Gammal glömd kärlek…………………….7

 

Dina sandalklädda fötter

är så vackra, du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett smycke,
smitt av konstnärshänder.
Ditt sköte är en kupad skål
– må vinet aldrig saknas!
Din mage är en hög av vete,
omgärdad av liljor.
Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid.
Din hals är ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
vid porten mot Bat-Rabbim.
Din näsa är som Libanontornet,
som vetter mot Damaskus.
Ditt huvud höjer sig som Karmel,
hårsvallet skimrar som purpur,
en kung är fångad i lockarna.
Vad du är skön och ljuvlig,
min älskade, min vällust.
Din växt liknar palmens,
dina bröst är som klasar.
Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
gripa tag i dess krona.
Dina bröst skall vara som druvklasar,
din andedräkt som doften av äpplen,
din mun som det finaste vin,
som flödar över i min
och fuktar läppar och tänder.

Hon

Jag är min väns,
till mig står hans lust.
Kom, min vän,
låt oss gå ut på fälten
och övernatta bland hennabuskarna.
Låt oss tidigt gå ut i vingårdarna
och se om vinstocken skjutit skott,
om knopparna har öppnat sig,
om granatträden gått i blom.
Där skall jag ge dig min kärlek.
Kärleksäpplena doftar,
vid vår dörr finns härliga frukter,
nya och gamla.
Dem har jag sparat åt dig, min vän
//Hög visan 7

Gammal glömd kärlek…………………….6

Vart har din vän gått,

du skönaste bland kvinnor,
vart har din vän tagit vägen?
Låt oss hjälpa dig att söka!

Min vän har gått ner till sin trädgård,
till kryddsängarna.
Där vallar han sin hjord
och plockar liljor.
Jag är min väns och han är min,
han som vallar sin hjord bland liljor.

Du är skön som Tirsa, min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
skrämmande som stjärnornas här.
Vänd bort din blick,
den gör mig förvirrad.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar utför Gilead.
Dina tänder är som en flock tackor
som stiger ur badet,
alla har tvillingar,
ingen är utan lamm.
Som ett kluvet granatäpple
skimrar din tinning bakom slöjan.
Sextio är drottningarna,
åttio är bihustrurna
och oräkneliga de unga kvinnorna.
Men hon är en enda,
min duva, min fulländade,
den enda för sin mor,
fullkomlig för den som fött henne.
Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,
hon hyllas av drottningar och bihustrur:
”Vem är hon som strålar som morgonrodnaden,
skön som den vita månen,
fullkomlig som den heta solen,
skrämmande som stjärnornas här?”
Jag gick ner till valnötslunden
för att se det knoppas i dalen,
för att se om vinstocken skjutit skott,
om granatträden gått i blom.
[—]

Vänd dig, vänd dig, flicka från Shulem,
vänd dig, vänd dig, så att vi ser dig!

Varför vill ni se på flickan från Shulem,
där hon dansar mellan leden?
//Höga visan 6

Gammal glömd kärlek………………5

 

 Jag kommer till min trädgård,

min syster och brud.
Jag plockar min myrra och mina kryddor,
jag smakar mina bikakor och min honung,
jag dricker mitt vin och min mjölk.

Kör

Ät, ni älskande, och drick!
Berusa er av kärlek!

Hon

Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
Hör, min vän knackar på:
”Öppna för mig, min syster, min älskade,
min duva, min fulländade!
Mitt hår är fuktigt av dagg,
mina lockar våta av nattens droppar.”
Jag har tagit av mig linnet,
skall jag ta på det igen?
Jag har tvättat mina fötter,
skall jag smutsa ner dem igen?
Min vän sticker handen genom gluggen
och får mitt inre att skälva.
Jag stiger upp för att öppna för min vän,
och mina händer dryper av myrra.
Från fingrarna rinner myrra
över dörrens regel.
Jag öppnar för min vän,
men min vän har gått.
Jag blir utom mig, han är borta,
jag söker honom men finner honom inte,
jag ropar, men han svarar inte.
Väktarna finner mig,
de som går runt i staden.
De slår mig, de gör mig illa.
Murarnas väktare sliter av mig sjalen.
Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
om ni finner min vän,
tala om för honom
att jag är sjuk av kärlek!

Kör

Vad skiljer din vän från andra,
du skönaste bland kvinnor,
vad skiljer din vän från andra,
vad får dig att besvärja oss så?

Hon

Min vän är röd och glänsande,
ypperst bland tiotusen.
Hans huvud är finaste guld,
hans lockar liknar dadelklasar,
svarta som korpen.
Hans ögon är som duvor
vid strömmande vatten,
de badar i mjölk,
de sitter vid fullhetens rand.
Hans kinder är som kryddsängar,
där doftande örter växer.
Hans läppar är liljor,
de dryper av flytande myrra.
Hans armar är stavar av guld,
besatta med krysoliter,
hans mage en skiva av elfenben,
överströdd med safirer.
Hans lår är pelare av alabaster
på socklar av guld.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som dess cedrar.
Hans gom är sötma,
allt hos honom är begärligt.
Sådan är min vän,
sådan är min käraste,
ni Jerusalems döttrar
 
//Hög Vis 5

Gammal glömd kärlek…………..4

Han

 Vad du är skön, min älskade,
vad du är skön!
Dina ögon är duvor
bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar utför Gileads berg.
Dina tänder är som en flock tackor
som stiger ur badet för att klippas,
alla har tvillingar,
ingen är utan lamm.
Som ett klarrött band är dina läppar,
din mun är ljuvlig.
Som ett kluvet granatäpple
skimrar din tinning bakom slöjan.
Som Davids torn är din hals
med rader av stenar,
där tusen sköldar hänger
och kämparnas alla koger.
Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid,
betande bland liljor.
Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr
vill jag besöka myrraberget,
välluktens kulle.
Allt hos dig är skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist.
Kom, min brud, från Libanon,
kom från Libanon, kom hit!
Stig ner från Amanas topp,
från toppen av Senir och Hermon,
från lejonens hålor,
från leopardernas berg.
Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud,
med en enda blick har du fångat mitt hjärta,
med en enda länk av din halskedja.
Vad din kärlek är skön,
min syster och brud,
din kärlek är ljuvare än vin,
din balsam ljuvare än alla dofter.
Av sötma dryper dina läppar, min brud,
din tunga gömmer honung och mjölk,
dina kläder doftar som Libanon.
En inhägnad trädgård är min syster och brud,
en inhägnad trädgård, en förseglad källa.
I din lustgård växer
granatträd med härliga frukter,
henna och nardus,
nardus och saffran, kalmus och kanel,
alla slags doftrika träd,
myrra och aloe
och finaste kryddor.
Du är trädgårdens källa,
en brunn med friskt vatten,
bäckar från Libanon.

Hon

Vakna, nordanvind! Sunnanvind, kom!
Blås genom min trädgård,
så att dess vällukter flödar!
Må min vän komma till sin trädgård
och njuta dess härliga frukter!
 
//Hög vis 4

Gammal glömd kärlek……3

 På min bädd om natten

söker jag den jag har kär.
Jag söker men finner honom inte.
Jag vill stiga upp och gå runt i staden,
på gatorna och över torgen,
och söka den jag har kär.
Jag söker men finner honom inte.
Väktarna finner mig,
de som går runt i staden.
”Har ni sett den jag har kär?”
Knappt har jag lämnat dem
förrän jag finner den jag har kär.
Jag tar fatt honom och släpper honom inte
förrän jag fört honom till min mors hus,
till kammaren hos henne som fött mig.
Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.

 

Vem är hon som kommer ur öknen
i en pelare av rök,
omvärvd av myrra och rökelse
och kryddhandlarens alla dofter?
Se, där är Salomos bärstol!
Sextio kämpar omger den,
sextio av Israels kämpar,
alla beväpnade med svärd
och övade i strid,
var och en med sitt svärd vid höften
mot nattens fasor.
Sin bärstol lät kung Salomo bygga
av trä från Libanon,
med stolpar av silver,
ryggstöd av guld,
säte av purpurtyg
och insidan klädd med ebenholts.
Jerusalems döttrar, kom ut,
Sions döttrar, skåda kung Salomo
och kronan hans mor har krönt honom med
på hans bröllopsdag,
på hans glädjedag.
 
// Hög Vis 3

Gammal glömd kärlek………..2

Jag är en vildros på Sharons slätt,
en lilja i dalen.

Han

Som en lilja bland tistlar
är min älskade bland flickor.

Hon

Som ett äppelträd i skogen
är min vän bland de unga männen.
Jag njuter av att sitta i dess skugga,
dess frukt är söt för min gom.
Han för mig till vinhuset
under sin kärleks fana.
Styrk mig med druvkakor,
vederkvick mig med äpplen,
jag är sjuk av kärlek.
Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,
hans högra omfamnar mig.
Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.
Hör, min vän kommer!
Där är han,
han springer över bergen,
dansar fram över höjderna.
Min vän är lik en gasell,
lik en ung hjort.
Där står han vid vår gavel,
spanar genom fönstret,
tittar in genom gallret.

Han

Min vän säger till mig:
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Vintern är över,
regntiden är förbi.
Marken täcks av blommor,
sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.
Fikonträdet får kart,
vinstocken går i doftande blom.
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Min duva bland bergets klyftor,
i klipphyllans gömsle,
låt mig se dig,
låt mig höra din röst!
Din röst är ljuv,
din gestalt så skön.

Kör

Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna,
som härjar i vingårdarna,
våra vingårdar som går i blom.

Hon

Min vän är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord bland liljor.
Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr,
ströva omkring, min vän,
som en gasell, som en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
 
Hög V 2

Homosexualitet diskuteras inom frikyrkan och bla hos Världen Idag,s Tommy Dahlman blogg!

Det föregår på många håll en viss diskussion om homosexualitet och frikyrkans (en viss del av denna) hållning till olika sexuella läggningar. En fråga som tydligen väckert en del känslor hos läsarna. Stefan Swärd har skrivit här
Tommy Dahlman är krönikör på Världen Idag och dessutom författare. På hans blogg har han tagit upp frågan om homosexualitet utifrån rubriken ”Pastor Jansson och homosexualiteten”.

Jag har infört lite tankar på hans blogg. Nedan kan Ni se vad jag har skrivt. Utgångspunkten är alltså Tommys skrivning och det är den jag försöker förhålla mig till.

”Hej Tommy!

 

Har försökt läsa igenom ditt blogginlägg och hela tråden ang ”homosexualitet” och skaffat mig en viss bild av hur folk resonerar. Det finns mycket att diskutera ikring detta men jag utgår från ditt inlägg (med vissa utvikningar:) ) Du får naturligtvis rätta mig om jag uppfattar något fel eftersom jag inte går in på djupet av alla svar. Detta eftersom det som ofta i sådana här debatter spretar ut i olika spår som kanske ibland inte är relevanta för huvudfrågan.

 

1)En sak som slår mig är att kärleken mellan två mnsk många ggr inom (fri) kyrkan reduceras till att handla om sex och eventuellt reproduktion?

Kärleken är, så som jag läser Jesu ord, betydligt mer än sexualitet. Jesu ord är för mig det centrala och utifrån Hans ord tolkar jag också Bibeln.

Några tankar på när man diskuterar och/eller fördömer homosexualitet är vad som de facto sker mellan mnsk. Kärleken mellan två mnsk oberoende av sexuell läggning innebär inte per automatik sex. Man kan leva i ett kärleksförhållande men pga olika saker inte utöva sex. (det motsatta kan naturligtvis också finnas)

Enligt mitt sätt, med hänvisning till Jesu ord, så är kärleken det viktigaste.

Till de som då i en eller annan form tror att kärleken mellan man och kvinna regleras genom ex skapelseberättelse vill jag bara säga att det förekommer flera skapelseberättelser i Bibeln och att därmed hävda att kärleken mellan dessa två parter (och inga andra) regleras i skapelseberättelserna och utifrån detta läsa in vad som de facto inte står däri är att göra våld på Bibelns berättelser och på Guds inspirerade ord till människorna.

Skapelseberättelserna reglerar Inte hur kärleken mellan mnsk ska ske.

 

2)Jag anser självklart att jag är Bibeltroende liksom du. Andra skulle säkert hävda att just Du inte läser Bibeln på ett Bibeltroget sätt. Åter andra skulle hävda att såsom jag läser Bibeln så är det inte Bibeltroende. Att säga att man är Bibeltroende är att indirekt säga att ”ni andra” läser inte Bibeln rätt. En sak att reflektera över? Därmed blir också ditt tydliga ställningstagande att DU läser Bibeln så att ”guds ord” enligt Rom 1 : 26-27 säger att homosexualitet är onaturligt problematiskt eftersom Du, utifrån min läsning av den passage Du refererar till, inte alls kan göra anspråk på att säga det som Du med säkerhet påstår.

I Pastoralt hänseende kan man dock göra vad man vill, med risk för att trovärdigheten minskar.

 

I den passagen och det som du hävdar finns flera saker som man måste analysera och ta ställning till. I slutändan kanske det mynnar ut i syndabegreppet. Vad är synd? Är det vad Du eller Jag anser vara synd utifrån våra olika nuvarande sociala/ kulturella kontexter, eller är det vad Bibelns många olika syndbegrepp anser? Är synden att vända sig ifrån Gud? Är det då upp till var och en att bestämma hur detta frånvändande i så fall kan ske? Är kanske den största synden döden?

 

Om vi ser på den refererade texten så anser du att det är tydligt att denna fördömer homosexualitet. Du vet säkert att ordet Homosexualitet inte har funnits i människans vokabulär förrän mitt 1800 tal. Att enbart utifrån detta använda ordet på en text ca 1800 år tidigare är problematiskt. Att däremot kärleken mellan människor av samma kön har funnits i tusentals år finns dock vidimerat på många olika ställen inom litteraturen.

 

I den text Rom 1 :26-27 du refererar till tror vi att den översättning som föreligger med ordet ”naturligt” är synonymt med det som ”vi” lägger in i ordet i vår nuvarande kontext. Detta är ett mycket vanligt misstag när man analyserar text att tro att ordet har exakt samma betydelse som det har nu.

Paulus belyser inte i texten utifrån att det handlar om saker att förbjuda. Texten har sitt sammanhang i en diskussion om avgudadyrkan. Hans syfte torde vara teologiskt och Han vill att alla ska bli kristna. Han använder här ordet gr”fysis” vilket inte kan anses betyda något slags naturlag. Det borde mer betecknas som ett övergripande ord som beteckning på hur man såg på naturvetenskapen på den tiden men sammanslaget också med det som vi i nuvarande ordbruk betecknar som historiskt/ kulturella/sociala sedvänjor. Vet inte om det var Du (el någon annan i debatten) som inte ville jmf Rom med 1 Kor ang den kulturella kontexten men detta är att då läsa in något annat eftersom just ordet ”fysis” används i 1 Kor 11: 2-16. Parallellen mellan Rom och 1 Kor är viktig. Det handlar om hur Paulus själv ser på sin omgivning. Inte någon naturlag.

I den omgivning där Paulus befinner sig så ser det ut på ett visst sätt. Grunden för sexualiteten är maktordning. En man penetrerar och en kvinna blir penetrerad. En man gifter sig och kvinnan blir bortgift etc. En MAN kan också vara både underordnad eller överordnad medan en kvinna endast kunde vara underordnad. I Paulis Romerska miljö var det därför helt naturligt att en fri stark Romersk man att penetrera en underordnad och socialt sett svagare ung man. Det naturliga ”fysis” var alltså att bibehålla samhällsstrukturen. Samlaget, penetreringen, mellan män var därför högst tillåtet och önskvärt bara det skedde mellan en överstående gentemot en understående.

 

Detta är ett samhälle med tankar, moral, livshållning, sociala strukturer, patriarkala synsätt etc som vida överstiger det de flesta av oss egentligen kan tänka oss.

 

Påpekas bör dessutom att just Rom 1:26 handlar om ”kvinnorna” och har ingen egentlig tydlig syftning på sexualitet.

 

Jag menar alltså att den här mycket starkt kontextberoende framställningen av Paulus måste vägas mot det som vi idag kallar homosexuell kärlek vilket är något helt annat än vad Paulus beskriver. Dessutom måste, anser jag, Jesus kärleksbudskap vara starkt överordnat den specifika kontexten som är där just Paulus befinner sig i en svunnen tid.

 

Man måste läsa Bibeln utifrån det som är det mest troliga och det mest grundande antagandet av vad som författaren egentligen menade och inte lägga in sina egna värderingar utifrån sin egen historiska/sociala/kulturella kontext. Ska man därför utan att verka ovettig, förlegad och förelämpande hävda något annat än vad som ursprungsförfattaren menade bör man ha mycket starka papper på sitt förhållningssätt. Framförallt om man är kristen och ser Jesus ord som viktiga!

Ett förhållningssätt med enbart hänvisning till Rom 1:26-27 anser jag inte tillmötesgår de kraven.

 

Min gamla Juridikprofessor sa en gång i tiden till mig: Man måste alltid förlåta och beteckna den andre som oskyldig om det inte finns överväldigande bevis och tills denne är dömd. Personligen tror jag att detta är vad Jesus skulle instämma i. Men också ett förhållningssätt som många kristna kanske borde ta efter. Jag anser att vi människor inte är här, om vi ska tro Jesus, för att döma varandra. Den dagen kanske kommer, men inte från oss människor.

 

Detta leder in på dina avslutande frågor. Jag anser inte att man ska fördöma någon kyrka eller för den delen enskild. Jag som människa är inte här på jorden för att döma eller fördöma. Av min redovisade syn på Romarbrevet och din hänvisning så blir det marigt att hävda att att det inte är föraktfullt och kränkande. Inte bara för de som är homosexuella utan även för mig som sätter Jesu budskap högt. Bevisbördan att inte bli betraktad som föraktfull eller kränkande ligger på de som anser att homosexualitet inte är okey, ev en synd och att inte Jesu kärleksbudskap är starkt . So far så har inte jag sett några argument som är exegetiskt godtagbara med en sådan ståndpunkt.

 

3)Ditt stycke om SvK är lite svårförståeligt. Om du menar att det är få homosexuella som är kyrkligt aktiva så är svaret ett definitivt nej. Inom SvK finns det massor av homosexuella människor som har erfarit Guds kärleksfulla helt uttömmande nåd och är mycket aktiva.

 

4)Du ställer frågan till ”hbtfolket” om en friare och lösare sexualmoral. Implicerar du då att detta ”folk” per definition skulle tillhöra kategorien med en fri och lös sexualmoral? De många människor som jag känner som är homosexuella lever i de flesta fall i mycket kärleksfulla och trogna relationer. Jmf med många kristna från (fri) religiösa samfund som jag känner är de betydligt mer trogna sin partner. Kan iofs vara en tillfällighet 🙂

Den eventuellt, mycket eventuellt, ”friare och lösare” sexualmoralen måste ändock ses ur ett samhällsperspektiv och inte kopplas till någon eventuell grupp . I det sammanhanget vänder jag mig också mot att man klumpar ihop alla hbt människor i en klump som om deras sexualitet är det som enbart kategoriserar dem som människor. En HBT människa (vad nu detta är) är oändligt mycket mer än sex. Liksom Du och Jag är så oändligt mycket mer än sex. Hoppas jag?

5)Idebattinläggen ser jag att flera ställer allvarliga frågor om homosexualitet är något verkligt inom människan? Implicit finns där frågan om det bara skulle handla om en social konstruktion. Det går inte att utesluta en socialkonstruktion i vissa mycket fåtaliga fall. Men de flesta initierade bedömare i dagens samhälle skulle aldrig komma på frågan att inte respektera det som vetenskapssamhället har kommit fram till ifråga om homosexualitet. Homosexuell orientering är en verklighet ur både fysisk och hjärnans perspektiv. De vetenskapliga beläggen är slående att homosexualitet är inget som du väljer eller väljer bort. Homosexualitet är en grundläggande och helt naturlig beståndsdel i många människor. Om man nu inte köper vetenskapssamhällets syn på homosexualitet så bör man ha mycket starka argument. Vart nu de ska komma från? Från Bibeln kan de definitivt inte hämtas.

 

Hur man ser på vetenskapen är nog också en fråga som ligger lite utanför ämnet ifråga. Dock känner jag på mig att det finns en differens mellan oss två ifråga om vetenskapen Tommy? 🙂

 

Ha de gott.”