Domkapitel, Klein, Sturmark, Seglora Smedja, ”humanister”, Göran Rosenberg och diverse…………………

Den 7 mars satt gruppen/förbundet ”humanisterna” på sin hemsida ut att De anmälde prästen Helle Klein till Domkapitlet för att De ansåg att  ”hon publicerar miss­kredi­terande texter om människor som har en annan livsåskådning än den smedjan representerar”.

Den här anmälan tog jag upp här på bloggen den 8 mars.

Nu har också journalisten/författaren/TVreportern Göran Rosenberg uppmärksammat frågan i en intressant debattartikel i SvD.

Eftersom Domkapitlet inkrävt svar från Helle Klein angående anmälan måste det, enligt mig, vara en fråga av största vikt. För en präst är en anmälan till Domkapitlet en mycket allvarlig situation. En anmälan kan leda till erinran och i värsta fall ett borttagande av ämbetet för personen.

 

Enligt Helle Klein och Seglora Smedja har ”förbundet humanisterna” redan fått ut en svarsskrivelse från Helle Klein ställd till Domkapitlet.

Detta föranleder Helle Klein att redan nu gå ut offentligt med sin svarsskrivelse fastän hon enligt egen utsago egentligen inte ville publicera det så tidigt, dvs innan Domkapitlets ledamöter fått ta del av och läsa skrivelsen. Det är en helt förståelig ståndpunkt från Kleins sida. Det optimala är att man väntar med offentliggöranden innan man är säker på att de som ska avgöra frågorna har fått ta del av alla viktiga uppgifter. Har dock skrivelserna redan lämnats ut så är de i praktiken redan officiella.

Helle Kleins svar till Domkapitlet kan läsas på Seglora Smedjas hemsida här.

 

Jag har påpekat ett flertal ggr att diskussionsklimatet bland olika debatter angående religionsfrågor ibland inte är optimalt utan, framförallt från en kristen synvinkel, lite väl mycket pajkastning och hårda ord. Jag har dock full förståelse för att man i hastigheten drivs med av ett debattklimat som är hårt och skoningslöst.

 Debatterna tar ofta utgångspunkt från de ickereligiösa med syfte på att de ickereligiösa har ett slags tolkningsföreträde gentemot de som har en religiös tro.Det tas också ofta upp frågor utifrån små religiösa fundamentalistiska synvinklar och sedan ska dessa stå som symbol för hela den religiösa människan och dess många olika rörelser. Här har också Christer Sturmark i den lilla fundamentalistiskt Ateistiska organisationen ”humanisterna” agerat såsom att just Hans oerhört snäva vinklade tolkning av olika religiösa urkunder och tydning av dessa ska vara det som ska vara den giltiga tolkningen i vårt samhälle. Hans tolkning av exempelvis Bibeln och dess berättelser har samma slags läsning som många små så kallade ”bibeltrogna” och fundamentalistiska grupper brukar använda sig av och är på intet sätt något som den stora massan av kristna företrädare ställer upp på.

Sturmarks vidare ståndpunkt är att det ska vara ett sekulärt samhälle. Dvs det handlar inte om det som vi demokrater oftast vill framhålla, att det ska vara en sekulär stat men där religioner liksom andra existensiella grupperingar naturligtvis ska få finnas i samhället och att vi tillsammans ska bygga vårt gemensamma samhälle. 

Helle Kleins skrivelse tar också upp det som jag beskriver som ett obehagligt debattklimat. Utan att överhuvudtaget kontrollera det som Helle anför (jag har också varit betänksam mot Seglorans uttryck ibland)  måste jag dock tillstå att jag, liksom många kristna som jag pratar med, tycker att just Sturmark mfl för en mycket obehaglig debatteknik med fruktansvärda generaliseringar och personliga påhopp. Det är ett mycket hårt synsätt där vi som har en religiös medvetenhet inte är mycket värda i Sturmarks och ”humanisternas” syn. De för en kampanj mot religösa människor och religösa uttryck. Deras kampanjer kan inte tolkas som något annat än att vi, religiösa, inte ska ha någon framtid i det fundamentalistiska ateistiska samhälle som Sturmark mfl vill se. Sturmark mfl har inte en förmåga att se att andra människor har andra utgångspunkter, härstammar från och finns i andra kontexter/kulturer än de själva. De uppvisar en total religiös omusikalitet.  Vi som är religiösa, oberoende av religion, har all anledning till stark oro över den utveckling som sker nu i vårt svenska samhälle. De mänskliga rättigheterna och Religionsfriheten är under stark press.

Återigen måste jag påminna om att det lilla förbundet ”humanisterna” inte överhuvudtaget kan anses vara representativa för gruppen Humanister vilka jag själv anser mig vara en del av. De är snarare att betrakta som en ateistisk fundamentalistiskt vetenskapstroende gruppering som motsätter sig andra livsåskådningar än sin egen.

Observera att vara Humanist är INTE detsamma som att vara ateist!

I min värld får många olika religiösa och existensiella uttryck plats i vårt gemensamma samhälle. Alla människor oberoende av ursprung eller religiös/existensiell tillhörighet har ett lika stort värde. Ett samhälle ska dock  ”styras” av en sekulär stat.

Det ska nu bli intressant att se Domkapitlets utsaga i början av Maj. Är det rimligt att en ateistisk fundamentalistisk organisation som Sturmarks ”humanister” ska kunna anmäla enskilda präster till prästernas egen kristna organisation? Det är en fråga som de flesta inom Svenska Kyrkan bör fundera över. Vilka följdverkningar kan det då få i förlängningen? Vågar en präst överhuvudtaget säga sin mening ifråga om sakernas tillstånd i samhället? Vågar en präst överhuvudtaget predika i framtiden om det är som så att prästen kan riskera att bli anmäld av ateistiska organisationer som inte har förmågan att se vad religion är?

Återigen vill jag påstå att det är viktigt att ALLA inom SvK faktiskt funderar över sin kristna identitet och om den har mer gemensamt med andra kristna riktningar, än om den kristna identiteten har mer gemensamt med den ateistiska organisationen ”humanisterna” synsätt som vill förminska religionsfriheten?

Jag vill även påstå att det är viktigt att ALLA, oberoende av religiöst synsätt, faktiskt funderar över vilket som är det viktiga i ett längre samhälleligt perspektiv. Är religionsfriheten viktig för Dig? Eller är de ateistiska synsätten som vill begränsa Din religionsfrihet det viktiga just för DIG?

Jag menar att oberoende av religion så finns det en attack mot alla religioner från olika personer och olika grupperingar. Här finns en gemensam beröringspunkt mellan alla religioner. Det finns gemensamma orosmoln på vår himmel som måste bekämpas. Det kan vi, oberoende av religion, göra tillsammans!

Religionsfriheten och de mänskliga rättigheterna måste försvaras!

 

 

De ”ickebeskurna” ropar återigen på att beskära religionsfriheten!

I dagens SvD går återigen Förbundet Humanisternas ordförande Christer Sturmark, Prästen Annika Borg och f.d socialministern Bengt Westerberg i replik mot Journalisten mm Göran Rosenberg,s inlägg den 20 dec 2011.

Tyvärr fortsätter Christer Sturmark med ett språk som tyder på att det enbart är Han som kan ha rätt och att alla andra missförstår allt som han säger. Det är synd att Christer fortsätter på en konfrontationslinje med alla som har divergerande åsikter än han själv. Ett lugnt replikerande utan hånfullhet borde göra hans åsikter mer läsvärda.

Den här debatten har varit på tapeten ett tag nu under senhösten/vintern och förbundet Humanisterna har även för flera år sedan drivit liknande kampanjer. Den grundläggande hållningen ifrån Sturmark mfl är varken en hållning som bygger på enhetlig medicinsk evidens eller har ett stöd i Barnkonventionen.

Jag har behandlat hela frågan i ett långt blogginlägg den 24 november med hänvisning till bla Barnkonventionen och religionsfriheten.

Lektorn i Etik och MR, Susanne Yngvesson har också kommenterat omskärelsedebatten i SvD den 2 jan 2012 

Professorn och prästen Anders Runesson tar också upp debatten i Kyrkans Tidning.

 

Bloggaren Emmausvandrarna tar även upp frågan.

Vi bör i debatten även komma ihåg att många människor låter omskära sina pojkar även fast de inte har en religiös grund. I USA exempelvis är det mycket vanligt bland icke religiösa och Kristna att omskära sina pojkar. Det handlar INTE, som debattörerna Sturmark mfl gör gällande, att det skulle handla om stympning och ett mycket allvarligt ingrepp. Under sakkunnig medicinsk ledning är det ett relativt lindrigt ingrepp. Frågan om vad som de facto händer om staten skulle förbjuda omskärelse borde analyseras bättre. Tror någon på fullaste allvar att omskärelsen skulle försvinna? Nej, självklart inte, utan den skulle hänvisas till icke medicinskt kunniga människor med Mycket stora och allvarliga risker för barnen som följd.

Att ropa på förbud är att säga att ” vi vill att barnen som ska omskäras ska utsättas för allvarlig fara till sitt liv”.

Det handlar definitivt inte om att ”sätta barnet i centrum” som Sturmark uttrycker det. Tvärtom!

Och kanske vi här börjar närma oss pudelns kärna. Både Sturmark och Borg har det senaste året gjort sig kända för att i olika sammanhang uttrycka sig nedlåtande om religiositet och andra religioner i synnerhet, speciellt Islam har fått stå i skottgluggen. (även fast debattörerna försöker släta över sin syn på Islam genom att kalla det som att det handlar om en ”Identitetsdiskussion” inom Svenska Kyrkan, såsom Borg har uttryckt det)

Det finns dock ett allvarligare problem än frågan om omskärelse av pojkar under medicinskt kontrollerade former.

Detta är frågan hur ett fåtal medieglada ”intellektuella” debattörer kan få utrymme att skapa opinion i en fråga som är mycket sammansatt med mycket divergerande medicinska utlåtanden från olika experter och där debattörerna kan få utrymme att omtolka Barnkonventionen utifrån ickejuridiska principer. ( eftersom deras hänvisning till nämnda konvention uttrycks i ord som att ”intentionen” torde vara att förbjuda omskärelse, vilket inte står att finna i förarbetena). Detta ställs då emot alla de människor som ifrån sitt djupaste inre känner att detta är en mycket viktig fråga för deras religionsutövning och mänskliga identitet. Alla de människor som förutan sin omskärelse inte skulle känna sig delaktig i sin religionsutövning och därmed för dem inte vara delaktiga i det mänskliga livet. Alla de människor kämpar mot många orättvisor i vårt land ska nu även få se sin grundlägga mänskliga religionsidentitet få stå i skottgluggen från diverse välbeställda ”svenska” debattörer.

En annan fråga som sopas under mattan är den faktiska frågan vad föräldrarna har för ansvar och om inte deras omdöme ska få gälla över deras egna barn? Varför ska helt plötsligt inte föräldrarnas rätt över sina barn, vilket också finns stadgat i Barnkonventionen, få gälla?

De icke beskurnas försök att beskära friheten….

……..utformas på DN debatt den 18 november.

Att man i Sverige får omskära barn tack vare religiösa skäl är en lagstadgad rättighet som förbundet Humanisterna propagerat emot ett antal ggr under det senaste årtiondet. Nu har de ingått en allians (ohelig?) med diverse andra debattörer för att föräldrar inte ska få bestämma över sina barns religösa tillhörighet.

I debatten framför de bland annat att det skulle vara till men för gossebarnet om den omskärs och att det skulle strida mot ”intentionerna” i barnkonventionen.

Flera av debattörerna har under det senaste året i olika dabattartiklar klargjort sin synpunkt MOT religion överhuvudtaget som tex Sturmark eller som i Annika Borgs fall MOT religioner som inte är hennes egen eller såsom hon anser att Kristendomen ska tolkas.

Frågan om att omskära eller inte omskära är en svår fråga och måste behandlas med olika överväganden. I DN debattartikeln anser jag inte att debattörerna tar de olika konsekvenserna på tillräckligt stort allvar.

Grunden i den svenska lagstiftningen ligger dels på den medicinska säkerheten för individen och eftersom det nu handlar om barn så är lagstiftningen utifrån Barnkonventionen dessutom tillämplig.

Det handlar också om de mänskliga rättigheterna till att utöva sin religion.

Grunden för att omskära ett gossebarn är mycket stark i flera religioner. Det är naturligtvis helt fritt att tycka illa om religioner, eller enbart tycka illa om vissa speciella. Om man dock propagerar emot grundläggande saker i olika religioner och även försöka påverka den sekulära staten att stifta lagar som går emot de olika religionernas grunder så försöker man därmed gå emot de fria mänskliga rättigheterna som pratar om varje människas religionsfrihet.

En av grunderna i DN debattörernas hållning är den medicinska dvs att det är farligt att omskära ett barn. Debattörerna tar tom ordet ”stympning” som ledord vilket det naturligtvis inte är fråga om. Den medicinska proffesionen, som jag kan se det, är absolut inte enig ifråga om detta är ett svårt och farligt ingrepp eller inte. Vissa förespråkar omskärning tom utan religiösa förtecken, vilket är mycket vanligt i ex USA och andra påpekar att det tar resurser från den övriga verksamheten ( barnkirurgisk förening 2008) men inte att ingreppet i sig är speciellt svårt eller farligt.

Eftersom grunden är stark för omskärelse i flera religioner så är nog de flesta debattörer ense om att enbart för att det stiftas en lag i ett land så kommer inte omskärelsen att försvinna. Förhållandet man då kommer att hamna i handlar om att man gör medicinska ingrepp på barn under helt okontrollerade former. Man kastar därmed ut barnets väl och ve framför vissa gruppers principer. Om Sturmarks, Borgs ”intentioner” skulle genomföras kommer därmed barnen att utsättas för en mycket stor medicinsk, fysisk och psykisk risk.

Är detta i linje med Sturmarks, Borgs mfl generella synsätt om hur man ska se på andra människo och deras hälsa?

Detta synsätt som därmed Sturmark, Borg med flera framför är enligt min mening att frångå Barnkonventionen. Den konvention som har till syfte att ta tillvara barnets rättighet. 

Är då barnkonventionen helt klar ifråga om att omskära gossebarn. Det svaret torde med eftertryck kunna besvaras med Nej! Detta har också DN debattörerna konstaterat eftersom de använder sig av ordet ”intentionerna” i sitt inlägg. Det vill säga de tar INTE, vilket är brukligt, och hänvisar till konventionens förarbeten när de inte uttryckligen hittar stöd för sina åsikter i Barnkonventionen utan de anser att just deras synsätt är det som barnkonventionen ”egentligen” uttrycker. En anmärkningsvärt subjektiv analogi.

Vad kan man då utläsa ur Barnkonventionen?

Barnkonventionen kan framförallt med hänvisning till Artikel 14 tolkas som att barnet har rätt till ”sin” religion.

Artikel 14
1. Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

2. Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas och i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.

3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.”

Förutom ovanstående artikel så poängteras föräldrarnas enorma betydelse för barnet vilket bla kommer till uttryck i Artikel 18:

Artikel 18
1. Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet.”

I Artikel 24 pkt 1 säkerställs barnets rätt till sjukvård

Artikel 24
1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.”

I Artikel 30 poängteras barnets rätt till sin grupps religion:

Artikel 30
I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller personer som tillhör en urbefolkning skall ett barn som tillhör en sådan minoritet eller urbefolkning inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk”

Svaret utifrån ett barns perspektiv och med hänvisning till ovanstående utdrag ur Barnkonventionen speglar med tydlighet att DN debattörernas hållning definitivt inte kan anses tyda på ett klart ställningstagande för barnens bästa.

Om man är välvillig kan man möjligtvis tyda Barnkonventionen som att den är lite oklar angående omskärning av gossebarn.

Det är därför viktigt att titta på andra lagar och konventioner. Vi kan bla se på Religionsfrihetslagen och EKMR

Eftersom just omskärelse är en grund i flera religioner kan man exempelvis se vad som står i Religionsfrihetslagen (1951:680) Lagen börjar med :

§ 1 ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion….”

I EKMR ( Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna)  står det bla:

Artikel 9

Pkt 1 ”Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offnetligt eller enkskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iaktagande av religiösa sedvänjor”

Pkt 2 ”Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet av allmän ordning, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri och rättigheter.”

Med hänvisning till ovanstående utdrag ur Barnkonventionen och friheterna enligt lag och konventioner torde det stå tämligen klart att DN debattörerna med Sturmark och Borg i spetsen vill inskränka de mänskliga rättigheterna för barn och föräldrar med hänvisning till mycket oklara medicinska förhållanden. Det är anmärkningsvärt att framförallt Sturmark men kanske även prästen Borg så tydligt vill frångå de mänskliga rättigheterna. De rättigheter som de så ofta hänvisar till och framhåller i andra sammanhang.

Det är inte ofta jag håller med de nuvarande folkpartisterna men i den här frågan har Integrationsminister Erik Ullenhag svarat föredömligt på DN debattörernas inlägg.

På domprosten Åke Bonniers blogg går det också att läsa diverse synpunkter.

Kyrkans tidning har också observerat DN debatten här och här

Min åsikt är som oftast att man måste vara oerhört försiktig när man uttalar sig om andra religioner än sin egen. Det är mycket lätt hänt att man enbart ser sin egen kontext och glömmer att andra kontexter har helt andra synsätt. Att som DN debattörerna belysa en fråga utifrån ett mycket snävt och dessutom inte tillräckligt enhetligt medicinskt perspektiv tyder på rent av dåligt omdöme.  

Att omskära sitt gossebarn är för så oerhört många människor och för så många utövare av flera religioner  en grundpelare och därmed mycket känsligt. Att ifrågasätta dessas rätt till sin religionsutövning är att gå in i det innersta hos dessa människor. Framför allt är det mycket olyckligt att inte prästen Annika Borg har mer förståelse för det djupa inre hos den religiösa människan.