Kan man fortfarande ”komma ut”?…ser att Kajsa

Bergquist ”kommer ut” i nästkommande nummer av QX skriver Aftonbladet.

Och?

Och, säger jag än en gång. Vad är det med det då?

Är det något speciellt med Kajsa? Självklart är det det med tanke på hennes otroliga gamla idrottmeriter, Ja hon verkar sympatisk och trevlig och Ja hon är självklart speciell som människa. Så är även DU och JAG!

Men är hon så speciell så att det ska behövas att Hon ska behöva ”komma ut” med vem hon är kär i och har ett förhållande med!? Är det egentligen inte enbart hennes och hennes flickväns grej?

Hur kan det fortfarande i Sverige på 2000 talet komma sig att en person (känd?) ofta känner sig tvingad att ”komma ut” officiellt  med ett erkännande att den finner den helt naturliga kärleken mellan två människor av samma kön av sådan dignitet att det måste i princip ropas ut som ett ”erkännande”? Dvs ett utropande av att : Ja ja ja..jag är kär i en person av samma kön. Ett implicit utropande att jämställas med att personen skulle ha gjort något fel? Något brottsligt? Något omoraliskt? Något slags övertramp av något slag.

Absurt ❗

Kajsa (och många andra) känner av att det tisslas och tasslas och spekuleras just pga av de är kära i en person av samma kön. Därför väljer Kajsa att ”komma ut”.

Absurt  ❗

Tydligen är jag fortfarande vid min ålder så naiv att jag trodde att vi i Sverige hade susat iväg från gamla åsikter att det skulle vara något konstigt, något fel, något ickenaturligt att vara kär i en människa av samma kön.

Trodde att vi hade kommit dithän att vi allihopa ska glädjas över att en människa hittar en annan människa att bli kär i. Kärleken är svår men livsnödvändig men finns tyvärr inte för alla och därför borde vi väl alla bli glada när någon finner den oberoende av vad personen som är föremålet för kärleken har för kön?!

Nä! Det ska inte behövas i ett civiliserat samhälle att någon ska behöva ”komma ut” eller på annat sät känna sig tvingad att basunera ut sin kärlek. Om någon dock är sååå kär så den bara vill skrika ut sin glädje över kärleken så är det självklart något högst positivt. 🙂 Men detta ska väl ändå kunna göras totalt oberoende över vem man är kär i eller vad denne person råkar ha för kön!

Fram för kärleken! Fram för det synsätt att det inte är någon skillnad på vilken kärlek man kan ropa ut! Kärleken är mellan människa och människa!

Kärleken borde även vara mellan dig och mig och alla andra. Den kärleken som säger at Just du är totalt godkänd precis såsom Du är. Inte beroende av vem du blir kär i!

Den flygande Holländaren mullrande Muller har inte ….

….oväntat kraschlandat men inte med SAAB Jas gripen utan med den svenska kunskaps industrin och de svenska arbetande människorna.

Man måste fråga sig om allt detta ståhej runt Muller verkligen var nödvändigt! En riktig sorglig dokusåpa.

Varför ställde regeringen och staten upp garantier och medel för Muller och hans olika kompanjonkonstellationer med den efterlyste bankiren Antonov i spetsen när de inte kunde göra samma sak med de olika svenska konsortierna?

Varför vill inte staten under en viktig period gå in med medel och ett visst ägande såsom den ändå gjort med bla bankerna?

Den här såpan har drabbat svensk industri, svensk kunskapsutveckling och kanske framförallt har den inneburit en ruskig berg och dalbana för alla de stackars människor som arbetar på SAAB eller på annat sätt är beroende av företagets överlevnad.

Var denna konstgjorda överlevnads andning det absolut bästa för alla de männsikor som har drabbats ekonomiskt och psykiskt av Regeringens bristande initiativ och handlingsförlamning. Hade det inte vart bättre att se till den enorma kunskapsbank som ett stort företagskomplex som SAAB utgör och den enorma utvecklings, innovation och ingenjörskonst som finns inom fördonsindustrin. Hade inte heller den enormt kunniga verkstads bemanningen kunnat få utlopp för sitt hantverkskunande på annat håll eller under en seriös ägare? Vi i Sverige är alldeles för små för att inte ta vara på den kunskapsintensiva delen  av den numera globala industrin.

SAAB som namn har fått en dödsstöt. Sverige som land har fått en rennomé knäck. Fordonsindustrin ÄR ett varumärke för hela Sverige. Sverige hamnar längre och längre ner på skalan över industriländer och över kunskaper. Är det konstigt när regeringen och statsapparaten inte visar något intresse att ta tillvara på de humana förmågorna som finns i vårt land. Vårt lands regering och statsapparats handlande med sjuka, gamla och marginaliserade är bara toppen på det isberg som visar på att mänskligheten och synen på nästan inte har en given plats inom vårt lands gränser längre.

Det som gjorde att vi kunde bygga upp en industri och en god levnadsstandard för de flesta människorna har raserats mycket fort. ALLT ska säljas ut till de som är starka, till de som ska få ännu mer pengar, till privata ekonomiska kortsiktiga vinstintressen, till enskilda människors och företags privata plånböcker. Men! Någon måste alltid betala och i Sverige driver statsmakterna och regeringen de fattiga och utsatta framför sig för att kastas på soptippen så att de som just nu är starka ska bli än starkare. Nu har även företaget SAAB och dess personal och alla andra som stod i behov av SAAB,s överlevnad kastats ut i en osäker nyliberalistisk hänsynslös ekonomi som inte tar hänsyn till allas vårt bästa.

Det land som byggdes upp med svett, solidaritet och med tanke på sin nästa är borta.

Det svenska folkhemmet är ett minne blott!

Tyvärr kunde jag inte….

….vara med på föregående fredags Technomässa eftersom det övriga livet trädde in med kort varsel. Ryktet sa dock att den hade varit lika välbesökt som föregående mässor och med lika stor glädje över Gud. Härligt!

Nu väntar jag med spänning på när ”grabbarna”   8) bakom musiken kommer med nya låtar och hoppas att de läggs ut på nätet fortast möjligt. Vem vet kanske kan man även hoppas på en NY CD under kommande år, det vore ju nice ?

Samtidigt som man gläds över att Technomässan fått ett enormt genomslag kan man inte låta bli att undra över de som så kategoriskt blir sura över att nutidens musik, som lockar framförallt  många yngre,  inte borde få spelas i kyrkan. Borde inte alla kristna vara glada över att budskapet om Gud och Jesus sprids?

Kommentarerna är oftast i tonerna ”att det passar sig inte med sådan musik i kyrkan”,” man ska inte dansa i kyrkan”,  ”kyrkan ska enbart vara en plats för lugn och ro” etc.

Återigen går historiens vingslag inte i samklang med den nutida människan men det värsta är ändå den egentliga historielösheten som alla dessa ”glädjedödare och privat domedagsprofeter”  besitter. Genom tiderna har alltid olika slags musik skapat debatter inom kyrkan men efter ett tag så har musiken anpassat sig till rådande instrument och de människor som just då vill komma närmare Gud.

Orgel har på sina håll skapat debatt men å andra sidan har det varit perioder där orgel setts som det enda godtagbara instrumentet och tom piano har varit något förskräckligt. För att inte tala om när fiol och violin började användas då näcken troddes invadera kyrkobesökarna eller när trummor som då skulle symbolisera jävulen  👿 började användas. Trumpet som i vissa kretsar sågs som ”de svartas” manipulation och att de genom bla detta inte var ”riktiga” kristna, skulle förbjudas osv. Varje tidsålder har haft sina små spöken för vissa kyrkobesökare och varje tidsålder har mycket riktigt också haft de som har förfasat sig över kyrkans förfall. Det vill säga att så fort något nytt kom, så fort något inte är som det alltid varit för de rädda och förfärade så skulle det vidtagas åtgärder. 

Problemet för många av dessa är tyvärr att de inte på evidensgrund kan vederlägga över vad de egentligen förfasar sig över. När man frågar vad som är så hemskt och vad som egentligen ska få spelas till Guds och människors ära så kan de flesta inte redogöra för varför de tycker som de tycker. De bara tycker så…..för det ska ju bara vara så….för det har NOG alltid varit så….Eller?

Vet vi då egenligen vad de första kristna spelade för instrument? Njaeee… egentligen inte. Ingen av oss var ju med då. Antar jag? 😯

Däremot finns det många ställen i bibeln som säger att det ska sjungas och spelas till Guds ära. Lovsång är det vanligaste utttrycket men hur denna lovsång egentligen spelades och sjöngs kan man inte med 100% säkerhet säga. (observera nu att det som en del i nutid tror är lovsång och som en del vill kalla en musikgenre, vilket det absolut inte är, inte ska förknippas med det ursprungliga bibliska uttrycket lovsång)  Det enda man kan försöka göra är att titta på de instrument som användes och det kan jag lova, INTE var det någon slags stor orgel som de första kristna sprang och bar runt på! 💡

Nej fram för mer av alla slags muskigenre!

 När man tittar på musikkalendrarna över vad som spelas i kyrkorna så ser man att det är mycket klassiskt, vilket självklart är trevligt. Dessutom är det många olika körkonstellationer som sjunger i kyrkan vilket bevisar hur mycket svenska folket tycker om gemenskap och musik. (Har ni aldrig bevistat en kyrka och lyssnat på klassiskt eller kör så gör det meddetsamma. Kyrkorummet är ett fantastiskt rum för musik och dessutom är det många ggr helt gratis)

Men! Det fattas något i kyrkornas musikliv. Jag som är uppvuxen med sextio, sjuttio och åtiotalens musikstilar undrar naturligtvis vart är ROCKEN? 🙄  Vart är discon?  🙂

På vissa håll, i exempelvis Sundbybergs kyrka, kan man ibland höra på Jazz men vart finns bluesen, hip hopen, indie, funken, reaggen med flera olika genrer?

Men frågan borde självklart också ställas: Varför finns det inte fler mässor med olika genre teman? Vart är exempelvis Rockmässan?

Att utveckla Gudstjänstlivet till de levande människorna måste vara en huvuduppgift för en progressiv kyrka.

Att utveckla Gudstjänstlivet till de levande musikstilarna borde vara en huvuduppgift för en progressiv kyrka.

Att utveckla nya moderna röster för att sprida Jesu budskap borde vara en självklarhet för vilken kyrka som helst.

Mindre pekpinnar! Kräv av ”åsiktsdetvarbättreförrochsåhardetaldrigvaritförrochhusåhemskt” människorna att de verkligen presenterar evidens över hur det ”egentligen” ska få höras i våra kyrkor för att Gud ska lyssna, för att Jesus ska vara närvarande och för att DHA ska dansa med!

Mer ”häftig” musik i kyrkan! Mer kärlek till de levande människorna i kyrkan! Mer utvecklande av den sociala samvaron för alla, ung som gammal, frisk som sjuk, kyrkvan som kyrkovan, infödd som inflyttad kort sagt fram för en Kyrka för ALLA!

Varför inte börja med musiken?

 

 

 

Tänkvärt!

 

”Den verkliga upptäcksresan

består inte i sökandet

efter andra landskap,

utan i att se med nya ögon.”  // Marcel Proust

 

 

”Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn

så var det för mig att komma till Gud.

Jag kände att där hörde jag hemma.”  // Göte Strandsjö

 

 

 

Citat!

 

 

”Inom kyrkorna finns mycket sökande och frågande och utanför dessa gemenskaper finns mycket tro! ” // Björn Wiedel

 

 

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall”  // Tomas Tranströmer

Tänkvärda citat

 

 

Kärlek är det enda som blir större när man slösar med det! //Richard Huch

 

Små små ord av kärlek sagda var dag

sprida över hemmet solsken och behag!  // Bonad

Inför tredje söndagen i advent…….

Psaltarpsalm 146: 3-9

 

3Lita aldrig på mäktiga män,
människor som ingen hjälp kan ge.
4De ger upp andan och blir jord igen,
då går deras planer om intet.
5Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud
och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.
6Han som har gjort himmel och jord och hav
och allt vad som finns i dem,
han sviker aldrig sina löften.
7Han ger de förtryckta deras rätt,
han ger de svältande bröd.
Herren befriar de fångna,
8Herren öppnar blinda ögon,
Herren rätar krökta ryggar,
Herren älskar de trogna,
9Herren ger främlingar skydd,
stöder faderlösa och änkor
men korsar de ondas planer

Är Gud politisk?

  (ovanstående bild är hämtad från nätet)                                                                                      

När man seglar runt i olika debattinläg lite här och där på nätet slås man av att många tycker att den religiösa människan ska hålla sin tro för sig själv och inte blanda in den i det övriga samhället. Den här åsikten kan man träffa på bland både kristna, muslimer och de som kallar sig ateister. När det gäller ateisterna kanske den åsikten inte är så konstig. En del av de  som även tror sig vara humanister anser ju tex också att alla humanister ska vara ateister. Många förespråkare från förbundet Humanisterna anser exempelvis detta. De för som bekant en inte speciellt nyanserad bild av vad religion innebär men Humanisternas ordförande kan ändå ibland sträcka sig  till att den enskilda människan kan få tro på vad den vill.

Bland de som tillhör Svenska kyrkan finns också åsikten att själva religionen och det kristna synsättet ska hållas borta från den omgivande samhälleliga strukturen men samtidigt är det helt okey att rösta in personer från valda partier?

Flera undersökningar bland medborgarna och bland medlemmar i Svenska Kyrkan pekar också på resultat i riktningen att det kristna  är ett personligt ställningstagande, men också att tron ska hållas inom den personliga sfären.

Kort sagt verkar det finnas en slags tanke hos många människor att den kristna tron är en individualistisk förhoppning på en enskild egocentrerad frälsning i en kommande tidsålder, i ett annat himmelrike, i en annan slags värld. Därmed skulle ett engagemang i politiska strävanden vara förkastliga. Det kan inte anses vara förenligt att se politiskt på sin omgivning eftersom frälsningen ligger i en eskatologisk tidsålder.

Är det verkligen så? Ja skulle även en del kristna utbrista. Det handlar om en frälsning, en personlig frälsning från ondska och till ett kommande liv med Kristus. En del skulle även lägga till att detta enbart kan uppnås med egna gärningar som därmed skulle underlätta frälsningen.

Men? Andra personer såsom exempelvis Stockholms stift,s biskop  Eva Brunne pekar på att Kyrkan har en politisk uppgift, vilket hon framförde i morgonsoffan i TV1 den 30 nov. Del 1 och del 2. Dock pekar hon på att det inte handlar om partipolitik.

Vad är då politik? När man frågar människor så går automatiskt tankarna till det partipolitiska spelet. När man pressar dem lite grann brukar det dock framgå att de flesta inser att politik även uppkommer på andra håll. Många hävdar tex det politiska spelet på arbetsplatsen, facket, idrottsklubben etc.

Det verkar alltså som att det ursprungliga ”politik”- begreppet har utvidgats till att betyda mer än det kanske egentligen var avsett för. Från början måste man nog hävda att det har sin betydelse i frågor som rör statsangelägenheter men i senare tid även andra instanser och olika processer som i någon mån utrycker åsikter som har till syfte att fatta beslut i någon fråga. I det här måste man även inlemma visioner och handlingsprogram som olika människor och grupper fattar beslut om, jmf policys.

Vad är det då att vara kristen? Kort sagt är det att sätta sin tilltro till Guds uppenbarade son Jesus Kristus. Självklart finns det olika synsätt och utryckssätt för att försöka gestalta sin tilltro, sin tro. Ett vanligt sätt att se det är ändå att försöka se vad Jesus sa, gjorde och strävade efter och att ha det som ledpunkt i livet. Det kan också uttryckas som att tron är ett Guds erbjudande till oss människor. Vi blir rättfärdigade genom Guds nåd genom tro.

Om man då ska se på vad Jesus sa, gjorde och strävade efter måste det också få ett genomslag hos den enskilde kristne personen och även i de sammanslutningar som den enskilde ingår i. Kyrkan har därför ett ledmotiv i Kristus.

Troligen så har de som nån gång har hört talas om Jesus en slags bild av att Han gick emot de rådande konventionerna. Ett starkt budskap var Hans syn om ett Guds rike. Det var, för att tala i nya termer, Hans vision och i det så förde Han historien från profeterna Sakarja, Jesaja mfl vidare i så måtto att Han ofta talade med de utstötta och främlingar, Han stod upp på de sjukas sida och pratade om hjälp för de fattiga. Det fanns en protest mot förtryckare och mot de som ekonomiskt skor sig på andra. Skillnaderna mot profeterna var ändå att Han var den ”som skulle komma” såsom Johannes döparen frågade.

Guds rike blev därmed en direkt verklighet. Genom Jesus Kristus ankomst kom den eskatologiska framtiden att direkt inträffa. Där och då!

Ska man då försöka se på Kristus som en reell verklighet innebär det med bestämdhet att man inte kan frångå de fakta som finns om Hans ställningstagande i sin samtid och vad Hans budskap innebär i vår tid.

Det finns självklart mycket skrivet om hur man kan se på och hur man ska agera i vår tid utifrån Jesus liv och leverne. Ett synsätt som ibland verkar bortglömt är det synsätt som sveriges biskopar uttryckte i Biskopsbrevet från 1993.

Men ett övergripande synsätt, enligt mig, är att ett kristet liv måste få ett uttryck utifrån vad Jesus har sagt, gjort och Hans och Guds strävanden för vårt liv här och nu och inte att försöka ”smita undan” ställningstaganden utifrån ett självrättfärdigande egocentrerat motiv om ett framtida ”himmelrike”. En kristen människa har att ta ställning för de som Jesus pekade på och mot det som Jesus vände sig emot. Därmed måste man ta ett politiskt ställningstagande i vårt nuvarande samhälle. Men, det behöver INTE vara ett partipolitiskt ställningstagande. Men, frågar jag mig,  kanske skulle fler kristna människor som vill ta partipolitiska ställningstagande fråga sig själva hur dess partis strävanden verkligen   stämmer överens med det som Jesus och Gud har påtalat. Att ställa sig frågan ”hur ställer sig ”mitt” parti till de fattiga, till de förtryckta (ekonomiskt och socialt), till de sjuka, till de gamla, till de socialt marginaliserade, till den samhälleliga ekonomin och mammons kraft etc. Att verkligen såsom kristen ställa sig de frågorna och ärligt ställa detta mot vad Guds Rike innebär skulle nog förvåna många. Kanske ( förhoppningsvis) skulle många ställa större krav i Guds riktning på sina egna partier eller kanske ändra partipolitisk inställning. För om man är ärlig i sitt kristna liv måste det återspeglas i ens verkliga liv. Jesus ord måste få genomslag på vad man säger och gör.

Samma sak som gäller för den enskilde kristne människan måste naturligtvis också ställas på de organisationer som hävdar att de för en kristen livsåskådning. Att de tror på Kristus.

Att kyrkan därmed uttalar sig och ställer frågor och krav utifrån Jesus ställningstaganden tyder på att kyrkan faktiskt försöker föra Guds rikes strävanden här och nu. Detta är att ta ställning politiskt men det är framförallt att ta ställning för Gud. Kyrkan kan aldrig vara en opolitisk aktör. Då frångår kyrkan dess uppdrag.

Vad man därmed kan se utifrån att många människor anser att det kristna livet enbart ska hållas i en enskild sfär och att inte kyrkan ska vara politisk är att den kristne och kyrkan (alla kyrkor) har ett stort pedagoguskt rum att fylla med innehåll i den offentliga debatten. Den enskilde och kyrkan måste våga stå upp för sin åsikt, för Jesu åsikt. Det går inte att smita undan och prata i det tysta, det går inte att smita undan den tro man bekänner sig till. Detta kanske är politiskt inkorrekt och tom farligt i vårt samhälle av idag men tillsammans kan man vara starka. Tillsammans kan man föra Jesu talan, tillsammans kan man föra den talan som den som inte kan tala vill få talad.

Genom Jesus Kristus är den eskatologiska framtiden redan här. Guds Rike är här och nu!

Gud är inte politisk men Hans budskap genom Jesus Kristus är politiskt i vår tid  ❗ 

Luk 4: 18-21

18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”