Kyrkans identitet?

Lördagens endagskonferens om Kyrkans identitet med underrubrikerna  ”Kyrka och hälsa”, ”Kyrkan, unga  och den svaga” är avslutad.

Hur bestämmer vi identitet? Måste vi ha en identitet? Kan kanske kyrkans identitet vara just många olika identiteter? Är det just detta som är ”pitchen”?

Den ”svage”? Är det inte som så att det borde vara ”den marginaliserade”? Är det inte just som så att vi alla någon gång är just den ”marginaliserade”? Har vi inte förmåga att ägna kraft och tid åt den marginaliserade för denne är ju i nästa sekund just Du och Jag och den marginaliserade tar ju då hand om just Dig och Mig! Är det inte just det som är kyrkan? Många lemmar i samma kropp!

 

Frågor möts ofta av ett nytt reflekterande och nya frågeställninghar. Det tycker jag är bra! Det är nyttigt! Människan är (borde vara) en reflekterande människa. Det gäller även den kristne människan. Det gäller även människan inom Svenska Kyrkan.

Tyvärr ser man dock ofta det motsatta. När reflektionen dör så dör också den ”riktiga” människan. Om reflektionen inom en organisation dör så dör organisationen ( dess syfte).

 

Det var minma småttiga reflektioner över denna lördag dag. Nu e de visst några som skriker om nån slags finalfestival sånge dingeling……..Jaha ja….man får väl bry sig om de också då 🙂