Gammal glömd kärlek…………………….7

 

Dina sandalklädda fötter

är så vackra, du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett smycke,
smitt av konstnärshänder.
Ditt sköte är en kupad skål
– må vinet aldrig saknas!
Din mage är en hög av vete,
omgärdad av liljor.
Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid.
Din hals är ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
vid porten mot Bat-Rabbim.
Din näsa är som Libanontornet,
som vetter mot Damaskus.
Ditt huvud höjer sig som Karmel,
hårsvallet skimrar som purpur,
en kung är fångad i lockarna.
Vad du är skön och ljuvlig,
min älskade, min vällust.
Din växt liknar palmens,
dina bröst är som klasar.
Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
gripa tag i dess krona.
Dina bröst skall vara som druvklasar,
din andedräkt som doften av äpplen,
din mun som det finaste vin,
som flödar över i min
och fuktar läppar och tänder.

Hon

Jag är min väns,
till mig står hans lust.
Kom, min vän,
låt oss gå ut på fälten
och övernatta bland hennabuskarna.
Låt oss tidigt gå ut i vingårdarna
och se om vinstocken skjutit skott,
om knopparna har öppnat sig,
om granatträden gått i blom.
Där skall jag ge dig min kärlek.
Kärleksäpplena doftar,
vid vår dörr finns härliga frukter,
nya och gamla.
Dem har jag sparat åt dig, min vän
//Hög visan 7

Gammal glömd kärlek…………………….6

Vart har din vän gått,

du skönaste bland kvinnor,
vart har din vän tagit vägen?
Låt oss hjälpa dig att söka!

Min vän har gått ner till sin trädgård,
till kryddsängarna.
Där vallar han sin hjord
och plockar liljor.
Jag är min väns och han är min,
han som vallar sin hjord bland liljor.

Du är skön som Tirsa, min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
skrämmande som stjärnornas här.
Vänd bort din blick,
den gör mig förvirrad.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar utför Gilead.
Dina tänder är som en flock tackor
som stiger ur badet,
alla har tvillingar,
ingen är utan lamm.
Som ett kluvet granatäpple
skimrar din tinning bakom slöjan.
Sextio är drottningarna,
åttio är bihustrurna
och oräkneliga de unga kvinnorna.
Men hon är en enda,
min duva, min fulländade,
den enda för sin mor,
fullkomlig för den som fött henne.
Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,
hon hyllas av drottningar och bihustrur:
”Vem är hon som strålar som morgonrodnaden,
skön som den vita månen,
fullkomlig som den heta solen,
skrämmande som stjärnornas här?”
Jag gick ner till valnötslunden
för att se det knoppas i dalen,
för att se om vinstocken skjutit skott,
om granatträden gått i blom.
[—]

Vänd dig, vänd dig, flicka från Shulem,
vänd dig, vänd dig, så att vi ser dig!

Varför vill ni se på flickan från Shulem,
där hon dansar mellan leden?
//Höga visan 6

Gammal glömd kärlek………………5

 

 Jag kommer till min trädgård,

min syster och brud.
Jag plockar min myrra och mina kryddor,
jag smakar mina bikakor och min honung,
jag dricker mitt vin och min mjölk.

Kör

Ät, ni älskande, och drick!
Berusa er av kärlek!

Hon

Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
Hör, min vän knackar på:
”Öppna för mig, min syster, min älskade,
min duva, min fulländade!
Mitt hår är fuktigt av dagg,
mina lockar våta av nattens droppar.”
Jag har tagit av mig linnet,
skall jag ta på det igen?
Jag har tvättat mina fötter,
skall jag smutsa ner dem igen?
Min vän sticker handen genom gluggen
och får mitt inre att skälva.
Jag stiger upp för att öppna för min vän,
och mina händer dryper av myrra.
Från fingrarna rinner myrra
över dörrens regel.
Jag öppnar för min vän,
men min vän har gått.
Jag blir utom mig, han är borta,
jag söker honom men finner honom inte,
jag ropar, men han svarar inte.
Väktarna finner mig,
de som går runt i staden.
De slår mig, de gör mig illa.
Murarnas väktare sliter av mig sjalen.
Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
om ni finner min vän,
tala om för honom
att jag är sjuk av kärlek!

Kör

Vad skiljer din vän från andra,
du skönaste bland kvinnor,
vad skiljer din vän från andra,
vad får dig att besvärja oss så?

Hon

Min vän är röd och glänsande,
ypperst bland tiotusen.
Hans huvud är finaste guld,
hans lockar liknar dadelklasar,
svarta som korpen.
Hans ögon är som duvor
vid strömmande vatten,
de badar i mjölk,
de sitter vid fullhetens rand.
Hans kinder är som kryddsängar,
där doftande örter växer.
Hans läppar är liljor,
de dryper av flytande myrra.
Hans armar är stavar av guld,
besatta med krysoliter,
hans mage en skiva av elfenben,
överströdd med safirer.
Hans lår är pelare av alabaster
på socklar av guld.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som dess cedrar.
Hans gom är sötma,
allt hos honom är begärligt.
Sådan är min vän,
sådan är min käraste,
ni Jerusalems döttrar
 
//Hög Vis 5

Gammal glömd kärlek…………..4

Han

 Vad du är skön, min älskade,
vad du är skön!
Dina ögon är duvor
bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar utför Gileads berg.
Dina tänder är som en flock tackor
som stiger ur badet för att klippas,
alla har tvillingar,
ingen är utan lamm.
Som ett klarrött band är dina läppar,
din mun är ljuvlig.
Som ett kluvet granatäpple
skimrar din tinning bakom slöjan.
Som Davids torn är din hals
med rader av stenar,
där tusen sköldar hänger
och kämparnas alla koger.
Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid,
betande bland liljor.
Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr
vill jag besöka myrraberget,
välluktens kulle.
Allt hos dig är skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist.
Kom, min brud, från Libanon,
kom från Libanon, kom hit!
Stig ner från Amanas topp,
från toppen av Senir och Hermon,
från lejonens hålor,
från leopardernas berg.
Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud,
med en enda blick har du fångat mitt hjärta,
med en enda länk av din halskedja.
Vad din kärlek är skön,
min syster och brud,
din kärlek är ljuvare än vin,
din balsam ljuvare än alla dofter.
Av sötma dryper dina läppar, min brud,
din tunga gömmer honung och mjölk,
dina kläder doftar som Libanon.
En inhägnad trädgård är min syster och brud,
en inhägnad trädgård, en förseglad källa.
I din lustgård växer
granatträd med härliga frukter,
henna och nardus,
nardus och saffran, kalmus och kanel,
alla slags doftrika träd,
myrra och aloe
och finaste kryddor.
Du är trädgårdens källa,
en brunn med friskt vatten,
bäckar från Libanon.

Hon

Vakna, nordanvind! Sunnanvind, kom!
Blås genom min trädgård,
så att dess vällukter flödar!
Må min vän komma till sin trädgård
och njuta dess härliga frukter!
 
//Hög vis 4

Gammal glömd kärlek……3

 På min bädd om natten

söker jag den jag har kär.
Jag söker men finner honom inte.
Jag vill stiga upp och gå runt i staden,
på gatorna och över torgen,
och söka den jag har kär.
Jag söker men finner honom inte.
Väktarna finner mig,
de som går runt i staden.
”Har ni sett den jag har kär?”
Knappt har jag lämnat dem
förrän jag finner den jag har kär.
Jag tar fatt honom och släpper honom inte
förrän jag fört honom till min mors hus,
till kammaren hos henne som fött mig.
Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.

 

Vem är hon som kommer ur öknen
i en pelare av rök,
omvärvd av myrra och rökelse
och kryddhandlarens alla dofter?
Se, där är Salomos bärstol!
Sextio kämpar omger den,
sextio av Israels kämpar,
alla beväpnade med svärd
och övade i strid,
var och en med sitt svärd vid höften
mot nattens fasor.
Sin bärstol lät kung Salomo bygga
av trä från Libanon,
med stolpar av silver,
ryggstöd av guld,
säte av purpurtyg
och insidan klädd med ebenholts.
Jerusalems döttrar, kom ut,
Sions döttrar, skåda kung Salomo
och kronan hans mor har krönt honom med
på hans bröllopsdag,
på hans glädjedag.
 
// Hög Vis 3

Gammal glömd kärlek………..2

Jag är en vildros på Sharons slätt,
en lilja i dalen.

Han

Som en lilja bland tistlar
är min älskade bland flickor.

Hon

Som ett äppelträd i skogen
är min vän bland de unga männen.
Jag njuter av att sitta i dess skugga,
dess frukt är söt för min gom.
Han för mig till vinhuset
under sin kärleks fana.
Styrk mig med druvkakor,
vederkvick mig med äpplen,
jag är sjuk av kärlek.
Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,
hans högra omfamnar mig.
Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.
Hör, min vän kommer!
Där är han,
han springer över bergen,
dansar fram över höjderna.
Min vän är lik en gasell,
lik en ung hjort.
Där står han vid vår gavel,
spanar genom fönstret,
tittar in genom gallret.

Han

Min vän säger till mig:
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Vintern är över,
regntiden är förbi.
Marken täcks av blommor,
sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.
Fikonträdet får kart,
vinstocken går i doftande blom.
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Min duva bland bergets klyftor,
i klipphyllans gömsle,
låt mig se dig,
låt mig höra din röst!
Din röst är ljuv,
din gestalt så skön.

Kör

Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna,
som härjar i vingårdarna,
våra vingårdar som går i blom.

Hon

Min vän är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord bland liljor.
Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr,
ströva omkring, min vän,
som en gasell, som en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
 
Hög V 2

Homosexualitet diskuteras inom frikyrkan och bla hos Världen Idag,s Tommy Dahlman blogg!

Det föregår på många håll en viss diskussion om homosexualitet och frikyrkans (en viss del av denna) hållning till olika sexuella läggningar. En fråga som tydligen väckert en del känslor hos läsarna. Stefan Swärd har skrivit här
Tommy Dahlman är krönikör på Världen Idag och dessutom författare. På hans blogg har han tagit upp frågan om homosexualitet utifrån rubriken ”Pastor Jansson och homosexualiteten”.

Jag har infört lite tankar på hans blogg. Nedan kan Ni se vad jag har skrivt. Utgångspunkten är alltså Tommys skrivning och det är den jag försöker förhålla mig till.

”Hej Tommy!

 

Har försökt läsa igenom ditt blogginlägg och hela tråden ang ”homosexualitet” och skaffat mig en viss bild av hur folk resonerar. Det finns mycket att diskutera ikring detta men jag utgår från ditt inlägg (med vissa utvikningar:) ) Du får naturligtvis rätta mig om jag uppfattar något fel eftersom jag inte går in på djupet av alla svar. Detta eftersom det som ofta i sådana här debatter spretar ut i olika spår som kanske ibland inte är relevanta för huvudfrågan.

 

1)En sak som slår mig är att kärleken mellan två mnsk många ggr inom (fri) kyrkan reduceras till att handla om sex och eventuellt reproduktion?

Kärleken är, så som jag läser Jesu ord, betydligt mer än sexualitet. Jesu ord är för mig det centrala och utifrån Hans ord tolkar jag också Bibeln.

Några tankar på när man diskuterar och/eller fördömer homosexualitet är vad som de facto sker mellan mnsk. Kärleken mellan två mnsk oberoende av sexuell läggning innebär inte per automatik sex. Man kan leva i ett kärleksförhållande men pga olika saker inte utöva sex. (det motsatta kan naturligtvis också finnas)

Enligt mitt sätt, med hänvisning till Jesu ord, så är kärleken det viktigaste.

Till de som då i en eller annan form tror att kärleken mellan man och kvinna regleras genom ex skapelseberättelse vill jag bara säga att det förekommer flera skapelseberättelser i Bibeln och att därmed hävda att kärleken mellan dessa två parter (och inga andra) regleras i skapelseberättelserna och utifrån detta läsa in vad som de facto inte står däri är att göra våld på Bibelns berättelser och på Guds inspirerade ord till människorna.

Skapelseberättelserna reglerar Inte hur kärleken mellan mnsk ska ske.

 

2)Jag anser självklart att jag är Bibeltroende liksom du. Andra skulle säkert hävda att just Du inte läser Bibeln på ett Bibeltroget sätt. Åter andra skulle hävda att såsom jag läser Bibeln så är det inte Bibeltroende. Att säga att man är Bibeltroende är att indirekt säga att ”ni andra” läser inte Bibeln rätt. En sak att reflektera över? Därmed blir också ditt tydliga ställningstagande att DU läser Bibeln så att ”guds ord” enligt Rom 1 : 26-27 säger att homosexualitet är onaturligt problematiskt eftersom Du, utifrån min läsning av den passage Du refererar till, inte alls kan göra anspråk på att säga det som Du med säkerhet påstår.

I Pastoralt hänseende kan man dock göra vad man vill, med risk för att trovärdigheten minskar.

 

I den passagen och det som du hävdar finns flera saker som man måste analysera och ta ställning till. I slutändan kanske det mynnar ut i syndabegreppet. Vad är synd? Är det vad Du eller Jag anser vara synd utifrån våra olika nuvarande sociala/ kulturella kontexter, eller är det vad Bibelns många olika syndbegrepp anser? Är synden att vända sig ifrån Gud? Är det då upp till var och en att bestämma hur detta frånvändande i så fall kan ske? Är kanske den största synden döden?

 

Om vi ser på den refererade texten så anser du att det är tydligt att denna fördömer homosexualitet. Du vet säkert att ordet Homosexualitet inte har funnits i människans vokabulär förrän mitt 1800 tal. Att enbart utifrån detta använda ordet på en text ca 1800 år tidigare är problematiskt. Att däremot kärleken mellan människor av samma kön har funnits i tusentals år finns dock vidimerat på många olika ställen inom litteraturen.

 

I den text Rom 1 :26-27 du refererar till tror vi att den översättning som föreligger med ordet ”naturligt” är synonymt med det som ”vi” lägger in i ordet i vår nuvarande kontext. Detta är ett mycket vanligt misstag när man analyserar text att tro att ordet har exakt samma betydelse som det har nu.

Paulus belyser inte i texten utifrån att det handlar om saker att förbjuda. Texten har sitt sammanhang i en diskussion om avgudadyrkan. Hans syfte torde vara teologiskt och Han vill att alla ska bli kristna. Han använder här ordet gr”fysis” vilket inte kan anses betyda något slags naturlag. Det borde mer betecknas som ett övergripande ord som beteckning på hur man såg på naturvetenskapen på den tiden men sammanslaget också med det som vi i nuvarande ordbruk betecknar som historiskt/ kulturella/sociala sedvänjor. Vet inte om det var Du (el någon annan i debatten) som inte ville jmf Rom med 1 Kor ang den kulturella kontexten men detta är att då läsa in något annat eftersom just ordet ”fysis” används i 1 Kor 11: 2-16. Parallellen mellan Rom och 1 Kor är viktig. Det handlar om hur Paulus själv ser på sin omgivning. Inte någon naturlag.

I den omgivning där Paulus befinner sig så ser det ut på ett visst sätt. Grunden för sexualiteten är maktordning. En man penetrerar och en kvinna blir penetrerad. En man gifter sig och kvinnan blir bortgift etc. En MAN kan också vara både underordnad eller överordnad medan en kvinna endast kunde vara underordnad. I Paulis Romerska miljö var det därför helt naturligt att en fri stark Romersk man att penetrera en underordnad och socialt sett svagare ung man. Det naturliga ”fysis” var alltså att bibehålla samhällsstrukturen. Samlaget, penetreringen, mellan män var därför högst tillåtet och önskvärt bara det skedde mellan en överstående gentemot en understående.

 

Detta är ett samhälle med tankar, moral, livshållning, sociala strukturer, patriarkala synsätt etc som vida överstiger det de flesta av oss egentligen kan tänka oss.

 

Påpekas bör dessutom att just Rom 1:26 handlar om ”kvinnorna” och har ingen egentlig tydlig syftning på sexualitet.

 

Jag menar alltså att den här mycket starkt kontextberoende framställningen av Paulus måste vägas mot det som vi idag kallar homosexuell kärlek vilket är något helt annat än vad Paulus beskriver. Dessutom måste, anser jag, Jesus kärleksbudskap vara starkt överordnat den specifika kontexten som är där just Paulus befinner sig i en svunnen tid.

 

Man måste läsa Bibeln utifrån det som är det mest troliga och det mest grundande antagandet av vad som författaren egentligen menade och inte lägga in sina egna värderingar utifrån sin egen historiska/sociala/kulturella kontext. Ska man därför utan att verka ovettig, förlegad och förelämpande hävda något annat än vad som ursprungsförfattaren menade bör man ha mycket starka papper på sitt förhållningssätt. Framförallt om man är kristen och ser Jesus ord som viktiga!

Ett förhållningssätt med enbart hänvisning till Rom 1:26-27 anser jag inte tillmötesgår de kraven.

 

Min gamla Juridikprofessor sa en gång i tiden till mig: Man måste alltid förlåta och beteckna den andre som oskyldig om det inte finns överväldigande bevis och tills denne är dömd. Personligen tror jag att detta är vad Jesus skulle instämma i. Men också ett förhållningssätt som många kristna kanske borde ta efter. Jag anser att vi människor inte är här, om vi ska tro Jesus, för att döma varandra. Den dagen kanske kommer, men inte från oss människor.

 

Detta leder in på dina avslutande frågor. Jag anser inte att man ska fördöma någon kyrka eller för den delen enskild. Jag som människa är inte här på jorden för att döma eller fördöma. Av min redovisade syn på Romarbrevet och din hänvisning så blir det marigt att hävda att att det inte är föraktfullt och kränkande. Inte bara för de som är homosexuella utan även för mig som sätter Jesu budskap högt. Bevisbördan att inte bli betraktad som föraktfull eller kränkande ligger på de som anser att homosexualitet inte är okey, ev en synd och att inte Jesu kärleksbudskap är starkt . So far så har inte jag sett några argument som är exegetiskt godtagbara med en sådan ståndpunkt.

 

3)Ditt stycke om SvK är lite svårförståeligt. Om du menar att det är få homosexuella som är kyrkligt aktiva så är svaret ett definitivt nej. Inom SvK finns det massor av homosexuella människor som har erfarit Guds kärleksfulla helt uttömmande nåd och är mycket aktiva.

 

4)Du ställer frågan till ”hbtfolket” om en friare och lösare sexualmoral. Implicerar du då att detta ”folk” per definition skulle tillhöra kategorien med en fri och lös sexualmoral? De många människor som jag känner som är homosexuella lever i de flesta fall i mycket kärleksfulla och trogna relationer. Jmf med många kristna från (fri) religiösa samfund som jag känner är de betydligt mer trogna sin partner. Kan iofs vara en tillfällighet 🙂

Den eventuellt, mycket eventuellt, ”friare och lösare” sexualmoralen måste ändock ses ur ett samhällsperspektiv och inte kopplas till någon eventuell grupp . I det sammanhanget vänder jag mig också mot att man klumpar ihop alla hbt människor i en klump som om deras sexualitet är det som enbart kategoriserar dem som människor. En HBT människa (vad nu detta är) är oändligt mycket mer än sex. Liksom Du och Jag är så oändligt mycket mer än sex. Hoppas jag?

5)Idebattinläggen ser jag att flera ställer allvarliga frågor om homosexualitet är något verkligt inom människan? Implicit finns där frågan om det bara skulle handla om en social konstruktion. Det går inte att utesluta en socialkonstruktion i vissa mycket fåtaliga fall. Men de flesta initierade bedömare i dagens samhälle skulle aldrig komma på frågan att inte respektera det som vetenskapssamhället har kommit fram till ifråga om homosexualitet. Homosexuell orientering är en verklighet ur både fysisk och hjärnans perspektiv. De vetenskapliga beläggen är slående att homosexualitet är inget som du väljer eller väljer bort. Homosexualitet är en grundläggande och helt naturlig beståndsdel i många människor. Om man nu inte köper vetenskapssamhällets syn på homosexualitet så bör man ha mycket starka argument. Vart nu de ska komma från? Från Bibeln kan de definitivt inte hämtas.

 

Hur man ser på vetenskapen är nog också en fråga som ligger lite utanför ämnet ifråga. Dock känner jag på mig att det finns en differens mellan oss två ifråga om vetenskapen Tommy? 🙂

 

Ha de gott.”

Kunskap och vishet….

…..ser nog de flesta som positiva egenskaper. ❓

I de rådande skolavslutningstiderna är det uppenbart att människor gärna vill skaffa sig mer kunskap. Men är de beredda att se till att få del av vishet?

Igår var jag på den sista skolavslutningen för min del för det här året. Eller rättare, jag råkade missa själva skolavslutningen, aja baja mig , men kom åtminstone på själva examens festen. Nu hände det sig att min väns ungdom som just tagit studenten hade en sammanslagen fest med, som det visade sig, en annan bekants tonåring som också tagit studenten. Nu tror jag inte någon märkte att jag enbart hade en present med mig men jag själv tyckte det var lite pinsamt.

På min present hade jag skrivit ner små ord. För en tonåring antagligen skittöntigt men det kändes viktigt för mig att få förmedla vissa ord angående kunskap. Ord som har funnits så mycket längre än vad vi som lever just nu nästan har svårt att greppa.

Orden var :

 ”Visheten skall fylla ditt hjärta

och kunskapen ge dig glädje,
klokheten skall värna dig
och insikten beskydda dig”
….”den kloke samlar kunskap,
den vise lyssnar och lär.”
För många kanske tänkvärda ord men möjligtvis tycker de samtidigt att de är universiella. Orden var hämtade ur Ordspråksboken. Kända sedan ca 2 500 år tillbaka.
Om kunskap och vishet finns det många passager i Bibelns stora bibliotek att hämta tanke och kraft ur. Tänkvärda och universiella, ja visst, kanske, men ändå fantastiskt att de är ihågkomna och så småningom nedtecknade av människor som känner inspirationen från Gud. Ett klart ljus över att Gud är närvarande i den vanlige människans liv, i dennes mänskliga universiella mänsklighet.
Andra ord som syftar på kunskap finns att läsa på många ställen i Biblioteket.
1 Mos 2: 9
 ”Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.”
Ps 139:4
”Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.”
En klar bild av Guds svårförståeliga omfattning och storhet. En omfattning som inte går att klä i naturvetenskapliga termer eller där faktiskt inte ens språket räcker till.
Kunskapen sätts också ofta i olika samband med vishet.”
Ords 1:20-22
”Visheten ropar högt på gatan,
på torget ljuder hennes röst.
Mitt i larmet ropar hon,
i stadens portar tar hon till orda:
Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten,
hur länge skall smädarna njuta av att smäda
och dårarna hata kunskap?”
Ords 3:13-20
Lycklig den som funnit vishet,

den som nått fram till insikt.
Ty visheten är mer värd än silver,
den vinst hon ger är bättre än guld.
Hon är dyrbarare än pärlor,
inga skatter går upp mot henne.
I sin högra hand har hon långt liv,
i sin vänstra rikedom och ära.
Hennes vägar är ljuvliga att gå,
alla hennes stigar är trygga.
För dem som håller sig till henne
är hon ett livets träd –
lycklig den som håller fast vid henne.
Med vishet lade Herren jordens grund,
han spände upp himlen med insikt.
Hans kunskap öppnade djupets flöden
och fick molnen att fälla sin dagg.”
Ords 4:5-9
”Förvärva vishet, förvärva insikt,

glöm aldrig vad jag sagt och vik inte av från det.
Överge inte visheten, hon skall bevara dig,
älska henne, hon skall skydda dig.
Vishet är viktigast, förvärva vishet,
ge allt du äger för att förvärva insikt.
Håll henne högt, så upphöjer hon dig,
omfamna henne, så ger hon dig ära.
Hon skall kröna dig med sin sköna krans,
skänka dig en ståtlig krona.”
Vi kan se att på många ställen finns det en mycket stor likhet och samstämmighet mellan det som kan kallas Gud och det som i kvinnliga termer kallas vishet. Visheten som så många gärna skulle vilja tillskansa sig har en kvinnlig benämning. I vishetens bild har/ är Gud en bild av en kvinna. Det finns många andra texter i biblioteket som pekar på samma sak.
När jag jämt läser alla dessa texter om kunskap och vishet och ser att vishet beskrivs med kvinnliga förtecken kan jag inte låta bli att undra över de som så kategoriskt slår ifrån sig att Gud inte kan vara annat än en man. Gud är en man, punkt! Är dock inte Gud så mycket större? Måste man sätta biologiska tecken på Gud? När Gud beskrivs med kvinnliga tecken är det då inte Gud som omtalas?
Kanske är det som så att de som envist framhärdar att Gud ÄR en man kanske inte ännu har kommit så långt på vishetens stig? När det kvinnliga kommer till dem så kanske också visheten kommer.
Sträva efter kunskapen, så kommer visheten.
”VISHETEN SKA FYLLA DITT HJÄRTA, GUD SKA FYLLA DITT HJÄRTA!”
Glad examen till Er alla som nu har kommit en bit på kunskapens väg! NU är det vår i Vishetens natur. 🙂

Lite tänkvärda ord inför helgen!

”Jag klagade på att jag hade slitna skor tills jag träffade en man utan fötter” // Okänd

 

”Livet är aldrig rättvist och det är tur för de flesta av oss”//Oscar Wilde

 

”Säger man om något:”Det här är nytt!” så har det ändå funnits före oss, alltsedan urminnes tid”//Pred 1: 10

 

”Nu fanns det i staden en man, fattig men vis, och han kunde ha räddat staden med sin vishet. Men ingen kom att tänka på den fattige. Då sa jag: Vishet är bättre än styrka, men den fattiges vishet föraktas, och ingen lyssnar på hans ord. De visas stilla tal är starkare än skränet från dårarnas hövdingar.” // Pred 9: 15-17

 

”Bättre klandras av en vis än lovsjungas av en dåre” // Pred 6: 6

 

”Höj din röst för den stumme, till försvar för alla som sviktar. Höj din röst och döm rättfärdigt, försvara de fattiga och svaga.” // Ords 31: 8-9

 

”Två saker ber jag dig om, neka mig dem aldrig till min död: håll falskhet och lögn ifrån mig, och gör mig varken fattig eller rik.” // Ords 30: 7-8

 

 

Tänkvärda glömda kärleks ord! :)

Höga v 4

1Vad du är skön, min älskade,

vad du är skön!
Dina ögon är duvor
bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar utför Gileads berg.
2Dina tänder är som en flock tackor
som stiger ur badet för att klippas,
alla har tvillingar,
ingen är utan lamm.
3Som ett klarrött band är dina läppar,
din mun är ljuvlig.
Som ett kluvet granatäpple
skimrar din tinning bakom slöjan.
4Som Davids torn är din hals
med rader av stenar,
där tusen sköldar hänger
och kämparnas alla koger.
5Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid,
betande bland liljor.
6Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr
vill jag besöka myrraberget,
välluktens kulle.
7Allt hos dig är skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist

 

 

 

Höga v 7

 1Dina sandalklädda fötter

är så vackra, du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett smycke,
smitt av konstnärshänder.
2Ditt sköte är en kupad skål
– må vinet aldrig saknas!
Din mage är en hög av vete,
omgärdad av liljor.
3Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid.
4Din hals är ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
vid porten mot Bat-Rabbim.
Din näsa är som Libanontornet,
som vetter mot Damaskus.
5Ditt huvud höjer sig som Karmel,
hårsvallet skimrar som purpur,
en kung är fångad i lockarna.
6Vad du är skön och ljuvlig,
min älskade, min vällust.
7Din växt liknar palmens,
dina bröst är som klasar.
8Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
gripa tag i dess krona.
Dina bröst skall vara som druvklasar,
din andedräkt som doften av äpplen,
9din mun som det finaste vin,
som flödar över i min
och fuktar läppar och tänder.

Inför tredje söndagen i advent…….

Psaltarpsalm 146: 3-9

 

3Lita aldrig på mäktiga män,
människor som ingen hjälp kan ge.
4De ger upp andan och blir jord igen,
då går deras planer om intet.
5Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud
och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.
6Han som har gjort himmel och jord och hav
och allt vad som finns i dem,
han sviker aldrig sina löften.
7Han ger de förtryckta deras rätt,
han ger de svältande bröd.
Herren befriar de fångna,
8Herren öppnar blinda ögon,
Herren rätar krökta ryggar,
Herren älskar de trogna,
9Herren ger främlingar skydd,
stöder faderlösa och änkor
men korsar de ondas planer

Är Gud politisk?

  (ovanstående bild är hämtad från nätet)                                                                                      

När man seglar runt i olika debattinläg lite här och där på nätet slås man av att många tycker att den religiösa människan ska hålla sin tro för sig själv och inte blanda in den i det övriga samhället. Den här åsikten kan man träffa på bland både kristna, muslimer och de som kallar sig ateister. När det gäller ateisterna kanske den åsikten inte är så konstig. En del av de  som även tror sig vara humanister anser ju tex också att alla humanister ska vara ateister. Många förespråkare från förbundet Humanisterna anser exempelvis detta. De för som bekant en inte speciellt nyanserad bild av vad religion innebär men Humanisternas ordförande kan ändå ibland sträcka sig  till att den enskilda människan kan få tro på vad den vill.

Bland de som tillhör Svenska kyrkan finns också åsikten att själva religionen och det kristna synsättet ska hållas borta från den omgivande samhälleliga strukturen men samtidigt är det helt okey att rösta in personer från valda partier?

Flera undersökningar bland medborgarna och bland medlemmar i Svenska Kyrkan pekar också på resultat i riktningen att det kristna  är ett personligt ställningstagande, men också att tron ska hållas inom den personliga sfären.

Kort sagt verkar det finnas en slags tanke hos många människor att den kristna tron är en individualistisk förhoppning på en enskild egocentrerad frälsning i en kommande tidsålder, i ett annat himmelrike, i en annan slags värld. Därmed skulle ett engagemang i politiska strävanden vara förkastliga. Det kan inte anses vara förenligt att se politiskt på sin omgivning eftersom frälsningen ligger i en eskatologisk tidsålder.

Är det verkligen så? Ja skulle även en del kristna utbrista. Det handlar om en frälsning, en personlig frälsning från ondska och till ett kommande liv med Kristus. En del skulle även lägga till att detta enbart kan uppnås med egna gärningar som därmed skulle underlätta frälsningen.

Men? Andra personer såsom exempelvis Stockholms stift,s biskop  Eva Brunne pekar på att Kyrkan har en politisk uppgift, vilket hon framförde i morgonsoffan i TV1 den 30 nov. Del 1 och del 2. Dock pekar hon på att det inte handlar om partipolitik.

Vad är då politik? När man frågar människor så går automatiskt tankarna till det partipolitiska spelet. När man pressar dem lite grann brukar det dock framgå att de flesta inser att politik även uppkommer på andra håll. Många hävdar tex det politiska spelet på arbetsplatsen, facket, idrottsklubben etc.

Det verkar alltså som att det ursprungliga ”politik”- begreppet har utvidgats till att betyda mer än det kanske egentligen var avsett för. Från början måste man nog hävda att det har sin betydelse i frågor som rör statsangelägenheter men i senare tid även andra instanser och olika processer som i någon mån utrycker åsikter som har till syfte att fatta beslut i någon fråga. I det här måste man även inlemma visioner och handlingsprogram som olika människor och grupper fattar beslut om, jmf policys.

Vad är det då att vara kristen? Kort sagt är det att sätta sin tilltro till Guds uppenbarade son Jesus Kristus. Självklart finns det olika synsätt och utryckssätt för att försöka gestalta sin tilltro, sin tro. Ett vanligt sätt att se det är ändå att försöka se vad Jesus sa, gjorde och strävade efter och att ha det som ledpunkt i livet. Det kan också uttryckas som att tron är ett Guds erbjudande till oss människor. Vi blir rättfärdigade genom Guds nåd genom tro.

Om man då ska se på vad Jesus sa, gjorde och strävade efter måste det också få ett genomslag hos den enskilde kristne personen och även i de sammanslutningar som den enskilde ingår i. Kyrkan har därför ett ledmotiv i Kristus.

Troligen så har de som nån gång har hört talas om Jesus en slags bild av att Han gick emot de rådande konventionerna. Ett starkt budskap var Hans syn om ett Guds rike. Det var, för att tala i nya termer, Hans vision och i det så förde Han historien från profeterna Sakarja, Jesaja mfl vidare i så måtto att Han ofta talade med de utstötta och främlingar, Han stod upp på de sjukas sida och pratade om hjälp för de fattiga. Det fanns en protest mot förtryckare och mot de som ekonomiskt skor sig på andra. Skillnaderna mot profeterna var ändå att Han var den ”som skulle komma” såsom Johannes döparen frågade.

Guds rike blev därmed en direkt verklighet. Genom Jesus Kristus ankomst kom den eskatologiska framtiden att direkt inträffa. Där och då!

Ska man då försöka se på Kristus som en reell verklighet innebär det med bestämdhet att man inte kan frångå de fakta som finns om Hans ställningstagande i sin samtid och vad Hans budskap innebär i vår tid.

Det finns självklart mycket skrivet om hur man kan se på och hur man ska agera i vår tid utifrån Jesus liv och leverne. Ett synsätt som ibland verkar bortglömt är det synsätt som sveriges biskopar uttryckte i Biskopsbrevet från 1993.

Men ett övergripande synsätt, enligt mig, är att ett kristet liv måste få ett uttryck utifrån vad Jesus har sagt, gjort och Hans och Guds strävanden för vårt liv här och nu och inte att försöka ”smita undan” ställningstaganden utifrån ett självrättfärdigande egocentrerat motiv om ett framtida ”himmelrike”. En kristen människa har att ta ställning för de som Jesus pekade på och mot det som Jesus vände sig emot. Därmed måste man ta ett politiskt ställningstagande i vårt nuvarande samhälle. Men, det behöver INTE vara ett partipolitiskt ställningstagande. Men, frågar jag mig,  kanske skulle fler kristna människor som vill ta partipolitiska ställningstagande fråga sig själva hur dess partis strävanden verkligen   stämmer överens med det som Jesus och Gud har påtalat. Att ställa sig frågan ”hur ställer sig ”mitt” parti till de fattiga, till de förtryckta (ekonomiskt och socialt), till de sjuka, till de gamla, till de socialt marginaliserade, till den samhälleliga ekonomin och mammons kraft etc. Att verkligen såsom kristen ställa sig de frågorna och ärligt ställa detta mot vad Guds Rike innebär skulle nog förvåna många. Kanske ( förhoppningsvis) skulle många ställa större krav i Guds riktning på sina egna partier eller kanske ändra partipolitisk inställning. För om man är ärlig i sitt kristna liv måste det återspeglas i ens verkliga liv. Jesus ord måste få genomslag på vad man säger och gör.

Samma sak som gäller för den enskilde kristne människan måste naturligtvis också ställas på de organisationer som hävdar att de för en kristen livsåskådning. Att de tror på Kristus.

Att kyrkan därmed uttalar sig och ställer frågor och krav utifrån Jesus ställningstaganden tyder på att kyrkan faktiskt försöker föra Guds rikes strävanden här och nu. Detta är att ta ställning politiskt men det är framförallt att ta ställning för Gud. Kyrkan kan aldrig vara en opolitisk aktör. Då frångår kyrkan dess uppdrag.

Vad man därmed kan se utifrån att många människor anser att det kristna livet enbart ska hållas i en enskild sfär och att inte kyrkan ska vara politisk är att den kristne och kyrkan (alla kyrkor) har ett stort pedagoguskt rum att fylla med innehåll i den offentliga debatten. Den enskilde och kyrkan måste våga stå upp för sin åsikt, för Jesu åsikt. Det går inte att smita undan och prata i det tysta, det går inte att smita undan den tro man bekänner sig till. Detta kanske är politiskt inkorrekt och tom farligt i vårt samhälle av idag men tillsammans kan man vara starka. Tillsammans kan man föra Jesu talan, tillsammans kan man föra den talan som den som inte kan tala vill få talad.

Genom Jesus Kristus är den eskatologiska framtiden redan här. Guds Rike är här och nu!

Gud är inte politisk men Hans budskap genom Jesus Kristus är politiskt i vår tid  ❗ 

Luk 4: 18-21

18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”

Paulus är i Rom

Romarbrevet 13: 5-14, 14: 1-10

 

Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. 6Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant. 7Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad. 8Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. 9Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. 10Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.11Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. 12Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. 13Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. 14Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks14 1Den som är svag i tron skall ni godta utan att sätta er till doms över olika uppfattningar. 2Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker. 3Den som vågar äta skall inte förakta den som inte gör det; den som inte vågar äta skall inte döma den som vågar, Gud har ju godtagit honom. 4Vad har du för rätt att döma den som är i en annans tjänst? Om han står eller faller angår bara hans egen herre. Men han faller inte, ty Herren är stark nog att hålla honom upprätt. 5Den ene gör skillnad på dagar; för den andre är de alla likvärdiga. Var och en skall vara fast i sin övertygelse. 6Den som alltid tänker på vad det är för dag gör det för Herren. Och den som äter gör det för Herren; han tackar ju Gud. Den som inte äter avstår med tanke på Herren, och han tackar också Gud. 7Ty ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. 8Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. 9Ty Kristus dog och fick liv igen för att härska över både döda och levande. 10Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol

Sakarja visar vägen inför Advent!

Sakarja 9: 7-12

 

7De blodiga vidrigheter de sätter tänderna i
skall jag rycka ur munnen på dem.
De som blir kvar av detta folk
skall också de tillhöra vår Gud,
de skall vara som en släkt i Juda,
Ekrons folk skall vara som jevuseerna.
8Jag vill hålla vakt vid mitt hus
mot härar som kommer och går.
Aldrig mer skall någon förtryckare komma.
Nu är mina ögon öppna
9Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
10Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände.
11I kraft av blodsförbundet med dig
skall jag släppa dina fångar ur den tomma brunnen.
12Kom tillbaka till borgen,
ni fångar som fått ett hopp!
I dag förkunnar jag:
Jag skall gottgöra er dubbelt.

Domssöndagen———>> En Psaltarpsalm

 

Psaltarpsalm 102

 

102 1En bön av en betryckt, som är modlös och utgjuter sin sorg inför Herren.

2Herre, hör min bön,
låt mitt rop nå fram till dig.
3Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Lyssna till mig,
skynda att svara när jag ropar.
4Mina dagar svinner bort som rök,
och mitt inre glöder som en ugn,
5mitt livsmod är brutet, vissnat som gräs.
Jag är för matt för att äta,
6jag har magrat av min suckan,
är bara skinn och ben.
7Jag liknar en uggla i öknen,
är som en uv bland ruiner.
8Jag måste vaka,
är som en ensam fågel på taket.
9Mina fiender hånar mig dagen lång,
de gör narr av mig,
brukar mitt namn i förbannelser.
10Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar
11för din häftiga vredes skull,
du som tog mig och kastade bort mig.
12Min levnad är som aftonskuggan,
jag vissnar som gräset.
13Men du, Herre, härskar för evigt,
och släkte efter släkte åkallar dig.
14Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,
det är tid att visa det nåd.
Ja, stunden är inne,
15ty dina tjänare älskar Sions stenar,
lider av att se det ligga i grus.
16Folken skall frukta Herrens namn
och jordens alla kungar hans härlighet,
17när Herren har byggt upp Sion
och visat sig i sin härlighet.
18Han har hört de utblottades bön,
deras bön har han inte föraktat.
19Detta skall skrivas ner för kommande tider,
och nya släkten skall prisa Herren,
20när han ser ner från sin heliga höjd,
när Herren från himlen blickar mot jorden,
21lyssnar till fångarnas jämmer
och friger dem som är dömda att dö.
22Herrens namn blir ärat i Sion,
man sjunger hans lov i Jerusalem,
23när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24Han bröt i förtid min kraft,
han förkortade mina dagar.
25Jag säger: Min Gud,
ryck inte bort mig i livets mitt,
du vars år varar från släkte till släkte.
26En gång lade du jordens grund,
och himlen är ett verk av din hand.
27De skall förgås, men du består,
de är plagg som slits ut,
du byter ut dem som kläder
och de är borta.
28Men du är densamme,
dina år har inget slut.
29Dina tjänares barn skall bo här
och deras barn leva trygga hos dig

Domssöndagen ———————> Matteus

Matteus 13: 44-50

 

44Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.

45Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. 46Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.

47Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. 48När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. 49Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 51Har ni förstått allt detta?” – ”Ja”, svarade de, 52och då sade han: ”Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.”

Inför Domssöndagen- Paulus predikar.

1 Korinthierbrevet 15: 20-34

 

20Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. 21Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. 22Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. 23Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, 25ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26Den siste fienden som förintas är döden, 27ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. 28Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

29Vad skall annars de göra som låter döpa sig för de dödas skull? Om de döda inte alls uppstår, varför låter man då döpa sig för deras skull? 30Och jag själv, varför sätter jag livet på spel i varje ögonblick? 31Ja, bröder, så sant som ni är min stolthet i Kristus Jesus, vår herre: jag står inför döden varje dag. 32Om jag bara hade tänkt på människors sätt när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade det då tjänat till? Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon skall vi dö. 33Låt inte bedra er. ”Av dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd.” 34Nyktra till på allvar och synda inte mer! Det finns ju några som inte vill veta något om Gud, det säger jag till er skam.

Inför Domssöndagen – Kristi Återkomst

 

Hesekiel 47: 1-12

 

47 1Han förde mig tillbaka till templets ingång. Då såg jag vatten tränga fram under tröskeln och rinna österut. Templets framsida vette åt öster. Vattnet kom från höger sida av templet och rann söder om altaret. 2Han förde mig ut genom norra porten och lät mig sedan följa utsidan fram till porten mot öster. Där flödade vattnet fram på höger sida. 3Mannen började gå österut med mätsnöre i handen. Han mätte upp 1 000 alnar och lät mig sedan vada genom vattnet, som nådde mig till fotknölarna. 4Han mätte upp 1 000 alnar till och lät mig vada genom vattnet, som nu nådde mig till knäna. Han mätte upp 1 000 alnar till och lät mig vada genom vattnet, som nu nådde mig till midjan. 5Han mätte upp 1 000 alnar till. Nu var det en flod, jag kunde inte vada över den. Vattnet var så djupt att man måste simma. Det var en flod man inte kunde vada över. 6Han sade till mig: ”Ser du, människa?” Han förde mig tillbaka till strandkanten. 7Då jag kom tillbaka såg jag att det växte tätt med träd längs flodens båda stränder. 8Han sade till mig: ”Detta vatten flyter genom landet österut, strömmar ner i Jordandalen och rinner sedan ut i havet, så att det salta vattnet där blir friskt. 9Där floden rinner ut skall det vimla av liv i vattnet, fisk skall finnas i överflöd. Där detta vatten rinner ut blir allt vatten friskt. Där floden rinner ut kan allt leva. 10Fiskare skall stå längs stranden, från En-Gedi till En Eglajim skall deras nät ligga på tork. Fisk av alla de slag skall finnas där, i samma överflöd som i Medelhavet. 11Men gölar och dammar skall inte bli friska, de tjänar till utvinning av salt. 12Längs floden, utmed båda stränderna, skall alla slags fruktträd växa. Deras blad skall inte vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de ny frukt, ty de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt skall ge föda och deras blad läkedom.”

Inför Söndagen den 13 nov. En Psalm.

Ps 139: 1-24

1För körledaren. Av David, en psalm.

Herre, du rannsakar mig och känner mig.
2Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
3Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
4Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
5Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
6Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
7Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
8Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
9Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
10skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand
11Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
12så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
13Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
14Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
15min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
16Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.
17Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
18Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,
når jag till slutet är jag ännu hos dig.
19Döda de onda, Gud!
Låt mördarna försvinna,
20de som trotsar dig med sina ränker
och fåfängt höjer sin röst mot dig.
21Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre,
och avsky dem som reser sig mot dig?
22Jag hatar dem med glödande hat,
mina fiender har de blivit.
23Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,
pröva mig och känn min oro,
24se om min väg för bort från dig,
och led mig på den eviga vägen.

Inför Söndagen den 13 nov. Lukas berättar om Jesus!

Luk 17: 11-30

 

11Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen. 12När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd 13och ropade: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss!” 14Då sade han till dem: ”Gå och visa upp er för prästerna!” Och medan de var på väg dit blev de rena. 15En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud 16och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. 17Jesus frågade: ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? 18Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?” 19Och han sade till mannen: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”

20Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. 21Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”

22Till lärjungarna sade han: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. 23Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. 24Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. 25Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.

26Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. 27Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. 28Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 30Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.