Birgitta i vinterskrud

image

Annonser

Det hummande folket

Jag har suttit på en del konferenser och liknande den senaste tiden och förvånats, förundrats över att så många sitter med och hummar i takt, i bekräftelse över de som just för tilfället pratar.
Det här har varit i kristna, kyrkliga kontexter och att jag har reflekterat på grund av att det här har skilt sig mot övriga kontexter där jag har varit.
Samma fenomen med hummandet från många människor har jag upplevt i olika slags Gudstjänster. Hummandet kommer när någon pratar, läser eller predikar. För den som agerar kan det kännas som en bekräftelse när andra i publicum verkar vara engagerade och hålla med det som sägs.
Just där finner jag också svaret på det myckna och annorlunda hummandet. Ibland dessutom akomponjerad med ett stadigt, fjädergungande nickande. Svaret är att i de kristna, kyrkliga sammanhangen förekommer många som har diakonala och själavårdande färdigheter. Färdigheter som har införskaffats på olika håll men där det ofta finns det gemensamma, att uppmärksamma konfidenten. Att vara närvarande i samtalet, höra och Se den behövande görs genom nickandet och det frekventa hummandet. Troligen blir det till en naturlig del av ens personlighet när man har haft mycket olika slags samtal. Samma symptom hör och märker man hos alla de som är vana att vara närvarande i olika slags samtalsgrupper.
Problemet är att för den ovane, oinvigde så är hummandet ett störande moment. Tom ett moment som kan kännas som urskiljande från de som verkar förstå, de som är invigda. Något att reflektera över.

Men nu förstår man ändå det konstiga oberäkneliga  hummandet från kyrkans invigda.
Kyrkans folk är inte ett relationellt folk.
Kyrkans folk är ett ljudande folk
Kyrkans folk är ett hummande folk…
…..hm hm hm

Tyvärr kunde jag inte….

….vara med på föregående fredags Technomässa eftersom det övriga livet trädde in med kort varsel. Ryktet sa dock att den hade varit lika välbesökt som föregående mässor och med lika stor glädje över Gud. Härligt!

Nu väntar jag med spänning på när ”grabbarna”   8) bakom musiken kommer med nya låtar och hoppas att de läggs ut på nätet fortast möjligt. Vem vet kanske kan man även hoppas på en NY CD under kommande år, det vore ju nice ?

Samtidigt som man gläds över att Technomässan fått ett enormt genomslag kan man inte låta bli att undra över de som så kategoriskt blir sura över att nutidens musik, som lockar framförallt  många yngre,  inte borde få spelas i kyrkan. Borde inte alla kristna vara glada över att budskapet om Gud och Jesus sprids?

Kommentarerna är oftast i tonerna ”att det passar sig inte med sådan musik i kyrkan”,” man ska inte dansa i kyrkan”,  ”kyrkan ska enbart vara en plats för lugn och ro” etc.

Återigen går historiens vingslag inte i samklang med den nutida människan men det värsta är ändå den egentliga historielösheten som alla dessa ”glädjedödare och privat domedagsprofeter”  besitter. Genom tiderna har alltid olika slags musik skapat debatter inom kyrkan men efter ett tag så har musiken anpassat sig till rådande instrument och de människor som just då vill komma närmare Gud.

Orgel har på sina håll skapat debatt men å andra sidan har det varit perioder där orgel setts som det enda godtagbara instrumentet och tom piano har varit något förskräckligt. För att inte tala om när fiol och violin började användas då näcken troddes invadera kyrkobesökarna eller när trummor som då skulle symbolisera jävulen  👿 började användas. Trumpet som i vissa kretsar sågs som ”de svartas” manipulation och att de genom bla detta inte var ”riktiga” kristna, skulle förbjudas osv. Varje tidsålder har haft sina små spöken för vissa kyrkobesökare och varje tidsålder har mycket riktigt också haft de som har förfasat sig över kyrkans förfall. Det vill säga att så fort något nytt kom, så fort något inte är som det alltid varit för de rädda och förfärade så skulle det vidtagas åtgärder. 

Problemet för många av dessa är tyvärr att de inte på evidensgrund kan vederlägga över vad de egentligen förfasar sig över. När man frågar vad som är så hemskt och vad som egentligen ska få spelas till Guds och människors ära så kan de flesta inte redogöra för varför de tycker som de tycker. De bara tycker så…..för det ska ju bara vara så….för det har NOG alltid varit så….Eller?

Vet vi då egenligen vad de första kristna spelade för instrument? Njaeee… egentligen inte. Ingen av oss var ju med då. Antar jag? 😯

Däremot finns det många ställen i bibeln som säger att det ska sjungas och spelas till Guds ära. Lovsång är det vanligaste utttrycket men hur denna lovsång egentligen spelades och sjöngs kan man inte med 100% säkerhet säga. (observera nu att det som en del i nutid tror är lovsång och som en del vill kalla en musikgenre, vilket det absolut inte är, inte ska förknippas med det ursprungliga bibliska uttrycket lovsång)  Det enda man kan försöka göra är att titta på de instrument som användes och det kan jag lova, INTE var det någon slags stor orgel som de första kristna sprang och bar runt på! 💡

Nej fram för mer av alla slags muskigenre!

 När man tittar på musikkalendrarna över vad som spelas i kyrkorna så ser man att det är mycket klassiskt, vilket självklart är trevligt. Dessutom är det många olika körkonstellationer som sjunger i kyrkan vilket bevisar hur mycket svenska folket tycker om gemenskap och musik. (Har ni aldrig bevistat en kyrka och lyssnat på klassiskt eller kör så gör det meddetsamma. Kyrkorummet är ett fantastiskt rum för musik och dessutom är det många ggr helt gratis)

Men! Det fattas något i kyrkornas musikliv. Jag som är uppvuxen med sextio, sjuttio och åtiotalens musikstilar undrar naturligtvis vart är ROCKEN? 🙄  Vart är discon?  🙂

På vissa håll, i exempelvis Sundbybergs kyrka, kan man ibland höra på Jazz men vart finns bluesen, hip hopen, indie, funken, reaggen med flera olika genrer?

Men frågan borde självklart också ställas: Varför finns det inte fler mässor med olika genre teman? Vart är exempelvis Rockmässan?

Att utveckla Gudstjänstlivet till de levande människorna måste vara en huvuduppgift för en progressiv kyrka.

Att utveckla Gudstjänstlivet till de levande musikstilarna borde vara en huvuduppgift för en progressiv kyrka.

Att utveckla nya moderna röster för att sprida Jesu budskap borde vara en självklarhet för vilken kyrka som helst.

Mindre pekpinnar! Kräv av ”åsiktsdetvarbättreförrochsåhardetaldrigvaritförrochhusåhemskt” människorna att de verkligen presenterar evidens över hur det ”egentligen” ska få höras i våra kyrkor för att Gud ska lyssna, för att Jesus ska vara närvarande och för att DHA ska dansa med!

Mer ”häftig” musik i kyrkan! Mer kärlek till de levande människorna i kyrkan! Mer utvecklande av den sociala samvaron för alla, ung som gammal, frisk som sjuk, kyrkvan som kyrkovan, infödd som inflyttad kort sagt fram för en Kyrka för ALLA!

Varför inte börja med musiken?