STÖRTBLÖDNING

 

Ååååååååååååå……… Får sjuttsingen i mig störtblödning på programmet @SVTdebatt.
Hur kan man föra en diskussion om Nazism/ Fascism/ Nationalism o deras enorma våldsutövande ideologi och alla de mord de har begått och samtidigt ha folk från (M) HADDAD och fria liberalen @Segerfeld mfl som på allvar sitter och säger: ”men se på vänstervåldet också” Det är ju så hemskt.
Precis som att de idioter till små marginaliserade v-grupper som inte skyr våld ska rättfärdiga Nazismens/ Fascismens/ Nationalismens agerande.
Det blir ju kontentan av dess nyliberalers retorik.
Fattar de inte att vår demokrati är allvarligt hotad.
Vart har den mänskliga liberalismen tagit vägen. Den som stod längst fram på barrikaderna och bekämpade våld och Nazism!…..*suck*
Och vart har @svt gått för väg?
De har i sina stadgar att de ska bekämpa Nazism och för MR.
De sköter inte sitt uppdrag!
De bidrar till att föra fram dessa Nazistiska/ Fascistiska/ Nationalistiska  gruppers program såsom ett alternativ till ”vänstern”. Vänstern som i vanliga människors ögon är socialdemokraterna och vänsterpartiet.

I och med @svt ryggradslösa agerande kan SD och högern gotta sig i att höra att våld också kommer från ”vänster”.
ABSURT!

Får man inte kritisera kyrkan del 2. …………..(forts SvD och Jenny Nordberg, min åsikt)

——-> forts

läs gärna ”får man inte kritisera kyrkan del 1” först!

I artikeln av den 24 feb för Nordberg resonemanget att i USA måste varje litet samfund ”förtjäna sin överlevnad”, dvs vara bättre än andra religiösa samfund. Detta då i jmf med SvK som inte behöver detta eftersom det betalas ”skatt” till kyrkan och att de flesta ”tvångsanslutits” till Kyrkan.

Här uppstår två olika missförstånd.

När man som Nordberg skriver att medlemmar ”tvångsanslutits” så impliceras det till totalitära ideologier och gamla stater som har använt denna form av anslutning i olika sammanhang. Tvångsanslutning är att mot någons uttryckliga vilja ändock ansluta denne.

I Sverige har vi under lång tid haft demokrati och i denna politiska demokrati har det funnits ett synsätt där medlemmarna i staten Sverige ska vara medlemmar i den Svenska Kyrkan. Det är därmed till stor del ett demokratiskt val som utgjort grunden för huruvida medborgaren ska vara medlem i Kyrkan och en demokratisk process som varje medborgare kunnat deltaga i. Sedan 1950 talet har det också rått religionsfrihet för den enskilde medborgaren i Sverige vilket inneburit att det varit fritt att tillhöra vilken religiös ordning som helst. Det har med andra ord stått varje medborgare i Sverige helt fritt i 60 år att välja att vara med i Svenska kyrkan eller inte.

Utvecklingen har dock gått framåt och insikten om att dela på den kyrkliga och den världsliga makten har vuxit fram. Denna delning diskuterades under årtionden och alla som växt upp under denna tid har varit medvetna om situationen. När beslutet kom om en delning så lades det en bit framåt i tiden och information om hur man skulle göra för att Ej vara med i SvK delgavs alla människor. Efter delningen år 2000 där, i princip, SvK blev ett självständigt samfund så har det också funnits möjlighet att mycket lätt gå ur Kyrkan. Sedan 1996 är också dopet medlemsgrundande.

Att därför påstå, som Nordberg gör, att de flesta medlemmarna är tvångsanslutna är djupt missvisande. Det visar också på ett synsätt på den enskilde kyrkomedlemmen som mindre kunnig och att den inte vet sitt eget bästa när denne väljer att stanna kvar i SvK. Nu har det gått 13 år från separationen men de flesta har valt att stanna kvar i Kyrkan. Nordberg omyndigförklarar den svenske medlemmen i Kyrkan.

 

Det andra ”missförståndet” som Nordberg påstår är att Svenska Kyrkan tar skatt från sina medlemmar. Ett påstående som inte bara faller på sin orimlighet eftersom skatt inte kan tas ut av enskilda organisationer utan även på att det på den svenska skattsedeln just medlemsavgifterna till religiösa samfund är separerad.

När Jag på twitter påpekar detta förhållande för Nordberg anser hon ändock att det är en skatt och att Jag har fel. Jag framhåller då de faktiska förhållandena för henne inklusive att staten enbart har en administrativ funktion efter en överenskommelse med SvK för att hjälpa till så att medlemmarna lätt kan betala in sina avgifter till Kyrkan. Liksom staten hjälper de övriga ca 10 till 15 samfunden som har liknande överenskommelser med staten.

Hon anser dock att det ändock är en skatt.

Jag förstår hennes ihärdighet. Det är inte lätt att som kolumnist för en stor tidning se sin argumentation för sin kolumn gå i graven pga okunskapen om de faktiska förhållandena.

Jag vill dock mena på att när Nordberg blir medveten om att hennes resonemang om skatt inte håller, men ändock anser att Hon kan kalla det skatt, går över från att vara en okunskap till att stå för en personlig agenda där hon inte drar sig för att föra fram ohederliga resonemang om Svenska Kyrkan och därmed också alla vi enskilda medlemmar.

Det är lätt att hitta på ett resonemang om organisationens, Kyrkans, felaktigheter om man kan framhäva att det är en ”skatt” som medborgaren inte kommer undan. Svårare att hitta på något om det är en frivillig avgift som medlemmen genom sina demokratiska representanter vill ska gå till ändamål som inte stämmer överens med Nordbergs synsätt. Nordberg är därmed villig att vara ohederlig. Ändamålet helgar medlen för Nordberg.

Det måste naturligtvis en enskild medlem som Jag reagera mot.

 

Nordberg för sedan ett resonemang som implicerar att det vore ohederligt att ta kollekt till medlemmarnas egna verksamhet av sina egna medlemmar. Absurt. Nu går kollekten ofta till olika organisationer och aktiviteter så Nordbergs ”kollekt till den egna verksamheten så fort de får tillfälle” har ingen bärighet. Men att inte medlemmarna själva genom sina olika organ inom organisationen ska få bestämma hur den frivilliga kollekten, som den frivillige medlemmen själv vill betala, ska utdelas är befängt.

 

Nordberg påstår vidare att Kyrkan inte behöver göra av med sina fasta tillgångar för att ha råd med 460 anställda vid kyrkokansliet och att dessa endast administrerar sig själva. Att kontinuerligt göra av med fasta tillgångar för löpande verksamhet tror jag nog att de flesta seriösa ekonomer skulle ha starka åsikter emot. Dock tydligen inte journalisten Nordberg.

Kyrkokansliet är en del av SvK som är en slags stödresurs för stiften och dessutom ska representera SvK i samhället både nationellt och internationellt.

Att komma ihåg är att Svenska Kyrkan är en av Sveriges största arbetsgivare med sin ca 22 000 anställda och tusen och åter tusentals frivilliga.

Med andra ord handlar det om en relativt slimmad organisation med tanke på organisationens storlek. Jmf gärna med andra frivillig organisationer och även med företag i samma storlek.

Allt administreras med hjälp av medlemsavgifter som vilken annan medlemsorganisation som helst.

Allt  detta har naturligtvis Nordberg velat förbise alternativt varit okunnig om.

 

Nordberg påstår vidare att ”de flesta svenskar är likgiltiga inför” Kyrkan. Någon referens till detta absurda påstående visar naturligtvis inte Nordberg på .Det är snarare som så att Svenska Kyrkan kommer mycket högt upp i alla attitydundersökningar bland svenskarna som gjorts. Även detta har journalisten Nordberg ansett vara viktigt att undanhålla för sina läsare.

Antal kyrkobesök som uppgår till ca 14 miljoner per år talar dessutom emot Nordbergs sannings slirande.

 

Ett allvarligt påhopp på en yrkesgrupp inom Svenska kyrkan tycker sig Nordberg också vara viktigt att göra. Hon påstår att en svensk präst sällan kan få ur sig något intressant eller originellt vid bröllop eller dop. Självklart ett helt subjektivt påstående som hon självklart får ha men som de flesta människor säkerligen mer ser som ett uttryck för Nordbergs vilja att smutskasta Kyrkans personal. Prästerna är en personalkategori som förutom att ofta framhävas i negativ dager av Kyrkans motståndare också arbetar under mycket oregelbundna arbetstider och alltid står till förfogande för människor i livets olika skeenden. Ofta under mycket svåra och för den enskilde brutala skeenden i livet där prästen och Kyrkan genom sin övertygelse ställer upp för den enskilde.

Mycket svagt av Nordberg att slå på en personalkategori som betyder oerhört mycket för så många människor.

Frågan torde kunna ställas över hur många präster som Nordberg har pratat med och hört  de senaste 13 åren.

Hon tillägger dock att SvK också gör bra saker. Men att de då tar bra betalt för detta. Ett rent famöst påstående eftersom det mesta inom Kyrkan är helt gratis.

 

När Nordberg närmar sig slutet visar sig hennes bristande insikt än mer i hennes ”religion är hårt arbete och kräver visst engagemang av den som vill veta, förstå eller känna något”.

Nordberg har inte överhuvudtaget förstått folkkyrkotanken och den demokratiska processen inom Kyrkan som tillsammans med alla tusentals frivilliga gör Kyrkan till Kyrka.

Kyrkans verksamhet är den absolut största folkrörelsen med exempelvis flera hundra tusen körmedlemmar. Hundratusentals människor som besöker olika slags Gudstjänster varje vecka. Tusentals barn och ungdomar i sociala verksamheter varje dag. Föreläsningar, konferenser och kurser för åtskilliga medlemmar som är ständigt återkommande. Sveriges största musikutbud med Kyrkans fantastiska musiker vars konserter dessutom oftast också är helt gratis.

 

Det är inte prästerna eller biskoparna som gör Kyrka. Det är människorna, medlemmarna som är delaktiga i verksamhetens alla olika delar och dessutom efter bästa ekonomiska förmåga är villiga att  betala sin medlemsavgifter, som gör Kyrka. En vilja att tillhöra Guds hus. En vilja att tillsammans med Gud sträva efter att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde

Kyrka är att på olika sätt föra fram Guds budskap i gemenskap med många andra.

I den processen är vi som medlemmar inom Svenska Kyrkan alla präster.

 

Det är mycket olyckligt att Jenny Nordberg har ett behov av att  föra fram osakligheter om Svenska Kyrkan. Det handlar inte om, i Nordbergs fall, en saklig väl genomförd kritik som kan analyseras och diskuteras utan om något underliggande behov av att med alla medel påverka en opinion mot Kyrkan och alla dess medlemmar.

Det är svagt och fegt!

 

Det är mycket förvånande att SvD,s chefred Samuelsson låter en kolumn som bygger på så tydliga faktafel och med ett så tydligt mål få utrymme i tidningen.

 

Domkapitel, Klein, Sturmark, Seglora Smedja, ”humanister”, Göran Rosenberg och diverse…………………

Den 7 mars satt gruppen/förbundet ”humanisterna” på sin hemsida ut att De anmälde prästen Helle Klein till Domkapitlet för att De ansåg att  ”hon publicerar miss­kredi­terande texter om människor som har en annan livsåskådning än den smedjan representerar”.

Den här anmälan tog jag upp här på bloggen den 8 mars.

Nu har också journalisten/författaren/TVreportern Göran Rosenberg uppmärksammat frågan i en intressant debattartikel i SvD.

Eftersom Domkapitlet inkrävt svar från Helle Klein angående anmälan måste det, enligt mig, vara en fråga av största vikt. För en präst är en anmälan till Domkapitlet en mycket allvarlig situation. En anmälan kan leda till erinran och i värsta fall ett borttagande av ämbetet för personen.

 

Enligt Helle Klein och Seglora Smedja har ”förbundet humanisterna” redan fått ut en svarsskrivelse från Helle Klein ställd till Domkapitlet.

Detta föranleder Helle Klein att redan nu gå ut offentligt med sin svarsskrivelse fastän hon enligt egen utsago egentligen inte ville publicera det så tidigt, dvs innan Domkapitlets ledamöter fått ta del av och läsa skrivelsen. Det är en helt förståelig ståndpunkt från Kleins sida. Det optimala är att man väntar med offentliggöranden innan man är säker på att de som ska avgöra frågorna har fått ta del av alla viktiga uppgifter. Har dock skrivelserna redan lämnats ut så är de i praktiken redan officiella.

Helle Kleins svar till Domkapitlet kan läsas på Seglora Smedjas hemsida här.

 

Jag har påpekat ett flertal ggr att diskussionsklimatet bland olika debatter angående religionsfrågor ibland inte är optimalt utan, framförallt från en kristen synvinkel, lite väl mycket pajkastning och hårda ord. Jag har dock full förståelse för att man i hastigheten drivs med av ett debattklimat som är hårt och skoningslöst.

 Debatterna tar ofta utgångspunkt från de ickereligiösa med syfte på att de ickereligiösa har ett slags tolkningsföreträde gentemot de som har en religiös tro.Det tas också ofta upp frågor utifrån små religiösa fundamentalistiska synvinklar och sedan ska dessa stå som symbol för hela den religiösa människan och dess många olika rörelser. Här har också Christer Sturmark i den lilla fundamentalistiskt Ateistiska organisationen ”humanisterna” agerat såsom att just Hans oerhört snäva vinklade tolkning av olika religiösa urkunder och tydning av dessa ska vara det som ska vara den giltiga tolkningen i vårt samhälle. Hans tolkning av exempelvis Bibeln och dess berättelser har samma slags läsning som många små så kallade ”bibeltrogna” och fundamentalistiska grupper brukar använda sig av och är på intet sätt något som den stora massan av kristna företrädare ställer upp på.

Sturmarks vidare ståndpunkt är att det ska vara ett sekulärt samhälle. Dvs det handlar inte om det som vi demokrater oftast vill framhålla, att det ska vara en sekulär stat men där religioner liksom andra existensiella grupperingar naturligtvis ska få finnas i samhället och att vi tillsammans ska bygga vårt gemensamma samhälle. 

Helle Kleins skrivelse tar också upp det som jag beskriver som ett obehagligt debattklimat. Utan att överhuvudtaget kontrollera det som Helle anför (jag har också varit betänksam mot Seglorans uttryck ibland)  måste jag dock tillstå att jag, liksom många kristna som jag pratar med, tycker att just Sturmark mfl för en mycket obehaglig debatteknik med fruktansvärda generaliseringar och personliga påhopp. Det är ett mycket hårt synsätt där vi som har en religiös medvetenhet inte är mycket värda i Sturmarks och ”humanisternas” syn. De för en kampanj mot religösa människor och religösa uttryck. Deras kampanjer kan inte tolkas som något annat än att vi, religiösa, inte ska ha någon framtid i det fundamentalistiska ateistiska samhälle som Sturmark mfl vill se. Sturmark mfl har inte en förmåga att se att andra människor har andra utgångspunkter, härstammar från och finns i andra kontexter/kulturer än de själva. De uppvisar en total religiös omusikalitet.  Vi som är religiösa, oberoende av religion, har all anledning till stark oro över den utveckling som sker nu i vårt svenska samhälle. De mänskliga rättigheterna och Religionsfriheten är under stark press.

Återigen måste jag påminna om att det lilla förbundet ”humanisterna” inte överhuvudtaget kan anses vara representativa för gruppen Humanister vilka jag själv anser mig vara en del av. De är snarare att betrakta som en ateistisk fundamentalistiskt vetenskapstroende gruppering som motsätter sig andra livsåskådningar än sin egen.

Observera att vara Humanist är INTE detsamma som att vara ateist!

I min värld får många olika religiösa och existensiella uttryck plats i vårt gemensamma samhälle. Alla människor oberoende av ursprung eller religiös/existensiell tillhörighet har ett lika stort värde. Ett samhälle ska dock  ”styras” av en sekulär stat.

Det ska nu bli intressant att se Domkapitlets utsaga i början av Maj. Är det rimligt att en ateistisk fundamentalistisk organisation som Sturmarks ”humanister” ska kunna anmäla enskilda präster till prästernas egen kristna organisation? Det är en fråga som de flesta inom Svenska Kyrkan bör fundera över. Vilka följdverkningar kan det då få i förlängningen? Vågar en präst överhuvudtaget säga sin mening ifråga om sakernas tillstånd i samhället? Vågar en präst överhuvudtaget predika i framtiden om det är som så att prästen kan riskera att bli anmäld av ateistiska organisationer som inte har förmågan att se vad religion är?

Återigen vill jag påstå att det är viktigt att ALLA inom SvK faktiskt funderar över sin kristna identitet och om den har mer gemensamt med andra kristna riktningar, än om den kristna identiteten har mer gemensamt med den ateistiska organisationen ”humanisterna” synsätt som vill förminska religionsfriheten?

Jag vill även påstå att det är viktigt att ALLA, oberoende av religiöst synsätt, faktiskt funderar över vilket som är det viktiga i ett längre samhälleligt perspektiv. Är religionsfriheten viktig för Dig? Eller är de ateistiska synsätten som vill begränsa Din religionsfrihet det viktiga just för DIG?

Jag menar att oberoende av religion så finns det en attack mot alla religioner från olika personer och olika grupperingar. Här finns en gemensam beröringspunkt mellan alla religioner. Det finns gemensamma orosmoln på vår himmel som måste bekämpas. Det kan vi, oberoende av religion, göra tillsammans!

Religionsfriheten och de mänskliga rättigheterna måste försvaras!