Rostig och svag?!

Efter en söndag fylld av städande och bortforslande av 10 stora svarta sopsäckar plus diverse batterier, sopborstar, hinkar, bränsledunkar, pappkartonger, ris till soptippen och ett evigt springande med diverse små lökar som ska ner i jorden, stora krukor som ens inre helt oförklarligt säger till en att det inte ska vara jord i dem över vintern, sommarmöbler och grill som ska in i uthus mm  så känner man sig lite ”svag”. 8)

Tyvär har svagheten gått över i en obestämd känsla av att armar och ben liksom flyter ikring, jag känner dem men kan inte greppa något. Ryggen börjar säga att den faktiskt lever fast den har börjat misströsta över att överleva natten. Fötterna skriker ut sin enorma längtan efter en mild knådande försiktig hand med diverse smörjmedel som trycker och rör upp ens inre känslor så att den totala molande smärtan istället kommer att övergå i en känslosam triggipunkts överbelastning.

Det senare skyller jag på det totalt dödsföraktade äventyret att försöka dra upp den ”lilla” roddbåten vilket resulterade i att den i princip sjönk. Självklart kickade det gamla idrottshjärtat in och de mystiska rösterna skrek i ens inre, du klarar det, du är stark, ge inte upp, lite till, ta i lite, bara lite lite till, kom igen, ja kom igen nu……och nog kom den förbaskade båten nästan upp till ytan igen. I alla fall så pass att det gick att frakta den halvflytande polyesterhögen en liten bit till där jag efter en ENOooooooorm kraftansamling nästan fick upp den. Nu ligger den där till två tredjedelar uppdragen på land men dock inte vänd på…för där tog mitt verkliga Jag, det Jag som säger…ska du överleva nu så ge för fasiken upp, överhanden.

 

Det värsta är nog ändå den där känslan av att ”shit jag är inte så stark längre, snart kan ju två ”vanliga” bli lika starka som jag……..”  😆

Det behövs mycket olja nu! Överallt där det kan klämmas in en snutt ska det smörjas! Rosten har tydligen fått fäste? Kan en litenwhiskypinne vara en bra början?

 

Men ändå känns det rätt så bra………………………..(om jag nu bara överlever natten så…..) 🙄

 

 

Annonser

Domssöndagen———>> En Psaltarpsalm

 

Psaltarpsalm 102

 

102 1En bön av en betryckt, som är modlös och utgjuter sin sorg inför Herren.

2Herre, hör min bön,
låt mitt rop nå fram till dig.
3Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Lyssna till mig,
skynda att svara när jag ropar.
4Mina dagar svinner bort som rök,
och mitt inre glöder som en ugn,
5mitt livsmod är brutet, vissnat som gräs.
Jag är för matt för att äta,
6jag har magrat av min suckan,
är bara skinn och ben.
7Jag liknar en uggla i öknen,
är som en uv bland ruiner.
8Jag måste vaka,
är som en ensam fågel på taket.
9Mina fiender hånar mig dagen lång,
de gör narr av mig,
brukar mitt namn i förbannelser.
10Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar
11för din häftiga vredes skull,
du som tog mig och kastade bort mig.
12Min levnad är som aftonskuggan,
jag vissnar som gräset.
13Men du, Herre, härskar för evigt,
och släkte efter släkte åkallar dig.
14Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,
det är tid att visa det nåd.
Ja, stunden är inne,
15ty dina tjänare älskar Sions stenar,
lider av att se det ligga i grus.
16Folken skall frukta Herrens namn
och jordens alla kungar hans härlighet,
17när Herren har byggt upp Sion
och visat sig i sin härlighet.
18Han har hört de utblottades bön,
deras bön har han inte föraktat.
19Detta skall skrivas ner för kommande tider,
och nya släkten skall prisa Herren,
20när han ser ner från sin heliga höjd,
när Herren från himlen blickar mot jorden,
21lyssnar till fångarnas jämmer
och friger dem som är dömda att dö.
22Herrens namn blir ärat i Sion,
man sjunger hans lov i Jerusalem,
23när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24Han bröt i förtid min kraft,
han förkortade mina dagar.
25Jag säger: Min Gud,
ryck inte bort mig i livets mitt,
du vars år varar från släkte till släkte.
26En gång lade du jordens grund,
och himlen är ett verk av din hand.
27De skall förgås, men du består,
de är plagg som slits ut,
du byter ut dem som kläder
och de är borta.
28Men du är densamme,
dina år har inget slut.
29Dina tjänares barn skall bo här
och deras barn leva trygga hos dig