Begrepp, ord kan det ibland finnas en vilja att ändra betydelse av för personliga syften.

Ibland uppstår situationer där vissa personer anser att just deras definition av begrepp och ord är det allenarådande. I sådana fall kan det vara bra att mycket tydligt definiera i vad mån definitionen är den gängse eller om man utvecklar sin egen definition. Många ggr krånglar debatter också till sig just genom att olika begrepp har olika betydelser och olika funktion i olika sammanhang.

Man bör dock betänka att, om man har definitioner som går utanför de gängse ramarna, att man alltid måste vara oerhört tydlig med vad man menar. Ett annat alternativ är naturligtvis att anamma uttryck som kanske är mer vanliga. Framförallt i de sammanhang där man då diskuterar.

 

Ibland uppstår också hos oss människor att den egna självbilden kanske inte riktigt korresponderar med hur andra ser på en. Det kan bestå av olika slags missförstånd men det kan också bestå i att man själv inte riktigt förstår hur det man säger uppfattas. (Kanske pga språkförbistringar, olika slags kulturer olika slags erfarenheter eller utbildning etc.) Det kan till exempel vara att man uppfattar det någon säger som en förvanskning, som en lögn, medan den uppfattningen som framförts kanske är en mycket vanlig uppfattning hos andra. Att på ett eller annat sätt försöka sig på att få andra människor att tänka likadant som en själv eller att framhärda i en uppfattning om ”att så här säger jag, och så här menar jag, så här ska du tänka” medan det man säger uppfattas på ett helt annat sätt hos andra är tämligen meningslöst.

Ett bättre alternativ torde vara att reflektera över det man säger och kanske tom fundera över om man ska ompröva sitt språkbruk så att det man säger blir betydligt klarare. Om man nu strävar efter klarhet vill säga?

 

När man som åskådare ibland läser olika debatter slås åtminstone jag över med vilken hätskhet debatter fortlöper. Det verkar finnas en slags automatisk dramaturgi som accelererar tills debattdeltagarna inte verkar veta vad som debatteras och det går därför ofta över i person”omdömen”.Även raljanta nedlåtande omdömen verkar vara ett knep som tas till när hätskheten tar över förnuftet, kunskapen eller förståndet.

Om man borttager de sk ”trollkommentarer” som förekommer på diverse diskussionssajter, där det tydligen gäller att skrika högst och med det mest frustrerande tillmälet mot den andre, så tycker jag att person- omdömena har blivit förvånansvärt obehagliga hos professionella tyckare och en del tyckare med olika slags mediautbildning i grunden. Jag vill påstå att det nuförtiden har gått så långt som att ”vanliga” relativt sansade kunniga människor inom olika områden drar sig för att framställa sin åsikt, sin kunskap, av rädsla för att de ”professionella” kastar sig över dem med tillmälen och osakliga påhopp långt från vad grundfrågorna egentligen handlar om. Ett demokratiskt oroande fenomen.

 

Alla som representerar en religion och vågar stå för detta kommer förr eller senare i en situation där det inte längre handlar om sakliga åsikter och debatt utan debattmotparter brukar slå till med diverse tillmälen. I mina ögon så är det en självklarhet att den som anser sig vara tvungen att utnyttja tillmälen av sådant slag redan har intellektuellt förlorat, men kanske vunnit i andras (egna gängets) ögon.

 

Senaste året har vi sett ett antal debatter framföras angående olika områden såsom religion, samhälle, existentiella gruppers berättigande och frihet, identiteter, filosofi, humanism, ateism, politik etc. Ofta sammanblandas och sammanvävs frågeställningarna så att begrepp och ords betydelser verkar mycket konstiga eftersom de kan ha olika betydelser inom olika områden.

 

Begrepp som ofta dyker upp i dylika sammanhang är ex ”samhälle”, ”stat”, ”sekulär(sekularisering)”, ”humanism”, ”ateism”, ”allmän”  mfl.

 

Vad menas egentligen med dessa ord? Går det att avgöra? Kan man utan vidare föra över ett begrepp/ord från ett område till ett annat utan reflexion?

 

Enligt min mening bör man vara försiktig. Det har, åtminstone i mina ögon, årets olika debatter tydliggjort.

 

För att belysa problematiken ger jag några exempel. Dessa är långtifrån heltäckande och kan självklart problematiseras.

 

Vad är ex begreppet samhälle för något? Är det en grupp inom en nationalstat? Är det alla grupperingar och enskilda representanter i en nationalstat? Är det en socialiserad grupp oberoende av nationalstat? Finns det olika samhällen i en nationalstat? Eller är samhälle liktydigt med staten? osv.

Kan vi kanske göra det lätt för oss och säga att det är en massa människor som lever någorlunda tillsammans och deltager i gemensamma och icke gemensamma aktiviteter. Ett slags sociologiskt system? Till dessa frågeställningar kan vi säkerligen lägga ett flertal till.

En vanlig betydelse, enligt mig, är att säga att samhället är någorlunda liktydigt med alla oss som befinner oss inom en geografiskt begränsad yta och där vi förekommer i olika organisationer, sammanslutningar, ideologiska och religiösa system och där vi på olika sätt ska samverka för att vi ska få det att fungera för oss alla (i den bästa av världar)

 

Andra skulle vilja beteckna samhället som ”det allmänna”. Enligt min mening helt missvisande eftersom ”det allmänna” i sig försvårar problematiken. Är allt i ett samhälle allmänt? Allmänt betecknar i många sammanhang det av staten reglerade (och oftast finansierade). Om man därmed använder beteckningen allmän såsom giltig för alla så är inte samhället så uppbyggt så att alla har giltig rätt/ skyldighet till allt.

 

Likaså skulle en definition av Stat kunna vara den för människorna i ett samhälle rådande ordningen ang  lagar och förordningar (rättsordningar) myndigheter, offentliga förvaltningar etc. Kanske i ett demokratiskt samhälle det som utgår från den av folkviljan konstituerande makten över vårt gemensamma?

 

Att ha en klar definition över en klar skillnad mellan stat och samhälle är svårt. Staten är alltid en del av ett samhälle. Dock är, enligt mig, alltid samhället större än staten.

 

Sekulär skulle kunna definieras som en neutral hållning till olika slags tros /existentiella frågor. En annan, mer vanlig, definition kan hänföras till att sträva efter att göra religionen till enbart en privatsak och att religionens uttrycksformer ska minska i betydelse/ ej få finnas i exempelvis ett samhälle. En tredje definition kan vara ett avståndstagande från alla slags religiösa förhållningssätt. Det finns fler definitioner.

 

Jag menar att man kan och i viss mån bör reflektera över alla dessa definitioner av begrepp och ord (mer eller mindre giltiga i olika sammanhang) om man deltager i debatter. Om man inte gör detta riskerar man, som vi har sett under året, att hamna i olika spår som omöjliggör ett vettigt resonemang. Av det följer därmed också för den observante att det är svårt att därmed peka på att ett förhållningssätt är sant och andras förhållningssätt/ tolkning är fel eller lögn. Det blir ju snudd på infantilt att anse att någon som har en annan åsikt än en själv är en som far med osanning bara för denne inte delar ens egen självbild/uppfattning. Den som anser att någon far med osanning har att med klarhet (bevisbörda) fastslå en sådan anklagelse. Kan motparten därmed göra gällande en rimlig (eller allmän) tolkning så faller ”lögn argumentet”. Man står då med den vetskapen om att man har påstått att någon är en lögnare vilket i andra sammanhang utanför nät och media skulle kunna betraktas som förtal.

 

Min åsikt är att vårt samhälle bör grundas på alla människors lika värde och en demokratiskt grund för att säkerställa det statliga. Det statliga bör även vila på en sekulär grund.

En del hävdar, som jag, att staten ska vara sekulär, en del har åsikten att det ska den inte vara, en del verkar likställa stat med samhälle och vill ha ett sekulärt ”samhälle” medan andra följer en linje av en distinktion mellan stat och samhälle men vill se både ett sekulärt samhälle liksom stat.

 

Om vi utgår från en vanlig (den vanligaste?) uppfattning om samhälle, dvs att det består av alla människor som interagerar på olika sätt i olika slags system inkluderat staten, så måste man utifrån det då reflektera i vad mån ett sekulärt samhälle då innebär. Kan man hävda med trovärdighet, utifrån den gängse betydelsen av sekulär, hävda att man förespråkar en slags åskådningsneutralt synsätt när man hävdar att samhället ska vara sekulärt? Det är ju snarare tvärtom!

I förenklad form: Samhället är Vi alla i alla olika konstellationer. Sekulär strävar efter ett förminskande av religion eller i sin snällaste uppenbarelse en neutral hållning till religion. Förespråkar man då att alla vi människor i alla våra konstellationer (=samhälle) ska vara neutrala eller/och förminska religionen (sekulär) så strävar man efter att människorna i sina olika konstellationer inte ska få utöva religion eller religiösa interaktioner. För gör de det så agerar de inte neutralt.Vi människor är inte neutrala och vi ingår inte i neutrala konstellationer. Dvs det som gestaltar ett samhälle kan inte vara neutralt och därmed bör man inte heller kunna sträva efter ett sekulärt samhälle eftersom man då per automatik begränsar människans fri och rättigheter. Man strävar efter att begränsa människan att vara människa.

Enligt min mening så förespråkar därmed människor som säger sig vilja ha ett sekulärt samhälle ett samhälle där religion och religiösa människor i samspel inte ska få finnas. Jag vill mena på att människor som framför ett sådant synsätt på ett icke reflekterat synsätt ohederligt framför en begränsning av religionsfriheten. Deras vilja att hävda att alla slags åsikter i ett sekulärt samhälle ska få finnas i det samhälleliga demokratiska rummet är en schimär. Det kan möjligtvis definieras som att alla slags åsikter ska få finnas i ett livsåskådningsneutralt rum. Men detta är inte ett sekulärt rum enär sekulär tar avstamp mot religion i sin grundliga betydelse.

 

Att sedan de flesta av oss förstår att ett sekulärt samhälle är en omöjlighet eller en utopi (beroende på sina personliga strävanden) gör det inte lättare.

Om det är som så att människor som i dagsläget menar på att sekulär är detsamma som livsåskådningsneutralt får de då gärna använda detta senare ord. Livsåskådningsneutralt innebär att vi alla får ha vilka ideologiska, religiösa eller andra slags åsikter som helst och även organisera oss som individer i sammanslutningar utifrån det som behagar oss. Dvs vill man gå samman  och föra fram religiösa åsikter ska detta få göras utifrån samma premisser som gäller alla andra människor och deras sammanslutningar.

 

Återigen! En sekulär stat måste eftersträvas. Staten sätter ramar utifrån folkviljan med beaktande av diverse rättigheter.

Vi alla som gestaltar samhället ska finnas i ett livsåskådningsneutralt, öppet och fritt gemensamt rum.

Men försök inte blanda bort korten med att flytta ut sekulär stat begreppet ut på den samhälleliga arenan. Detta låter sig inte göras.

 

 

 

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Men vad tycker Du då?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s