Gammal glömd kärlek……

Sångernas sång, av Salomo.

Hon

Kyssar vill jag dricka ur hans mun!

– Din kärlek är ljuvare än vin.

Ljuvligt doftar din balsam,

som Turak-balsam är ditt namn,

och kvinnorna älskar dig.

Ta mig med, låt oss skynda,

för mig, konung, till ditt rum.

Vi skall jubla och glädjas över dig

och prisa din kärlek högre än vin.

Med rätta älskar de dig.

Jag är svart och skön,

ni Jerusalems döttrar,

svart som Kedars tält,

som Shalmas hyddor.

Bry er inte om att jag är svart,

att solen har bränt mig.

Min mors söner grälade på mig,

de satte mig att vakta vingårdarna.

Min egen vingård vaktade jag inte.

Säg mig, min käraste,

var du vallar din hjord

och var du rastar vid middagstid,

så att jag inte förirrar mig

till dina vänners hjordar.

Han

Vet du inte det,

du skönaste bland kvinnor,

så följ bara fårens spår

och låt dina killingar beta

vid herdarnas läger.

Vid ett sto i faraos spann

vill jag likna dig, min älskade.

Dina vackra kinder smyckas av hängen,

din hals av pärlor.

Hängen av guld skall vi göra åt dig

med kulor av silver.

Hon

När kungen ligger på sin bädd

sprider min nardus sin doft.

Min vän är som knytet med myrra,

som vilar mellan mina bröst.

Min vän är en klase hennablom

i En-Gedis vingårdar.

Han

Vad du är skön, min älskade,

vad du är skön!

Dina ögon är duvor.

Hon

Vad du är skön, min vän,

ja, du är ljuvlig!

Grönskande är vårt läger,

cedrarna är bjälkar i vårt hus,

cypresserna vårt tak.

 

//Hög V 1

 

 

1 kommentar

Comments RSS TrackBack Identifier URI