Det är kul att kasta lite strunt på Svenska kyrkan och de kristna

Läs gärna del 1 först

 

En annan journalist som tycker det är lite småmysigt att kasta ut lite strunt på Svenska kyrkan är Karl – Johan Karlsson i GT/ Expressen.

I sin krönika ”Helvetet borde avskaffas så anser han att kyrkan inte tillräckligt ”marknadsför” sin tro. Ska man marknadsföra? Finns det endast en tro? En syn på tro?

Antagligen för Karl-Johan. Kanske inte för de flesta kristna som dagligen brottas med sin tro. Det ingår så att säga i konceptet i relationen till Gud. Gud vill att vi ska brottas med Ordet.

Han ställer även frågan ”tror Svenska kyrkan på Gud”? Kan man överhuvudtaget ställa en sådan fråga utan att framställa sig själv i okunskapens dager? Kan en organisation Tro? Är det inte dess medlemmar som Tror och sedan går samman i Guds uppmaning till oss att sprida Ordet.

 

Vidare anser Karl -Johan det vara märkligt att det finns tvivel inom Svenska kyrkan? Tvivlet som för den troende är signalen på att det är en hälsosam tro som bejakar Gud till skillnad mot den statiska, fundamentalistiska.  Han anser att det finns en gräns för hur långt man kan backa från sin ”grundidé” för att verka trovärdig. Här visar sig problematiken för Karl -Johan. Han utgår från att det enbart finns en syn?En syn som alla måste anamma till punkt och pricka. Han funderar naturligtvis inte ikring om Hans syn på en ”grundidé” stämmer överens med kyrkan och dess troendes medlemmars syn på idén. Han utgår från att Han sitter med kunskapen, med sanningen om Idén! Dvs alla medlemmar inklusive kyrkan som organisation ska inte förhålla sig till sin ”idé” utan till Karl -Johans synsätt som Han vill att Idén ska vara. Karl- Johan för fram ett synsätt som oftast benäms fundamentalistisk eller möjligtvis ”bokstavs(o)troende”.

Det är en främmande föreställningsvärd för de flesta troende.

Likaså tar Karl -Johan upp frågan om helvetet. Han skrattar där över de som ägnat åratals studier åt teologi och mött massor av människor i olika stadier av själsnöd och deras problematisering av frågan och deras erfarenhet. Tanken går till den opportunistiske tonåringen som skrattar professorn rakt upp i ansiktet och tycker att denne har så fel. Tyvärr för den opportunistiske tonåringen och Karl -Johan. Erfarenhet kommer med införskaffad kunskap och levnadsvisdom.

 

Frågorna som ställs hos Karl -Johan är de frågor som konfirmandläraren får från sina tonåringar varje år, år efter år.

 

Sanningen är inte given. Sanningen söks………

 

 

 

 

 

 

Jesus säger SÖK………. Birro säger: Vi HAR sanningen.

Del 1

Här finns del 2

 

I vårt samhälle och media idag har det tydligen blivit lovligt byte att angripa Svenska kyrkan och kristen tro på diverse omöjliga sätt med förvanskningar, lögner, rena påhitt och ryktesspridning. Här o här har jag kommenterat två av dessa.En del journalister ser dock fördelen och möjligheterna med en modern kyrka och kristi ord men flera journalister har inte bara visat på sin tydliga okunnighet utan också att de själva är villiga att gå en agenda som förminskar den kristna människan och kyrkan. De tar avstånd från kyrkan och tron och anser därmed att de står fria att sprida osanningar. Andra skribenter är de som utifrån sin kristna syn anser sig besitta sanningen, inget mindre än sanningen och att det endast finns en sanning!

 

Oftast bemöts inte dessa osakligheter av högre representanter inom SvK utan de här osakligheterna får många gånger stå oemotsagda. Det är iofs förståeligt eftersom alla dessa frågor dyker upp med intervaller och till slut orkar man inte bemöta osanningar. Dessa osakligheter blandas också ofta upp med helt subjektiva påståenden utifrån den enskildes eget synsätt på sitt liv och detta är svårt att behandla. Det andra är att de av SvK representanter som tar sig tid och ork att bemöta osanningar ofta blir kritiserade från sina egna för att inte ”lyssna på kritik” och dessa inom de egna leden står då också ofta för ”den enda sanningen” och de försöker vinkla sakfrågan till något helt annat. Ett svagt och för oss alla medlemmar inom kyrkan förödande sätt att föra diskussion.

 

Inom kyrkan ska naturligtvis det finnas grund för olika åsikter men det måste utgå från en riktig verklighet och en faktagrundade kritik.

Osanningar och felaktigheter måste bemötas. Dessa är grund för ryktesspridning.

 

En som utgår från Sitt sätt att se på världen är Marcus Birro. Duktig författare och bra fotbollsbisittare. Han har i krönikor gått hårt mot personer inom SvK och kritiserat dessa för att föra ett dåligt debattklimat samtidigt som han själv då stått för  rykten och skvaller om enskilda individer och även föreningar inom SvK. Här och här har jag kommenterat Birros påståenden.

 

Den 23 april 2013 skriver Marcus Birro i tidningen Världen idag. En tidning som står en del av den evangelikala rörelsen och framförallt trosrörelsen med Livets Ord väldigt nära.

Birros bloggartikel har rubriken ”Svenska kyrkan, en dörrmatta för tidsandan”

 

I början av sin bloggartikel skriver Birro ” jag må vara rätt ny i kristenheten”.

Där borde han ha stannat!

 

Tyvärr fortsätter han med att säga att för honom är Bibeln Guds ord. För en kristen lätt att instämma i men vad utgår egentligen Birro ifrån? Hur ser han på hur Bibeln kommit till? Kan man läsa de olika böckerna på olika sätt? Är Bibeln en naturvetenskaplig skrift? Vad för översättning anser han vara Guds ord? Är det respektive författares ord som  har inspirerats från Gud eller har Gud suttit med en gåspenna och skrivit ner varje ord? Har Birro sett varje ord i original?

Birro fortsätter med ”att det finns evig förtappelse”. Vad menar han med detta? Olika tolkningar i olika tider finns av ”förtappelse” och vad det i så fall leder till.. Birro menar också att det finns frälsning och att synden är högst verklig. Vad menar han med att ”det finns frälsning”? Vem  står för denna? Vem tillkommer det att ”få” frälsning”? Vad menar Birro med synd? Menar han en personlig synd? Vad är då i så fall synd? Finns det medfödd synd? Ursprungssynd? Vem bestämmer vad som är synd?

Birros syn som verkar utifrån en dubbel predestinationslära kanske inte är verklighet för stora delar av kristenheten.

Ändock anser Han att Han formulerat TRON! De flesta andra kristna skulle nog istället hålla sig till den Apostoliska och/ eller Nicenska trosbekännelsen.

Vidare anser Birro att ”kyrkan är en plats fri från tid, fri från världen, fri från fördärv och förebråelser”. Märkligt språkbruk, märklig tolkning.

Kyrkan är en del av Guds familj, Guds hus. Grunden för kyrkan är tron på Jesus Kristus som knappast var fri från världen i och med att han verkade i denna och uppmanat sina efterföljare, inklusive oss nu levande, att verka i världen för att föra fram Guds budskap. Därav kan aldrig, enligt mig, en kyrka som vill vara ärlig i sitt uppdrag från Gud verka ”fri från världen”. Ifråga om ”fri från fördärv och förebråelser” kanske den gode Birro borde läsa Paulus, aposteln i den tidiga kyrkan.

 

Efter att i enlighet med, tyvärr, en del av den evangelikala kyrkans frustration över SvK går Birro på i ullstrumporna med en massa olika saker som Han inte finner inom SvK. Inget är mer fel.

Det visar ännu en gång på att Birro, liksom en del evangelikala, har svårt att förstå att Guds nåd är för alla och att SvK är beredda att föra denna syn vidare på det sätt som det kan mottagas i den tid man nu lever. Inom SvK krävs ingen uppoffring för att vara älskad utan alla oavsett bakgrund och förutsättningar är välkomna. Till Svenska kyrkan är alla välkomna och avkrävs inget speciellt synsätt. Svenska kyrkan visar på kärlekens väg. Kärleken till alla människor. Detta till skillnad mot vissa andra kyrkor.

 

Birro avslutar med ”Vi har sanningen”.

Birro sitter tydligen inne med hela sanningen.

Själv välkomnar jag mer Jesu ord: SÖK………

Ingen mer än Gud vet sanningen!

Kyrkbacken i Sundbyberg

image

Den här…..

……ska Ni lära Er! 🙂

image

Gud bor överallt.

http://instagram.com/p/YX6D9wvy0m/

Ny gjuten balkong

image

Ja det här speglar stereotyper…..

…..men tycker ändå det är lite roligt.

 

 

Trösterikt och sant!

 

 

Tidningen Dagen hyllar pajkastningens form genom…….

…. rubriken ”Stå på dig Birro, du har mycket stöd!”

Här påstår de att Birros krönika från igår får mycket stöd men en och annan kritiker finns även. Följt av ett litet sax av kommentarer.

Vad jag tycker om Birros skvallerinlägg kan Ni läsa här!

 

Det intressanta med dagens Dagen inlägg är att de hävdar att Birro får mycket stöd.

Enbart fem stycken bloggar har refererat till denna artikel enligt Dagens eget Twingly sök. Det roliga är att Twingly har registrerat min blogg två ggr så egentligen är det enbart FYRA inlägg i bloggar som tar upp Birros lilla pajkastning. Läser man dessutom bloggarna så är det inte speciellt mycket stöd Birro får utan egentligen enbart av en blogg som man ändock får anses prata i egen sak enär skribenten ifråga är ifrågasatt av Seglora för dennes eventuella koppling till Sverigedemokraterna.

ÄR DETTA MYCKET STÖD?

 

Totalt sett kan man dock enbart finna 34 kommentarer som har både negativa och positiva skrivningar  under Birros skvaller skrift!

ÄR DETTA MYCKET STÖD?

 

Bredvid kommentarsfältet på Dagen har de också något som heter ”reaktioner”.

När man scrollar dessa reaktioner så känner de som twittrar mycket igen en hel del namn. Många av dem är flitigt återkommande i twitterdiskussioner om Sverige Demokraterna, invandring, Islam etc. Bland annat finns där den ständigt återkommande Ingrid Carlqvist som är utgivare av en mycket omdiskuterad tidning som enligt många medier mycket väl kan kallas främlingsfientlig dvs Tidningen Dispatch…Här har jag skrivit lite grann om henne!

Dessa ”reaktioner” är scrollningsbara men tidningen Dagen har det som så att samma personer återkommer gång efter annan under scrollningen. Många namn återkommer fantastiskt många gånger. Dvs hur många (få) reella reaktioner det är blir svårt att avgöra.

ÄR DETTA MYCKET STÖD?

 

Jag tycker det är oerhört missvisande och synd av tidningen Dagen att dels låta en sådan skvallerkrönika av Birro få passera utan tillstymmelse till faktaunderlag och med en udd som är riktad mot en speciell smedja men också mot en fysiskt namngiven person. Dels gå ut och säga att Birro får mycket stöd för sitt sätt att sprida skvaller och lösa rykten enär de absolut inte har belägg för detta påstående.

 

Jag tycker det är synd att Dagen, som ofta har intressanta diskussioner och artiklar, har medverkat till en polarisering inom kristenheten grundat på subjektivt skvaller och ”drev” mentalitet.

Jag tycker även det är synd att inte Marcus Birro själv inser att Han de facto nu är en symbol för det som går under benämningen ”nätattacker”, drevmentalitet, mobbning enär Han faktiskt gör sig själv skyldig till det som han klandrar andra för att göra och som tyvärr även flera gånger har drabbat honom själv. Finns det en trovärdighet att ta upp frågor om nätmobbning och hemska obskyra påståenden som drabbat en själv när man som Birro levererar detta mot andra människor. Vart är etiken?

Det är även synd, och jag hoppas att Birro förstår allvaret i detta, att han nu på nätmedier Hyllas av rätt mörka krafter och som är välkända av de som kämpar emot rasism och främlingsfientlighet. Jag vill inte att Birro ska hyllas av dessa människor. Jag kan inte tänka mig att Han egentligen sympatiserar med dessa krafter men nu står Han ändock där idag som en liten hjälte i dessa kretsar. Som kristen männsika ser jag med bävan att en kristen broder hyllas av mörka nätalias när vi tillsammans egentligen borde predika kärlek!

Förstår Du Marcus Birro de här allvarliga yttringarna som Du nu åstadkommit.

 

 

 

 

 

Birro sitter och kaffeskvallrar om det som han inte tycker att Seglora o andra ska hålla på med

Marcus Birro är enligt mig en oerhört bra författare som har ett mycket varierat och bra uttryckssätt. Hans skrivningar har en förmåga att dra en med sig. Hans krönikor i flera tidningar kan också hålla hög kvalite förutsatt att han håller sig distanserad till politiken och religionen där det ibland blir lite väl trånga kurvtagningar. Som mycket idrottsintresserad är det också kul att läsa hans inlägg om framförallt fotbollen fastän man inte kan låta bli att undra ibland om hans enorma hängivenhet är så balanserat.

Som kristen är det också välkommet att Birro såsom ”kändis” har kommit ut med och vågar stå för att Han är kristen, även fast hans syn tydligen har utvecklats åt det evangelikala hållet. Han skriver också för kristna tidningar som Dagen och även i Världen idag som står den karismatiska rörelsen nära genom sin gamla koppling till Livets Ord.

I tidningen Dagen har han idag tyvärr ett mycket onyanserat debattinlägg om framförallt Seglora Smedja.

Han börjar sitt inlägg med att redogöra för att han fått mejl från upprörda människor som känt sig utpekade av Seglora Smedja. Det är självklart inte bra att människor känner sig utpekade och det är naturligtvis en tråkig situation att få upprörda mejl och Birro drar automatiskt slutsatsen att mejlkonversationen har substans. Det kanske den har men Birro klargör inte den substansen.
Jag har sett Birro fråga Seglora Smedja på Twitter om det som Han har sett skrivet av olika personer på sina bloggar. Där fick han då hänvisning till vad som skrivits på Seglora och i de artiklarna står det en klar redogörelse vad och varför Seglora tycker vissa saker.(med hänvisningar) Jag tar inte ställning till om Seglora har rätt i sak men kan konstatera att de åtminstone, till skillnad mot Birro, har redogjort för och varför de har kommit till sina slutsatser.

Birro ställer också två frågor i sitt andra stycke där de flesta nog skulle svara nekande. Problemet är att Han förutsätter att hans uppgifter om Seglora är korrekta och ställer därmed frågan som ett insinuerande att just Seglora gör på ett visst sätt. Det är inte ett hederligt retoriskt grepp. Oavsett om Birro skulle ha rätt så har han inte visat på detta och frågeställningen är som den står i detta sammanhang obsolet.

Birro tar sedan och gör en redogörelse för sin egen situation från och med när han startade sitt bloggande 2006 och vad som då hände. I fyra långa stycken så är det en, enligt mig, mycket hemsk situation som Birro målar upp. Det som har hänt honom tycker jag är fruktansvärt och borde inte få förekomma i ett civiliserat samhälle. Ingen människa ska, som Birro ha gjort, uppleva så mycket hat och omdömen om sin person och sin familj. Oavsett partiideologisk tillhörighet. Tyvärr så är detta ett allt vanligare fenomen på de ”sociala medierna”. Man kan inte annat än känna med Birro och det som han har fått utstå.

Direkt efter detta gör dock Birro ett mycket fult retoriskt knep genom att skriva ”i kristenheten är det ungefär samma sak” för att sedan fortsätta med att inte bara anklaga Seglora Smedja utan nu också människan Helle Klein. Genom att ha visat på allt det hemska som har hänt honom och koppla detta till Helle Klein blir det för läsaren implicerat att Hon också håller på med just dessa saker som Birro har utsetts för. Men kanske inte just mot Birro personligen.

Sedan följer ca 5 stycken om vad Smedjan och Helle Klein ska ha utsatt diverse människor för. Någon exakt redogörelse föreligger inte. Ingen redogörelse för vilka människor det gäller. Ingen redogörelse för vilka frågor det gäller. Ingen objektiv redogörelse för om och varför Segloran skulle göra detta som Birro påstår, dvs om det finns någon grund för Seglorans agerande. Birro verkar inte ens ha kontrollerat vilka personer det är som Segloran då, enligt Birro, har hängt ut och om det finns fog för Seglorans undersökande verksamhet. Han har inte ens försökt se om det, som enligt Birro handlar om att Segloran kallar människor för främlingsfientliga, har någon bäring.  Birro för snarare fram diverse påståenden om drev och smutskastningskampanjer. En retorik som ofta förs fram av Smedjans ”motståndare” utan ett eget självkritiskt granskande över vad de själva verkar syssla med. En retorik som faktiskt inte stämmer enligt mig.  Snarare tvärtom.

Jag har, under en följd av år, följt en oerhört massa bloggar och twitter människor. Det är mycket lätt att konstatera vilka som för vilka kampanjer och mot vilka. Vilka som länkar till vilka. Vilka bloggnätverk som uppstår. Vilka politiska ideologier en del av dem har. Vilka kyrkopolitiska nomineringsgrupper en del av dem är medverkande i. Vilka frågor som en del av dem driver. Vilken sorts kritik en del grupper ägnar sig åt och vilka ”oheliga” allianser som skapas bara för att kunna föra fram någon sorts ”kritik”mot någon slags ”överhet”. Birro liksom en del andra ”utomstående” verkar ha missat allt detta, eller medvetet struntar i det.

Själv tycker jag det är en jobbig stämning för i dessa nätverk känner jag till flera personer som är oerhört kunniga, skriver många bra saker, trevliga och på många sett positiva människor. Men i vissa frågor tappar de all sin analysförmåga och går bärsärk i sina påståenden om andra och då speciellt Seglora. Det de anklagar Segloran för, är ju precis det de själva varje vecka sysslar med på bloggar, twitter och i diverse artiklar.

Det finns ingen sans i deras egen ”oskuld” och i Seglorans ”skuld”.

Är då Segloran utan skuld? Naturligtvis inte. Jag har påpekat förr att det är ett högt tonläge från många parter inklusive Segloran. Men det är också förståeligt när man blir anklagad för vissa saker som inte har substans att man kanske tar i för mycket. Självklart skulle Segloran tjäna på att kanske tona ner sitt reflexmässiga försvar och ibland ta ett steg tillbaka och grunna på vad som de facto är sant och vad som kanske synes vara sant. Även så att ibland vara tillmötesgående även mot sina värsta ”motståndare” och förstå att även dessa kan göra fel ibland. Man kan ofta vinna på att säga högt och tydligt att ”vi håller inte med dig men vi förstår att det just i detta fallet blev lite fel för dig och att du egentligen kanske inte står för det som just nu verkar vara fallet”.

Den här bilden av att det finns ingen som är skuldfri verkar Birro helt ha tappat, även fast han gärna vill framhålla det kristliga. Han tar också upp att Han inte vill att Hans kollektpengar ska gå till Seglora. Det är ju en självklarhet att man kanske inte alltid tycker det är bra vart kollekten går till. Men kollekten är ju en frivillighet och om Birro inte gillar detta så : Marcus Birro ! betala inte då så behöver du inte känna samvetskval. Så gör jag och de flesta andra människor. Svårare än så är det inte.

Något som de flesta verkar glömma är att Smedjan är mer än någon artikel av Helle Klein utan de står för ett helt program av reflektioner  genom möten, konferanser, mässor, kurser etc. När Birro går till ett sådant onyanserat icke faktabaserat angrepp mot Segloran är det inte bara ett angrepp på Helle Klein som människa utan på hela den reflektion som, enligt mig, bör finnas inom en så stor organisation som Svenska Kyrkan. Reflektionen som måste ta sig många olika uttryck och på många olika arenor. Den teologiska linje som Birro har valt  vill tydligen förminska den möjligheten till teologisk/ politisk/ filosofisk reflektion.

Birro avsluta med ett mycket viktigt stycke : ”Detta är ett problem som nu Stockholms stift och Svenska kyrkan på allvar behöver ta tag i. Annars är man ingen trovärdig röst i den viktiga och nödvändiga samhällsdebatten om näthat, mobbning, etik och människosyn.”

Men Marcus Birro, hur menar Du att Dina icke verifierbara subjektiva insinuationer och påståenden i din artikel uppmuntrar till att vara en ”trovärdig röst i den viktiga och nödvändiga samhällsdebatten om näthat, mobbning, etik och människosyn.” Här har Du ju självt använt dig av samma sorts implicerande retorik . Hängt ut människor, mobbat och följt med i ett ”drev”. Vart är etiken?

Nej Marcus Birro, även fast jag tycker att Du är en många gånger gudabenådad författare så har du här klivit över gränsen i onyanserande skrift.

Du har tillgång till arenor där inte andra kommer in. Gå inte på att onyanserat föra fram skvaller. Fortsätt inte på den här linjen. Sluta!

Det här du skrev nu var inget mer eller mindre än ett fika rast skvaller för de fega!

Bör man inte prioritera gående?

Det här är en trappa mitt i Sundbyberg den 10 apr. Ännu är inte trappan i ordning gjord. Vinter bommarna är inte borttagna, och trappan är inte sopad, massor av grus går man och klampar i. Gåendes möjligheter och säkerhet borde prioriteras

image

Margaret Thatcher har avlidit

Jag tycker alltid det är sorgesamt att människor avlider. Vilken det än är och vid vilken ålder det än är. Det är känslosamt för många närstående och ledsamt för många som har relation till personen.

I det sammanhanget att en känd person dör så finns det många som inte ser på denne med blida ögon. Säkerligen med all rätt, från deras perspektiv sett. Men därifrån och att till att häckla en död människa borde steget vara långt. På twitter och FB kan man läsa den ena efter den andra omänskliga kommentaren över Thatcher. Det är synd. Det är skrämmande.

Däremot får man dock inte glömma bort vad den döda har gjort, både gott och ont. Men! Det måste kunna framföras med hyfs. Den döde kan inte förklara och försvara sig och de sörjande ska inte få höra glåpord över en död när och kär.

Thatcher var mycket kontroversiell och hennes gärning att krossa fackföreningar och minska inflytandet från vanliga människor har naturligtvis satt sina spår. Hennes nyliberalism har satt sina spår fram i våra dagar och även svenska politiker hyllar inte bara henne som person utan även hennes politik. Det är skrämmande!

 Hennes mindre bra framtoning får inte glömmas och bör påtalas men gör det med respekt över den döde och de efterlevande.

 

Här lyfter Jonas Gardell fram en del saker om Thatcher utan att för den skull vara nonchalant hänsynslös:

http://m.expressen.se/kultur/gardell-margaret-thatcher-ingen-hjalte/

Men välkommen…..

…..ut på min balkong. Ska vi ta en fika och sola lite?

image

Idag den 7 april 2013

…pratar alla om snöns återkomst och bus väder. Har jag inte märkt något av.

image

Gamla o sjuka går inte säkra i Sundbyberg

Det här är gångbanan o ett av de mest använda övergångsstället vid Torget i Sundbyberg.

Hur ska gamla, sjuka och ostadiga känna sig säkra när de går i Sundbyberg?

Bilden från April 2013.

 

image

Isbana på trottoaren….

Isbana på trottoaren vid  övergångsstället, Landsvägen, torget i Sundbyberg. Början på April 2013.

Hur ska man kunna gå på den här trottoaren?

 

image

Ekumenisk Gudstjänst hos Frälsningsarmén i Sundbyberg. Fyra kristna systersamfund, Frälsningsarmen, Babtister, SvK, Centrumkyrkan alla verksamma i Sundbyberg firade på Annandag Påsk en gemensam Gtj

image