De ”ickebeskurna” ropar återigen på att beskära religionsfriheten!

I dagens SvD går återigen Förbundet Humanisternas ordförande Christer Sturmark, Prästen Annika Borg och f.d socialministern Bengt Westerberg i replik mot Journalisten mm Göran Rosenberg,s inlägg den 20 dec 2011.

Tyvärr fortsätter Christer Sturmark med ett språk som tyder på att det enbart är Han som kan ha rätt och att alla andra missförstår allt som han säger. Det är synd att Christer fortsätter på en konfrontationslinje med alla som har divergerande åsikter än han själv. Ett lugnt replikerande utan hånfullhet borde göra hans åsikter mer läsvärda.

Den här debatten har varit på tapeten ett tag nu under senhösten/vintern och förbundet Humanisterna har även för flera år sedan drivit liknande kampanjer. Den grundläggande hållningen ifrån Sturmark mfl är varken en hållning som bygger på enhetlig medicinsk evidens eller har ett stöd i Barnkonventionen.

Jag har behandlat hela frågan i ett långt blogginlägg den 24 november med hänvisning till bla Barnkonventionen och religionsfriheten.

Lektorn i Etik och MR, Susanne Yngvesson har också kommenterat omskärelsedebatten i SvD den 2 jan 2012 

Professorn och prästen Anders Runesson tar också upp debatten i Kyrkans Tidning.

 

Bloggaren Emmausvandrarna tar även upp frågan.

Vi bör i debatten även komma ihåg att många människor låter omskära sina pojkar även fast de inte har en religiös grund. I USA exempelvis är det mycket vanligt bland icke religiösa och Kristna att omskära sina pojkar. Det handlar INTE, som debattörerna Sturmark mfl gör gällande, att det skulle handla om stympning och ett mycket allvarligt ingrepp. Under sakkunnig medicinsk ledning är det ett relativt lindrigt ingrepp. Frågan om vad som de facto händer om staten skulle förbjuda omskärelse borde analyseras bättre. Tror någon på fullaste allvar att omskärelsen skulle försvinna? Nej, självklart inte, utan den skulle hänvisas till icke medicinskt kunniga människor med Mycket stora och allvarliga risker för barnen som följd.

Att ropa på förbud är att säga att ” vi vill att barnen som ska omskäras ska utsättas för allvarlig fara till sitt liv”.

Det handlar definitivt inte om att ”sätta barnet i centrum” som Sturmark uttrycker det. Tvärtom!

Och kanske vi här börjar närma oss pudelns kärna. Både Sturmark och Borg har det senaste året gjort sig kända för att i olika sammanhang uttrycka sig nedlåtande om religiositet och andra religioner i synnerhet, speciellt Islam har fått stå i skottgluggen. (även fast debattörerna försöker släta över sin syn på Islam genom att kalla det som att det handlar om en ”Identitetsdiskussion” inom Svenska Kyrkan, såsom Borg har uttryckt det)

Det finns dock ett allvarligare problem än frågan om omskärelse av pojkar under medicinskt kontrollerade former.

Detta är frågan hur ett fåtal medieglada ”intellektuella” debattörer kan få utrymme att skapa opinion i en fråga som är mycket sammansatt med mycket divergerande medicinska utlåtanden från olika experter och där debattörerna kan få utrymme att omtolka Barnkonventionen utifrån ickejuridiska principer. ( eftersom deras hänvisning till nämnda konvention uttrycks i ord som att ”intentionen” torde vara att förbjuda omskärelse, vilket inte står att finna i förarbetena). Detta ställs då emot alla de människor som ifrån sitt djupaste inre känner att detta är en mycket viktig fråga för deras religionsutövning och mänskliga identitet. Alla de människor som förutan sin omskärelse inte skulle känna sig delaktig i sin religionsutövning och därmed för dem inte vara delaktiga i det mänskliga livet. Alla de människor kämpar mot många orättvisor i vårt land ska nu även få se sin grundlägga mänskliga religionsidentitet få stå i skottgluggen från diverse välbeställda ”svenska” debattörer.

En annan fråga som sopas under mattan är den faktiska frågan vad föräldrarna har för ansvar och om inte deras omdöme ska få gälla över deras egna barn? Varför ska helt plötsligt inte föräldrarnas rätt över sina barn, vilket också finns stadgat i Barnkonventionen, få gälla?

Men är det inte nog nu?………

……….ska inte barn få vara barn? Ska inte unga få vara unga?

Allt fler unga kastas ut i sportens hetsjakt i allt yngre år. I mycket unga år får de veta att man måste satsa hårt och skoningslöst för att lyckas. De hetsas till att alltför tidigt specialisera sig på en idrott redan innan kroppen är riktigt utväxt. Av tränare och många föräldrar får de veta att de inte är tillräckligt bra för att vara med i vissa lag och att de måste satsa ännu hårdare för att kunna slå sig in och därmed slå bort fötterna på någon annan ung förhoppningsfull.

 Men vet man redan i mycket unga år vilken som blir bra? Hur många bevis finns det inte på att just det unga underbarnet inte blev bäst utan den som varierade sin träning och fortsatte träna och träna under lång tid blir både starkare och bättre. Utslagningen har nog slagit under fötterna på många barn och unga som om de fått chansen att utvecklas och stimuleras hade nått mycket långt.

Självklart ska unga kunna träna olika idrotter under former där tränandet är en ren njutning och där de får utvecklas i sin egen sunda takt utan all press från tränare, klubbledningar och, inte minst, föräldrar.

Fotbollsklubben Manchester United tar nog ändå priset i att inte tänka på de ungas bästa. De har nu signat en 5 åring, en FEM åring? De påstår att de redan när pojken var tre (3) år gammal upptäckte hans talang.

Är det här riktigt klokt? Hur är föräldrarna skapade som väljer att skicka sin femåring till träningar med äldre unga?

 I tidningarna idag kan vi läsa att  många tre åringar är ute och surfar på nätet? Nog blir många barn duktiga i mycket unga dar men det är nog ändå skillnad på att vara duktiga i hemmets vrår och att lära sig saker som är relativt allmänna men att signas upp av en proffsklubb i fotboll??? Nej!