Grundernas grund ska tas bort inom Svenska Kyrkan?

I Kyrkans Tidning  (KT) går att läsa att kyrkans grundutbildningar ska tas bort som obliogatorium. Förslaget kommer att kunna läsas i den utredning/ förslag som ska presenteras imorgon måndag angående Svenska Kyrkans utbildningsvägar för Präst, Diakon, Pedagog och Musiker.

Det här är egentligen inte något nytt. Inte alla Stift har haft Svenska Kyrkans grundkurs som ett obligatorium utan vissa har haft det som krav medan andra stift varit betydligt mer ”flexibla”. Det här har redan under de senaste åren varit till frustration för många eftersom man aldrig riktigt vetat om hur kraven egentligen ser ut.

I artikeln i KT svarar flera stift att de fortsättningsvis ska fortsätta ha kravet på en grundkurs inom Svenska Kyrkan som ett obligatorium medan andra stift ser diverse andra olika lösningar.

Självklart kan det för vissa utbildningar ses som svårt att de rena teoretiska kunskaperna som sker i SvK grundkurs är relativt elementära och att ex präster har en betydligt högre nivå på sina kunskaper när de väl beslutar sig för att gå grundkursen.

Efter att ha sysslat med grundutbildningar i andra ideella organisationer så är jag av en helt annan uppfattning. Jag anser att en grundutbildning egentligen borde ha som målsättning att beröra alla medlemmar i en organisation. I just Svenska Kyrkans fall kanske det i dagsläget är en naiv bild att försöka få alla ca 6,5 miljoner kyrkotillhöriga att gå en grundkurs. Jag är dock övertygad om att om alla/ de flesta hade gått en grundkurs så hade det antagligen funnits en större förståelse för alla de skillnader som kan finnas i teologi, tolkning och andra uttryckssätt som ofta debatteras inom Svenska Kyrkan. Tonläget mellan kristna människor inom kyrkan hade förhoppningsvis varit humanare.

Grundkursen anser jag dessutom är extra viktig för de som på något sätt ska arbeta eller arbetar inom SvK. Det är då inte framförallt de rent teoretiska kunskaperna i teologi och lära som är de viktiga utan det samspel som sker mellan människor från olika miljöer och landsändar. Det ökar förståelsen mellan yrkeskategorierna som man inte på något sätt ska undervärdera. Sanningen är ju den att det på många håll finns en slags rivalitet mellan de som arbetar i kyrkan och rollerna är många gånger otydliga.

Genom grundkursen får de politiskt förtroendevalda, kyrkoverksamma, ideella, ”vanliga” tillhöriga och de olika yrkesprofilerna en chans att se, arbeta med och känna av andra människors förhållanden. Detta är mycket viktigt i en organisation som alltmer kommer att stå och falla med att alla tillhöriga är delaktiga i organisationens väl och ve.

Beslutet om att inte göra Svenska Kyrkans grundkurs obligatorisk är ett steg i helt fel riktning. En organisation som på allvar vill öka inflytandet och förståelsen mellan olika människor och sysslor borde istället gå den motsatta vägen. Minska risken för splittring. Öka möjligheten att alla tillhöriga ska få en relativt gemensam grund att stå på! I detta ska då ställas högre krav på en enhetlig utbildning och större styrning av grundkursens innehåll med krav som känns relevanta för alla!

Annonser

Påmind, påmind det är viktigt att bli påmind!

 

Jag skickar mig direkt till skampålen så behöver ni inte hala mig i tjära och fjädrar…fastän ni kanske inte använder fjädrar…och kanske inte tjära heller med tanke på vad det innehåller. Jag är en Jäkla miljöbov! Nu e det sagt.

 

Efter en hel dag med miljötema så känner jag mig som en bov. Med rubriker som ”hur det var att försöka leva på miljömålen” och en eftermiddag med de hyllade journalisterna som har beskrivit matens väg så vet jag inte hur man ska handskas med ens inre förskräckelse över vilken bov man är.

Självklart går det att finna anledningar till att jag äter massa kött, åker bil, köper energikrävande odlade paprika etc. Men det går ändå inte att försvara. Jag måste bli bättre på att i det lilla försöka hjälpa jorden.

Hur är det för dig?

 

Framförallt så är mitt betende inte i överensstämmelse med min syn på skapelsen. Skapelsen ÄR i fara! Jag och alla mina 60 kamrater som var med mig under dagen var nog tämligen överens om att vi måste göra något. Men vad!

Under hela dagen satt alla humanister, teologer och övriga universitetsutbildade ”kloka” människor och inte förstod hur vi ska bära oss åt. Helt plötsligt, är vi som i det dagliga är vana vid att skaffa oss uppgifter och kunskaper , nollställda och totalt tvekande hur vi ska göra och vad som måste göras.

Tiden får nog utvisa om mitt gamla intresse för naturen – haven nu får sig ett uppvaknande eller om jag somnar om i förvissningen och självförnekelsen om att ”det är ju redan kört för jorden”. Jag Måste dock ta till mig min syn på skapelsen och göra något. Jag kommer att göra något. Troligen i det lilla, men det lilla är ändock något. Man måste börja någonstans.

Påmind, påmind, påmind är Jag om skapelsens skörhet och människans ansvar för jordens och vår egen överlevnad.

Påmind, påmind, påmind är Jag om matindustrins hänsynslöshet. Det påverkar mig nästa gång jag är och storhandlar.

Så vad har då hänt under helgen?

Innan man åter ska traska Uppsala korridorerna i kommande vecka finns ju 5 minuter till eftertanke över helgen innan Agenda börjar.  🙂

 

Sportsligt sätt började det inte speciellt lysande med Svenskarnas debacle i Skidskytte stafetten men helgen slutade sedan med två medaljer. Härliga Killar ***G R A T T I S ***.

 

Konferensen om Svenska Kyrkans identitet var intressant även fast det egentligen inte framkom så mycket nytt under himlavalvet. Dock en alltid viktig och spännande fråga som snart MÅSTE belysas i sansat språk och tal av alla som är berörda. Det betyder att det ska handla om Svenska Kyrkans identitet eller flera identiteter och inte om hur andra religioner ser på sig själva eller hur vi ser på andra religioner. Identitet skapas inom oss själva och avgränsas i första rummet i det som ligger nära och inte i det avlägsna.

 

I övrigt så är det som de flesta helger en stor näsa ner i böckernas värld, fastän jag i sanningens namn måste medge att just denna helg så blev det inte så enormt mycket skrivet. Hittar självklart något att skylla på: Huvudvärk!  🙄

 

Det som dock biter sig fast i själen och lämnar en mycket unken doft är det som framkommit om barnfattigdomen och hur den är spridd. Förutom att den är spridd så är det orimligt ojämt fördelad. I Rosengård är ca 71 %  av barnen komna ur familjer som lever i fattigdom, i Tensta är ca 50% av barnen från fattiga familjer. Detta  ska då jämföras med att endast ca 6% av barnen i Danderyd/ Täby kommer från fattiga familjer.

 

Vi kan därmed helt klart konstatera av det var mycket länge sedan sådana enormt stora sociala skillnader fick tillåtelse att husera i vårt land! Vad ska vi tillsammans kunna göra åt detta?

 

 

Kyrkans identitet?

Lördagens endagskonferens om Kyrkans identitet med underrubrikerna  ”Kyrka och hälsa”, ”Kyrkan, unga  och den svaga” är avslutad.

Hur bestämmer vi identitet? Måste vi ha en identitet? Kan kanske kyrkans identitet vara just många olika identiteter? Är det just detta som är ”pitchen”?

Den ”svage”? Är det inte som så att det borde vara ”den marginaliserade”? Är det inte just som så att vi alla någon gång är just den ”marginaliserade”? Har vi inte förmåga att ägna kraft och tid åt den marginaliserade för denne är ju i nästa sekund just Du och Jag och den marginaliserade tar ju då hand om just Dig och Mig! Är det inte just det som är kyrkan? Många lemmar i samma kropp!

 

Frågor möts ofta av ett nytt reflekterande och nya frågeställninghar. Det tycker jag är bra! Det är nyttigt! Människan är (borde vara) en reflekterande människa. Det gäller även den kristne människan. Det gäller även människan inom Svenska Kyrkan.

Tyvärr ser man dock ofta det motsatta. När reflektionen dör så dör också den ”riktiga” människan. Om reflektionen inom en organisation dör så dör organisationen ( dess syfte).

 

Det var minma småttiga reflektioner över denna lördag dag. Nu e de visst några som skriker om nån slags finalfestival sånge dingeling……..Jaha ja….man får väl bry sig om de också då 🙂

Det är bättre med pannkakor så här på nattkröken än kröken på pannkakor!

….så det så! 🙄

Har inte Christer Sturmark och det såkallade förbundet ”humanisterna” nu passerat……………….

………………………..en gräns och hoppat i en galen tunna med ett alltför lågt vatten i.

Enligt Tidningen Dagen så anmäler Christer Sturmark och förbundet ”humanisterna” Seglora Smedja inför Domkapitlet.

På förbundet ”humanisternas” hemsida finns en länk till hela anmälan.

Det brukar ofta i många sammanhang talas om att man bör sopa framför egen dörr innan man går till angrepp mot någon. I det menas att man absolut inte ska stå inför en granskning som skulle kunna avslöja/ belysa det man angriper andra för att göra. Hur resonerar förbundet ”humanisterna” och dess ordförande i den frågan?

 

Som Jag påtalat förr så anser jag att Seglora Smedja naturligtvis ska granskas för det de gör men också för det de står för. Det sker då självklart utifrån den granskades egen kontext gällande ideologi och i det här fallet självfallet också utifrån en teologisk tolkning. Att granska något och tro att det som format en själv inte spelar in är naivt.

Seglora Smedja har tillfört den kyrkliga debatten värdefulla åsikter och belyst att kyrkans verkliga grundinnehåll, evangeliet, är en politisk kraft. Dock enligt min mening inte en kraft som bör ta sig partipolitiska färger.

Segloran har också en omfattande verksamhet med workshops, föredrag, samarbeten med andra institutioner, utbildningar etc. De vill vara en punkt mellan samhälle och kyrka, en kraft med inriktning på att belysa religioner och kulturer utifrån flera olika vinklar. De vill 0ckså vara en röst i teologin och en kritisk röst i inomkyrkliga sammanhang. Här är deras nya inställning.

Segloran är därmed mycket mer än det som skrivs och bloggas om.

Det här är en röst som behöver höras. Vad man än tycker om röstens innehåll!

Jag personligen håller kanske inte jämt med om allt som framkommer under Seglorans hatt, framförallt inte det ”tonläge” som ibland är alldeles för starkt. Men att Segloran och liknande forum är en röst som verkligen behövs i det nutida samhället råder hos Mig inget tvivel om.

Att ”rösten” ibland är alldeles för stark kan kanske också ses som en reaktion från de som inte ser nyttigheten med Seglorans arbete och deras antagonister som exempelvis vissa kyrkliga företrädare med andra åsikter och/ eller teologiska utgångspunkter i sina tolkningar  eller  förbundet ” humanisterna” och dess ordförande Christer Sturmark. Det är lätt att dras med i en spiral av högljuddhet när ens antagonister hela tiden försöker höja tonläget. Min egen åsikt är att det i längden skapar bättre respons och trovärdighet om man kanske tänker efter två ggr och skapar ett tonläge som kanske inte direkt hörs men som sakta sjunker in i människors medvetande. Man får ändock inte glömma bort vart man har sin hemvist. Inom kyrkan vid  evangeliet med JK  hos Gud och att det finns ett grundläggande budskap som kort kan sägas att man bör lyssna på människor, bemöta dem med vänlighet och inte gå till attack och inte bemöta den andre med vilka medel som helst, även fast den andre  är en attackvillig, högljudd, arrogant och icke självreflekterande individ. Man bör inte, enligt mig, falla in i ”motståndarens” självbild. Det kristna budskapet, enligt mig, talar om en annan ”approach”.

Att förbundet ”humanisterna” nu går till ännu en attack mot Segloran är  inte bara barnsligt utan borde även få de som inte jämt accepterar Smedjans teologiska tolkning eller högljuddhet att ändå se över vart man har sin övertygelse. Vem står man närmast? Accepterar man Christer Sturmarks högljudda anfall mot de flesta religioner och religiösa människor och totala icke kontroll över vad han i många år har framfört mot även kristna människor och kristenheten. Eller ser man igenom  hans många utfall mot kristenheten och övriga religioner och ser att det som förbundet ”humanisterna” säger sig stå för enbart är en schimär och en rökridå för Sturmarks egentliga syfta.

Det är otvivelaktigt som så, om man följt Sturmarks debatter och skriftliga argument, att det finns en stor diskrepans mellan vad han nu säger sig stå för och vad som egentligen framkommer i hans debatter. Denna diskrepans måste reflekteras över. På de bloggar som huserar ”humanister” kommer dock de ”riktiga” åsikterna ibland fram. De åsikter som framträder hos Sturmark i hans debatter.  På hans debattartiklar i diverse media är det också intressant att se hur ”trollkommentatorerna” ser på  hans åsikter och hur dessa snabbt kastar sig över religioner i mycket hätska ordalag. Många ggr framträder åsikter som står oerhört långt ifrån exempelvis det grundläggande kristna budskapet om människornas lika värde.

Det råder inget tvivel om att det rätt marginaliserade förbundet ”humanisterna” har fått bestämma dagordningen om vad som i dagens samhälle går under ordet humanism. Humanism är inte lika med Ateism och fundamentalistiskt vetenskapstroende som framträder hos förbundet ”humanisterna” och Christer Sturmark. Det finns ett antal andra synvinklar på humanismen som inte tillåts komma fram i debatten. Kanske för att de inte vill välja det Mycket Höga Tonläge som Sturmark har satt. Exempelvis har den kristna humanismen företrädare i Sverige också.

För de som nu funderar på vad som kommer att ske kan jag enbart uppmana Er att se på vad sätt det som står längst ner i förbundet” humanisterna,s” anmälan under rubriken ”Bakgrund” egentligen stämmer med verkligheten.

Tycker just Du, om du följt debatterna som Christer Strumark deltar i, att det som står under ”bakgrund” är representativt för hur förbundet ”humanisterna” ser på sig själva. Finns den respekten för andra människor och åsikter i debatten som de låtsas påskina i sin skrifliga anmälan eller har just Du en annan åsikt ifråga om hur Sturmark och humanisterna ser på andra människor, framförallt de människor som har en religiös åskådning?

Framförallt vill jag till dig som är religiös, förhoppningsvis kristen, förhoppningsvis med i Svenska Kyrkan att reflektera över vart just Du har dina sympatier. Även om du ibland tycker att Seglora inte har rätt, kanske tom tycker rätt illa om det som ibland sägs därifrån, tycker just Du att humanismen genom Christer Sturmark är ett bättre alternativ.

 Fråga dig själv: Vart kan jag finna de flesta likheterna, hos de präster med det kristna evangeliet i baken ( hur man nu än vill tolka det, tolkning är jämt subjektiv) eller hos det förbund, förbundet ”humanisterna”, som i många år genom sin talesperson Christer Sturmark förminskat och kanske tom kan sägas ha förföljt det kristna budskapet, förföljt religionernas rätt till sin existens och anser att den kristna människan tror på liknande fiktiva ”troll” och därmed även att vi, kristna, egentligen inte har någon substans i vårt samhälle.

 Ibland måste man ta ställning. Även ta ställning FÖR de som man inte gillar, framförallt om det finns en motkraft som vill åt ens hela existens! Framförallt för att alternativet är betydligt mycket värre. Alternativet är en beskuren religionsfrihet som Christer Sturmark strävar efter.

 Vill Du som medlem i Svenska Kyrkan, som kristen eller annan religionsutövare se en sådan utveckling?

Uppdatering 8 mars kl 20.00 : Här tar KT= Kyrkans Tidning upp anmälan

 

 

HeeeeeeJ……alla Kvinnor – Tjejer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

 

Hur skulle världen egentligen vara utan Er!?

Love You all!!