Har inte Christer Sturmark och det såkallade förbundet ”humanisterna” nu passerat……………….

………………………..en gräns och hoppat i en galen tunna med ett alltför lågt vatten i.

Enligt Tidningen Dagen så anmäler Christer Sturmark och förbundet ”humanisterna” Seglora Smedja inför Domkapitlet.

På förbundet ”humanisternas” hemsida finns en länk till hela anmälan.

Det brukar ofta i många sammanhang talas om att man bör sopa framför egen dörr innan man går till angrepp mot någon. I det menas att man absolut inte ska stå inför en granskning som skulle kunna avslöja/ belysa det man angriper andra för att göra. Hur resonerar förbundet ”humanisterna” och dess ordförande i den frågan?

 

Som Jag påtalat förr så anser jag att Seglora Smedja naturligtvis ska granskas för det de gör men också för det de står för. Det sker då självklart utifrån den granskades egen kontext gällande ideologi och i det här fallet självfallet också utifrån en teologisk tolkning. Att granska något och tro att det som format en själv inte spelar in är naivt.

Seglora Smedja har tillfört den kyrkliga debatten värdefulla åsikter och belyst att kyrkans verkliga grundinnehåll, evangeliet, är en politisk kraft. Dock enligt min mening inte en kraft som bör ta sig partipolitiska färger.

Segloran har också en omfattande verksamhet med workshops, föredrag, samarbeten med andra institutioner, utbildningar etc. De vill vara en punkt mellan samhälle och kyrka, en kraft med inriktning på att belysa religioner och kulturer utifrån flera olika vinklar. De vill 0ckså vara en röst i teologin och en kritisk röst i inomkyrkliga sammanhang. Här är deras nya inställning.

Segloran är därmed mycket mer än det som skrivs och bloggas om.

Det här är en röst som behöver höras. Vad man än tycker om röstens innehåll!

Jag personligen håller kanske inte jämt med om allt som framkommer under Seglorans hatt, framförallt inte det ”tonläge” som ibland är alldeles för starkt. Men att Segloran och liknande forum är en röst som verkligen behövs i det nutida samhället råder hos Mig inget tvivel om.

Att ”rösten” ibland är alldeles för stark kan kanske också ses som en reaktion från de som inte ser nyttigheten med Seglorans arbete och deras antagonister som exempelvis vissa kyrkliga företrädare med andra åsikter och/ eller teologiska utgångspunkter i sina tolkningar  eller  förbundet ” humanisterna” och dess ordförande Christer Sturmark. Det är lätt att dras med i en spiral av högljuddhet när ens antagonister hela tiden försöker höja tonläget. Min egen åsikt är att det i längden skapar bättre respons och trovärdighet om man kanske tänker efter två ggr och skapar ett tonläge som kanske inte direkt hörs men som sakta sjunker in i människors medvetande. Man får ändock inte glömma bort vart man har sin hemvist. Inom kyrkan vid  evangeliet med JK  hos Gud och att det finns ett grundläggande budskap som kort kan sägas att man bör lyssna på människor, bemöta dem med vänlighet och inte gå till attack och inte bemöta den andre med vilka medel som helst, även fast den andre  är en attackvillig, högljudd, arrogant och icke självreflekterande individ. Man bör inte, enligt mig, falla in i ”motståndarens” självbild. Det kristna budskapet, enligt mig, talar om en annan ”approach”.

Att förbundet ”humanisterna” nu går till ännu en attack mot Segloran är  inte bara barnsligt utan borde även få de som inte jämt accepterar Smedjans teologiska tolkning eller högljuddhet att ändå se över vart man har sin övertygelse. Vem står man närmast? Accepterar man Christer Sturmarks högljudda anfall mot de flesta religioner och religiösa människor och totala icke kontroll över vad han i många år har framfört mot även kristna människor och kristenheten. Eller ser man igenom  hans många utfall mot kristenheten och övriga religioner och ser att det som förbundet ”humanisterna” säger sig stå för enbart är en schimär och en rökridå för Sturmarks egentliga syfta.

Det är otvivelaktigt som så, om man följt Sturmarks debatter och skriftliga argument, att det finns en stor diskrepans mellan vad han nu säger sig stå för och vad som egentligen framkommer i hans debatter. Denna diskrepans måste reflekteras över. På de bloggar som huserar ”humanister” kommer dock de ”riktiga” åsikterna ibland fram. De åsikter som framträder hos Sturmark i hans debatter.  På hans debattartiklar i diverse media är det också intressant att se hur ”trollkommentatorerna” ser på  hans åsikter och hur dessa snabbt kastar sig över religioner i mycket hätska ordalag. Många ggr framträder åsikter som står oerhört långt ifrån exempelvis det grundläggande kristna budskapet om människornas lika värde.

Det råder inget tvivel om att det rätt marginaliserade förbundet ”humanisterna” har fått bestämma dagordningen om vad som i dagens samhälle går under ordet humanism. Humanism är inte lika med Ateism och fundamentalistiskt vetenskapstroende som framträder hos förbundet ”humanisterna” och Christer Sturmark. Det finns ett antal andra synvinklar på humanismen som inte tillåts komma fram i debatten. Kanske för att de inte vill välja det Mycket Höga Tonläge som Sturmark har satt. Exempelvis har den kristna humanismen företrädare i Sverige också.

För de som nu funderar på vad som kommer att ske kan jag enbart uppmana Er att se på vad sätt det som står längst ner i förbundet” humanisterna,s” anmälan under rubriken ”Bakgrund” egentligen stämmer med verkligheten.

Tycker just Du, om du följt debatterna som Christer Strumark deltar i, att det som står under ”bakgrund” är representativt för hur förbundet ”humanisterna” ser på sig själva. Finns den respekten för andra människor och åsikter i debatten som de låtsas påskina i sin skrifliga anmälan eller har just Du en annan åsikt ifråga om hur Sturmark och humanisterna ser på andra människor, framförallt de människor som har en religiös åskådning?

Framförallt vill jag till dig som är religiös, förhoppningsvis kristen, förhoppningsvis med i Svenska Kyrkan att reflektera över vart just Du har dina sympatier. Även om du ibland tycker att Seglora inte har rätt, kanske tom tycker rätt illa om det som ibland sägs därifrån, tycker just Du att humanismen genom Christer Sturmark är ett bättre alternativ.

 Fråga dig själv: Vart kan jag finna de flesta likheterna, hos de präster med det kristna evangeliet i baken ( hur man nu än vill tolka det, tolkning är jämt subjektiv) eller hos det förbund, förbundet ”humanisterna”, som i många år genom sin talesperson Christer Sturmark förminskat och kanske tom kan sägas ha förföljt det kristna budskapet, förföljt religionernas rätt till sin existens och anser att den kristna människan tror på liknande fiktiva ”troll” och därmed även att vi, kristna, egentligen inte har någon substans i vårt samhälle.

 Ibland måste man ta ställning. Även ta ställning FÖR de som man inte gillar, framförallt om det finns en motkraft som vill åt ens hela existens! Framförallt för att alternativet är betydligt mycket värre. Alternativet är en beskuren religionsfrihet som Christer Sturmark strävar efter.

 Vill Du som medlem i Svenska Kyrkan, som kristen eller annan religionsutövare se en sådan utveckling?

Uppdatering 8 mars kl 20.00 : Här tar KT= Kyrkans Tidning upp anmälan

 

 

Christer Sturmark ser en sekt?

På twitter kan man se att förbundet Humanisternas ateistiske och vetenskapstroende ordförande Christer Sturmark ser Seglora Smedja som en möjlig ”sekt”. Han säger ”Seglora Smedja börjar alltmer att likna en sekt. Hur länge till finansieras de av Svenska Kyrkan?” Till detta länkar han också till Seglorans egen hemsida?

Vad vill nu Christer Sturmark med sin ”visionära syn” och hans hänvisande länk. Det är lite svårt att få grepp om. Men Jag följer hans länk för att se om den kan ge något svar på Sturmarks påstående och eventuella vision.

 

Hur jag än letar på Seglora Smedjas hemsida kan jag inte finna något som talar för att det skulle ligga en sekteristisk stämpel över Smedjan.

Snarare tvärtom. På hemsidan finns det tydligen många artiklar av de mest skiftande slag och skrivet av många olika debattörer. Det finns dessutom möjlighet för alla andra (även icke medlemmar) att kommentera det som skrivs. Jag kan därmed inte finna att Smedjan framställer det som att det enbart finns en speciell ”sanning”. Jag kan inte heller finna ut att det skulle finnas någon speciell auktoritär karismatisk ledare, utan ledarskapet ser ut att vara delat mellan flera personer av båda könen. Att bli medlem är också frivilligt och det ser ut att vara enkelt att också gå ur. Det finns inte heller något som tyder på att det framställs som att Smedjans egna medlemmar är de ”riktiga/goda” och icke medlemmar är de”oriktiga/onda”. Inte heller kan jag finna något som tyder på att Smedjan försöker alienera sig mot samhället och i det här fallet även SvK, Snarare verkar det som att de är så pass öppna mot samhället att de ådrager sig kritik från andra kristna människor.

 

Det ovanstående är de absolut mest basala frågorna man ställer sig när det gäller sekter och för att utröna om en grupp kan anses vara en sekt eller på väg att bli.

Jag kontrollerar även de mer svåra frågorna såsom asketism, egalitärt, speciell kunskap eller upplysning, konflikt med omgivningen, exklusivitet mm. Naturligtvis är det svårt att utifrån en hemsida göra en klar bedömning över de ovanstående frågorna men jag kan inte finna ut att det på något område kan vara tal om ”en sekt”. Eller att det på något sätt kan vara som så att det är på väg att bli en sådan. Inga av de allvarliga tydliga kriterierna för en sekt står att finna.

Här skiljer sig därmed min obetydliga kunskap grundat på den ”vetenskapliga” kunskapen om sekter gentemot den i många sammanhang ofta framförda devisen från förbundet Humanisterna och dess ordförande Christer Sturmark att vetenskapen är det viktiga. Tydligen har ändå Sturmark en kunskap om framtiden i sitt visionära uttalande om att Seglora Smedja är på väg att bli en sekt som vi andra inte kanske har kunskap om, får ta del av eller som kan utrönas genom den kunskap som brukar användas angående sekter. Sturmark ser alltså något på Seglora Smedjas hemsida som inte kan skönjas med blotta ögat genom skriften. Intressant.

 

Blev jag då något klarare över vad Sturmark egentligen vill säga med sin syn in i framtiden? Svaret torde vara nej.

Möjligtvis med den reflektionen att kunskapen och tron tydligen inte står långt ifrån varandra hos en del! Hur de än vill beskriva sig och se sig själva.