Tar Jesus ställning?

I måndagens Expressen kunde vi läsa rubriken ”Kyrkans uppgift är att ta ställning”. Ett debattinlägg av Stockholms stifts biskop Eva Brunne. Hennes första tes är att de flesta offentliga och privata ställningstaganden är grundade i personliga värderingar, bedömningar och övertygelser.  Tro och kyrkan är integrerade i människors liv och därmed en del av samhället. Därmed bör även kyrkan föra fram sina åsikter utifrån sin övertygelse. Hennes andra tes är att kyrkan har till uppgift att stå upp för den som inte kan få sin röst hörd och för de som är förtryckta och utsatta för orättvisor.

Detta debattinlägg är i linje med den mycket omtalade predikan som biskopen hade i samband med riksdagens öppnande där hon ställde upp för de svagare och mot främlingsfientlighet. Även Ärkebiskop Wejryd har fört fram tankegångar om att kyrkan ska göra sin röst hörd.

 

När kyrkans företrädare gör sin röst hörd, i det till stor del sekulerade sverige, så hörs naturligtvis röster som anser att kyrkan inte ska lägga sig i det som oftast omtalas som politik. Om vi tar bort alla dessa blogginlägg som verkar ha till uppgift att föra fram någon slags rädsla för de människor som inte är riktigt lika som blogginläggaren själv och därmed ger näring åt dennes inre spökrädsla, så återstår ändock en del debattörer inom och utom kyrkan som har synpunkter.

Är politik då enbart till för uttalade partipolitiker, journalister och ledarskribenter i de, oftast, privata medieföretagen?

Med en sådan inställning minskar man den enskilda människans åsikter och dennes ansträngningar att i intressegrupper gå samman för att kunna påverka samhället i enlighet med sin egna åsikt och djupa övertygelse. Det blir i en hårddragning därmed en fråga om att inskränka demokratin. Tyvärr brukar man i debatten sätta synonym mellan politik och partipolitik. En, enligt mig, absurd förminskning av begreppet politik. Politikbegreppet måste i en sekulariserad stat innebära alla de frågor som har en påverkan både på den enskildes liv, på statsapparaten och på maktutövandet.

 

Men ska verkligen kyrkan uttala sig i frågor som rör politiken? Ska den inte bara administrera enskilda människors längtan att uttryck sin tro?

I religiösa sammanhang brukar man ibland tala om ”Guds kärleksfulla nåd” vilket då innebär att Gud skänker sin nåd (rättfärdighet) enbart av kärlek till människan. Den kristne får genom sin tro på Kristus därmed del av Guds helt självutlämnade kärlek.

Om man nu då tror på Kristus, tror man då enbart på namnet Kristus, Jesus, eller tror man på det budskap som Han visar på och på det som Han har givit uttryck för i Ord? Här ligger, enligt mig, grunden i om man som kristen ska uttala sig i de frågor som rör människor eller om man enbart ska sitta på sin kammare, be och tro på sin egen frälsning.

Om man nu verkligen ser Jesu Ord och Jesus handlande som ett uttryck för Guds vilja och handlande i världen, bör man då inte uttrycka sin innersta tro till sin omgivning? Framförallt eftersom man säkerligen är helt övertygad över att tron på Jesus och Hans liv är den riktning som man som människa måste eftersträva.

Grunden för den kristna tron är (oftast)  bibeln och tron på Kristus. Jag anser att man genomgående i bibeln kan se ett mycket tydligt tema om att Gud ser efter de fattiga, de sårade, de utslagna, de förtryckta. Man kan se detta mycket tydligt i Hesekiel, Jesaja och i större delen av profetlitteraturen.

Genom Jesus inträdande i livet ser man också att Gud ännu klarare vill värna om de som är utsatta för förtryck och ofta står utanför samhället. I Lukasevangeliet kap 4 kan vi också se det ärende som Gud har sänt med Jesus, vilket också är det som biskop Brunne citerar i sitt debattinlägg . Jesus säger ”Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet.”  Detta är enbart ett stycke, av många, i evangelierna där man kan se att Jesus mycket tydligt bryr sig  om det som  rör de som är fattiga, prostituerade, invandrare, människor av annan tro. De som på något sätt är utsatta.

För mig är detta genomgående tema hos Jesus svårt att bortförklara. Han har kommit för att ta speciell hänsyn till de marginaliserade. Hans kärlek finns för alla människor men Gud verkar också inse att just de marginaliserade behöver särskild omsorg.

Att man då som kyrka inte ska uttala sig om saker som just går emot dessa av Gud genom Jesus speciella åtagandena för utsatta och förtryckta verkar i mina ögon minst sagt anmärkningsvärt. Ska man på allvar ta Jesu liv som ett rättesnöre måste man ge uttryck åt detta i det samhälle där man lever. Detta innebär naturligtvis att man kan agera på olika sätt. Ett sätt är att hjälpa de som är utsatta rent ekonomiskt men också att skapa förståelse för att olika ageranden i politiska frågor skapar oönskade konsekvenser för de svagare i vårt nuvarande samhälle. Detta uttalade ställningstagande har dock tyvärr inte skett så tydligt som det borde ha skett under de hundra år som kyrkan varit tillbakaktryckt av sekulariseringsprocessen.
Att representanter som exempelvis biskop Brunne och Ärkebiskop Wejryd nu så smått börjar ta del av den samhälleliga debatten är som troende på Kristus efterlängtat. Det behövs mer debatt från företrädare och lekmän inom kyrkan. Allas vår tro bör återspeglas i våra liv och engagemang i vårt gemensamma samhälle. Enbart genom kristnas engagemang i samhället kan Jesus ord i Lukasevangeliet och Hans liv och Guds Ord få effekt för vårt och alla efterkommandens liv. Enbart genom den kristnes röst i den rådande historiska kontexten kan Guds ord hållas levande!

 

Det är i mina ögon märkligt att ett budskap som fick ett utseende för över två tusen år sedan och som fortfarande lever ska stå på undantag för politiska ideologier som gjort sitt intåg i samhället de senaste hundra åren. Men det kanske är förståeligt att människor som har anammat de ”nya” politiska åsikterna ser en fara i att ett av historien mycket tungt budskap åter ska göra sin röst hörd, vilket naturligtvis gör att dessa personers åsikter riskerar att nagelfaras mot uttryck som solidaritet, människovärde, lika rätt och liknande uttryck som sätter focus på att vi människor såsom grund är lika. Makt och pengar är tyvärr ofta det som står emot Jesu Ord och liv.

Min rubrik är ”tar Jesus ställning?”. Svaret torde därmed vara : Jesus tog som människa ställning för två tusen år sedan och Jesus tar ställning i dag och i alla dagar.