Jaha ja! Nu svävar ateisten Christer Sturmark ut i villfarelser igen!

I dag har kungafamiljen stått i focus genom att kronprinsparet låtit döpa sin lilla Estelle. Ett barn har hälsats välkommen in i en gemenskap som dennes föräldrar tycker är viktigt att tillhöra. Föräldrarna Victoria och Daniel har bestämt sig för att deras barn ska döpas i Svenska Kyrkan. Daniel och Victoria har med andra ord tagit det ansvar som de flesta föräldrar borde ta för sina barn. De har efter sina erfarenheter och kunskaper beslutat om vad som är bäst för deras barn och vad som ska gälla för deras Estelle.

Men för det lilla förbundet Humanisterna,s Ateistiske ordförande Christer Sturmark så ”tvingas Estelle in i Svenska Kyrkan” vilket han skriver i en debattartikel i Aftonbladet.

Sturmark drar iväg i diverse olika villfarelser som enbart kan ha till syfte att beskriva kronprinsparet som okunniga i vad som är bäst för deras eget barn.

Fråga måste därmed ställas huruvida inte föräldrar ska till stor del kunna uppfostra deras egna barn efter föräldrarnas egna vilja?

I artikeln börjar dock Sturmark med att visa på att han har kunskap om att ett dop inte är en namnceremoni och i detta har han helt rätt. Bra Sturmark! Tyvärr stannar kunskapen just där.

Han vill påskina att dopet (befrielsebönen) är en slags exorcism. Antingen är Sturmark själv väldigt ålderdomlig i sina åsikter eller så har han inte fått nödvändig information om att detta synsätt är borttaget redan i början på 1800 talet. Sturmarks åsikt har därmed 200 år på nacken.

Sturmark fortsätter sedan med att påstå att Estelles föräldrar inte har rätt till religionsfriheten. Detta är faktiskt helt fel. De har som alla människor i Sverige rätt till religionsfriheten men för deras del  kan det dock innebära att de inte i framtiden kan leva som ”kungligheter”. De har möjlighet att välja precis som de flesta människor kan välja.

Det är också märkligt att just Sturmark anser att Daniel och Victoria och deras Estelle är berövade den mänskliga rättigheten religionsfriheten. Den Ateistiske Sturmark är ju själv förespråkare för ett samhälle, där vi alla människor ingår i diverse olika konstellationer, företag och organisationer, som ska vara icke religiöst. Dvs i vårt gemensamma samhälle, enligt Sturmarks syn, ska det inte få finnas uttryck för religiositet. De agerar ju också med diverse skrivelser och inlägg som har till syfte att begränsa religionsfriheten för vissa grupper. Denna åsikt står i mycket klara ordalag i stark motsats till de mänskliga rättigheterna som exempelvis religionsfriheten.

Sturmark påstår sedan att den Augsburga bekännelsen är från 1593 vilket är helt fel. Den är från 1530 men däremot så infogades den och  antogs som grundläggande inom Svenska Kyrkan i och med Uppsala möte 1593.

Jag tolkar dock Sturmark välvilligt 🙂 och menar att hans artikel kanske avser att diskutera monarkins vara eller icke vara och om denna i så fall ska ha samband med Svenska Kyrkan. Det är två viktiga frågor som kommer att bli mer aktuella i framtiden. Med min erfarenhet från Kyrkan så finns det röster för alla förhållningssätten i dessa frågor inom Kyrkan.

Det är dock minst lika viktigt att diskutera om förbundet Humanisterna ska klassas som en livsåskådningsorganisation och jag noterar att Sturmark gärna skulle vilja kalla sin egen organisation för trossamfund enär han, lite avundsjukt,  inte tycker det är rättvist att trossamfunden i Sverige får hjälp av staten att ta in sina medlemsavgifter men inte ”hans” organisation får hjälp med detta.

Sturmark fortsätter sedan artikeln med att indirekt jämföra Svenska Kyrkan med ett tidningsförlag och de premisser som gäller för ett sådant ifråga om marknadsföring. Han implicerar här att Svenska Kyrkan inte följer denna regeln om vad han kallar ”opt out”. Sturmark menar genom ”Om kyrkan skulle följa marknadsföringslagen” att Kyrkan bryter mot en lag. Marknadsföringslagen såsom Sturmark implicerar är inte tillämplig på Kyrkan och därmed kan inte Kyrkan anses ha brutit mot någon lag. Ett barnsligt jämförelseexpriment. Lagar och eventuella brott mot sådana ska jämföras där de är tillämpliga. Vi kan inte ta en lag och tillämpa den på en väsensskild omständighet. Det är just grunden för att vi har olika lagar för i samhället olika funktioner.

Om Sturmark hade vara etiskt lagd så hade det varit en bättre jämförelse att se i vad mån andra organisationer tillåter att barn ansluts på ett tidigt stadie. Det är nog ingen tillfällighet att Sturmark noga aktar sig för en sådan jämförelse enär det är förekommande att barn ansluts till organisationer, föreningar och även diverse köer i samband med födsel.

Jag vill dock påpeka att Kyrkan är för mig, som kristen, mycket mer än en ”organisation”. Men jag har full förståelse för att de som inte bejakar den kristna tron inte kan förstå detta förhållningssätt.

Sturmark avslutar sin artikel med en punkt som är riktigt roande. Han påstår att Kyrkan har stor tillgång till sändningstid i public sevice. Här kan man påpeka att Svenska Kyrkan har ca 6 500 000 medlemmar medan den lilla organisationen förbundet Humanisterna har ca 6000 medlemmar. Det är upp till var och en som nyttjar public service och media att göra jämförelsen huruvida Sturmark eller Svenska Kyrkan har utrymme i förhållande till sin medlemskvot. För mig är svaret tydligt! 🙄