Livet bjuder på många slags möten och människor…

Det är iofs inget konstigt att man möter olika människor med sina olika reflexioner och sina egna livsberättelser.

På kort tid har skillnaden dock varit markant.

 

Onsdag: Påskvandring med ögonbindel för konfirmander: Öööööö va….nä…lägg av….vadå….nä de luktar….jag kikar inte…..jag kikar..men bara lite….aj aj aj…jag ramlar………..de e tungt….gott…banan….mer dricka…ääää blä puss yeck…

 

Igår torsdag följde jag med ett gäng härliga killar. Nyfikna, frågande, ohämmade, diskussionslystna och faktiskt relativt konstruktiva i sina tankegångar…fast Jag hade svårt att till en början hänga med i deras tankar.

 

De var på påskvandring och ställde naturligtvis massor av frågor.

– Vem är de där som hänger där?

– E de en riktig människa?

–  De e Jesus…..han lever (plus i kanten 🙂 ()

– Va..vem?

-Godis, godis, godis, godis, godis, godis, godis, köttbullar, godis godis,  (frågan var apropå nattvard vad de åt i Påsk?)

– Jag e fem, jag e fem o halft, jag e…?……

-Ska han dö?…

– Min mamma har varit i Egypten….

– De e en Åsna…

– Får..

-Min mamma var i sydafrika..

– Min pappa e 45….min e 35….min e 10….75…40….25….

-Vart e Jesus nu…..

– Har Jesus levt…..eller lever Jesus….

-Min mamma vart i Grekland…

-Landet…Kolsva…..Finland…..Grekland….Hemma…..hos faster o……..hos mormor…..tyst…..

– usch puss….

 

Det var 13 grabbar i åldern 5 år!

 

Idag  fredag var det det motsatta……en massa 70 plussare. De sjöng bra…o Du e sååå duktig…vad trevligt de e…!

 Reflexionerna var kanske inte lika ohämmade!

 

Många olika människor finns det! Ålder kanske ändock bara e en känsla? Inte ett fakta? Bara siffror?