Den helt förvirrade läkarkåren….

I lördags satt jag hela dagen o väntade med mitt totalsvullna knä i S:t Görans akutmottagning. Jag var absolut inte ensam. Dagen innan hade det vart än värre sa en av läkarna till mig. Snön hade kommit till Stockholm.

Jag hade tur i oturen för det verkar inte vara något brutet men om menisk, ledband etc klarat sig går ännu inte att klara ut för hela knät o halva benet är svullet av blod. Det måste försvinna innan kontroll kan göras.Värken på natten till lördagen var oerhörd.

Dock blev man lite förvirrad av en del motstridiga handlingar av personalen. Först ska dock sägas att de höll humöret uppe och var snälla och vänliga, för det mesta. De flesta såg att man hade J….gt ont.
Bland annat kom en sköterska fram o la handen över axeln på mig och ”tröstade” när hon såg att jag blev ilsken på en annan ”lite krånglig patient som hellre skulle ha haft någon att tala med än en ortoped” som sparkade till mitt onda knä så jag höll på att svimma. I och för sig gjorde han det  troligen inte med mening men klantigt var det.
En sköterska verkade ”bossa” över det mesta. I alla fall hördes hon mest och fick en del med smärre blessyrer att istället försöka gå iväg till vårdcentral. När jag blev utkörd ut i en slags korridor/väntrum i min rullstol för och sitta och vänta på den som skulle komma och hämta mig till röntgen dök hon plötsligt upp. Hon sa åt mig att inte sitta där, för där satt jag i vägen, utan jag skulle sitta i vanliga väntrummet. Jag svarade då att jag just blivit utkörd dit för att jag skulle på röntgen blev hon lite ställd. Hon fann sig emellertid och återkom kvickt med ett par kryckor och sa att Jag inte skulle sitta i rullstolen utan använda kryckorna. Hon påbörjade inställningen och sa åt mig att ta dem. När jag vägrade och sa att jag sitter redan o väntar på skjuts fick jag till svar ”du ska ju ändå inte ta med dig rullstolen hem, så det är väl lika bra o öva nu”. Jag frågade henne då hur långt det var till röntgen och om det var lutande golv. Hon pekade bort o sa att det är inte långt och plant golv. Just då öppnade sig dörrarna och jag såg den långa korridoren med sluttande golv och sa till henne ”det kan du bara glömma att jag ska hoppa ner där”, och pekade på samma riktning som hon gjort ner utefter kulverten, ”med alla mina grejer på ett par kryckor för o komma till röntgen och tillbaka.” Glöm det bara! Hennes min att bli motsagd var rolig. Tystnaden bakom disken var slående. Det här var en dam man inte sa emot, varken patienter eller personal.

Just då kom killen som skulle köra mig och jag hörde hennes kommentarer till sina medarbetare tyna bort….ja men han ska bara…jag  menade ju bara….han måste ju ändå…… Troligen undergrävde mitt klara Nej hennes auktoritet! Hon hade mött en man som inte lät sig hunsas med 🙂 *s*!

När hon senare på kvällen kom in o frågade hur jag mådde var hon en solstråle och skämtade och ville mig väl på alla sätt. Hämtade tabletter och sa att mitt knä inte såg så roligt ut. Trevligheten själv. En del kanske behöver bli motsagda?

Nästa episod stod en av läkarna för. När jag bad hen för tredje gången förklara vad hen egentligen menade blev svaret ”jag vet inte riktigt för jag e så himla, himla trött så jag vet inte riktigt vad jag säger”.

Ärligt iofs men kanske inte så förtroendegivande.

Läkaren som sedan gav mig medicinen sa åt mig att jag fick medicin för värken och inflamationen. Dessutom gav hen mig 6 värktabletter i handen så jag skulle klara mig innan apoteket öppnade morgonen därpå.
När jag kommer till apoteket så får jag värkmedicinen men den andra har de ej i 25 packs ask. Då blir man arg på apoteket såklart men efter en rundringning visar det sig att ingen av 20 apotek hade just enbart 25 packs ask. Däremot fanns 50 packs ask på alla apoteken.

Då ringer jag självklart till S:t Görans ortoped och förklarar situationen med askarna. De har även min journal uppe o ser vad jag skulle få. De lovar att förklara för läkaren eller att en annan läkare skriver ut ett nytt recept på en gång för det var ju bråttom.
Inte glad men ändå ”i hågen” beger jag mig till närmsta apotek. Mycket riktigt har nytt recept kommit in. Samma läkare som på akuten har skrivit det nya receptet. På receptet i apoteksdatorn står det samma styrka, samma märke och dessutom samma mängd i samma sorts förpackning. Dvs exakt samma recept en gång till? Smart?

Jag sätter mig ännu en gång och ringer runt till apotek och hittar ett som faktiskt råkar ha 25 packs ask hemma. Åker dit, betalar allt och åker hem. Tar fram tar en tablett och råkar sedan läsa lite tydligare vad som står på burken. = 1 tablett 2 ggr dagligen i 1 dag !!!!!!!!!!! Smart?

Jag har alltså levt runt som en skottspole, på kryckor med värkande dösvullet knä, för att få tag i två tabletter!!!! Hade de inte kunnat ge mig 2 tabletter i handen tillsammans med de sex värktabletterna när jag var på akuten???

Jag tror självklart att det är en miss av apoteket eller apotekets skrivare. Går därför ner dit dagen efter och ber de kolla mitt elektroniska recept. Garvet som sprider sig över apotekaren gör att jag direkt förstår att det är riktigt det jag fått. Hen säger då att hen aldrig i hela sitt yrkesverksamma liv sett ett sådant recept. Skulle jag bara ha två tabletter kunde hen ha givit de till mig eller att jag köpte en receptfri liten förpackning.

Troligen är inte bara den stackars läkaren på S:t Görans akuten väldigt trött utan alla läkarna och sjukvården 🙂
Brukar man inte säga att sömn är den bästa medicinen.?

Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm låt för böveln er personal få sova så vi patienter får en vård man förstår.

Själv ska jag imorgon ta en ny vända på temat ”utrön om läkaren verkligen har skrivit rätt på receptet” med Ortopedmottagningen på S:t Görans sjukhus i Stockholm.

Önska mig lycka till i denna följetång! 🙂