”neger”……..

 

….……är inte ett ord, ett uttryck som ska användas i en vanlig sansad debatt. Det är ett ord som har fått en betydelse av ett nedsätta omdöme om en människa som är likadan som alla andra men som dock har en hudfärg av annan färg än den människa som oftast brukar nyttja ordet.

 

Ändock används ordet påfallande ofta bland oss alla vanliga människor. Kristina Lindquist tar i Expressen debatt den 6 jan 2012 upp ordet som en belysning av rasismen i en intressant artikel ”Kalla rasismen vid dess rätta namn”.

Kristina tar upp ett antal exempel som alla pekar på en rasistisk syn, även fast jag inte helt håller med henne när hon låter påskina att de som uttrycker ordet entydigt och självklart har haft för avsikt att misskreditera en grupp människor enbart utifrån sin hudfärg. Är verkligen motivet entydigt hos alla dem som säger och gör dumheter? Jag tror och hoppas att så inte är fallet.

 Det är dock som så att just dessa exempel är bra exempel på den rasism som kommer till uttryck hos de flesta av oss. Inte då att vi aktivt använder ord och nedsättande omdömen om andra för att misskreditera dessa utan kanske än mer för att vi ofta, när uttryck och ord uppkommer, inte reagerar, opponerar och kanske tom protesterar mot uttrycken ifråga och mot de människor som uttrycker dessa.

Nu ska inte vi som försöker undvika rasistiskt språkbruk slå oss för bröstet utan även vi kan säkerligen ibland kasta loss uttryck som egentligen inte borde vara godtagbara. Ingen människa anser jag är helt felfri och därför kan det ibland hända att rasistiska uttryck kommer ur munnen på oss alla. Är därmed alla som någon gång uttrycker sig rasistiskt rasister?

Detta är den mycket svåra frågan. Det är lätt att sätta sig över ”alla andra” och anse att just de gör fel, säger fel och agerar fel.

Att uttrycka exempelvis ordet ”neger” är i dagens Sverige ett nedsättande omdöme och fel. Det går egentligen inte att undkomma detta för det har fått en sådan betydelse och det borde heller inte för de flesta av oss råda något tvivel på att det är ett felaktigt och nedsättande epitet.

Men allt går ju som bekant också att problematisera. Kristina implicerar att det inte går att göra det utan att rasism är rasism hur den än tar sig uttryck. Detta anser jag vara en naiv bild.  För i begreppet rasism ligger också ett ställningstagande, en åsikt i ens inre om ”andra” kontra en själv.

Syftet vid rasism är att se sig förmer än vissa andra och att tillfoga dessa en skada.

Om man av oaksamhet, obetänksamhet, affekt någon gång säger ord och uttryck som inte är legitimt innebär inte detta per automatik att man är rasist. Det är inte godtagbara uttryck men den som uttrycker dessa behöver inte vara en ”sämre” människa för det. Det kan vara så enkelt som att man bara är just ”dum” vid det tillfället, man låter andra omständigheter i sitt liv göra att sina känslor svävar ut. Detta är saker som vi alla människor i alla andra sammanhang är medvetna om. Detta att vi inte alltid egentligen säger det vi säger eller att vi menar så som det låter. Detta är nog de flesta reflekterande människor medvetna om och därmed klarar vi också av att samsas fastän vi ibland säger och gör förkastliga saker mot varandra.

Här bör dock påpekas att de exempel som Kristina tar upp i sin artikel enligt min mening inte kan gå under rubriken ”oaktsamhet” eller affekt.

 Ett annat sätt att också reflektera över uttryck som i vår tid har betydelse av nedsättande karaktär och rent rasistiska är ordens betydelse i olika historiska och sociala kontexter.

För att då återknyta till ordet ”neger”, vilket inte nog kan understrykas, som bör undvikas kan man se hur detta ord har haft för betydelse. När jag själv växte upp var ordet för en ”svart man” (egentligen ett uttryck som jag inte är nöjd med eftersom jag själv helst inte vill skilja ut människor pga deras hudfärg) ordet ”neger”. Det förekom i skolan, i läroböcker och i samhället i övrigt. I de miljöer som jag och min generation då växte upp i skulle ingen överhuvudtaget komma på en tanke om att detta ord hade rasistiska konnotationer. Än tydligare är det självklart för de generationer som växte upp före mig. I slutet av sextiotalet växte dessutom också den Amerikanska black power rörelsen fram och dessa använde ordet ”nigger” som för många svenskar (felaktigt?) var synonymt med ”neger” och därmed fick ordet dessutom en status som ett frihetskämpande uttryck. Det kan idag låta mycket konstigt men den sociala och historiska kontexten växlar. Tyvärr blundar vi ofta för detta och låter vår nutida kontext stå som mall för det som har varit.

Nu, idag, har dock ordet en helt annan och klarare betydelse.

I det vardagliga livet bör man därmed, enligt mig, vara försiktig med att sätta epitet på olika människor som de kanske inte förtjänar. Man bör se till person, man bör se till miljö och man bör försöka se bortanför uttrycken och se på motiven varför en del människor använder vissa uttryck. Det bör vara till exempel en viss skillnad på en person som är född på 40-50 talen som ”råkar” uttrycka sig mindre bra med exempelvis ordet ”neger” jämfört med de som är födda från exempelvis 80 talet och framåt, eftersom de torde med starkare säkerhet veta vad ordets betydelse innebär idag.

 I de fall som man tydligt kan urskilja en vilja att misskreditera eller skada, fysiskt eller psykiskt, en människa med olika ord och uttryck bör man reagera. Gör man inte detta så blir man en medlöpare till den smygande rasism som tyvärr förekommer hos de flesta av oss.

Genom att påpeka för de som i hastigt mod, genom sin uppväxt eller genom obetänksamhet uttrycker sig klumpigt kan man säkerligen få de som ibland använder sig av icke godtagbara uttryck att reflektera över vad de säger och vad det i dagens situation har för betydelse. Människor måste få möjlighet att reflektera, förstå och ändra sig.

 Ibland kan det vara svårt att få gamla hundar att sitta. Men det innebär inte att man inte ska försöka om och om igen!

Rasism i medvetna eller omedvetna former måste bekämpas.

Men samtidigt är en förståelse och kanske framförallt förlåtelse det som skiljer ut den reflekterande människan mot de som inte kan se den andre.

Det handlar inte om att godtaga utan att försöka förstå men även att förlåta!