En liten solig sjötanke med ett stycke reflekterande livsvisdom!

I sommardagen ger jag Er följande att känna och tänka över:

Ur Fredmans epistel nr 48

”Solen glimmar blank och trind

vattnet likt en spegel!

Småningom uppblåser vind

i de fallna segel.

Vimpeln sträcks, och med en år

Olle på en höbåt står,

Kerstin ur kajutan går,

skjuter lås och regel.

Stålet gnistrar, pipan tänds,

Olle klår sitt öra,

rodret vrides, skutan vänds,

gubben har att göra.

Under skarpa ögonbryn

grinar han mot soln i skyn.

Kerstin, gubbens hjärtegryn,

skall nu seglen föra”

 

 

Ur Enten eller..//Sören Kirkegard

 

”När en människa betraktar sig själv,.., så finner hon, att hon rymmer en nästan gränslös mångfald. Hon har anlag att bli en Don Juan, en Faust, en rövarkapten osv. Har nu människan det ringaste förstånd på livet, begriper hon, att alla dessa möjligheter inte samtidigt kan komma fram; då väljer hon kanske något av dem, utbildar en viss livstyp, en viss roll – tills hon tröttnar på den och väljer en ny. men detta är bara ett estetiskt val och därför egentligen intet val alls, ty det är förorsakat av tillfälligheter och gäller bara för ögonblicket. Det etiska valet är absolut. Det kommer en midnattstimme, då envar skall demaskera sig, då det inte räcker med roller längre. Kan du tä’nka dig något förfärligare än att det slutade med att ditt väsen upplöste sig i en mångfald, att du bleve flera, att du förlorade det innersta, heligaste, personlighetens brinnande makt? Huvudsaken är inte att vara det ena eller det andra utan att vara sig själv, välja sitt evigt giltiga jag, mottaga det, ty det existerar redan som Guds tanke.”

 

En sommarsolig helg önskar jag Er ❗ 🙄

 

Annonser