Gammal glömd kärlek………..2

Jag är en vildros på Sharons slätt,
en lilja i dalen.

Han

Som en lilja bland tistlar
är min älskade bland flickor.

Hon

Som ett äppelträd i skogen
är min vän bland de unga männen.
Jag njuter av att sitta i dess skugga,
dess frukt är söt för min gom.
Han för mig till vinhuset
under sin kärleks fana.
Styrk mig med druvkakor,
vederkvick mig med äpplen,
jag är sjuk av kärlek.
Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,
hans högra omfamnar mig.
Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.
Hör, min vän kommer!
Där är han,
han springer över bergen,
dansar fram över höjderna.
Min vän är lik en gasell,
lik en ung hjort.
Där står han vid vår gavel,
spanar genom fönstret,
tittar in genom gallret.

Han

Min vän säger till mig:
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Vintern är över,
regntiden är förbi.
Marken täcks av blommor,
sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.
Fikonträdet får kart,
vinstocken går i doftande blom.
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Min duva bland bergets klyftor,
i klipphyllans gömsle,
låt mig se dig,
låt mig höra din röst!
Din röst är ljuv,
din gestalt så skön.

Kör

Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna,
som härjar i vingårdarna,
våra vingårdar som går i blom.

Hon

Min vän är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord bland liljor.
Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr,
ströva omkring, min vän,
som en gasell, som en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
 
Hög V 2
Annonser

Inför helgen!

Att verkligen leva

 

Att verkligen leva är att våga välja sina vyer

mera än att låta sig tvingas att välja sin verklighet.

Jag råder dig att utspy den verklighet du avskyr ur din mun.

Dröm gärna och helst vad tiden inte vill.

Var otidsenlig framåt och bakåt.

Den närmaste tiden är våldtagen och belagd

                                           med alla tänkbara bojor

inte minst nyttans och den fadda trevnadens

med dess andligt billiga trygghetsvadd och dess

                                             leksaksvagn åt alla. // H Martinsson

 

I rörelse

 

Den mätta dagen den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd-

men det är vägen som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr,

Oändligt är vårt stora äventyr. //K Boye

 

Det finns ingen som har tid…..

 

Det finns ingen som har tid i världen

än Gud allena.

Och därför komma alla blommor till Honom

och den sista bland myror.

Förgätmigejen ber Honom om högre glanms

i sina blå ögon

och myran ber honom om högre kraft

att fatta strået.

Och bina be honom om starkare segersång

bland purpurröda rosor.

Och Gud är med i alla sammanhang.

När gumman oväntat mötte sin katt vid brunnen

och katten sin matmor.

Det var en stor glädje för dem båda

men allra störst var den att Gud hade fört dem samman

och velat dem denna underbara vänskap

i fjorton år.

Och under tiden flög en rödstjärt ur rönnen vid brunnen

glad att Gud ej låtit den falla i jägarens klor.

Men en liten mask såg i en dunkel dröm

att månskäran klöv hans väsen i två delar:

det ena var intet,

den andra var allting och Gud själv. // E Södergran

 

 

HA EN SUPERDUPLIG AUGUSTISOMMAR HELG! 🙂

 

 

 

 

En liten solig sjötanke med ett stycke reflekterande livsvisdom!

I sommardagen ger jag Er följande att känna och tänka över:

Ur Fredmans epistel nr 48

”Solen glimmar blank och trind

vattnet likt en spegel!

Småningom uppblåser vind

i de fallna segel.

Vimpeln sträcks, och med en år

Olle på en höbåt står,

Kerstin ur kajutan går,

skjuter lås och regel.

Stålet gnistrar, pipan tänds,

Olle klår sitt öra,

rodret vrides, skutan vänds,

gubben har att göra.

Under skarpa ögonbryn

grinar han mot soln i skyn.

Kerstin, gubbens hjärtegryn,

skall nu seglen föra”

 

 

Ur Enten eller..//Sören Kirkegard

 

”När en människa betraktar sig själv,.., så finner hon, att hon rymmer en nästan gränslös mångfald. Hon har anlag att bli en Don Juan, en Faust, en rövarkapten osv. Har nu människan det ringaste förstånd på livet, begriper hon, att alla dessa möjligheter inte samtidigt kan komma fram; då väljer hon kanske något av dem, utbildar en viss livstyp, en viss roll – tills hon tröttnar på den och väljer en ny. men detta är bara ett estetiskt val och därför egentligen intet val alls, ty det är förorsakat av tillfälligheter och gäller bara för ögonblicket. Det etiska valet är absolut. Det kommer en midnattstimme, då envar skall demaskera sig, då det inte räcker med roller längre. Kan du tä’nka dig något förfärligare än att det slutade med att ditt väsen upplöste sig i en mångfald, att du bleve flera, att du förlorade det innersta, heligaste, personlighetens brinnande makt? Huvudsaken är inte att vara det ena eller det andra utan att vara sig själv, välja sitt evigt giltiga jag, mottaga det, ty det existerar redan som Guds tanke.”

 

En sommarsolig helg önskar jag Er ❗ 🙄

 

Döden finns även invid blomster och stänglar!

Ett sista blogg inlägg innan midsommar borde naturligtvis handla om blomster, glädje, sol, natur, dryck, mat och fest.

Men det är svårt att skriva om de naturliga midsommaringredienserna  när döden knackar på. När hela midsommar helgen börjar med att man vaknar av ambulanser och polis som säger att en granne och vän har hittats död. Det kanske mest naturliga i livet är ändock påfallande ofta helt oförutsätt.

”Engång skall du vara en av dem

 som levat för längesen.

 Jorden skall minnas dig

 så som den minns gräset

 och skogarna,

 det multnande lövet.

 Så som myllan minns vindarna.

 Din frid skall vara oändlig

 så som havet.

//Pär Lagerkvist

 

Nu är det midsommar och som tur är har jag köpt metmask. Det blir en lugn helg i fiskandets kontemplativa stämning i den härliga svenska naturen.

Ta vara på Er alla, och tänk framförallt på din nästa!

 Må Ni alla vila ut i Guds kärleksfulla omvårdnad.

Den diktande svenska allmänheten……

….har på Newsmill fått ett litet rum!

Den 13 oktober publicerades på Newsmill en dikt av Göran Greider vilket följdes av en massa kommentarer i form av dikter. Gå gärna till Newsmill,s ”diktsida”.

 

Det här är Göran Greiders dikt:

”Det jag ser är hur en ny politisk elit
tillsammans med
en ny medial elit
kämpar ned en gammal elit.

Den borgerliga övermakten
slukar en
förborgerligad socialdemokrati.

Kvar är alla orättvisorna,
de som de två
nya eliterna inte intresserar sig för.

Aldrig har så litet motstånd gjorts”