill säga att alla andra människor är ju på ett visst sätt men den religiöse särskiljer sig från dessa. Även fast just ”dessa” märkligt nog är i stor majoritet i Sverige såsom tillhörig ett religiöst samfund.

Jag vill påstå att det här är en totalt utbredd uppfattning i Sverige. Dock reagerar få.

Man kan se att människor som ställer upp på att protestera mot vissa ideologiska/ kulturella/ religiösa påståenden om människor som kommer hit till Sverige, (eller redan finns här med en främmande kulturell bakgrund, som kanske har en annan religion än majoriteten mm)  inte finner det konstigt att säga saker om den religiöst kristne vanlige ”medelsvensson” som de aldrig skulle säga om en människa från andra kulturer.

Här sammanfaller den ”kristne medelsvenssons” kamp med den människa som har en annan kulturell/ religiös bakgrund. Oavsett religion har vi tillsammans att stå upp för en kamp för den religiösa människan. Den religiösa människans möjlighet att verka i och för ett sekulariserat Sverige. Den religiösa människans rätt att inte bli trakasserad, inte idiotförklarad, inte bortvald, inte hotad, inte slagen och inte förlöjligad enbart på grund av den religiösa människans, oavsett religion, val av att vilja ha rätt till utövande av sin tro i ett sekulariserat Sverige.

Den religiöse människan, oavsett religion, är lika mycket värd som alla andra, för ”alla andra” är i de flesta fall den religiöse människan.

Se människan! Bortanför fördomarna!

 

 

Vill passa på och puffa för en Facebook grupp…..

 

Det här är en öppen grupp:

”En grupp för Dig som är religiös eller förstår den religiösa människans stora risk för förföljelse och åtgärder från totalitära ideologier.
Gruppens medlemmar bör inte förespråka våld som metod.

Här är alla religiösa inriktningar välkomna om de bara ställer upp på människans lika värde och är emot Nazism, Fascism, Rasism och Främmande fientlighet.”

 

 

 

 

 

Vad kommer vi egentligen att heta i framtiden?

 

Råkade se på statistiken över de vanligaste namnen i Sverige.

Anna och Lars är som vanligt de vanligaste förnamnen  med Andersson som det vanligaste efternamnet följt av Johansson.

Det efternamn som vi oftast använder om oss svenskar verkar därmed vara distanserad. Svensson kommer lite längre ner.

Vem vet, ”vi” Svenssons kanske inte är så mycket Svenssons eller ens ”svennar” som vi kanske tror?

Nya på listan av efternamn är också Ali respektive Mohamed på platser runt 80.

 

Funderar därmed också på när vi i Sverige kommer att ha andra vanliga namn kombinationer.

Typ Anna Mohamed eller Lars Ali ?

Eller varför inte Ali Johansson eller Mohamed Andersson? För efter vad jag förstår så är både Ali och Mohamed även vanliga förnamn.

 

Men det är intressant och tänka oss alla dessa kombinationer.

Och tänk när vi inte ens behöver fundera på om detta är vanligt eller ovanligt. Ungefär tvärtom vad jag gör just nu.

Har vi då kommit lite längre?
För speglar inte också våra namn hur vi ser på varandra? Åtminstone oavsiktligt?

Fast hos en del tyvärr avsiktligt!

 

I frid över oss alla. Vad vi än heter!

 

 

Nya krafter!

 

Nu har Ärkebiskops  valet dragit igång och jag har idag fått papper från Stockholms stift på att jag är invald i Sundbybergs kyrkofullmäktige.
Båda sakerna har väl ungefär lika stor betydelse för kyrkans utveckling!  ;)   lol

Enligt Helle Klein i P1 morgon så hör jag tydligen till gruppen ”konservativa” och jämförs därvidlag också med hemska åsikter!?

 

Enligt Helle Klein i P1 morgon så hör jag tydligen till gruppen ”konservativa”. (tydligen så är det oftast De som driver frågan Parti Opolitisk, enligt Helle.) Helle,s uttalande måste tolkas så. Detta  enbart för att jag vill ha en Parti Opolitisk inblandning i Svenska kyrkan. Dessutom jmf hon mig och alla andra som vill ha en PARTI OPOLITISK inblandning med den lilla gruppen frimodig kyrka (5% av kyrkomötet) som har FÖRSKRÄCKLIGA åsikter om bla kvinnor och homosexuella.

Vad inte Helle tycks förstå är att det just är begreppet PARTI Opolitiskt som säger vad det hela handlar om. Ingen politisk statsideologi ska bestämma över en fristående organisation. Det leder i så fall till en statskyrka eller än värre, synen kanske är inställd på en teokrati?
Helle och andra (s) representanter försöker hela tiden få det till att det inte går att vara opolitisk och därför ska det självklart gå att vara socialdemokrat och kyrkopolitisk aktiv. När det påpekas PARTI Opolitisk blir det då i (s) debattörers namn ”opolitisk”. Det är en stor skillnad mellan opolitisk och PARTI Opolitisk i en inomkyrklig organisations verksamhet.
Det går inte att säga att man engagerar sig som socialdemokrat i Partiet socialdemokraterna för att man personligen såsom kristen OCH socialdemokrat vill driva frågor. Det är PARTIET som driver frågorna. Det är PARTIET som bestämmer riktningen. I PARTIET sitter människor med ateistiska (icke religiösa) åsikter, människor med annan religion än den kristna, människor som ibland också är fientliga mot religion och alla dessa medverkar till beslutsfattande som PARTIET sedan ska driva i en KRISTEN organisation, nämligen Svenska kyrkan.
Observera att Vi INTE har personval i Svenska kyrkan!

Helle säger att inte Svenska kyrkan är en fotbollsklubb utan en demokratisk folkkyrka. Men låt då för Guds skull Kyrkan vara KYRKA! Låt Kyrkan föra fram det budskap den är till för. Budskapet som de facto utgår från Gud. Kyrkan ska inte vara lekplats för makthungriga politiska ideologi representanter.
Det handlar i grunden om för den reellt kristne om man ska ta socialismen (eller andra -ismer) in och förändra Guds hus och folk eller låta den ideologi som Gud och Kristus har gett oss vara verksam i Kyrkan.
Min inställning är att Guds ideologi ska få vara den ideologi som ska vara måttstocken i Guds eget hus!

 Det handlar dessutom (förhoppningsvis) om för den kristne människan  att ta sin tro och sin ideologi och föra ut Guds ord i världen och i världen kan detta gärna ta sig uttryck i en politisk ideologi som man vill ska förändra staten i den riktning som man själv såsom kristen tyder Guds ord.
Det borde inte för den reellt kristne vara att först ta en politisk ideologi och sedan försöka förändra Guds hus i enlighet med denna.
I Guds hus, kyrkan, måste Guds ideologi vara det verksamma verktyget.
Vi såsom människor är de lemmar som gör Guds vilja. Det är inte partier som är Guds lemmar.

 

Jag har stridit för jämställdhet, mot orättvisor, mot fattigdom, mot kapitalet i över 40 år.

Jag har varit engagerad i arbetarrörelsen i 30 år.

Jag har varit trogen den demokratiska socialismen i 35 år i val efter val.

 

NU är Jag tydligen ”konservativ”!

Detta för att JAG nu önskar ha en kyrka, en fristående organisation, FRI från Partiers olika statsbärande ideologiska inblandning i inomkyrkliga angelägenheter. Nu kallas Jag  ”Konservativ” och jämförs med små extrema grupper vars åsikter jag kämpat emot i hela mitt liv.

 

Nä du Helle. Botten napp! Skärpning!
Blir riktigt besviken på Dig när du för sådana svepande osympatiska omdömen om människor och  sådan ”fear” argumentation utan grund. Du kan betydligt bättre och rakare.

 

 

Vargen kommer, vargen kommer………………..?

 

Blir mycket fundersam över hur verkligheten de facto ser ut i Sverige och Svenska kyrkan och hur denna speglas hos en del skribenter och vissa partier.
Att mota främmandefientligheten i samhället liksom i kyrkan borde vara en självklarhet.
SD,s beskrivning av kyrkan och kristen tro är oerhört verklighetsfrämmande och har, enligt mig, ingen förankring varken i teologi eller historia. Deras människosyn är förkastlig och måste hållas borta från kyrkan!
Att däremot påstå att de är stora och starka inom kyrkan och på detta sätt försöka få människor som är som jag, dvs starka motståndare mot alla fascistiska tendenser, att gå ur soffan och rösta på ett parti (s) som även råkar vara mitt parti men som historiskt sett varit mycket starkt emot kyrkan är inte hederligt.
SD är inte stora och starka inom kyrkan. Lokalt har de ibland mandat och försöker göra sin röst hörd men i kyrkomötet har de endast 2 % av mandaten och möter ett kompakt motstånd.
Att som socialdemokraterna gör i den här kyrkovalsrörelsen är inte bara att göra en ohederlig beskrivning av verkligheten för de som hellre litar på ”sitt” parti än att se hur det ser ut i verkligheten.
Tyvärr gör också socialdemokraternas valverksamhet och ateistiska engagemang i kyrkan att det fascistiska partiet Sverigedemokraterna legitimeras som parti att också kunna organisera sig och föra fram sina, för kyrkans människor, mycket förkastliga syn.
Socialdemokraternas starka ateistiska engagemang i kyrkan såsom tummelplats och språngbräda för ett (förhoppningsvis) regeringsövertagande gör att Sverigedemokraternas åsikter som total motpol mot (s) att de faktisk får ett utrymme som de annars aldrig skulle få i en kyrka som försöker leva efter dess grundidé utifrån Gud, Kristus och DHA.
Aversionen mot (s) hos många människor gör att dessa istället för att Ej engagera sig i kyrkliga frågor eller engagera sig i kyrkliga nomineringsgrupper istället väljer att ta parti för SD för att motverka socialdemokraterna.
Vi kan inte fortsätta ha denna sekulariserade (ateistiska?) politiska ideologiska kämpande mellan statsideologier inom kyrkans hägn. Det här leder till total splittring och ett glömmande av vad kyrkans verksamhet de facto borde vara. Att föra ut Guds ord. Att försöka göra människor till lärjungar. Att visa på kärlekens väg gentemot den hårda kapitalistiska samhällsiden som slår ut människor. Att vårda vår jord. Att se att det faktiskt finns något större än oss alla! Något som omfamnar oss.

Vart finns din kärlek? På jordiska ägodelar?…eller………