Är inte vår demokrati hotad?

Vi brukar i Sverige skryta om att VI är så i framkant. Att VI har sån fin demokrati. Att VI alla har möjlighet att påverka vårt samhälle genom demokratiska aktiviteter. Detta då till skillnad mot andra länder i världen.

Ibland tycker VI svenskar också att VI har den finaste demokratin i hela västvärlden. För att inte tala om hela världen.

Vi ser med förvåning på andra länders stapplande strävan mot demokrati. VI klagar på att andra länders politiska partier, ibland med religiösa framtecken, inte står för riktig demokrati.

Vi läser med förfäran hur människor i andra länder utsätts för brott, förföljelse och till och med mord för att de vill gå och välja i ”frivilliga” val. Egentligen tycker vi kanske inte att de är frivilliga, men bättre med val än utan val?

Vi ser med fasa hur politiskt, ideologiskt, religiösa grupper i kanske framförallt arabiska/ muslimska länder försöker förhindra demokrati med våldsåtgärder. Vi ser med fasa på hur dessa grupper också gör skillnad på könen och förminskar kvinnors medverkan i samhällslivet. Vi märker med bestörtning hur små skolflickor som försöker göra skillnad hotas och kastas syra på eller skjuts i huvudet.

Vi ser med förskräckelse på hur demokratin begränsas med urskiljningslöst våld och massakrer på oliktänkande i Afrikas olika stater.

Vi har med sån stor fasa sett på de olika krigiska grupper i Afrika att vi nu för tiden inte överhuvudtaget vet om det finns några skillnader mellan Afrikas olika stater och alla folkslag och religioner.

 

Vi i Sverige ser med fasa hur det ser ut i övriga världen.

Vi i Sverige har absolut inte dessa yttringar.

Vi i Sverige har stor bröst bringa som vi gärna slår oss på.

Vi i Sverige är BÄST!

 

 

Läser i Svd idag om att varannan kvinnlig riksdagskvinna under föregående år utsatts för hot. Detta i direkt samband med deras politiska arbete.

Hur ser det ut för männen är min naturliga fråga? Är de lika utsatta? Eller är det skillnad mellan riksdagens män gentemot kvinnorna?

Det har under den senaste tiden också diskuterats i TV och sociala medier om alla hot som framförts mot journalister. Framförallt kvinnliga journalister. De personer som ska rapportera om orättvisorna i samhället och vända på samhällets olika mörka stenar. I detta kan vi också dessutom se hot, framförallt i sociala medier, mot människor ( unga tjejer?) som på olika sätt har åsikter och vill uträtta något i livet.

 

Den ”vanliga” människan kanske struntar i det här. Vi vanliga tänker att ”det här drabbar ju inte mig”. Jag som ändå inte säger något. Vi hyssjar våra nära och kära och våra bekanta som vågar protestera och höja sin röst.  Till och med vissa journalister säger att de börjar bli vana och luttrade. Många politiker har slutat med politiken på grund av alla hot medan andra säger att ”man vänjer sig”.

Till och med inom den demokratiska idrottsrörelsen ser vi att hot mot spelare och tränare lönar sig.

Hot om fysiskt våld mot människor och dess anhöriga som står i rampljuset och eller våga säga något börjar ge resultat.

Hot om förändrade arbetsvillkor.

Hhot om förändrade levnadsvillkor som ofta känns som  det mest brutala fysiska våld man kan föreställa sig.

En tystnadskultur lägrar sig. Håller jag bara tyst så märks jag inte. Om jag inte engagerar mig så  ser inte folk vad jag egentligen tycker och jag slipper hot och glåord. Låt andra säga vad de, VI, tycker. Någon annan säger nog något och kanske protesterar mot orättvisorna, till arbetsgivaren, till de styrande, till de som vi valt, till de med makt. Någon annan säger nog det som Jag tycker. Någon annan……..

 

Allt det här begränsar, enligt mig, vår demokrati. En demokrati som våra förfäder med sina liv verkligen kämpat för att uppnå.

VI håller på att mycket snabbt rasera vårt demokratiska samhälle.

 

Jag frågar:

Är vi i Sverige verkligen bäst i Världen på demokrati?

Är vi i Sverige verkligen bättre än de länder som vi på TV ser kämpa för sin demokrati och får utstå attentat och mord på politiker?

Är vi i Sverige verkligen bättre än de länder som kastar syra på kvinnor i samhällslivet eller de som skjuter unga skolflickor som vill förändring?

Är vi i Sverige möjligtvis världens bästa folk på att blunda för vår egen verklighet?

 

Annonser

Ser vi början på demokrati och möjligtvis en sekulär stat i Libyen?

Efter oroligheterna och morden på västerländska diplomater i Libyen så ser vi något helt annat ske  i Libyen än i andra arabiska stater.

 

Folket i Libyen går ut på gatorna och protesterar mot de inhemska beväpnade grupperna. De kräver stopp för alla vapen och allt våld som följer i dess spår. De protesterar och angriper de beväpnade milisgrupperna och driver dem på flykt enbart genom att i princip visa på sitt stora missnöje med milisens metoder. De ropar att de västerländska diplomaterna var deras vänner!

 

De styrande å sin sida går i det läget hand i hand med folket och avser att avväpna alla milisgrupper och anser att det inte ska finnas beväpnade grupper som inte står under statens kontroll. De olika milisgrupperna är nu på flykt i sitt eget land och förhoppningsvis kan de till stor del upplösas.

 

Det är naturligtvis lång väg kvar att gå men förhoppningsvis är detta ändock en början. Grunden för en sekulär och demokratisk stat är att militär och polis står under statlig kontroll.

 

Vi kan bara hoppas att detta är början till demokrati i Libyen och att denna utveckling kan accelerera och kanske därmed också stå som måttstock för de övriga arabiska stater där många människor är villiga att offra sina liv för frihet och demokrati.

Motkrafterna är dock starka.

Låt oss alla hjälpa de goda krafter som strävar efter demokrati och gärna en sekulariserad stat.

Låt oss stödja de krafter som strävar Mot våld och vapen.

Låt oss stödja det Libyska FOLKET på det vis som var och en kan bidra med!