Vill passa på och puffa för en Facebook grupp…..

 

Det här är en öppen grupp:

”En grupp för Dig som är religiös eller förstår den religiösa människans stora risk för förföljelse och åtgärder från totalitära ideologier.
Gruppens medlemmar bör inte förespråka våld som metod.

Här är alla religiösa inriktningar välkomna om de bara ställer upp på människans lika värde och är emot Nazism, Fascism, Rasism och Främmande fientlighet.”

 

 

 

 

 

Annonser

Året tar ingen time out!

Alla årets delar har sin tid och sina åtaganden. Eller rättare sagt, Jag har diverse åtaganden beroende på årstid.

Våren är en sådan tid där man inte hinner med. Man hinner inte med det man ska och hinner inte därmed heller med det som inte är så över sig viktigt. Typ att ”blogga” 🙂 Dessutom har det kommit upp något oerhört viktigt på agendan som jag hade förträngt och förminskat. Fotboll ❗  🙄

Nu börjar ändock skolavslutningarna ta slut. Sista avslutningen imorgon med lite avkopplande mat och dryck därtill. Men i all den där tiden man inte egentligen haft till sitt förfogande har jag helt plötsligt upptäckt att det är Midsommar snart. Hu vad det går undan…..Hur ska Jag hinna ställa allt färdigt inför midsommar slog det mig innan jag kom på att det är ju inte fel att faktiskt ta det lugnt. Ta och sola lite. Pyssla med båten som står på land fortfarande. Grilla lite. Meta och kanske ta en öl. Inte jäkta, stressa och andra saker som måste göras för att man ska kunna ha roligt och koppla av? Egentligen är det remarkabelt hur vi många gånger lever. Vi stressar ihjäl oss för att vara lediga men stressar dessutom ihjäl oss för att ha något att göra på ledigheten. Vi måste lära oss att chilla lite mer.

 

Igår var jag på den årliga vårliga Prästvigningen i Storkyrkan i Stockholm.En enormt härlig kyrka där åtminstone jag verkligen kan känna de historiska vingslagen. Prästvigningen är  Alltid en fantastisk upplevelse. Tänk vilket härligt liv dessa präster och diakoner viger sitt liv till. Och tack för att De har fått sina uppdrag från oss, församlingen ❗

 

Den här tiden på året så blossar dessutom den numera ständiga diskussionen upp om avslutningar i kyrkan eller inte. En många gånger fantastisk diskussion. Den tar så mycket tid och så många spaltmeter i utrymme så det verkar som attt det är en viktig fråga. I mina ögon närapå en icke fråga. Själv har jag inga minnen av att vi i ”småskolan” hade avslutningar i kyrkan. Vi hade en aula. Däremot hade de i min närmaste närhet mycket kontakt med kyrkan så som skolans representanter. De har förvisso berättat om diverse ”gammalmodiga” inskränkta präster med diverse principer och  konstigheter för sig. Det finns säkerligen sådana kvar ännu. Men som med alla urtidsdjur så är de säkerligen på utdöende och det mesta jag ser av präster i dagens kyrka är några som verkligen VILL. Därmed är problematiken med skolavslutningen också en mindre viktig fråga.

Det verkar ibland som att skolverket och även de som på olika sätt tolkar skolverkets beslut har drabbats av en kolossalfrossa över att det kanske, möjligtvis, inte troligt men ändå…ska hända något farligt med de barn som kommer till en kyrka för att fira sin avslutning. Själv har jag inte sett någon som de facto farit illa över att vara välkommen till kyrkan. (däremot finns det naturligtvis människor som i olika former har farit illa av människor som hävdat religiös övertygelse över andra, men detta kan nog sägas även om de flesta andra ideologier, livsåskådningar)

Att vara välkommen i en samvaro med andra människor sägs oftast vara berikande och stärka gemenskapen och tillhörigheten till ”mänskligheten”. Så är det säkerligen för alla de barn som går i skolavslutningar i skolan också. Det religiösa är troligen inte det mest framträdande för alla barn vid skolavslutningen. Det finns det som är mer påtagligt och viktigt för ett barn än just kyrkobesöket. Proportionerna angående diskussioner om skolavslutningar har havererat.

Som tur är finns det kloka lärare och rektorer som ser förbi alla glada populistiska diskussionstyckare som framträder i diverse media.

Däremot så är jag av den åsikten att ett kyrkorum är ett kyrkorum och i detta rum ska kyrkan få uttrycka det som kyrkorummet är till för. Att upplåta kyrkan till diverse andra engagemang måste hanteras mycket varsamt. I kyrkorummet ska evangeliet tolkas och framträda.

I övrigt så är alla religioner satta på undantag i den svenska skolan och i samhället i övrigt. Det behövs en uppryckning för att bilda medborgarna i diverse religiösa uttryck. Det debattklimat som nuförtiden ibland uppkommer handlar till stor del om att det inte finns en kunskap om vad religion och religiösa uttryck är för något. Jag menar att skolan och staten i så måtto har missat att förmedla kunskap i det för den enskilde, för staten, för samhället, för MR frågan, för den internationellt medvetne och för vår gemensamma samvaro så viktiga frågan om Vad religion kan tänkas vara? Vad den religiösa människan kan tänkas tycka? Det har blivit en snedvriden kunskapsförmedling i dagens Sverige där en slags ålderdomlig sekulär syn får råda och stå oemotsagd. Det har visat sig, anser jag, att den sekulära synen på kunskap som framförs nu om religion inte tillnärmelsevis kan förmedla den grundläggande kunskapen och förståelsen av vad religion kan tänkas vara. Det här skapar frustration och kommer att skapa än mer konflikter.

 

Nu är det snart dags för fotboll. Första matchen för Sverige i EM. Jag är nervös. Varför? Jag ska ju absolut inte ut och springa efter en boll ❗

Go, go go…Sverige GO! 😈

Domkapitel, Klein, Sturmark, Seglora Smedja, ”humanister”, Göran Rosenberg och diverse…………………

Den 7 mars satt gruppen/förbundet ”humanisterna” på sin hemsida ut att De anmälde prästen Helle Klein till Domkapitlet för att De ansåg att  ”hon publicerar miss­kredi­terande texter om människor som har en annan livsåskådning än den smedjan representerar”.

Den här anmälan tog jag upp här på bloggen den 8 mars.

Nu har också journalisten/författaren/TVreportern Göran Rosenberg uppmärksammat frågan i en intressant debattartikel i SvD.

Eftersom Domkapitlet inkrävt svar från Helle Klein angående anmälan måste det, enligt mig, vara en fråga av största vikt. För en präst är en anmälan till Domkapitlet en mycket allvarlig situation. En anmälan kan leda till erinran och i värsta fall ett borttagande av ämbetet för personen.

 

Enligt Helle Klein och Seglora Smedja har ”förbundet humanisterna” redan fått ut en svarsskrivelse från Helle Klein ställd till Domkapitlet.

Detta föranleder Helle Klein att redan nu gå ut offentligt med sin svarsskrivelse fastän hon enligt egen utsago egentligen inte ville publicera det så tidigt, dvs innan Domkapitlets ledamöter fått ta del av och läsa skrivelsen. Det är en helt förståelig ståndpunkt från Kleins sida. Det optimala är att man väntar med offentliggöranden innan man är säker på att de som ska avgöra frågorna har fått ta del av alla viktiga uppgifter. Har dock skrivelserna redan lämnats ut så är de i praktiken redan officiella.

Helle Kleins svar till Domkapitlet kan läsas på Seglora Smedjas hemsida här.

 

Jag har påpekat ett flertal ggr att diskussionsklimatet bland olika debatter angående religionsfrågor ibland inte är optimalt utan, framförallt från en kristen synvinkel, lite väl mycket pajkastning och hårda ord. Jag har dock full förståelse för att man i hastigheten drivs med av ett debattklimat som är hårt och skoningslöst.

 Debatterna tar ofta utgångspunkt från de ickereligiösa med syfte på att de ickereligiösa har ett slags tolkningsföreträde gentemot de som har en religiös tro.Det tas också ofta upp frågor utifrån små religiösa fundamentalistiska synvinklar och sedan ska dessa stå som symbol för hela den religiösa människan och dess många olika rörelser. Här har också Christer Sturmark i den lilla fundamentalistiskt Ateistiska organisationen ”humanisterna” agerat såsom att just Hans oerhört snäva vinklade tolkning av olika religiösa urkunder och tydning av dessa ska vara det som ska vara den giltiga tolkningen i vårt samhälle. Hans tolkning av exempelvis Bibeln och dess berättelser har samma slags läsning som många små så kallade ”bibeltrogna” och fundamentalistiska grupper brukar använda sig av och är på intet sätt något som den stora massan av kristna företrädare ställer upp på.

Sturmarks vidare ståndpunkt är att det ska vara ett sekulärt samhälle. Dvs det handlar inte om det som vi demokrater oftast vill framhålla, att det ska vara en sekulär stat men där religioner liksom andra existensiella grupperingar naturligtvis ska få finnas i samhället och att vi tillsammans ska bygga vårt gemensamma samhälle. 

Helle Kleins skrivelse tar också upp det som jag beskriver som ett obehagligt debattklimat. Utan att överhuvudtaget kontrollera det som Helle anför (jag har också varit betänksam mot Seglorans uttryck ibland)  måste jag dock tillstå att jag, liksom många kristna som jag pratar med, tycker att just Sturmark mfl för en mycket obehaglig debatteknik med fruktansvärda generaliseringar och personliga påhopp. Det är ett mycket hårt synsätt där vi som har en religiös medvetenhet inte är mycket värda i Sturmarks och ”humanisternas” syn. De för en kampanj mot religösa människor och religösa uttryck. Deras kampanjer kan inte tolkas som något annat än att vi, religiösa, inte ska ha någon framtid i det fundamentalistiska ateistiska samhälle som Sturmark mfl vill se. Sturmark mfl har inte en förmåga att se att andra människor har andra utgångspunkter, härstammar från och finns i andra kontexter/kulturer än de själva. De uppvisar en total religiös omusikalitet.  Vi som är religiösa, oberoende av religion, har all anledning till stark oro över den utveckling som sker nu i vårt svenska samhälle. De mänskliga rättigheterna och Religionsfriheten är under stark press.

Återigen måste jag påminna om att det lilla förbundet ”humanisterna” inte överhuvudtaget kan anses vara representativa för gruppen Humanister vilka jag själv anser mig vara en del av. De är snarare att betrakta som en ateistisk fundamentalistiskt vetenskapstroende gruppering som motsätter sig andra livsåskådningar än sin egen.

Observera att vara Humanist är INTE detsamma som att vara ateist!

I min värld får många olika religiösa och existensiella uttryck plats i vårt gemensamma samhälle. Alla människor oberoende av ursprung eller religiös/existensiell tillhörighet har ett lika stort värde. Ett samhälle ska dock  ”styras” av en sekulär stat.

Det ska nu bli intressant att se Domkapitlets utsaga i början av Maj. Är det rimligt att en ateistisk fundamentalistisk organisation som Sturmarks ”humanister” ska kunna anmäla enskilda präster till prästernas egen kristna organisation? Det är en fråga som de flesta inom Svenska Kyrkan bör fundera över. Vilka följdverkningar kan det då få i förlängningen? Vågar en präst överhuvudtaget säga sin mening ifråga om sakernas tillstånd i samhället? Vågar en präst överhuvudtaget predika i framtiden om det är som så att prästen kan riskera att bli anmäld av ateistiska organisationer som inte har förmågan att se vad religion är?

Återigen vill jag påstå att det är viktigt att ALLA inom SvK faktiskt funderar över sin kristna identitet och om den har mer gemensamt med andra kristna riktningar, än om den kristna identiteten har mer gemensamt med den ateistiska organisationen ”humanisterna” synsätt som vill förminska religionsfriheten?

Jag vill även påstå att det är viktigt att ALLA, oberoende av religiöst synsätt, faktiskt funderar över vilket som är det viktiga i ett längre samhälleligt perspektiv. Är religionsfriheten viktig för Dig? Eller är de ateistiska synsätten som vill begränsa Din religionsfrihet det viktiga just för DIG?

Jag menar att oberoende av religion så finns det en attack mot alla religioner från olika personer och olika grupperingar. Här finns en gemensam beröringspunkt mellan alla religioner. Det finns gemensamma orosmoln på vår himmel som måste bekämpas. Det kan vi, oberoende av religion, göra tillsammans!

Religionsfriheten och de mänskliga rättigheterna måste försvaras!