Inför veckan!

Gud

Ge mig näring, så att jag orkar

Ge mig kraft, så att jag kan hjälpa

Ge mig mod, så att jag kan stå emot

Amen

Nu står en intressant..

..vecka framför en. En vecka som troligen liksom alla andra veckor innebär att man inte hinner med allt som man ”bör” göra. Men nu är åtminstone kropp och själ stärkta efter den första vårhelgen.

Förutom de gamla vanliga förpliktelserna mot nära och kära, böckerna och skrivandet och däremellan en saffrans semla och ett glas rött innebar helgen den första resan till Roslagen efter den senaste istidsvintern.

Grannen på landet hade behändigt nog skickat ett mail där han sa att ett träd ramlat över vår väg och att det dessutom var ca 50 cm hård packad snö på den lilla bron och vår ”dödsbacke” (backen kallas inte så för att någon mig veterligen dött där utan för att jag så många ggr genom alla år kört fast och skottat, skottat, skottat och lagt granris för att inte behöva tillbringa snöiga nätter i kall bil) och att det absolut inte gick att köra fram till kåkarna.

Nu tog jag därför med mig en annan granne och dennes motorsåg och tillsammans fraktade vi bort den gamla murkna granen. Då var det enbart backen kvar. Det var mycket riktigt massor av snö kvar och hårt hårt packat. Grannen vågade inte åka med när jag efter en liten betänketid ändå måste ”försöka”..hm hm hm….dumdristig är man tydligen fortfarande 🙂

Efter att ha tagit en betydlig sats så kastade jag bilen ut på den lilla bron och mycket riktigt började den sladda iväg nästan ut över kanten och jag såg mig själv i en flimmrande sekund förenas med alla små kräftdjuren som lever där i ån. I ett jävlar anamma infall gasade jag dock till med kraft och vips så drog bilen iväg tills jag i nästa sekund inte vågade gasa längre och då närmade sig dikeskanten i expressfart. Då tyngdes högerfoten ner nästan av sig självt och med en slags utanför kroppen kraft 😉 drog bilen iväg i ett bra rakt spår uppför den mycket branta ”dödsbacken”.

Fyrhjulsdrift är modellen för ”utanför kropps krafter”.

Hemfärden gruvades i själen men då var det bara att lugnt och fint följa de redan uppkörda spåren. Där hade säkert SJ haft något att lära! 😈