Margaret Thatcher har avlidit

Jag tycker alltid det är sorgesamt att människor avlider. Vilken det än är och vid vilken ålder det än är. Det är känslosamt för många närstående och ledsamt för många som har relation till personen.

I det sammanhanget att en känd person dör så finns det många som inte ser på denne med blida ögon. Säkerligen med all rätt, från deras perspektiv sett. Men därifrån och att till att häckla en död människa borde steget vara långt. På twitter och FB kan man läsa den ena efter den andra omänskliga kommentaren över Thatcher. Det är synd. Det är skrämmande.

Däremot får man dock inte glömma bort vad den döda har gjort, både gott och ont. Men! Det måste kunna framföras med hyfs. Den döde kan inte förklara och försvara sig och de sörjande ska inte få höra glåpord över en död när och kär.

Thatcher var mycket kontroversiell och hennes gärning att krossa fackföreningar och minska inflytandet från vanliga människor har naturligtvis satt sina spår. Hennes nyliberalism har satt sina spår fram i våra dagar och även svenska politiker hyllar inte bara henne som person utan även hennes politik. Det är skrämmande!

 Hennes mindre bra framtoning får inte glömmas och bör påtalas men gör det med respekt över den döde och de efterlevande.

 

Här lyfter Jonas Gardell fram en del saker om Thatcher utan att för den skull vara nonchalant hänsynslös:

http://m.expressen.se/kultur/gardell-margaret-thatcher-ingen-hjalte/

Annonser

Det måste tolkas ruttet!

 

Diskussionen om av Sverige anlitade tolkar från Afganistan mfl länder löper på.

Det är människor som oftast går med svensk militär personal på mycket riskfyllda uppdrag och blir en slags brygga mellan inhemsk befolkning och de utländska, svenska, militärerna. Utan tolkar kan det inte förekomma någon kommunikation över huvud taget.

Av inhemska motståndare blir dessa tolkar och deras familjer utsedda offer för hämnd. De har i dessa motståndares ögon kollaborerat med fienden. I Afganistan är också de flesta tolkarna tillhörande klaner som står mot ex Talibanerna. De är med andra ord ”dubbla” fiender och måste fly från sina hemområden.

Sveriges regering vill inte ge dessa tolkar och dess familjer asyl i Sverige med motiveringen att asyl kan enbart motiveras utifrån enskilda ställningstaganden och bedömningar. Dessutom måste asyl/ uppehållstillstånd sökas i Sverige. Detta innebär att tolkarna och dess familjer måste anlita människosmugglare för dyra pengar för att ta sig till Sverige och där inte ens vara säkra på att få stanna.

Är detta ett humant och rättsäkert sätt?

 

I Sverige har vi en 100 årig historia av kollektivt kämpande för människors rättigheter och rättigheter på arbetsmarknaden. Vi kom en bra bit på väg innan motkrafterna började röna framgång och framhävdade individualismens vilja och därmed slog in en kil i kollektivets kraft. Ensam är Inte stark.

Vi har i Sverige dock fackföreningar som kämpar både för individen och kollektivet. Varje gång en enskild arbetstagare får problem med sin arbetsgivare och hamnar utanför finns åtminstone en möjlighet till hjälp. Enligt min mening ett bra system för både arbetsgivare och arbetstagare.

För dessa tolkar som hjälper våra svenska soldater att inte mista livet  i främmande länder finns ingen fackförening som för deras talan. Sveriges regering kan med andra ort agera mot dessa arbetstagare som den värsta sortens arbetsgivare. Som en arbetsgivare som inte bryr sig om människorna bakom kostymerna/ uniformerna utan enbart tänker kortsiktigt ekonomiskt. Det finns ingen fackförening som höjer rösten.

Naturligtvis finns det möjligheter för regeringen att gå in och se över regelverket. Eller åtminstone se till så att dessa tolkar och deras familjer får komma till Sverige och härifrån försöka. Inte bara kasta ut dem på en lukrativ svart marknad för människohandlare.

Dessa tolkar har de facto riskerat sina liv i krigsområden för våra svenska medborgare.

Sveriges regering agerar som den värsta typen av utsugare som dessutom indirekt ger hjälp till demokratins motståndare och den människosmugglande maffian.

Här hemma ser vi en allt hårdare syn på människor från andra länder, människor med andra religioner, människor med annan hudfärg, människor med ”konstiga” namn. Nu kan vi konstatera att detta synsätt även sprider sig utanför tunnelbanan och vårt lands gränser.  Regeringen krattar tyvärr vägen.

Vi som svenskar borde lära oss solidaritet med andra människor igen. Vi måste återgå till ett synsätt där vi åtminstone försöker vara solidariska mot de som står oss nära. Tolkarna står oss nära. De har räddat våra militärer.

Vilka människor i andra delar av världen vill framöver ställa upp för Sverige och svensk personal utomlands när de vet att de enbart kommer att utnyttjas och sedan skickas ut på soptippen, ut till ovissheten, ut till döden?

Det här luktar lång väg! Det här måste tolkas som ruttet!